Ena dagen går börsen upp med sådär tio procent. Nästa dag går den ner med lika mycket. Den som satsar rätt kan tjäna riktigt mycket pengar.
Å andra sidan är det lätt att förlora väldigt mycket pengar också. De tyska investerare som satsade stort på att Volkswagen-aktien skulle gå ner i pris bet sig ordentligt i tummen. Efter Porsches intåg steg aktien kraftigt och när man insåg att ett antal investerare hade förbundit sig att köpa stora mängder aktier en viss dag gick allt överstyr. Aktien steg tiofalt och investerarna blev några miljarder Euro fattigare. Så kan det gå.
Hur finansoron kommer att påverka elektronikmarknaden står fortfarande skrivet i stjärnorna. Sannolikt kommer vi att få se en hel del uppköp och sammanslagningar och sannolikt kommer affärerna att gå betydligt snabbare än vanligt. Den som har ont om kapital har betydligt mindre handlingsutrymme än tidigare och den som har gott om pengar kan göra bra affärer.
Vi kommer säkert att få se en del fientliga affärer också. Nedpressade aktiekurser och nervösa aktieägare gör det lättare än normalt att få acceptans på ett fientligt bud. Här ser vi framför allt Microchip/On Semiconductors fientliga bud på Atmel, men fler är säkert att vänta.
Men, återigen handlar det nog mest om en tidigareläggning av redan befintliga problem och sammanslagningar som förr eller senare skulle ha genomförts ändå. Och rimligen kommer inte den nordiska elektronikindustrin att drabbas alltför hårt. Storvolymproduktion och konsumentelektronik är redan borta.
Nej, nu får det vara nog med finansgnäll. Det får gömmas i den snö som enligt välunderrättade källor skall falla i natt.
I stället tänkte jag ta upp det här med förhållandet mellan mjukvara och energiförbrukning. Det blev huvudspåret på embeddedkonferensens paneldebatt om energiförbrukning.
Jag hade visserligen (som moderator) redan från början tänkt försöka knuffa diskussionen åt det här hållet, men det behövdes inga knuffar.
För alla verkar överens om att vi behöver energieffektivare mjukvara. Och det här är inte ett problem som bara finns i Microsoft-världen. Linux och Linux-applikationerna är inte mycket bättre de. Skillnaden är möjligen att det görs en hel del på Linux-sidan för att ta tag i problemet.
För Microsoft måste det vara lite pinsamt att alla de nya portabla lågeffektdatorerna utrustas med antingen Linux eller Windows XP. Vista är alldeles för prestandakrävande (läs energikrävande). Vi ser nu dessutom stora framgångar för Asus lilla stationära lågeffektdator med Intel Atom-processor och Windows XP.
Tänk om man kunde ta ett steg tillbaka till det på många sätt utmärkta operativsystemet Windows CE. En av tidningens medarbetare köpte för ganska många år sedan en CE-baserad dator från Hewlett Packard. Den ser ut som en modern netbook, med riktigt tangentbord, relativt stor färgskärm och en vikt strax under kilot. CE-versionen av Microsoft Office fungerar snabbt och bra. Den största skillnaden mot moderna netbooks är att batterierna varar mer än åtta timmar. Detta med dåtidens betydligt sämre batterier.
Så allt går kanske inte åt rätt håll.

Filed under: Göte Fagerfjäll