Molnigt värre

Det är inte bara utanför rutan som solen lyser med sin frånvaro. Många med mig börjar väl önska livet ut kung Bore. Men blicken upp på molnen gav mig ingivelsen att försöka starta ett privat datormoln. Canonical marknadsför nu att Ubuntu är det snabbaste sättet att skaffa sig ett tillförlitligt privat datormoln.

25 minuter var rekordet enligt dokumentationen. Två datorer och ett nätverk var grunden. En gemensam installationsdisk för Ubuntu Enterprise Cloud. Instruktionen sa, börja med att installera din ”Cluster Controller”, datorn som ska vara knutpunkten för ditt moln. Fortsättningen var lika enkel i alla fall om man läste dokumentationen.

Ja nu är inte verkligheten lika enkel, jag vet att jag tidigare talat om svårigheterna med att driva egna nätverk hemma. Systemering, systemdesign, dokumentation måste komma först. Det gör det sällan när man på en eftermiddag bestämmer sig för att starta upp ett privat Cluster, ett eget litet datormoln som ska fungera som bas för tunna klienter utan snurrande fläktar och värme.

Den första intressanta iakttagelsen är att världen av öppen källkod försöker låsa in oss igen. Canonical går hand i hand med den proprietära IT-världen och ger oss verktyg som, för att de ska kunna fungera, kräver att vi registrerar oss och betalar hyra. Landscape heter det verktyg för hantering av ”molnet” som Canonical säljer. Ja det är inget för den glada hemanvändaren, 10 datorer är den övre gränsen för deras rabatterbjudande som kostar 150 USdollar per maskin och år. Blir det fler maskiner vill man offerera separat.

Det kostar att ha datorunderhåll, jag är på inget sätt emot den utveckling som innebär att vi kommer att hitta vägar att driva företag och vinstskapande verksamhet baserad på öppen källkod. Det som retar mig är att det blir så svårt att testa dessa nya, ofta spännande, teknologier lokalt, här hemma.

I arbetet med att installera mitt datormoln föreslog man i installationsanvisningarna RightScale Cloud Management Platform. På deras hemsida kan vi läsa ”Sign up for our Free Edition”. Spännande, så jag klickade vidare. Men då krävdes att jag startade ett konto hos Amazon Web Services, AWS. Något som naturligtvis skulle kräva ett kreditkort och helt plötsligt blev inte verktyget lika intressant att testa i hemmiljö. Nu säger ni, det kostar på att ligga i framkant. Jag säger att det har blivit med datorerna hemma som det tidigare blev med livet som radioamatör. Det går inte att tävla med kommersiella gratistjänster som finns på nätet eller med ytmontering från Asien. Cloud Computing, det lokala datormolnet hemma, är bara en blå dunst.

Tänkte inte på det, det går åt en massa tid för underhåll. Tänkte inte på det, ett datormoln lever virtuellt. Något som även förutsätter att någon, med andra ord jag själv, måste sätta på saker i rätt ordning. Stänga ner de virtuella maskinerna kontrollerat. Inte bara skriva ”sudo shutdown -h now” och hoppas att maskinen startar lika snällt igen. Det ligger i molnets natur, det ska finnas tillgängligt hela tiden. Det är därför som Google och andra känner så starkt för ”The Cloud”. Vi kommer att bli helt beroende. Titta bara hur tjänster som Hotmail, Facebook och gmail dominerar. Det kanske är så enkelt att sannolikheten att tappa bort e-post på grund av datorhaveri eller datorstöld blir mindre när vi låter någon annan ta hand om driften.

Sen var det ju det där med att spara ström. Vintern håller i sig så jag kan fortsätta och påstå att energiförbrukningen i mina datorer bara är en effektiv form av elvärme.

Filed under: Jan Zettergren, Linuxspalten