En handväska som kostar 80 000 kronor. Modeindustrin är fantastiskt mycket duktigare än elektronikindustrin när det gäller att ta betalt.

Efter två dagar på embeddedkonferensen är det dags att summera lite intryck.  Och jag kunde inte låta bli att göra kopplingen till modeindustrin, när jag för en stund sedan passerade en TV-apparat där andäktiga programledare i vita bomullshandskar visade upp en Kelly-väska som kostar 80 000 kronor. Det handlar alltså om en prydlig och välsydd damhandväska som säkert kostat flera hundra kronor att tillverka (kanske till och med ett par tusen). Kunderna står på kö för att köpa.

Att ta betalt för elektronik är inte lika lätt, även om Apple visar att det faktiskt är möjligt. En av de lustiga motsättningarna på embeddedkonferensen var att se det stora antalet iPhone och iPad, samtidigt som de prylar som ställs ut blir allt billigare.
Men prispressen har förstås fördelar också. Vi vet ju alla att fallande priser på elektronikkomponenter och elektronikproduktion har gjort att mycket har flyttat till låglöneländer. Ingen tillverkar längre TV-apparater och CD-spelare i Sverige. Och det är lätt att få för sig att den här utvecklingen är enkelriktad.

Men så är det inte riktigt. En intressant effekt är att färdiga moduler, vare sig det är datorkort eller industridatorer, har blivit mycket billigare. Den som vill göra lite mer själv kan också välja att köpa hela processordelen i form av ett minimalt och förvånansvärt billigt ”påläggskort”. Halvfabrikat har blivit billigt.

Det här har ändrat sig dramatiskt över tiden. Redan på åttiotalet var ”make versus buy”-diskussionen i full gång. De som propagerade för färdiga system kunde redan då lägga fram vettiga argument för varför deras lösning var bättre. Men i kronor räknat var priset ändå lite för mycket i klass med Kelly-väskan för att volymprodukterna skulle kunna välja den här vägen.

Idag finns det fortfarande dyra embeddedlösningar avsedda för system med extra höga krav. Men det finns också massor av lösningar som är så billiga att de utan vidare fungerar också i prispressade volymtillämningar. Det behövs inte längre några avancerade kalkyler för att visa vad som är lönsamt och det innebär i sin tur att embeddedbranschen växer.

Vi kan alltså förvänta oss en fortsatt växande embeddedsektor, där färdiga moduler, vare sig det är hårdvara eller mjukvara, står för en allt större andel. Och vi kommer förmodligen att fortsätta att se en utveckling där elektronikdelen av en konstruktion blir allt viktigare och står för en allt större andel av arbetet. Sedan får vi se om den allt viktigare elektronikdelen fortsätter att stå för en krympande del av slutproduktens pris. Den diskussionen återkommer vi till.

Filed under: Göte Fagerfjäll