Extrapolerad skräck

Tänk så många skräckhistorier som har skapats av människor som varit alldeles för bra på att dra ut trendlinjer och alldeles för dåliga på att förstå vad de egentligen sysslar med. Vi har varit på väg mot ny istid, döda skogar, masslakt i trafiken och massvält på grund av överbefolkning, för att bara nämna några.

Den hemska marknaden
Förutom klimatet verkar det just nu vara ekonomin som är mest utsatt för de här extrapoleringsexperterna. Jag läste till exempel härom veckan en artikel i Expressen med namnet ”Tillväxtberget”, där författaren Therese Uddenfeldt fick breda ut sig över ett helt uppslag.

Hennes utgångspunkt är, helt korrekt, att energiförbrukningen ökar i världen. Närmare bestämt med en bit över två procent årligen. Det innebär att förbrukningen tiofaldigas på 100 år och att vi om ”bara” 1 400 år behöver lika mycket energi som solen.

Allt annat ökar förstås i samma takt. 18 gånger fler flygresor på hundra år, arton gånger så många jeans och arton gånger så mycket skogsskövling. Vi måste göra något radikalt!

Grundtanken bakom alla de här artiklarna och rapporterna brukar vara att marknadsekonomin är ohållbar och måste ersättas med något annat som är mera hållbart. Lyssnar man på FN-höjdarna står det klart att FN måste få mer makt. Lyssnar man på alla de övervintrade kommunisterna står det klart att vi måste gå över till planekonomi.

Stämmer aldrig
Men om vi tar en titt på verkligheten är det lätt att både se extrapoleringens fallgropar och de tänkta lösningarnas avgrunder. Domedagsprofeter har alltid fel eftersom de vägrar att tro att något kan förändras. I verkligheten förändras allt hela tiden.

För oss som var unga på sextio- och sjuttiotalet är det här uppenbart. Den tidens domedagsprofeter var helt övertygade om att havet, sjöarna och skogarna var dödsdömda. Det var fantastiskt lätt att extrapolera utsläppen av svavel, dioxiner, sot och annat elände. Före millennieskiftet borde rimligen försurning och förgiftning ha nått så långt att haven, sjöarna och skogarna var döda. Här fanns det en riktigt hyfsad vetenskaplig konsensus.

Och bilarna – milde himmel. Dödstalen i trafiken var otroliga, med långt över tusen döda per år bara i Sverige. Också här var ”alla” övertygade om att det hela bara skulle bli värre i takt med att bilismen ökade. Tiotusentals döda per år i Sverige var en helt normal prognos (i verkligheten dog 254 år 2017).

Nu spelade det kanske mindre roll. Sextio- och sjuttiotalet var en period av global avkylning (efter värmeperioden på trettio- och fyrtiotalet). Trendlinjerna pekade rakt ner i backen och extrapoleringsexperterna var övertygade om att vi snabbt var på väg mot en ny istid. Också här fanns en hyfsad vetenskaplig konsensus.

Om vi mot förmodan lyckades undvika både istid och förgiftning var det bara för att dö av svält. Den snabba befolkningsökningen i världen skulle leda till massvält. Det var nästan alla överens om. Filmer som ”Soylent Green” från 1973 (som visade hur vi år 2022 tvingas äta processat människokött) och många andra hungerdystopier övertygade många om att framtiden var en katastrof.

Det blev inte så
Idag vet vi att domedagsprofeterna hade fel. Till och med de gulliga protestsångarna hade fullständigt fel. Och vänsterrörelsen hade mest fel av alla.

För visst växte världens befolkning från tre miljarder 1960 till nästan åtta miljarder idag. Men samtidigt har jordbruk och industri effektiviserats så att det inte är några som helst problem att ge alla tillräckligt mycket mat. I och för sig finns det människor som svälter, men det har helt andra orsaker än matproduktionen.

Och visst ökar energiförbrukningen i världen, men det beror på befolkningstillväxten och att fattiga blir rika. Sverige är ett utmärkt exempel på att ökat välstånd inte alls behöver leda till varken ökade utsläpp eller ökad energiförbrukning. Tvärtom har de senaste femtio åren både utsläpp och energiförbrukning minskat. Utsläppen av obehagligheter som svavel och dioxin är idag nästan helt utraderade och utsläppen av koldioxid är idag bara en dryg tredjedel av vad de var för femtio år sedan (per invånare).

