För ett par timmar sedan var det exakt 200 år sedan Sverige förlorade Finland. Och för lite knappt två månader sedan var det 40 år sedan den första människan landade på månen. Bägge de här händelserna har gett upphov till massor av konspirationsteorier.
Men konspirationsteorin om de fejkade månfärderna är nog ändå en av de märkligaste. Förvånansvärt många tror fortfarande att alltsammans var iscensatt i en studio och att USA aldrig lyckades sätta astronauter på månen. Eller rättare sagt – det är faktiskt många fler som tror på den här konspirationsteorin idag än på sjuttiotalet.
Som så många av den här sortens teorier baseras också den här på ett fåtal relativt oväsentliga detaljer som sedan blåses upp till att kallas avgörande. En flagga som fladdrar när den inte borde göra det och en bild med en himmel utan stjärnor tas som avgörande bevis. Att alla de här detaljerna har förklarats gång på gång ses bara som bevis på att konspirationen fortfarande lever.
De konspirationstroende tar ingen hänsyn till det fantastiskt osannolika i att en konspiration av den här storleken, med hundratusentals inblandade, skulle kunna hålla i fyrtio år utan att någon avslöjade den. Eller som Neil Armstrong uttryckte det: ”Det enda som vore mera komplicerat än att genomföra Apollo-projektet vore att fejka det”.
Men är då inte konspirationsteorier bara skojiga tankeexperiment som författare och filmmakare roar sig med? Ingen tror väl på Dan Browns Illuminati-konspiration eller de många andra konspirationer som film- och litteraturvärlden översvämmas av.
Jo, det verkar faktiskt så. Bara för några veckor sedan tog Aftonbladet in en artikel med en klassisk konspirationsteori, nämligen den om de onda judarna som säljer organ från skjutna fiender. Historien var förstås obestyrkt, av den enkla anledningen att den är hopplöst omöjlig. Men tidningens kulturchef, Åsa Linderborg, valde ändå att publicera.
Hon har i och för sig gott historiskt sällskap. I Sverige har många av de vildaste historierna om Palmemordet, Estonia och Tsunamin hittat in i mediernas finrum. Internationellt har nog på senare tid Kennedymordet gett upphov till flest välrapporterade teorier. Men störst skada har nog ändå det fejkade ”Sions vises protokoll” gjort. Den blev direkt och indirekt orsak till att miljoner miste livet. Och den användes på sin tid som slagträ av många tidningar och makthavare. Faktum är att den fortfarande används i en del länder, trots att den avslöjades som blatant förfalskning redan på trettiotalet.
I verkligheten är det inte alls lätt att få ens små konspirationer att fungera. Åtminstone inte i den öppna och demokratiska delen av världen. Konspirationer som t ex Watergate eller Iran-Contras-affären gick om intet på grund av helt normal inkompetens. Någon klantar sig alltid och någon läcker alltid.
Det senaste året har många försökt hitta ”den stora kapitalistiska konspirationen” i finanskrisen, men också där kommer man mest bara fram till inkompetens och fartblindhet (och en del dåliga politiska beslut, framför allt i USA). marknadsekonomin är inte en konspiration, vad än Naomi Klein försöker påstå.
För den som vill läsa om farorna med konspirationsteorier kan jag rekommendera boken ”Voodoo Histories” av David Aaronovitch. Den som i stället vill läsa en riktigt omfattande konspirationsteori kan läsa Niklas Ekdals ”I döden dina män”. Där har han lyckats att föra samman alla svenska katastrofer från förlusten av skeppet Kronan, mordet på Karl XII och förlusten av Finland, till Palmemordet, Estoniakatastrofen och Tsunamihanteringen. Mycket underhållande.
Och vad har vi då för konspirationsteorier inom elektronikvärlden?
Hittills har väl de flesta en sak gemensamt – de innehåller Microsoft och Bill Gates. Och vi kan nog räkna med att Google kommer att bli centrum för allt fler teorier.
Men i det stora hela är nog ändå elektronikområdet ganska förskonat från konspirationsteoriernas galenskap. Allt är så öppet och fungerar så uppenbart på marknadens villkor att det inte finns så mycket utrymme för konspirationer. Företagen vill göra vinst, men det är ju varken nytt eller märkligt. Det finns en hel del dumhet och inkompetens, och det är heller inget ovanligt. Men det finns också gott om genialitet och vilja att driva utvecklingen framåt.

Filed under: Göte Fagerfjäll