I Tyskland kostar elektricitet mer än tre gånger så mycket per kWh som naturgas. Ingen vettig villaägare värmer huset med el. Kan det vara orsaken till att koldioxidutsläppen fortsätter att öka, trots en massiv vindkraftsutbyggnad? Och vill vi verkligen gå åt samma håll?

Jag brukar då och då gnälla över den ofta märkliga rapporteringen om koldioxidutsläpp och energianvändning. Trots att Sverige har förbluffande mycket lägre utsläpp än jämförbara länder utmålas vi som miljöskurkar. Samtidigt brukar Tyskland, som släpper ut mycket mer än dubbelt så mycket per person, ses som föredöme.

El för uppvärmning
Fokus i miljödebatten brukar ligga på andelen vindkraft och solkraft och Tysklands massiva utbyggnad ses som ett föredöme. Det märkliga är bara att Tyskland (och Danmark) de senaste åren har ökat sina utsläpp av koldioxid, samtidigt som de minskat ytterligare i Sverige. Hur kan det här hänga ihop?

En av anledningarna är ganska uppenbar. I Sverige och övriga Europa (speciellt norra delen) används en stor del av energin för uppvärmning av bostäder och varmvatten (och matlagning). Det här kan göras med el, gas, olja eller kol och ökade priser på ett bränsle leder normalt sett till att ett annat bränsle tar över.

I Sverige använder vi elenergi till det mesta utom vägtransporter. Vi använder mer än dubbelt så mycket elenergi per person än jämförbara länder och eftersom vi genererar elenergin med kärnkraft och vattenkraft blir det inga koldioxidutsläpp. Resultatet är att Sverige släpper ut strax över 4 ton koldioxid per person (en del EU-siffror säger till och med 3,9). Det är långt under OECD-snittet på 9,7 ton. Tyskland ligger strax över 9 ton, USA på drygt 16 ton och Danmark på ungefär 6,6 ton.

Trendbrott 1970
Sveriges övergång till el startades redan på femtiotalet, med vattenkraftsutbyggnaden och fortsatte på sjuttiotalet med den massiva kärnkraftsutbyggnaden. Det här syns tydligt i utsläppsstatistiken, där utsläppen av koldioxid ökar fram till 1970 (upp till 11,5 ton per person) och sedan minskar kraftigt, för att i början av åttiotalet vara nere under 7 ton per person och år. Därefter har vi med hjälp av energieffektivisering haft en långsam minskning ner till dagens mycket låga nivå (4,2 ton). Den här utvecklingen ser vi inte hos jämförbara länder.

Sverige var före 1970 något av en ”värsting” med högre utsläpp än många andra industriländer, till exempel mer än dubbelt jämfört med Italien (idag 6,2). USA ”vann” förstås redan då, med drygt 20 ton per person (idag drygt 16).

Dyrare el motverkar minskning
Utbyggnaden av vattenkraft och kärnkraft gav Sverige en stor fördel i form av billig och koldioxidfri el. I länder som Tyskland och Danmark står fortfarande fossileldade kraftverk för huvuddelen av produktionen.   Men trots att vindkraftverken står för en ökande andel av elproduktionen minskar alltså inte koldioxidutsläppen.

Det stora problemet är rimligen elpriset, eller rättare sagt elpriset i förhållande till priset på fossil energi. Någon måste betala den subventionerade vindkraftutbyggnaden och det är svårt att hitta någon annan än privatkonsumenten (företagen brukar få specialavtal för att klara konkurrensen). I Tyskland betalar hushållen ca 3 kronor per kWh och i Danmark en femtioöring mindre. Det skall jämföras med det svenska priset som idag ligger på ca 90 öre till hushållen.

Om vi i stället tittar på fossilbränslen som olja och gas ser vi tyska priser som är klart lägre än de svenska. Det tyska hushållet betalar bara ca 90 öre per kWh för gas och en krona per kWh för villaoljan. Då hjälper det inte hur många värmepumpar man installerar. Den tyska villaägare som betalar tre gånger mer för att värma huset med el har ”hål i huvet”.

