Intel köper Wind River Systems, Microsoft tidigarelägger introduktionen av Windows 7 och Asustek och Acer lanserar notebookdatorer baserade på Googles Android. Finns det någon koppling mellan de här tre händelserna?
Jag vill påstå att vi är i början av något som kan bli en gigantisk omställning för dator- och telefonindustrin och Android ser ut att bli den utlösande faktorn. Android har den nödvändiga uppbackningen av ett stort och välrenommerat företag. Google kan garantera kompatibilitet utan att företaget låser in Android-användarna på det sätt som Microsoft alltid gjort. Android är ett öppet system, vilket är ett absolut krav idag.
Vad har då ett operativsystem och användarmiljö för mobiltelefoner i datorvärlden att göra?
Faktum är att man kan vända på frågan och undra – varför har det tagit så lång tid? Att mobiltelefoner och datorer förr eller senare skulle växa samman har varit ganska uppenbart de senaste tio åren (åtminstone). Många trodde att Nokia skulle kunna driva utvecklingen, men varken företaget eller operativsystemet (Symbian) klarade av det. Microsoft har försökt (och försöker) med Windows Mobile, men fördelarna är för få och nackdelarna för många.
I stället blev det Apples iPhone som visade vägen. Den visade vad som var möjligt att göra, även om Apples affärsmodell gör att iPhone knappast kan nå de verkligt stora marknadsandelarna. För det krävs en öppenhet som Apple knappast är intresserade av.
Googles Android är något helt annat. Där finns alla förutsättningarna på plats. Öppenheten är tillräckligt stor, samtidigt som man knappast riskerar att hamna i samma ”Babels Torn” av ”nästan kompatibla” versioner som är Linux-världens elände. Android är i och för sig baserad på Linux, men Android är det enda både användare och program ser.
Den omedelbara finessen med Android är att användarna på ett enkelt sätt får tillgång till alla Google-funktioner. Det gäller förstås sökmotorn, men också applikationerna (email, ordbehandlare, kalkylprogram, kalender etc), möjligheterna att dela information, YouTube och nyheter som Google Wave, som kommer senare i år. De här funktionerna är naturligtvis tillgängliga också från andra telefoner eller datorer, men inte lika tätt integrerade som i Android.
Nej, jag säljer inte Android. Men jag tror att Google har goda chanser att träffa ett marknadsfönster som råkar stå öppet. Och det kan få dramatiska följder.
Låt oss då ta en titt på vilka konsekvenserna skulle kunna bli för några av de andra spelarna:
Mobiltelefontillverkarna har inga stora problem med Android. I stort sett alla har redan hoppat på tåget, även om vi inte får se de stora volymerna förrän genombrottet kommer bland kunderna. Nokia och Ericsson blir naturligtvis ledsna om Symbian dyker, men de kan förmodligen ta igen på Android vad de förlorar på Symbian. Och de som har satsat på Linux kommer med stor sannolikhet att ta steget över till Android.
Den nya MID-klassen av datorlika telefoner riskerar att få en riktigt ordentlig smäll. Här har Intel satsat hårt på Atom-baserade plattformar och Linux-baserad (Moblin) mjukvara. Android är ännu inte ens portad till x86 och intresset verkar ännu så länge ganska ljumt (det kan ändras snabbt). En stor framgång för Android innebär sannolikt att MID-tillverkarna skiftar över från Moblin till Android. Samtidigt skiftar man förmodligen över från Atom till ARM. Det här skulle inte Intel uppskatta och det är säkert en av anledningarna till varför man köper Wind River Systems, som är hårt involverade i både Moblin och Android.
För netbooktillverkarna ger Android nya möjligheter. Hittills har ju satsningen på Linux varit ganska misslyckad, delvis beroende på inkompatibilitet mellan olika Linux-distributioner, dels för att Linux inte gett något mervärde för användaren jämfört med Windows XP. Med Android slipper netbooktillverkarna Windowslicensen, samtidigt som Android ger en rad fördelar för användarna.
En intressant fråga är vad som händer med netbookdatorns hårdvaruplattform. Idag är alla netbookdatorer x86-baserade (Atom). Med Android blir sannolikt ARM-processorn förstaval. Fördelen är att kombinationen ARM/Android kan ge en lägre energiförbrukning (lägre vikt/längre batteritid). Nackdelen är att man får ytterligare en plattform. Mycket hänger förstås på priset, som kan bli klart lägre för ARM-baserad hårdvara. Hur sedan telefontillverkare och netbooktillverkare skall göra med prisbilden blir riktigt intressant. Idag ligger en netbook på drygt halva priset jämfört med en avancerad mobiltelefon. Det kan verka lite omotiverat om bägge kör samma operativsystem och har likartade funktioner.
