Några dagar av våldsamma svängningar på börsen indikerar att det inte längre bara handlar om nedgångar. Men det innebär knappast att faran för lågkonjunktur är över.
Den närmaste tiden kan vi vänta oss en hel del storaffärer och stora omstruktureringar. Bland elektronikföretagen såg vi redan för en dryg vecka sedan hur Microchip och On Semiconductor lade ett fientligt bud på Atmel och hur Freescale dumpade mobiltelefonkomponenterna. Igår såg vi radikala förändringar hos det dominerande EDA-företaget Cadence. Företagets vd Mike Fister åkte ut tillsammans med flera andra ur ledningen. Att man inte har någon ny vd på gång visar hur snabbt besluten tas just nu. Den som vill ha en verkligt elak kommentar till Cadence-affären kan ta en titt på John Cooleys  ”Deepchip” på adressen
http://www.deepchip.com/wiretap/081015.html
Återigen behöver förändringarna inte vara negativa. Alltför snabba beslut är ofta dåligt, men ofta handlar det om uppdämda problem som plötsligt måste hanteras.
Men tillbaka till Sverige. Tidigare i kväll såg jag på Rapports ekonominyheter. Där berättade en analytiker från Standard & Poor’s hur man nu återigen graderar ner Volvo och Saab så att deras kreditvärdighet hamnar någonstans strax ovanför Island och Zimbabwe. Om man vill vara tarvlig kan man kanske påpeka att Standard & Poor’s klassade de paketerade skräplån som utlöste hela finanskrisen som ”bra krediter”. Men det kanske i sin tur får klassas som ”temporär galenskap”.
I vilket fall som helst är det ingen tvekan om att både Volvo och Saab ligger ganska risigt till. Bägge företagens försäljning dyker och för ögonblicket ser det inte ut som om varken Volvo eller Saab har ett modellprogram som passar marknaden. De bägge företagens huvudägare, Ford och GM, verkar i det närmaste konkursmässiga och Ford har använt alla sina Volvo-aktier som banksäkerhet mot lån.
Så risken är väl att framför allt Ford kan tänka sig en snabb försäljning. Eller man kanske hellre skall se det som en möjlighet. Ford-äventyret har knappast varit någon ”höjdare” för Volvo. Det företag som redan 1992 kunde visa upp en elhybrid (Volvo ECC) och för många år sedan hade massproducerade gasbilar och ”stopp/start”-teknologi på labbet, framstår idag som hopplöst efter i miljöhänseende, åtminstone om man ser till vad som produceras.
Att företaget fortfarande är teknikledande på labbet blir ganska uppenbart om man tittar på planerna för de närmaste åren. Där finns återigen plug-in-hybrider, snåla motorer och allt det som efterfrågas. Det irriterande är bara att Volvo kunde ha varit marknadsledande med allt detta om man bara fått fullfölja vad som börjades före Ford-köpet.
Förhoppningsvis finns det någon som inser Volvos potential och köper företaget. Det handlar egentligen bara om pengar, inte om tekniksamordning och gemensamma plattformar. Det bästa vore väl om Gyllenhammars gamla Norge-affär kunde flyta upp till ytan igen. Efter Ford-äventyret skulle nog ingen ha något emot en sådan lösning.
En annan möjlig fördel av de dåliga tiderna är att vi kanske får se lite uppfixning av infrastrukturen. Här talar jag delvis i egen sak, eftersom jag bor på ”fel” sida om Skurubron, öster om Stockholm. Skurubron är förutom färjan till Vaxholm regionens enda länk till fastlandet och i takt med att Värmdö byggs ut blir problemen allt större. Bron är idag så dålig att man tvingats att förbjuda viss tung trafik ena vägen. Den får ta omvägen med färjan runt Vaxholm.
De senaste årens högkonjunktur har effektivt stoppat möjligheterna till infrastrukturförbättringar. Det skulle bara ställa till problem på en redan överhettad marknad. Men nu är det förhoppningsvis dags. Staten har gott om pengar och infrastrukturbyggen är ett gammalt klassiskt sätt att mildra lågkonjunkturer.
Och till slut – glöm inte att anmäla dig till Embedded Conference Scandinavia. Är du snabb finns det nog fortfarande biljetter till middagen med prisutdelningen till Swedish Embedded Award också (tisdag 21 oktober). Där kan man tala om valuta för pengarna.

Filed under: Göte Fagerfjäll