Industrialismens förtjänst
Så när somliga (inga namn) gråtande talar om hur den hemska marknadsekonomin och industrialismen förstört deras barndom har de faktiskt till hundra procent fel. Inget är så bra på effektivisering och optimering som industrialism och marknadsekonomi. Kulturvänsterns klockarkärlek för Bullerbysamhälle och cirkulär ekonomi har inget stöd i verkligheten.

En återgång till ett samhälle som det vi hade på 1800-talet skulle förutsätta att vi också minskade folkmängden i världen i samma grad. Närmare bestämt skulle vi behöva avliva sju av åtta miljarder människor för att kunna leva lika eländigt som man gjorde då. Då skulle vi verkligen kunna tala om förstörda barndomar.

Befolkningsökningen planar ut
Men en befolkningstillväxt från en miljard i mitten av artonhundratalet till åtta miljarder idag. Det måste väl i alla fall vara en katastrof? Det är bara att dra ut trendlinjen som visar att vi redan år 2100 har 15 miljarder världsmedborgare och därefter en ännu snabbare ökning. Med Therese Uddenfeldts logik kommer all mark att vara fullpackad med människor inom en inte alltför fjärran framtid.

Hans Rosling ägnade mycket av sin tid åt att försöka visa hur det egentligen ser ut och varför bilden av ständig befolkningstillväxt är felaktig.

Det hela är egentligen ganska enkelt. I takt med att människor får det bättre och barnadödligheten minskar, minskar också intresset för att producera massor av barn. I stora delar av världen, bland annat i Sverige, har den här utvecklingen lett till en befolkningsminskning. Hela befolkningsökningen i Sverige beror på invandring.

Faktum är att nativiteten i världen redan har planat ut. År 2000 fanns ca 2 miljarder barn mellan 0 och 15 år och år 2100 förväntas den siffran (enligt FN) att ligga kvar på precis samma nivå. Antalet barn växer alltså inte och vi kan konstatera att befolkningstillväxten i grunden är ett icke-problem.

Tar lite tid
Sedan tar det förstås lite tid innan den här typen av förändringar slår igenom. Bättre sjukvård och bättre levnadsförhållanden gör att folk lever längre. Världens befolkning kommer alltså att fortsätta att växa i ytterligare en generation innan den framåt 2100 planar ut någonstans runt 11 miljarder.

Så när klimatfanatiker talar om behovet av minskat barnafödande eller ännu värre saker förespråkar de egentligen åtgärder som skulle förstöra demografin i världen och leda till elände. Det enda rimliga sättet att snabbt nå minskad världsbefolkning utan att förstöra demografin är att avliva pensionärer. Kanske inte så opportunt, även om jag inte skulle bli alldeles förvånad om någon ”extinction”-grupp lanserade tanken.

Den verkliga frågan är i alla fall om världen kan försörja 11 miljarder invånare. Och naturligtvis kan den göra det.

Utrotade arter
Det här sättet att extrapolera utan att titta på fakta går igen överallt. De senaste månaderna har vi till exempel fått höra domedagsprofeterna i FN tala om massutrotning av arter. Något som kändes extra märkligt när jag gick ut genom dörren i morse och möttes av tre rådjur som låg och vilade sig på gräsmattan ett par meter framför huset.

Men varningarna om massutrotning verkar baseras på en alldeles ovanligt lättsinnig databehandling. Ett enkelt stapeldiagram över antal utrotade arter per tioårsperiod visar att utrotningen av arter sköt i höjden i mitten av 1800-talet och nådde sin topp i slutet av 1800-talet. Det berodde främst på att invasiva arter introducerades på platser som Australien och Nya Zeeland. Därefter har utrotningen minskat för att idag vara tillbaka på samma nivåer som på 1700-talet.

Om man tittar på grunddata kan man alltså dra den rimliga slutsatsen att problemet i princip är löst. Men om man, som FN, vill ha ökade anslag för sin verksamhet duger naturligtvis inte en sådan analys.

