Efter tre dagar på Embedded World i Nürnberg är jag ärligt talat ganska trött på ”Internet of Things”. Visst är den potentiella marknaden stor och visst är det viktigt att vara med från början, men måste verkligen ALLA se sig som marknadsledare inom IoT.

Årets trend är alltså Internet of Things. Somliga satsar mest på små lågenergichip för IoT, andra satsar mest på embeddeddatorer för att samla in information från sensorer och ytterligare andra tittar på ”Big data”-delen av IoT. En del försöker till och med täcka in allt, från sensorer till tjänster.

Veteraner som Amir Friedman från ConnectOne tittar lite roat på hur allt det som hans företag hållit på med i snart tjugo år plötsligt blivit något nytt och fantastiskt. Men också han ser en explosiv tillväxt, även om det fortfarande finns mycket att göra när det gäller att samsas om standarder och betalningsmodeller. Förhoppningsvis lyckas industrin komma överens hyggligt snabbt.

Säkerhet
Många bitar ser ut att finnas på plats, men allt fler frågar sig också vad en kommande IoT-revolution skall innebära för samhällets sårbarhet. Krypterad kommunikation är nog bra, men bara det faktum att allt kopplas samman ger en del otäcka möjligheter.

För det är ju trots allt så att systemen inte är säkrare än sina mest osäkra delar. Varje gång något blir för komplicerat hittar folk genvägar för att förenkla. De här genvägarna kan knäcka de mest eleganta säkerhetssystem.

Den som till exempel vill komma in i ”hjärtat” av ett stort nätverksbaserat system behöver inte nödvändigtvis vara ett geni på att hacka krypto. En T-shirt med lämplig logga (Cisco) har visat sig fungera utmärkt. ”Nätverksteknikern” släpps in i det allra heligaste och kommer åt allt.

I Storbritannien har gula västar med egenhändigt påtryckta BT-loggor (British Telecom) fungerat ännu bättre. Det finns alltid problem med kommunikationen och ”reparatörer” som ser officiella ut brukar släppas in utan kontroll.

Ett effektivt sätt att komma runt säkerhetssystem är också att hålla ett öga på företagens rökare. Det här har testats på flera ställen i Storbritannien och det visar sig alltför ofta att de säkra och välkontrollerade arbetsplatserna har en bakdörr som ”lämnats på glänt” för att rökarna skall kunna smita ut och ta ett bloss. Det finns exempel på platser med extrem säkerhet, där nyckeln till bakdörren ligger i en springa under dörren för att det skall vara möjligt att komma tillbaka in. Ökad säkerhet leder till mera uppfinningsrika genvägar.

Bilindustrin ser problemen
Krypterad kommunikation och säkerhetsregler löser en hel del, men den explosionsartat växande kodmängden är i sig en orsak till problem både med säkerhet och tillförlitlighet. Många av verktygsleverantörerna ser därför ett ökat behov av verktyg för att ta tag i problemen redan vid källan.

Det här är i och för sig inget nytt. Företag som Vector och LDRA har länge haft verktyg för att kontrollera testbarhet och kontrollera att mjukvaran följer säkerhetsstandarderna. Det handlar för det mesta om säkerhetsstandarder för till exempel flyg- och rymdindustrin. De hårda säkerhetskraven ökar kostnaden för utvecklingsarbetet, men de (dyra) verktygen hjälper till att ändå hålla utvecklingstiderna rimliga.

Att ställa samma hårda krav på konsumentprodukter eller vanliga fordon har hittills verkat omöjligt, men den ökade komplexiteten i bilelektroniken gör att fordonstillverkarna börjar tänka om. Företag som Mercedes har haft alldeles för mänga problem med mjukvarufel i sina toppmodeller och det behövs inte särskilt många oförklarliga fel för att kunder skall börja se sig om efter andra alternativ.

Det stora problemet är återigen de många sammankopplade nätverken. I en modern bil finns en rad nätverk för allt från motorstyrning till underhållning. Instrumenteringen består inte längre av ett antal fristående enheter, utan allt går samman i en gemensam och mycket avancerad grafisk presentationsenhet. Kodmängden är otrolig och felmöjligheterna likaså.

Går före
Fordonsindustrin måste öka både säkerhet och kodkvalitet, annars blir det svårt att få acceptans för alla de automatiska system som utvecklas idag. Samtidigt kan inte bilindustrin acceptera säkerhets- och kvalitetssystem som är så dyra och tungarbetade som de som används inom flyg- och rymdindustrin. Det här är de flesta överens om.

Det nya verkar vara att intresset för säkerhet och kvalitet ökar betydligt snabbare än vad industrin hade väntat sig. Bilindustrin driver behoven, men IoT och konsumentelektronik ligger inte så ruskigt långt efter. Många av aktörerna på säkerhets- och kvalitetssidan är lite överrumplade av att så många plötsligt gått från allmänt prat till handling.

Så, även om alla talar om IoT kanske ändå behovet av säkrare och tillförlitligare mjukvara är en lika viktig och intressant trend. Det är i alla fall definitivt något att hålla ögonen på.

Filed under: Göte Fagerfjäll