Det var ett bra tag sedan vi första gången skrev om den nya kommunikationsprocessorn från LSI, men nu levereras den tydligen till utvalda kunder. 16 ARM Cortex-A15-kärnor i en komponent är vackert nog, men dessutom har man ett verkligt avancerat kommunikationsnätverk mellan processorerna och 16 stycken 10 Gbit Ethernet-gränssnitt för kommunikationen med omvärlden.

För inte så ruskigt länge sedan skulle det här ha varit omöjligt att implementera i kisel på ett rimligt sätt, men idag blir det inte ens särskilt effektkrävande. Det är heller inte så att LSI ligger så fantastiskt långt framme vad gäller konstruktionslösningar och processer. Idag är den här typen av prestanda nödvändiga för att man skall vara med i framkanten.

Lätt att jämföra
För ”vanliga” företag innebär den snabba teknikutvecklingen både fantastiska möjligheter och en hel del risker. Kunderna kräver till exempel snabba, lättanvända och grafiska gränssnitt i apparater där man tidigare inte skulle ha drömt om något sådant. Det spelar mindre roll om det handlar om lastbilar, skogsmaskiner eller lyftkranar. Den nya generationen användare har datorvana och vet vad som vore bra att ha.

Det här är förstås en fantastisk konkurrensfördel för det företag som behärskar den senaste tekniken och klarar av att ta fram bra konstruktioner. Plötsligt blir skillnaderna löjligt uppenbara. Bra grafik, logiskt gränssnitt och framför allt snabbt (omedelbart) svar märks direkt. Det behövs inga långa presentationer för att övertyga.

Kräver massor av prestanda
Men alla som har sett utvecklingen på PC-sidan vet också vilka prestandabehov som följer med en sådan här utveckling. Det som fungerade bra med en 33 MHz PC och 64 Mbyte RAM kräver idag 100 gånger högre klockfrekvens och 100 gånger mer minne för att kännas OK.

Samma sak gäller i embeddedsammanhang. Det går att göra förvånansvärt mycket med en åttabits enkapseldator, men när grafikkraven och operativsystemskraven ökar krävs också mycket högre hårdvaruprestanda. På de mest osannolika ställen byts små enkla processorer mot trettiotvåbitsvarianter och minne i gigabytesklassen.

”Boven” i sammanhanget är återigen det grafiska gränssnittet. Ett långsamt grafikgränsnitt kan kanske accepteras så länge det inte finns några alternativ. Men så fort någon kan visa upp något bättre ”är det kört”. Prestandaskillnaderna är så otroligt uppenbara.

Att lyfta blicken
Som tur är verkar de nordiska företagen och de nordiska kunderna ligga bra till när det gäller teknikförsprång. Kunderna har höga krav och tillverkarna vet att man inte kan slå sig till ro. Det märks inte minst på nya embeddedsystem, där man snabbt drar nytta av den senaste tekniken. Även om vi inte har sett några skogsmaskiner med 16-kärnors ARM-processorer – ännu.

Filed under: Göte Fagerfjäll