Nej, i stället gjorde man en kumulativ uppställning, där gamla synder hela tiden hänger med. På det sättet kan man få fram en snabbt uppåtgående kurva som per definition inte kan böja av neråt. Lite utjämning och extrapolering och – voila. Vi har ett bevis för att allt går åt helvete.

Det hela påminner på ett obehagligt sätt om FNs hantering av det obefintliga problemet med ökenspridning. Problemet är obefintligt eftersom ökenspridningen faktiskt inte existerar.

Men FN lyckades skapa UNRIC, FNs organ mot ökenspridning, på den tiden när många faktiskt trodde på fenomenet. Att fakta sedan visade att ökenspridningen inte existerade spelade mindre roll. UNRIC växer och frodas och underhåller ofantliga mängder tjänstemän.

Vattennivån ökar?
Låt oss till slut ta en titt på extrapoleringsivrarnas favoritämne – klimathotet. Där har vi sett det mesta vad gäller säregen databehandling och egenartad extrapolering.
Senast ut är problemet med de snabbt ökande havsnivåerna. Eller rättare sagt – problemet med havsnivåerna som inte vill stiga i takt med förutsägelserna.

Det här har varit ett elände ända sedan den moderna klimatdebatten startade i slutet av åttiotalet. Global uppvärmning leder naturligtvis till avsmältning och ökade havsnivåer. Detta är fundamentalt.

Och visst stiger havsnivåerna. Närmare bestämt stiger de i precis samma takt som de gjort sedan mätningarna inleddes på sjuttonhundratalet. Om vi räknar bort landhöjning och landsänkning ser vi en havsnivåökning någonstans runt 1,8 mm per år.

För att havsnivåerna skall komma upp i nivå med de mera moderata prognoserna (1 m fram till 2100) krävs en nästan tiofaldig ökningstakt och för att komma upp i ”Rockström-nivåer” (tre meter) krävs ännu mycket mer. Det är inte lätt att åstadkomma.

Men de senaste månaderna har vi fått rapporter om att havet äntligen ”fattat galoppen” och börjat stiga på allvar. Nya sätt att räkna visar en acceleration de senaste åren.

NOAA säger nej
Det här låter ju intressant, så jag satte mig för några veckor sedan framför NOAAs hemsida (National Oceanic and Atmospheric Administration) och letade efter långa mätserier (minst 100 år). NOAA har fantastiska mängder mätdata och det finns en rad platser runt jorden där mätserierna är långa och tillförlitliga.

Tja, efter att ha laddat ner 28 långa mätserier (jag vet att det är nördigt) var det bara att konstatera att någon försöker luras. Alla mätserierna visar nämligen samma sak – trendlinjen är spikrak och absolut ingenting onormalt har hänt, varken runt Sverige eller någon annanstans.

Här har förresten havsnivåmätningarna (pegelmätningarna) en klar fördel framför temperaturmätningarna. Mätstationer för temperaturmätningar har nästan alltid problem med att städer breder ut sig och mätstationer allt mer påverkas av ”urban hot spots”. Det kan handla om flera graders uppvärmning och att kompensera för det är en grannlaga uppgift. Kompenseringarna kan vara betydligt större än de temperaturtrender man vill mäta.

Mätarna för vattennivå är i det läget mycket säkrare. Det finns inga ”urbana effekter” och man behöver inte ens bry sig särskilt mycket om de absoluta värdena. Har man bara mätningar över en lång tid syns eventuella förändringar direkt.

Och som sagt – hittills har ingenting hänt.

Vem vet?
Det här behöver naturligtvis inte innebära att allt tal om klimatförändringar är trams. Men jag blir irriterande ofta upprörd över det lättsinniga sätt man använder data i klimatdebatten. Väldigt ofta presenteras data från modeller som verkliga data och glada (eller snarare katastrofala) gissningar presenteras som underbyggda teorier. Och vi skall bara inte tala om extrapoleringar av trendlinjer.

Kanske det är dags att skifta från matematiker till klimataktivist i det gamla skämtet?

Alltså – hur vet man att en bil ägs av en matematiker? Den är extra-polerad.

