22 augusti 1485 stupade Rikard III. Drygt 500 år senare hittades han under en parkeringsplats.
Och vad har då detta med elektronik att göra? Inte särskilt mycket ärligt talat. Däremot finns det nog många inom livsmedelsindustrin som just nu drömmer mardrömmar om hästar.

För det var ju så Rikard II ropade enligt Shakespeare : ”En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!

Slaget vid Bosworth 1485 blev i praktiken slutet på Rosornas krig och slutet på Plantagenetdynastin. Det blev också början på Tudordynastin. I Storbritannien är det här omvälvande händelser och när man grävde upp ett skelett (deformerat av skolios) som visade sig vara Rikard III blev det en stor nyhet och resulterade i en serie alldeles utmärkta dokumentärfilmer. Förhoppningsvis köps de av svensk TV.

Hästintresset i svensk media ligger på topp just nu, men det handlar varken om historiska fältslag eller kapplöpningsresultat. I stället är det hästen som ingrediens i fryst lasagne och andra färdigrätter som debatteras. Plötsligt har man kommit på att en del av det kött som deklareras som oxe (ko) faktiskt är häst. Märkligt och oväntat?

Välkänt
Eller kanske var det varken märkligt eller okänt. Den som orkade ta en titt på bakomliggande data insåg ju ganska snabbt att siffrorna inte stämde. Massor av hästar försvinner på ett ”oförklarligt” sätt i statistiken. De föds, de lever och de bara försvinner. Så har det varit i många år.

Att hästkött klassas som oxkött är alltså inget nytt. Inte heller är det väl så där fantastiskt allvarligt. Då är det betydligt värre när griskött märks som oxkött.

Själv har jag inte ätit så ruskigt mycket hästkött, även om det har hänt. Däremot åt vi ganska mycket kaninkött i min barndom. När jag berättar det för ”småttingarna” tittar de på mig som om jag var världens massmördare – speciellt som vi också födde upp de kaniner som vi åt. Och visst fanns det tillfällen då det kändes märkligt att äta en känd och omtyckt kanin.

Nej, hur dubbelmoraliskt det än kan verka så föredrar jag nog att äta kött från djur som jag inte känt personligen. Eller möjligen djur som jag inte gillar. Här intar vildsvin en särställning. Vildsvin äter jag gärna och jag har till och med funderat på att skaffa licens och försöka skjuta några av dem.

Data
Men tillbaka till det där med bakomliggande data. Här är ett av medias stora problem och Internets stora fördel. När jag läser en artikel frågar jag mig allt oftare: ”jag undrar hur det är EGENTLIGEN”.

Efter en stunds faktasökning visar det sig många gånger att slutsatserna i artikeln antingen var tveksamma eller totalt felaktiga. Orsakerna kan vara många. Den som skrev artikeln förstod kanske inte ämnet tillräckligt bra för att genomskåda det material som någon lagt fram. Eller hade inte tid för faktakoll. Men alldeles för ofta får man en obehaglig känsla av att författaren insåg att slutsatserna var fel, men att de låg i linje med en kampanj eller politisk åsikt.

Självklart finns massor av kampanjer och lögner på Internet, men där finns för det mesta också bakomliggande data. Det är bra.

Jag påstår förresten inte att jag alltid har rätt i det jag skriver – långt därifrån. Men jag gillar korrekta fakta (och historia).

Undrar om Findus-cheferna gillar korrekta innehållsdeklarationer?

Filed under: Göte Fagerfjäll