Drygt tusen gymnasieelever som är intresserade av KTH. Det blev resultatet av den mycket lyckade KTH-satsningen Future fredag i Kista förra veckan. Så nog finns det hopp om bättre tillströmning till teknikutbildningarna.
Men trots den stora och lyckade satsningen var mediaintresset mer än svalt. Vi och Elektroniktidningen fanns förstås på plats, men sedan var det totalstopp för mediaintresset. Det hjälpte inte att arrangörerna försökte få dit dagstidningar, ekonomipress, SVT och Sveriges Radio. Rekryteringen till teknikutbildningar är uppenbarligen inte intressant nog.
Det här är ett verkligt problem. Teknikutbildningar och teknikyrken ligger i en nära nog massiv mediaskugga. Det är säkerligen en av anledningarna till att intagningarna till de tekniska högskolorna har gått kräftgång de senaste tio åren. Nördstämpeln var lätt att få på plats, men är ack så svår att tvätta bort. Och media gör inte mycket för att hjälpa till.
Eftersom jag är ordentligt förkyld tänkte jag fortsätta att gnälla ett tag till. Det hjälper faktiskt lite. Och jag tror jag skall fortsätta gnälla på media, för det är enklast.
Den senaste veckan har vi faktiskt haft en teknikorienterad nyhet som har toppat nyhetssidorna. Världsnaturfondens Earth Hour (när världen släckte lamporna en timme) har fått massor av utrymme och det hela har framställts som en fantastiskt viktig satsning och manifestation. Arrangörerna har också berättat att det hela blev en stor framgång.
Dagen efter Earth Hour frågade jag min fru hur stor hon trodde att besparingen i el hade varit. Hon gissade lite konservativt på mellan tjugo och trettio procent och blev ytterst förvånad när jag berättade att genomsnittet för Sverige var tre procent (nästan fem procent i Jönköping). Hennes reaktion är nog ganska typisk, men de flesta har sluppit besvikelsen eftersom rapporteringen i media för det mesta bara talade om stora besparingar och undvek siffror.
Att jag blir sur och gnällig över den här typen av rapportering och den här typen av tillställningar innebär inte att jag är ointresserad av energibesparing och miljöförbättringar. Men jag gillar inte förljugna symbolhandlingar. Det är viktigt att alla fakta läggs upp på bordet, annars blir det bara en ”backlash”.
Ett bra exempel på det är etanoldebatten, där politiker och media drev igenom satsningen som en symbolfråga och där många av invändningarna i början sopades under mattan ”för den goda sakens skull”. När sedan de negativa effekterna (som var väl kända från början) kom upp till ytan blev resultatet att många kände sig lurade. Det har inte varit till nytta för miljöarbetet.
Att man bara sparar tre procent på att famla i mörkret är naturligtvis intressant i sig. Det visar att belysningen står för en relativt liten del av energiförbrukningen och det kan ju vara bra att veta. Men det känns som om Earth Hour är ett lite väl stort arrangemang för att få reda på det.
Till slut lite avslutande mediagnäll, men också en del mediaberöm. Det handlar om den utmärkta TV-kanalen Axess TV, som faktiskt sedan länge ingår i marksändningarnas fria utbud. Den här kanalen behandlas minst sagt styvmoderligt av övriga media och man får leta länge för att hitta referenser till Axess TV i dagstidningarna (i övriga TV-kanaler finns de aldrig). Det är till och med svårt att hitta kanalens TV-tablåer i tidningarna.
Men utbudet på Axess TV är faktiskt alldeles utmärkt och borde i många fall vara en fingervisning åt övriga kanaler. Man försöker till exempel använda kunniga intervjuare som får intervjua experter, i stället för att låta två journalister intervjua varandra. I debattprogrammen låter man folk tala till punkt och faktiskt få något vettigt sagt, i stället för att omedelbart avbryta efter första slagordet. Det här gäller både de egenproducerade programmen och de (ofta brittiska) program som köps in utifrån.
En stor fördel är också att man inte tvekar att sända också smala program. Jag undviker helst kompletta operaföreställningar, men programmet om 1900-talets tonsättare i förra veckan var en pärla. Till och med filosofiska diskussioner om Schopenhauer och Kirkegaard kan vara riktigt intressanta. Och jag missar helst inte repriserna av gamla härliga engelska humorserier som ”Yes mr Prime Minister” och ”To the manor born”.
Nej, nu får det vara färdiggnällt för den här gången. En mugg te (Formosa Oolong) fick just min hals att kännas en aning bättre och då är det svårt att hålla kvar surhetsnivån. Klockan har passerat midnatt med god marginal så Tatis ”Fest i byn” är slut på Axess TV. Men ett program om Immanuel Kant kanske kan passa bra en stund.
Fast då kanske man klassas som finkulturnörd också.

Filed under: Göte Fagerfjäll