Effekt och energi
Och på tal om statistik. Jag såg igår delar av partiledardebatten i SVT. Det mesta var extremt förutsägbart, men det var i alla fall intressant att höra argumenten mot kärnkraft.
Löfven gick ut hårt med att Sverige har ett elöverskott och därför mycket väl har råd att lägga ner ett par reaktorer. Det visar i bästa fall att han inte kan skilja mellan effekt och energi.

För visst exporterar vi elenergi, framför allt till Finland. Men det innebär inte att vi ens idag har stabil tillgång till energi i hela landet. Grundproblemet med el är ju att energin måste produceras i samma ögonblick som den förbrukas . Därför blir alltid effektbudgeten den begränsande faktorn. Företag eller hushåll blir inte tröstade av att de nog kommer att få el nästa vecka. Det blir inte mindre svart för det.

Vad som nu händer i Sverige är att vi plockar bort stabil elproduktion från Mellansverige (R2 nu och R1 nästa år), där behoven är som störst. Tanken är att energiproduktionen skall ersättas med vindkraft och det kanske går i genomsnitt.

Men elförbrukningen sker inte i genomsnitt. Vindkraft kan inte räknas in i effektbudgeten och den försämrade effektbudgeten förhindrar utbyggnad av företag och bostäder. Det hjälper inte att södra Sverige i princip kan importera kolkraft från Tyskland eller vattenkraft från Norrland. I praktiken är de ledningarna redan intecknade.

Sydvästlänken, högspänningsledningen från Närke till Skåne som var tänkt att hantera energibortfallet efter Barsebäcknedläggningen, är förresten försenad igen. Den skulle varit i drift för fyra år sedan, men nu måste alla 570 skarvar bytas i kraftledningen. Senaste besked är att länken skall invigas i oktober 2020.

Det innebär att Sydvästlänken blir lagom färdig tills R2 och R1 är borta från Ringhals. Det blir nog vid det laget inte alldeles lätt att hitta ledig energi i Mellansverige för att skyffla till Sydsverige. Men länken kostade ju bara drygt sju miljarder kronor.

Naturligtvis går det att lösa det kortsiktiga effekt- och energiproblemet genom att bygga nya gas- eller koleldade kraftverk intill Ringhals. De långsiktiga problemen kan lösas genom att göra samma sak i Forsmark och gärna också Barsebäck (där elinfrastrukturen finns kvar). Sedan kan statsministern alltid säga något intelligent om att ”vi har varit naiva”.

Men jag är skeptisk.

15 Responses to “Extrapolerad skräck”

  1. Magnus Hall om kärnkraft/Ringhals och vikten av kärnkraft för att bekämpa klimatförändringar.. Bara inte Vattenfall behöver göra det. Kommentarer om partiledardebatten/effektbrist/överskott https://www.expressen.se/tv/nyheter/direkt-med-niklas-svensson/vattenfalls-koncernchef-darfor-stangs-ringhals-karnkraftverk/

  2. Jag såg den där partiledardebatten om klimat och energi.

    Per Bolund (MP): Påstår att dagens vattenkraft ensamt kan stå för effektbehovet en kall vinterdag och därmed kan kärnkraft ersättas med vind. Per, läs rapporten från Svenska kraftnät!. Februari 2018 gick vatten- och kärnkraft på max och hade vi inte fått importera så hade det blivit avstängningar. Vind gav ynkliga 9% av max och sol 0% av max.

    Löfvén (S): ”Det är fritt att bygga kärnkraftverk så det är bara att bygga. Men de är inte lönsamma.” Nej, det är inte lönsamt då man subventionerar skräpelproduktion och värderar egenskapen ”energislag som kan ge el i höglastkritiska situationer” till noll. Marknaden har inget intresse av att du ska få el i alla situationer. De är mer nöjda om det blir elbrist och man får slåss (med priset) om den el som finns. Då tjänar de pengar!

    Jonas (V): ”Åk tåg så behöver vi mindre energi.” Fast egentligen är det ju tvärtom som Göte beskrivit tidigare.

    Det är dags att köpa ett reservkraftsaggregat. Helst ett som det går att elda kol i.