I Sverige ligger priset för villaolja och gas trettio till fyrtio procent över priset i Tyskland (1,30 till 1,40 kr/kWh). Elpriset ligger däremot på en tredjedel (90 öre/kWh). Inte ens med mera normala elpriser är det dyrare att använda el. I det läget är det ganska självklart för konsumenten att fortsätta att värma hus och tappvatten med el. Om elpriset däremot ökar uppåt två kronor per kWh kommer säkert en del villaägare att skifta över till andra bränslen. Med ett ännu högre pris blir omställningen större.

Den stora skillnaden mellan el och fossila bränslen gäller i ärlighetens namn också i många andra länder. I Storbritannien kostar el ca 2 kronor per kWh, medan villaolja ligger på ca 80 öre och gas 60 öre per kWh. Kol kostar ungefär en femtioöring per kWh.

Enkel ekonomi
Så här enkelt är det faktiskt. Varken villaägare eller andra fastighetsägare är dumma i huvudet. Ekonomiska incitament fungerar alldeles utmärkt och om staten signalerar högre elpriser väljer medborgarna andra alternativ.

Staten kan naturligtvis välja att beskatta fossilbränslen hårdare och på det sättet hålla samma pris per kWh för olika energislag. Men i Tyskland skulle det innebära en höjning av gas- och oljepriset med ca 300 procent. Ingen regering skulle kunna sitta kvar efter en sådan åtgärd. För att inte tala om svårigheterna att hantera ökad smuggling.

Lätt att spara el
I Tyskland och jämförbara länder får vi nog räkna med att elektricitet också i fortsättningen betraktas som en ”finare” energikälla, som inte skall användas till simpla uppgifter som uppvärmning och matlagning. Ökad användning av LED-lampor, energieffektiva kylskåp och strömsnåla datorer leder då till minskad elförbrukning och fler nedlagda kolkraftverk.

Med det här synsättet kan elproduktionen i framtiden ganska enkelt ordnas med en kombination av vindkraftverk och hyfsat snabbreglerade gaskraftverk. Och omvärlden kommer att hylla Tyskland för sin framsynta elstrategi.

Men den energi som sparas på elproduktion hamnar i stället som energi från fossila bränslen. Det kan delvis döljas av en övergång från kol till (rysk) gas (gas ger mindre koldioxidutsläpp per kWh). Men Tyskland lär nog fortsätta att ligga på dubbla de svenska utsläppsnivåerna.

Om vi tittar på de globala siffrorna för energiproduktion och energianvändning ser vi förresten en stadig ökning av energiproduktionen, från drygt 100 000 TWh år 1990 till drygt 150 000 TWh år 2010. Om vi använder energimyndighetens siffror produceras energin med i fallande ordning: olja (31 procent), kol (27 procent), naturgas (21 procent), biobränsle (ved) och avfall (9,9 procent), kärnkraft (6 procent), vattenkraft (2,2 procent och mindre än en procent övrigt. Vindkraften stod år 2010 för ungefär tre promille.

Siffrorna ser lite annorlunda ut i en del andra internationella organs uppskattningar. Ofta utelämnas till exempel andelen biobränsle, eftersom den är så svår att uppskatta.

Lämna elnätet
En fortsatt stor prisskillnad mellan el och fossilbränslen skulle faktiskt kunna leda till att hushåll helt lämnar elbolagens elnät. Effektivare elförbrukare, billiga solceller, billig naturgas och billig kraftelektronik skulle tillsammans kunna göra det intressantare att generera sin egen el.

Låt oss till exempel anta att ett hushåll i Tyskland (eller Sverige) kan begränsa sin elförbrukning till mellan 2 000 och 3 000 kWh per år. Det är inte särskilt svårt, om man bara undviker att använda el för uppvärmning, varmvatten och matlagning.

Energibehovet blir mellan 6 och 8 kWh per dygn. En liten solcellsanläggning med bara två eller tre kW toppeffekt och ett energilager (billiga blybatterier) på några få kWh räcker för att klara en ganska stor del av behovet (kanske mer än hälften). Perioder med begränsad solinstrålning är det bara att toppa upp med en naturgasdriven elgenerator. Om generatorn har en verkningsgrad runt 40 procent och naturgasen kostar 90 öre per kWh (som i Tyskland) blir elkostnaden per kWh även då klart lägre (ca 2,30 kr) än Tysklands tre kronor per kWh.

