Jag är barnsligt förtjust i historia och få saker är väl så härliga som att få dyka ner i en riktigt bra beskrivning av ett historiskt skeende.

Det bästa med bra historiebeskrivningar är att man nästan alltid kan använda dem för att förstå vad som händer i nutiden. Förhoppningsvis kan man då skilja på sådant som är viktigt och sådant som bara är övergående ”flugor”. De som till exempel klassade Internet som en övergående fluga har fått ”äta upp det”. Samma sak gäller stora förändringar som tryckkonsten, järnvägen, bilismen, elektriciteten eller telefonen. Eller för den delen demokratin och marknadsekonomin. I varje sådant här skeende har det funnits människor och företag som vägrat se vad som var på gång och därför lämnats på efterkälken.

Annonsörerna betalade
För nästan 21 år sedan drog vi igång Elektronik i Norden. Vår grundidé var att göra en prenumererad kvalitetstidning som inte kostade något för läsarna. Läsarna betalade med information och annonsörerna stod för pengarna. Det här var en modell som redan slagit igenom internationellt, men där många av de svenska aktörerna vägrade att se vartåt utvecklingen var på väg.

Elektronik i Norden blev omedelbart en stor succé och med åren blev ”Controlled Circulation”-modellen vanlig. Efter ett tiotal år försvann till och med den straffskatt (extra reklamskatt) som vi länge tvingades betala.
Den annonsfinansierade modellen gjorde det också lätt för oss att hoppa på Internet-tåget. Vi föll inte för de uppblåsta bubblorna, utan kunde experimentera med webbpublicering i olika former och i många år. Kul, intressant, men som vanligt tar stora förändringar lång tid. De som vid sekelskiftet spådde papperstidningens omedelbara död fick fel. På samma sätt som många andra fick problem när de gjorde alltför dyra Internetsatsningar.

Däremot har det länge varit uppenbart att Internet skulle ta över en allt större del av mediamarknaden. Internet är alldeles för bra för att inte vinna på sikt. Det är bara svårt att tro på att det bara var dryga 20 år sedan Peter Löthberg ringde mig för att jag skulle få se hur Tele2 dragit igång kommersiell Internet i Sverige (Telia var inte intresserade –jag skall repetera den historien någon annan gång).

Tung läsning
Jag roade mig härom dagen med att väga de 21 årgångar av Elektronik i Norden som vi producerat. Den som prenumererat på Elektronik i Norden från början har fått 383 tidningar (drygt det dubbla om vi skall räkna del 1, del 2 och specialutgåvor separat). Allt som allt blir det ca 75 kg tidningar och någonstans strax över 26 000 sidor. Ganska fantastiskt, eller hur?

Redan första året producerade vi 2,2 kg tidningar på 12 utgåvor. Sedan ökade allt år för år fram till sekelskiftet, med 5,7 kg år 2000. Därefter minskade vi ner till strax över 3 kg per år från 2003 fram till 2008. De senaste fyra åren har vi legat på ca 2,2 kg.

Det är med andra ord inte särskilt svårt att se vart utvecklingen går. Allt mer hamnar på Internet i stället för på papper. Övergången blir ännu mer uppenbar om vi tittar på hur annonsvolymen har förändrats. Visserligen har Elektronik i Nordens pappersutgåva klarat sig förvånansvärt bra jämfört med andra tidningar i branschen, men vi står inte vid sidan av utvecklingen.

Nästa steg
I det här läget kan man välja mellan att ta på skygglapparna eller att ge sig in i den nya världen. Vi gjorde det valet för många år sedan och det var länge sedan vi insåg att papperstidningen på sikt skulle komma att försvinna i elektronikbranschen. Frågan har hela tiden varit när det var läge att ta steget bort från papper.

Att vi väljer att göra övergången just nu har flera skäl. Det viktigaste är att vi vill bestämma själva, i stället för att plötsligt stå inför ett fullbordat faktum. Alldeles för många har vägrat att acceptera förändringar och därför till slut tappat möjligheterna att själva välja väg.

För Elektronik i Norden är det just nu väldigt enkelt att lägga över allt till Internet. Vi har redan tagit alla nödvändiga ekonomiska beslut och har inga av de omstruktureringskostnader som så många förlag brottas med. Vi behöver inte ”drömma fram” nya ekonomiska modeller där läsarna tvingas betala för extrainformation. I stället kan vi koncentrera oss på att göra tidningen så bra som möjligt med de resurser som faktiskt finns.

Faktum är att situationen är ganska lik den som vi hade för 21 år sedan. En enkel ekonomisk modell som inte irriterar läsarna kombineras med bra redaktionellt innehåll. Vi kan koncentrera oss på att göra tidningen så bra som möjligt och behöver inte ”krångla till det”. Det tror jag att både vi och läsarna vinner på.

Filed under: Göte Fagerfjäll