  3. Kollar man NOAA:s sida på relativ havsnivå (vilket borde vara viktigaste mätvärdet) så har vi en liten ökning eller tom en havsnivåsänkning i Sverige och stora delar av Europa. https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/

  4. Hej Henrik

    För de som bor utefter kusten är förstås den relativa havsnivån intressantast. I Sverige innebär det på sina ställen (runt Norra Kvarken) att havsnivån sjunker med mer än 8 mm per år (10 mm landhöjning per år och 1,8 mm absolut havsnivåhöjning per år).

    Men visst blir det lite meckigare att jämföra havsnivåförändringar på olika ställen i världen när mätningarna (som de från NOAA) visar relativa havsnivån. För att komma fram till den absoluta nivån måste man veta landhöjning/landsänkning. Inte svårt, men pyssligt. Resultatet brukar hamna runt 1,8 mm per år.

    Som tur är kan man strunta i de absoluta nivåerna och bara se på trenden. Om trendlinjen är spikrak i hundra år kan man vara fullständigt övertygad om att allt är som det brukar vara. Så ser det ut överallt.

    Det slår förstås lite uppåt och neråt mellan åren, men det finns absolut inget som tyder på en ökad stegring. SMHIs genomsnittsdata för 2017 var visserligen lite högre än vanligt, men det kompenserades med råge av att 2018 var lägre än vanligt.

    Så Stockholm får nog fortsätta att sänka kajerna. Sedan mätningarna startade runt 1770 har den relativa havsnivån sjunkit med en meter och de senaste 100 åren har nivån sjunkit 40 cm, alltså 4 mm per år.

    /göte

  5. Du fortsätter med att raljera över alla som inte tycker som du.
    Okej, de extrapoleringar som gjorts av människor som sett farliga trender genom åren kanske många gånger visat sig vara överdrivna. Detta delvis tack vare att åtgärder har gjorts innan problemen blivit övermäktiga. Frågan är hur det sett ut idag om inte protesterna hade funnits. Det är ju ganska tydligt när det gäller problematiska aktiviteter att det alltid finns en sida som förnekar problemen och en sida som överdriver dem. Om bara förnekarna funnits så hade vi nog haft en dystrare situation idag. Jag tvivlar på att industrin av egen vilja hade minskat problemen med utsläpp som leder till försurning. Vad hade vi haft för PH-värden idag då? Om inte ozonnedbrytande ämnen begränsats/förbjudits hur hade ozonskiktet mått idag? Om vi fortsatt med kvicksilverbetning av utsäde, med bly i bensin, med användning av DDT, med ohämmad användning av tungmetaller och andra tveksamma ämnen, med att dumpa giftiga ämnen rakt ut i naturen, hur hade det sett ut då? Bara för att vi delvis kommit till rätta med dessa problem så kan vi väl inte förneka att problemen funnits eller se det som en självklarhet att problemen skulle lösts av sig självt? Jag tror du underskattar betydelsen av att det finns alarmister som driver på. Enligt min mening så är inte överdrifterna på den ena sidan större än vad underskattningen är på den andra sidan.

  6. Att som amatör sitta och titta på havsnivåförändringar i olika dataset och dra slutsatser ger inte någon trovärdighet. Visst kan det vara intressant och lärorikt men här blir det mest propaganda som säger att vi inte behöver göra något. Bekvämt men helt fel om man ska tro forskarna. Och det ska man göra, det finns ingen annan metod som ger mer trovärdighet. Speciellt inte jämfört med när vi amatörer sitter och leker klimatforskare.

    Läs det här. https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/02/WG1AR5_Chapter13_FINAL.pdf

    Stockholm finns till och med med som exempel på lokala variationer.

  7. Hej Kenny

    Du får det att låta som om jag sysslar med ”körsbärsplockning” och väljer tvivelaktiga data från obskyra källor. Men så är det faktiskt inte.

    NOAA-dataseten är ett bibliotek av världens alla officiella havsnivåmätningar. Det är den självklara källan för alla som vill veta hur havsnivåerna förändrats de senaste 150 åren. Det gäller oberoende av vem som tittar.

    Att sedan ”glada amatörer” kan komma åt samma grunddata som forskarna och dessutom grunddata i läsbar form – det kan säkert irritera en del. Men det försämrar inte kvaliteten på grunddata.

