Det är nog något fel på mig, men jag tycker faktiskt att Electronica är kul. Visst, man springer runt som en galen råtta för att nästan klara alla möten. Men var skulle man annars få så mycket intressant information på så kort tid och var skulle man få tillfälle att träffa så många beslutsfattare på bara några dagar.

Det blev alltså en bra Electronica-mässa i år också. Faktum är att den blev väldigt bra. Och den här gången var succén inte på något sätt given, tvärtom fanns det tecken på att Electronica skulle följa de andra elektronikkomponentmässorna i deras utförslöpa.

Men så blev det inte. Visst saknades några utställare (som sannolikt ångrade sina avhopp när de väl besökte mässan), men besökarna kom i horder och det gjordes uppenbarligen massor av affärer på plats. Här skiljer sig för övrigt Electronica från de flesta andra mässor. Leverantörernas högsta ledning finns verkligen på plats och hela grundidén om nätverksskapande och personliga kontakter fungerar faktiskt.

Sedan kan man ju undra hur länge de stora leverantörerna och distributörerna skall ha råd med sina våldsamma monterbyggen. Gigantiska tvåvåningsmontrar är fruktansvärt dyra och årets belysningsarrangemang för att demonstrera LED-satsningarna gick inte av för hackor. I en av montrarna hade man till exempel använt fyra miljoner högintensiva lysdioder för att kunna animera hela baksidan av montern. Och här talade vi om en verkligt lång monter.

Att 2010 hittills varit ett verkligt rekordår för komponent- och systemtillverkare gjorde förstås sitt till för att höja stämningen. Men återigen, det var på intet sätt en garanti för att Electronica skulle lyckas på det sätt som faktiskt skedde.

Men, från elegans och ”utanverk” till faktiska nyheter och viktiga förändringar. Och det är gott om både nyheter och systemskiften. Nyheterna lär vi fortsätta att beta av både i tidning och på webbsidan, men här skulle jag vilja ta upp två skiften: ett tekniskt och ett marknadsorienterat.

På tekniksidan är det uppenbart att ARM-trenden fortsätter. Vi ser allt fler små och medelstora enkapseldatorer baserade på ARMs Cortex-processorer. Nu tar dessutom ”energiförbrukningskriget” fart på allvar. Norska Energy Micro visade att det var möjligt att kombinera ARM och extremt låg energiförbrukning. Andra, kanske framför allt NXP, hänger nu på och lanserar komponenter med ARM-arkitektur och minimal energiförbrukning. NXP lanserar bland annat en intressant arkitektur där man kombinerar en snabb Cortex M3-kärna med DSP-funktioner och en enklare Cortex M0-kärna för att hantera I/O-funktioner etc. Idén med extrakärnor för att effektivisera I/O är på intet sätt ny, men hittills har det oftast handlat om två helt olika arkitekturer. Att ha samma grundarkitektur för de olika processorerna förenklar programmeringen.

Alla hoppar förstås inte på ARM-tåget. Det gäller till exempel Renesas, där jag lyckades få en pratstund med Shiegeo Mizugaki, ansvarig för företagets MCU-område. Renesas var störst på MCU-sidan redan före sammanslagningen med NEC och idag är man, som Shiegeo Mizugaki uttrycker det, ”Super Number One”. Renesas fortsätter (och accelererar) sin egen arkitekturutveckling och man fortsätter också sin egen processutveckling.

Som vanligt får man alltså akta sig för att dra för stora växlar på trender. Alla satsar inte på ARM och alla satsar inte på fabless (eller ”fab light”). Men mer om det senare.

På marknadssidan är det kanske intressantast att se hur distributörer och distributionsmarknad förändras. Premier Farnell fortsätter webbsatsningen Element14 och alla andra tittar intresserat på för att se hur det hela skall gå. Men de två verkliga snabbväxarna just nu är nog ändå ”katalogdistributörerna” Digi-Key och Mouser. Bägge är dessutom på väg in i Norden i full skala.

Ordet ”katalogdistributör” stämmer naturligtvis inte längre med vad de här företagen (eller Premier Farnell) håller på med. Allt går via Internet och allt handlar om att ha extremt breda lager, korta leveranstider och en effektiv logistik. Det mest extrema företaget är nog Digi-Key, där vd Mark Larson förra året tog beslutet att inte bygga lager i Europa.

– Jag hade tänkt göra det, men sedan insåg jag att jag aldrig skulle kunna ha lika många artiklar i lager där som i lagret i Minnesota. Och på två eller tre dagar kan jag skeppa vad som helst vart som helst i världen.

Mark Larson, som trots stavningen faktiskt är norskättling och inte svenskättling, satsar hårt på lagerbyggnad, marknadsföring och logistik, men inte på säljare. Företaget har totalt tre säljare, varav ingen i Europa och ingen i Asien. Men företaget växer ändå så det knakar.

– Det beror naturligtvis till stor del på att vi har komponenter i lager. När många andra minimerade lagret under krisen såg vi i stället till att bygga upp det. Eftersom vi bara köper direkt från tillverkarna innebär det också att kunderna har en säkerhet i att de verkligen får rätt komponenter och inte några kopior.

Nåväl, allt det här återkommer jag också till under hösten och vintern. Det finns massor att säga och massor av nya intressanta trender. Och dessutom en hel del gamla som kommer tillbaka.

Det närmaste året lovar att bli vansinnigt intressant.

Filed under: Göte Fagerfjäll