Behövs öppen källkod?

Varför ska man använda öppen källkod över huvud taget? Behöver vi verkligen det fria alternativet? Det fungerar så mycket bättre med licensierad programvara säger mina kollegor. Fungerar bättre?

Tyvärr stöter jag gång efter annan på argument och användare som får mig att vackla. Jag, en korsriddare för den öppna källkoden, ska naturligtvis ha de enkla och raka svaren till hands när jag möter den proprietära världen. Det må sen gälla utvecklingen av små system med uClinux eller vänner som frågar mig hur jag hanterar mina digitala bilder.

Det är dokumentationen det handlar om. Att programvaran gör sitt jobb, att den i alla fall på ytan är buggfri och är enkel att underhålla gäller idag både den öppna och den proprietära världen. Men beskrivningen av hur den gör det är en helt annan sak. Där är den programvara som vi köper bättre rustad.

Jag har under en tid roat mig med att virtualisera min datormiljö. Målet är att minska antalet datorer med fläkt här hemma. Jag vill ha en tunn klient på arbetsrummet och flytta alla tunga arbeten till en server, men ändå ha prestanda och flexibilitet att klara bildhantering, musik och film. Det går att göra, alla större företag går åt de här hållet. Konstruktörer på Intel använder sällan en lokal arbetsstation. De simulerar sina nya processorkärnor eller arbetar med layouten av transistorer, i ett virtuellt fönster, på en server som de kan nå från valfri plats via nätet. Det måste gå att fixa hemma också.

Det som har komplicerat saken för mig är att tröskeln för att nå till en virtualiserad värld hemma är så hög. Dokumentationen är så omfattande och i den öppna källkodsvärlden så spretig.

Jodå, jag förstår att alla duktiga systemerare och programmerare som bidrar i den öppna källkodsvärlden har ett enda stort intresse – funktionalitet. Det gäller ofta att lösa ett problem i det egna företaget. Att då vara tvingad att dokumentera med samma krav på översiktlighet, detaljrikedom, tillgänglighet och grafisk elegans som de kommersiellt drivna programföretagen är inte lika självklart.

Det är inte lika kul för en innovatör att skriva dokumentation som det är att skapa nya eleganta funktioner. Men ska den öppna källkodsvärlden ha någon framtid måste dokumentation bli en prioriterad verksamhet. För egen del märker jag det tydligt när jag försöker förstå hur jag ska konfigurera min virtualiserade datormiljö. Hemma ställer jag inte samma krav på dokumentation som jag gör på jobbet. Därför går det också så fel, tar så lång tid och kräver så många omstarter. Om nu någon tror att det går att driva ett datacenter hemma utan användarprofiler och lösenord tror han fel. Du är tvingad att få med alla grupper, nivåer och annat som krävs även om du bara har några få roller att fylla. Administratör, användare, hustru, barn och barnbarn är svåra att packa in i samma profil. Detta resonemang har jag med bara för att peka på hur grundläggande det är att dokumentera sig.

Dokumentationen i den öppna källkodsvärlden är nära nog genomgående skriven för de insatta men det finns hopp. En helt ny värld av dokumentation syns nu på bokhandlarnas diskar. Låt vara att det ännu är få bokförlag som levererar dokumentation för öppen källkod men det ökar för var dag. Även böcker om hur du använder Linux i embeddedmiljö ökar, en snabb sökning på amazon.com med ”embedded + linux” ger över 700 träffar. Låt vara många är avhandlingar och material från olika konferenser men trenden är tydlig. Det går att tjäna pengar på att skriva om öppen programvara. Alla ska veta, det behövs!

Hur var det med mina bilder? Jag har börjat använda digiKam, skrivet för plattformsmiljön KDE. Strålande funktionalitet, men den kanske faller på intiutivitet och sin dokumentation. Som det ofta står i dokumentation för öppen källkod, Work in progress!

Filed under: Jan Zettergren, Linuxspalten