Klassresor och könsfördelning
Jag lyssnade häromdagen på ett kulturprogram i radio, där en (kvinnlig) kulturarbetare recenserade en bok om klassresor. Boken hävdade att arbetarbarn faktiskt kan studera på samma sätt som medelklassbarn och recensenten ironiserade våldsamt över att någon kan säga något så dumt. Hennes sanning var i stället att samhällsstrukturerna i praktiken gör den här typen av klassresor omöjliga.
Det här fick mig att tänka på ett föredrag om könsfördelning i företag som jag lyssnade på för ett par veckor sedan. Där talade man också om strukturer, men där presenterades också en rad ytterst intressanta objektiva data. Och då blir plötsligt både problem och lösningar annorlunda.
Kvinnor har kunnat länge
Idag vet nog de flesta att vi i Sverige har en större andel kvinnor än män i högskolan och att tjejer i genomsnitt har högre betyg än killar. Men många tror nog att det här är något nytt, vilket inte alls är sant. Så här har det sett ut i ett antal årtionden.
Problemet är ”bara” att kvinnor efter studier tenderar att söka sig till forskningsvärlden och den offentliga sektorn. Alltför få har under åren valt att ta steget till näringslivet. Delvis beror det förstås på att det traditionella näringslivet är mansdominerat, men ärligt talat – vem bryr sig om det traditionella näringslivet. Teknik och industri har de senaste femtio åren förändrats så snabbt att SCA-direktörernas dammiga traditioner blir ganska ointressanta. På en så här lång tid borde de välutbildade kvinnorna rimligen ha kunnat ta sig in via nya företag och egenföretagande.
Arbetare kan läsa
Ännu intressantare blir det när vi talar om studier och barn från arbetarmiljöer. Här hävdar förvånansvärt många att det är svårt eller omöjligt för arbetarbarn att klara studier. Tanken är väl att de inte får tillräcklig hjälp hemifrån eller att de på något sätt är degenererade och ointelligenta.
Problemet är bara att det här tankesättet har motbevisats under mer än en generation. Fram till slutet av femtiotalet krävdes det nog en hel del viljestyrka för att ta steget, men redan på sextiotalet var barriärerna till högre utbildning borta. För mina äldre bröder (födda på andra hälften av fyrtiotalet) var studierna resultatet av ett seriöst beslut, men för oss som är födda på femtiotalet var studier en självklarhet för de som var det minsta intresserade.
För de klassideologer som verkar tro att alla arbetare är dumma skall jag berätta en hemlighet – det är inte sant. Vi som kommer från ”arbetarklassen” är precis lika intelligenta eller dumma som alla de andra. Det här gällde på sextiotalet och det gäller på samma sätt idag.
Det är förresten ganska lustigt att höra självutnämnda klasskämpar beskriva arbetarnas liv och villkor. På sjuttiotalet handlade det alltid om självuppoffrande och idealistiska arbetare som stödde varandra i alla lägen och marscherade framåt med segerviss blick.
Idag hör vi ungefär samma beskrivning från organiserade miljövänner, men då handlar det om lantlivet på tiden före bilens intåg (fram till sextiotalet). Alla hjälpte varandra och bönder och lantarbetare gick sjungande i slåttern, ungefär som i de gamla propagandafilmerna från Sovjetunionens kolchoser.
Eftersom jag både kommer från ett arbetarhem och från ”värsta” landsbygden kan jag garantera att de här bägge bilderna är totalt felaktiga. Kanske tråkigt men ack så sant.
Farliga världsbilder
Jag kanske låter negativ, men i själva verket är det precis tvärtom. De stora problemen är inte att arbetare inte kan studera eller att kvinnor inte kan ta sig fram i näringslivet. Det värsta är att vi ”drömmer fram” problem som ofta inte existerar. Den som hela tiden får veta att något är omöjligt tänker sig för innan han/hon ändå försöker.
Tyvärr ligger ett stort ansvar för detta hos medierna. Under alldeles för lång tid har media lagt alldeles för mycket kraft på att bevisa att det som var möjligt på femtiotalet inte är möjligt idag. Kanske det är dags att ändra på den förvrängda bilden av verkligheten och dra nytta av allt det som varit fullständigt möjligt under så lång tid.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Problemet är inte att arbetare hålls tillbaka av rika, problemet är arbetarkulturen. De trycker effektivt ner varann i skiten – den som börjar röra sig uppåt skall inte tro att han är nåt.
Skulle illröda Göteborgare hjälpt varann, istället för att avundsjukt baktala och sabotera folks framgångar, skulle Göteborg vara lika rikt som Zurich.
Önskar att fler än vi som är intresserad av elektronik i bred mening läser Götes krönikor. Det finns olika definitioner av klass, men en central komponent är utbildning. Dagligen möter jag studenter och jag kan enkelt verifiera att bakgrund har underordnad betydelse. Det som betyder är nyfikenhet, självförtroende och självinsikt. Naturligtvis påverkas alla blivande studenter, elever, av sin familj och sociala sammanhang. Men jag tror inte man kan överskatta enskilda lärares betydelse och då främst under grundskoletiden. Det är under den tiden som möjligheterna är obegränsade och planerna för framtiden kan formas. Många studenter som jag träffar berättar ofta om lärare som skapade intresse för naturvetenskap, matematik och att alla kan bara man vill. Detta gäller oavsett vilken utbildning föräldrar har och vilken bransch de jobbar inom. Gymnasietiden är förberedelse för yrkeslivet eller fortsatta studier, men valet sker mycket beroende på vad som sker i mitten av grundskoletiden.
En sak som oroar mig i sammanhanget är att skolan och då främst grundskolan inte är likvärdig för alla. Med det utbud som finns och konkurrens om föräldrars gunst så är mycket som sker inom skolan inte för elevernas bästa. Objektiva jämförelser mellan grund- och gymnasieskolor lyser med sin frånvaro i lokalpressen. Det finns troligtvis lika stor diversitet inom skolor med offentlig huvudman som andra.
Heder åt alla lärare, speciellt i grundskolan. Mitt personliga tack till Stig som var min fysiklärare. I 8:an fick jag ensam prova ett nytt laborationsmaterial ett år för tidigt inom fysik: grundläggande analog elektronik.
Hej igenGöte,
Du är så klok, .
Det här påtalade jag för en chefredaktör på en av dagstidningarna, som beklagade att prenumerations nivåerna går ner hos de flesta dagstidningar.
Jag sade till honom att det är självförvållat .
Det förekommer alldeles för mycket tyckande och spekulerande i dagens tidningar, och för lite fakta .
Nånstans går gränsen för vad man klarar att läsa i form av dravel och ovederhäftighet .