Om Android kommer in i netbookvärlden, kan operativsystemet då fortsätta uppåt till större datorer?
Ja, det här är säkert något som ledningen hos Microsoft funderar allvarligt på. Och de har alla skäl i världen att fundera, för det finns mycket som talar för ett skifte. Framför allt är det svårt att se hur ett slutet system som Windows skall kunna hävda sig i en allt öppnare värld.
Här handlar det inte i första hand om tekniska finesser, även om de är nog så viktiga. Snarare gäller det att ha någon tillräckligt stor och tillräckligt bra som backar upp det som skall kunna konkurrera med Windows. Google är stora nog och framför allt ses Google som ”det nya”. Microsoft har tappat många poäng med Vista-misslyckandet och beslutet att inte tillåta försäljning av Windows XP.
Det stora argumentet mot Android i datorvärlden är förstås att så många program är Windows-baserade och att allt måste skrivas om för Android. Men det finns också motargument enligt samma linje. Massor av program har blivit för stora och koden för ogenomtränglig efter alla uppdateringar. Det är i många fall dags för en total omskrivning och då är Android inget problem. Förutsättningen är att Google klarar av att hålla programgränssnitten till Android stabila. Det duger inte att ha flera olika versioner, som i fallet Linux.
Vilka är då de möjliga vinnarna och förlorarna i ett tänkt systemskifte, där Android tar huvudrollen?
Google är naturligtvis de stora vinnarna. De kan fortsätta att skänka bort tjänster och ändå tjäna pengar. Företaget har inga problem med öppna gränssnitt och öppen kod vilket minskar risken att göra sig till ovän med kunder och konkurrenter. Tekniskt sett har Google fördelen av att inte ha ”ryggsäckar” i form av gammal kod och krav på kompatibilitet. Och de senaste åren har de bästa programmerarna sökt sig till Google.
Microsoft blir en stor förlorare. Mobiltelefonmarknaden försvinner först, följd av netbookmarknaden. Därefter minskar marknaden snabbt både för operativsystem och annan mjukvara. Det kan bli mycket svårt att minska ner företaget till en rimlig storlek och risken för ett ”GM-scenario” är stor.
ARM blir en vinnare, även om det till att börja med inte handlar om så fantastiskt mycket mer pengar för ARM. ARM-processorer är ju redan totalt dominerande på telefonmarknaden, där volymerna är mycket större än på datormarknaden. ARM lever på att licensiera sina processorer till komponenttillverkare, så ett insteg på datorsidan gör att ARM kan fortsätta att utveckla mera avancerade processorer. Det ger i sin tur mer licenspengar.
Intel får svårt att sälja Atom-processorer i den mängd man tänkt, även om man förstås snabbt portar Android till x86. Efter hand minskar också x86-marknaden, åtminstone vad gäller bärbara datorer och ”vanliga datorer”. Intel-ledningen är realpolitiker och de ser säkert till att utveckla processorer optimerade för Android, men det blir svårt att hålla samma lönsamhet som idag.
Vad som sedan händer i verkligheten är oerhört svårt att förutspå. Man tenderar alltid att underskatta behovet av kompatibilitet och överskatta snabbheten i förändringar. Det finns också en mängd andra faktorer som spelar in, till exempel virtualisering.
Den som läst på lite om romarriket har säkert hört om slaven som hade som uppgift att då och då viska till sin herre – ”kom ihåg att du är dödlig”. Kanske Microsoftledningen då och då hör viskningen – ”kom ihåg vad som hände med Digital Equipment”.
För den som har glömt eller inte var med – Digital Equipment var den klarast lysande stjärnan på datorhimlen på sjuttiotalet, åttiotalet och början av nittiotalet. Deras minidatorer (t ex PDP11 och VAX) fanns överallt. 1986 utsåg Fortune företagets grundare och vd Ken Olsen till ”den utan tvekan mest framgångsrike företagaren i amerikansk historia”. 1998 köptes Digital Equipment av Compaq och 2001 var alla spår av företaget borta.

Filed under: Göte Fagerfjäll