I stort sett varje dag läser jag om illegal nedladdning och hur det tar död på skivindustri och skivaffärer. Och varje gång häpnar jag över skivbolagens inkompetens och fantasilöshet.
För om det vore så enkelt att alla nöjer sig med att ha musik på sin hårddisk eller MP3-spelare – hur kommer det sig då att det säljs DVD-skivor och böcker som aldrig förr?
En välfylld bokhylla eller en hylla med bra DVD-filmer är ett sätt att visa vad man är intresserad av och tillfredsställer ”ekorrinstinkten” hos oss. På samma sätt har det alltid varit med LP-skivor och CD-skivor. Vi vill visa besökare vad vi gillar och vad vi står för.
Men det finns något som heter produktutveckling och ”value for money”. Där ligger både böcker och DVD-skivor ganska hyggligt till. CD-skivan har däremot inte vidareutvecklats sedan introduktionen. Vi får fortfarande samma usla förpackning, samma skiva och ett absolut minimum av text/bild för ett förvånansvärt högt pris. CD-skivan blir allt mindre intressant som samlarobjekt.
Skivindustrin verkar totalt ha kastat in handduken och koncentrerar sig i stället på att gnälla om nedladdning. Man verkar tro att en nedladdad skiva alltid är en förlorad affär. Men så behöver det inte alls vara. När en bra film visas på TV ökar omedelbart DVD-försäljningen av samma film. Många böcker som köps har tidigare lånats i bibliotek. Och ungdomar köper inte en skiva utan att först lyssna på den. Men CD-skivan är idag så ointressant att den inte längre lockar till köp.
Hur skulle man då kunna produktutveckla CD-skivan?
Till att börja med är som sagt förpackningen en katastrof. Det har alla varit överens om sedan introduktionen för några årtionden sedan. DVD-skivan fick en vettig förpackning, men CD-skivan har stannat kvar vid en förpackning som går sönder vid minsta slag. Förpackningen är också så liten att den knappt rymmer någon text- eller bildinformation.
Extramaterial har redan från början varit filmindustrins sätt att få folk att köpa DVD-filmer. Kommentarspår, bortklippta scener, intervjuer etc gör det intressant att köpa filmen. Samma sak vore rimligt till CD-skivor. Ett par konserter på DVD, intervjuer och förstås ett häfte med sångtexter, kringinfo och bilder skulle säkert locka köpare och ge skivan en plats i bokhyllan.
Bättre ljudkvalitet är inte fel. SACD har funnits länge, men används sällan. En rimlig modell är att leverera både en vanlig CD-skiva och en SACD-skiva i samma förpackning. Och varför inte färdiga MP3-filer också.
Men vad har skivindustrin gjort för att locka kunder? I stort sett ingenting. I en del fall har man till och med försämrat produkten med kopieringsskydd som gör skivorna svårspelade på en del apparater. Enda sättet att slippa det är att ladda ner ”rensade” versioner från nätet.
Så trots att produktionskostnaden för CD-skivor har sjunkit dramatiskt över tiden har i stort sett inga skivbolag kommit på den ljusa idén att erbjuda mer material för att locka köpare. Det är utomordentligt märkligt. Visst är den illegala nedladdningen ett problem, men långt ifrån hela problemet. Med ett minimum av produktutveckling och ett par kronor extra i tillverkningskostnad skulle sannolikt situationen sett annorlunda ut.

Filed under: Göte Fagerfjäll