För inte så länge sedan skulle en sådan här anläggning vara svår att reglera och ha stora problem med elkvaliteten, men modern kraftelektronik har ändrat förutsättningarna. Idag är det relativt lätt att tillverka en anläggning som lämnar en minst lika stabil och ren spänning som den man får från kraftbolagen. Dessutom minskar man risken för elbortfall.

Ekonomin i att generera sin egen el beror förstås på hur mycket kraftbolagen väljer att debitera i fast avgift för nätanslutningen. Men en kraftigt minskad elförbrukning leder rimligen till höjda fasta avgifter. Inget elföretag vill förlora pengar på att leverera el.

Liten andel el
En svensk normalvilla har idag en elförbrukning runt 25 000 kWh (enligt e.on). Av det går ca 20 000 kWh till uppvärmning och varmvatten, medan drygt 2 000 kWh går till matlagning, tvätt och disk. Det innebär att nästan 22 000 kWh lika gärna kan genereras med t ex naturgas och bara 3 000 kWh faktiskt behöver el. Potentialen för elbesparing är med andra ord enorm.

I Tyskland och många andra länder ser det i stor utsträckning redan ut på det här sättet och det höga elpriset och effektivare apparater driver utvecklingen vidare. Det kommer rimligen att öka elpriserna ytterligare (och de fasta kostnaderna), vilket i sin tur gör det intressant att lämna elnätet.

Situationen riskerar att bli densamma som för teleföretagens kopparnät. För bara några år sedan betraktades de som vinstmaskiner, medan de idag snarare är en belastning som ger förluster.

Lägre utsläpp
I ett land som Tyskland skulle en övergång till privat elproduktion inte öka koldioxidutsläppen. Idag ger landets elproduktion koldioxidutsläpp en bra bit över EU-genomsnittets ca 350 gram koldioxid per kWh. Orsaken är att förbränning av kol genererar mer än dubbelt så mycket koldioxid som gas eller olja. Ett kolkraftverk med en verkningsgrad på 50 procent släpper ut mellan 800 och 1 600 g koldioxid per kWh (större delen av Tysklands el produceras i kolkraftverk).

En privat gasdriven elgenerator med 40 procents verkningsgrad släpper ut ca 500 g koldioxid per kWh och om det kombineras med solpaneler skulle de privatgenererade utsläppen bli klart lägre än  elföretagens. På samma sätt är det faktiskt en miljöfördel att i Tyskland elda med naturgas i stället för med el, åtminstone så länge vi talar om direktverkande el. Uppvärmning med naturgas har en verkningsgrad på uppemot 90 procent och det ger utsläpp på mindre än 250 gram koldioxid per kWh.

Vi kan öka utsläppen
För Tysklands del är det ganska lätt att se fördelar med att minska elförbrukningen och i stället gå över till en naturgasdriven energiförsörjning. Det skulle kanske till och med kunna få ner utsläppen till ”bara” dubbelt mot Sverige.

I Sverige ser  vi sedan länge en positiv trend med minskande utsläpp. Vi använder koldioxidfri elenergi för nästan allt, utom transporter och en del industriprocesser. Fortsatt effektivisering av bilar och industriprocesser minskar utsläppen ”automatiskt”.

Det här gäller inte de politiskt planerade miljöåtgärderna, med nedlagda kärnkraftverk och vindkraftsatsningar. De leder, tråkigt nog, till ökade elpriser, ökad användning av fossila bränslen och ökade utsläpp.

En ”positiv” effekt kan möjligen vara att vi hjälper till att få övriga EU-länder att se bättre ut i jämförelse. En mera ”europeisk” energipolitik kan på det sättet jämna ut EU-ländernas utsläppsnivåer, så att länder som Tyskland ser bättre ut i jämförelsen. Kanske till och med USA kan slippa stå i skamvrån fullt lika synligt.

Men var det verkligen den vägen vi ville gå?

Filed under: Göte Fagerfjäll