Varje dag läser jag åtminstone två dagstidningar och kollar nyheterna ett par gånger på TV och radio. Och förbluffande många av inslagen skulle kunna summeras med; ”Det blir bara värre” eller; ”Det var bättre förr”. Om man frågar ”folk på gatan” tror jag nog att väldigt många säger att det i allmänhet var ”bättre förr”.

Samtidigt tvivlar jag på att särskilt många för egen del skulle vilja ha det som de hade det för tjugo eller trettio år sedan. Individuellt sett har nog de flesta fått det betydligt bättre, både materiellt och på andra sätt.

Det här är ett problem och en stor del av problemet skapas av media. Naturligtvis skall inte media tvingas att måla upp tillvaron i rosenrött, men det är tråkigt att så många så ofta faller för att skapa enkla negativa rubriker. Det leder så lätt till apati. ”Det finns inget vettigt att göra”.

Faktum är ju att det finns fantastiskt mycket att göra och att väldigt många av de skojigaste sakerna är förvånansvärt överkomliga. Och så här till jul kanske det kan vara läge att titta på en och annan julklapp som kan hjälpa till.

Jag hoppar över cykeln, kajaken, skidorna, tältet och de andra ganska självklara prylarna som håller kroppen i form och hjärnan i gång. I stället tänkte jag ta upp några av de andra intressen som jag underhållit sedan sextiotalet och jämföra med hur det ser ut idag.

En ganska stor del av min uppväxt tillbringades bakom en kamera eller i ett mörkrum. Framför allt tog mörkrumsarbetet massor av tid. Skillnaden mot idag är enorm. Den fotointresserade kan köpa en utomordentlig systemkamera för ungefär fem tusen kronor och göra allt mörkrumsarbete i datorn. De tekniska förutsättningarna är fantastiska och jag kunde i min ungdom inte ens drömma om att allt detta skulle bli verklighet. Det kunde nog ingen annan heller.

Att filma var kul, även på sextio- och sjuttiotalet, men alldeles för dyrt och komplicerat. Den som vill filma ”på allvar” idag kan använda sin systemkamera och få förbluffande bra resultat (i full-HD). Den som inte har lika stora krav kan nöja sig med en mobilkamera eller en liten vattentät och stötsäker kamera för ett par tusenlappar.

Att spela och göra musik var lika kul förr som nu. Skillnaden är att man idag i en dator kan mixa, göra pålägg och allt det där som förr krävde vansinnigt dyr utrustning. Möjligheterna är sanslösa och det kostar inte mycket. På senare tid börjar vi till och med se musik-appar till iPAD eller liknande som tar ner priset ännu mer.

Så här kan man fortsätta område för område. Det där gamla fåniga uttrycket; ”det är bara fantasin som begränsar” har nästan blivit sant. Konsumentelektronik och datorer har förändrat förutsättningarna för det mesta.

Den videokamera som kostade mig bortåt 20 000 kronor i mitten av åttiotalet ger t ex sämre kvalitet än den lilla videokamera jag köpte för några hundralappar på Lidl i somras.

Jag köpte igår en ”videograbber” för att konvertera gamla VHS-band till hårddisk. Den skulle ha kostat tiotusentals kronor för ett antal år sedan. Idag kostade den 379 kronor.

Om det ändå skulle bli tid över är det bara att botanisera bland böcker, musik och filmer. Där finns en gigantisk skatt, som det är mycket lättare att komma åt idag än förr. Jag har inte ens lyckats komma igenom alla Fellinis filmer. För att inte tala om alla böcker…

Allt det här är idag tillgängligt på ett enkelt och billigt sätt.

Det var inte bättre förr.

Filed under: Göte Fagerfjäll