Nej, jag hann inte lyssna på alla föredrag på embeddedkonferensen. Det var för övrigt fullständigt omöjligt, med tanke på att det fanns sex parallella spår, plus ett separat spår för företag.

Men, trots överdådet verkade de flesta föredragen välbesökta. Det gällde inte minst de två keynoteföredragen, bägge om mjukvara och bägge om kvalitet och säkerhet.

Tisdagens keynote hölls av Martin Nilsson från Volvo och handlade om mjukvara i företagets nya bilplattform. Den nya XC90-bilen är, förstås, nedlusad med datorer och mjukvara och det gäller att allt fungerar hela tiden. Det här är ett ämne som vi lär komma tillbaka till många gånger det närmaste året.

Energi ner i backen
Onsdagens keynote hölls av Professor Dr Holger Hermanns från Saarlanduniversitet i Saarbrücken. Dr Hermanns använde solkraft och elcyklar som exempel på hur styrsystem fungerar och hur fel det kan bli. Det var en härlig blandning av grundläggande principer och vad som händer om man inte gör åtminstone något så när rätt.

En ögonöppnare för många var nog beskrivningen av styrsystemen för solenergi. Idag finns solpaneler som kan mata in energi till elnätet på uppåt 350 000 tyska tak och regleringen är ganska katastrofal. Förändringar i energiproduktionen (solstrålning) ändrar nätfrekvensen och när frekvensen når ett maxvärde kopplas solanläggningarna ”ner i backen”. Det hela svänger friskt och behovet av bättre algoritmer är oerhört stort. Intressant.

Missnöje bland utställare
Att kunna välja mellan massor av bra föredrag är naturligtvis alldeles utmärkt. Men alla utställarna var inte riktigt lika nöjda. De många spåren innebar att en del föredrag hölls i lokaler lite för långt från utställningsarean och det är alltid ett problem. En del utställare tyckte att det hela spreds ut lite för mycket.

Det har annars alltid varit en av de stora fördelarna med Embedded Conference Scandinavia. Genom att hålla konferens, utställning och fika/lunch väl samlat blir tillställningen en väl fungerande mötesplats. Något att diskutera inför nästa år.

8051 växer
Men det är förstås intressant att se hur mycket som samlas under ”embeddedparaplyt” och hur snabbt utvecklingen går. Internet of Things fanns, inte helt oväntat, utspritt nästan överallt och diskussionerna om kommunikation och ”Big Data” var många.

Men allt handlar inte om att ha den mest avancerade mikroprocessorn. Jag pratade en stund med Stefan Skarin, vd för IAR, och en de trender han ser är den snabba framgången för 8051-processorn. Den har fått en närmast otrolig renässans och växer så det knakar.

För min egen del känns den utvecklingen både märklig och skojig. 8051 konstruerades av Intel 1980 och kom att bli en välkommen ersättare av den ganska hopplösa 8048-arkitekturen. På den tiden arbetade jag som applikationsingenjör med ansvar för Intel-processorer och jag gillade verkligen 8051.

Men inte kunde jag väl tro att 8051 skulle finnas kvar 34 år senare. Och ännu mindre att arkitekturen skulle få en ”nytändning” efter så lång tid.

Det kanske inte är så underligt ändå. Man kan lätt stirra sig blind på 32- och 64-bits arkitekturer, som t ex ARM. Men väldigt många tillämpningar behöver ganska lite datakraft, för att sedan ”rapportera” till en större enhet (som inte behöver vara särskilt stor). Där duger 8 bit alldeles utmärkt. Och den minimala kodmängden och den minimala kiselarean ger både minimal energiförbrukning och minimalt pris.

Mot electronica
Nu är det dags att lägga av för den här gången. På måndag bär det av till München och jättemässan electronica och innan dess finns mycket som måste göras. Jag återkommer med rapport från Tyskland.

Filed under: Göte Fagerfjäll