Elektronik i Norden fyller tjugo år och embeddedpriset fyller tio år. Det finns mycket att fira på S.E.E. nästa vecka.

Och visst har det hänt fantastiskt mycket de senaste tjugo åren. Bilden där mitt ettåriga barnbarn Alma ”jobbar” med sin mammas iPad visar ganska väl vad det handlar om.

För tjugo år sedan hade det här varit fullständigt otänkbart och för tio år sedan hade det kanske varit tänkbart, men ändå omöjligt. Idag är det inte ett dugg märkligt att en ettåring klarar av att spela spel på en handdator eller en smartphone. Pekskärmar, enkla grafiska gränssnitt och framför allt en anständig prislapp har förändrat sättet att se på datorer och telefoner.

Första Elektronik i Norden
Vad skrev jag då om för tjugo år sedan och hur mycket av det har någon relevans idag?

Ja, det är bara att slå upp aprilnumret av Elektronik i Norden 1992. Det var också tidningens allra första nummer. Alla de inbundna årgångarna finns i bokhyllan, så det är lätt att hitta. För säkerhets skull lägger jag med en bild från den allra första tryckningen.

Förstasidan toppas av den då ”nyimporterade” KTH-professorn Hannu Tenhunen, som hävdar att den svenska högskolan har misslyckats i samarbetet med industrin, trots god ekonomi. Det hela handlar om ASIC-satsningar och i artikeln jämförs situationen i Sverige och Finland. Hannu  uttalade sig ganska öppenhjärtigt och jag tonade inte ner uttalandena. Han berättade senare att artikeln innebar att han ”slapp” att få en lugn start på sin nya position.

Sedan hittar jag en artikel om tvisten mellan AMD och Intel, där jag försöker reda upp vad som hänt och varför Intel gjorde misstaget att licensiera x86-processorn till AMD. Faktiskt riktigt intressant och Intels misstag irriterar säkert lika mycket idag tjugo år senare.

Mycket RISC
Annars handlade många av mina artiklar i första numret om RISC-processorer och arbetsstationer. Inte så underligt med tanke på att det var ett av numrets huvudteman. En jämförelse mellan ett antal olika processorer visade att de snabbaste RISC-processorerna var mellan tre och fyra gånger kraftfullare än Intels 486-processor vid samma klockfrekvens. Maximal klockfrekvens var vid den tiden ungefär samma för 486-processorn och RISC-processorerna, ca 50 MHz, så prestandaskillnaden var dramatisk. Det här gjorde bland annat att Microsoft satsade ganska hårt på sin MIPS R4000-version av den då nya Windows NT. Något som de flesta nog har glömt vid det här laget.

Slutsatsen av artiklarna i temat är att RISC-teknologin är ett stort genombrott och att Intel har all anledning att hitta på något radikalt. Så här tjugo år senare ser vi att Intel lyckades att behålla sin position och till och med förstärka den. Det gjorde man genom att anamma mycket av RISC-arkitekturernas grundtänkande i kommande x86-processorer.

Intel lyckades alltså med konststycket att komma i kapp konkurrenterna, trots ett kraftigt underläge. Det är kanske något att komma ihåg idag, när Intel återigen står inför samma situation i konkurrensen med ARM. Det lustiga är att så mycket av det som var sant för tjugo år sedan fortfarande är relevant.

Nej, nu måste jag sluta skryta om vad jag skrev för tjugo år sedan. Men det är faktiskt riktigt skojigt och till och med intressant att läsa de gamla artiklarna. De ger en bild av en marknad och en teknologi som både har en fruktansvärt snabb utveckling och där samtidigt väldigt mycket är sig likt.

800 miljoner
Och till slut, var har vi sett de största tekniska förändringarna? Ja, det enklaste är väl att peka på prestanda och lagringskapacitet i förhållande till pris och energiförbrukning. Jag visade härom dagen en tolvårig datorintresserad kille i bekantskapskretsen ett USB-minne på 64 Gbyte värt några hundralappar. Det var inget nytt för honom. Men han trodde mig knappast när jag berättade att samma mängd datalagring skulle ha kostat sådär 800 miljoner kronor om jag använt 8 000 av de hårddiskar jag använde i början av åttiotalet. Strömförbrukningen vågar jag inte ens tänka på.

Datorn jag använde på den tiden hade för övrigt ungefär en tusendel av de processorprestanda man idag stoppar in i en ordinär smartphone. Så kan det gå.
Vi ses på S.E.E i Kista nästa vecka. Du hittar oss i monter C07:50.

Filed under: Göte Fagerfjäll