Det verkar finnas ett metallgjuteri i varenda by i Småland. För att inte tala om plastdetaljer, ytbehandling och plåtbockning. Vi har en ganska fantastisk infrastruktur i landet.
Jag har alltså varit på underleverantörsmässan i Jönköping (ELMIA Subcontractor) och låtit mig imponeras. För det är faktiskt en ganska imponerande
tillställning. På botten av lågkonjunkturen är det fler utställare än tidigare år och gott om besökare. Montrarna verkar visserligen mindre än vanligt, men det gör inte mässan sämre (utom möjligen för mässarrangören). Det viktiga är att så många underleverantörer som möjligt finns på plats och att de företag som köper produkter och tjänster av dem använder sig av mässan.
Här ser vi ett bra exempel på en mässa som fungerar och fyller ett behov. Det känns skönt, speciellt efter PEA-mässan i Oslo (ack så glest det var i gångarna). Affärsmässor i allmänhet har haft en vikande trend de senaste åren och det gäller att hitta en modell som fungerar.
Var ligger då problemen och var finns möjligheterna?
Till att börja med är det knappast längre någon som använder mässor för att samla teknisk information. För tjugo år sedan gick alla omkring med stora kassar fyllda till brädden med datablad och broschyrer. På den tiden var mässorna det bästa stället att hitta massor av detaljinformation på ett enda ställe.
Idag har Internet och webben tagit över den rollen. När man vill ha ett datablad är det bara att ladda ner senaste versionen. De pärmar med snabbt åldrande mässmaterial som tidigare fanns i bokhyllorna har gått till återvinning.
Men mässorna har fortfarande en viktig roll som mötesplats, åtminstone om man klarar av att attrahera besökarna. Här gäller det både att definiera målgruppen tillräckligt bra och att ha vad som behövs för att rätt besökare skall komma.
Underleverantörsmässan har gjort ett bra jobb när det gäller att definiera målgruppen. Mässledningen lyckades tidigt få tillräckligt många underleverantörer att ställa ut och det innebär att det blir naturligt att besöka mässan för de som använder sig av underleverantörer.
Spridningen över branscher är förstås stor, men en elektronikunderleverantör kan alltid hoppas på att en köpare av plåtbockningstjänster också är intresserad av att köpa elektroniktjänster (och vice versa). Det är faktiskt till och med sannolikt. De flesta företag som anlitar underleverantörer är för små för att ha en inköpare för varje bransch.
Så det är väl bara att gratulera Elmia till ett bra koncept när det gäller att skapa en bred mässa. Outsourcing är definitivt inget som minskar och i många branscher är det faktiskt viktigt att visa upp sina produkter.
Det här innebär naturligtvis inte att alla mässor behöver vara breda och branschöverskridande. Tvärtom är det ofta bra att vara smal och djup. Men om det inte finns ett stort behov av att visa fysiska produkter (som i elektronikbranschen) gäller det att hitta andra vägar att få in rätt besökare. Embeddedkonferensen häromsistens visade att behovet av bra och specialiserade seminarier är fortsatt stort. Det är en bra utgångspunkt. Sedan är det bara att se till att kontaktkostnaderna för utställarna inte blir för stora.
Så det är nog långtifrån dags att räkna ut mässorna. Nästa år får vi till exempel se hur satsningen på S.E.E. lyckas. Det är visserligen ingen konventionell mässa, men grundprincipen är ändå densamma. Gissningsvis får vi också längre fram se en ordentligt omarbetad Electronix-mässa. Efter förra gångens ytterst begränsade framgång behöver den en nystart.
Slutrapporten för Productronica får vi vänta ett par dagar på. Mässan pågår som bäst, men senaste telefonrapporten (för en halvtimme sedan) indikerar att nedgången är ganska kraftig, både vad gäller utställare och besökare.

Filed under: Göte Fagerfjäll