    Över huvud taget är det här den stora förändringen de senaste tjugo åren. Som ”glad amatör” har man tillgång till ofantliga mängder data som samlats av trovärdiga källor. De trovärdiga källorna: NOAA, SMHI, Naturvårdsverket, SCB, Fraunhofer, Svenska Kraftnät och många många andra, gör dessutom sitt bästa för att presentera materialet på ett vettigt sätt. Det är en fantastisk förändring.

    Det här innebär inte att man som amatör behöver lansera egna hypoteser om ditten eller datten. Men om en grupp forskare och politiker försöker påstå att havsnivån utanför Stockholm stigit med en halvmeter, samtidigt som nivån bevisligen sjunkit ett stycke – då behöver man inte acceptera vad de säger.

    Och om våra politiker, med stöd av ett antal forskare, påstår att vi har hur mycket elenergi som helst och mycket väl kan plocka bort ett antal kärnkraftsreaktorer – då kan jag som glad amatör omedelbart gå in och kolla verkligheten med hjälp av Svenska Kraftnäts statistik. Det är inte svårt.

    I många fall är det svårt eller omöjligt för en amatör att motbevisa vad som sägs i forskarrapporter och politiska dokument. Men i slutänden leder nästan alltid de komplicerade resonemangen till förutsägelser om verkligheten. Då kan efter några år vilken amatör som helst jämföra med den verkliga verkligheten och kontrollera om hypotesen stämde.

    Jag och många andra kan alltså utan problem se att det mesta av vad som förutspåtts om klimatförändringarna de senaste 30 eller 40 åren faktiskt inte stämmer med verkligheten. I normala vetenskapliga sammanhang skulle det ses som något positivt och en orsak att tänka om.

    Men i klimatdebatten försöker man i stället hävda att situationen rimligen nu blivit ännu mycket värre, eftersom det nu krävs ännu större förändringar för att nå det resultat som man förutspådde en gång i tiden. Det är ofattbart ovetenskapligt.

    Då är det skönt att kunna luta sig mot något så när objektiva data.

    Och Jonny

    Problem försvinner aldrig av sig själv och jag var tidigare själv en del av miljörörelsen. Det skulle jag fortfarande vara om inte miljörörelsen blivit ”kidnappad” av klimatrörelsen, antikärnkraftsrörelsen och inte minst de aktivister som alltid måste fortsätta att driva en fråga också efter att problemet är löst.

    Jag hoppas på en återuppväckt miljörörelse som kan ta sig förbi symbolfrågor och vågar ta tag i de verkliga problemen. För sådana finns.

    /göte

  8. Det finns inga trendbrott i vare sig temperaturmätningar eller vattenståndsmätningar som visar på att världen håller på att gå under. De över hundra klimatmodeller IPCC laborerar med under de senaste 40 åren visar helt fel, de observationer som löpande gjorts och görs stöder inte klimatmodellerna. De senaste 20 åren visar att temperaturen inte stiger. De blippar man kan se under perioden är beroende av El Nino fenomenet i Stilla Havet.

    Club of Rome som bildades 1968 har använt miljön som medel att transformera världen in i det som kallas för New World Order. Alltså en omdaning av ekonomi, industri och samhällsbygge till en enda stor global gemenskap, Global Governace. Denna illustra organisation bildades 1968 av bl.a. David Rockefeller vars enorma rikedom byggts upp bl.a. av oljeutvinning och raffinering.

    De skriver i sin rapport från 1988 ”The first global revolution” att:
    ”In searching for a new enemy to unite us, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like would fit the bill.
    In their totality and in their interactions, these phenomena do constitute a common threat which demands solidarity of all peoples, but in designating them as the enemy, we fall into the trap about which we have already warned, namely mistaking symptoms for causes. All these dangers are caused by human intervention, and it is only through changed attitudes and behavior that they can be overcome.
    The real enemy then is humanity itself.”

    Där är ursprunget till Miljöpartiets hela tankegods och den gröna miljörörelsens kärna. Romklubbens senaste alster är:

    ”Nations should declare a Planetary Emergency says Club of Rome”

    Så förstår ni varifrån uppmaningarna och styrningen av klimatbluffen kommer ifrån. Man uppmanar till nationerna att deklarera ett klimatnödläge som inte finns. Alla dessa domedagsprofetior som lanserats de senaste 50 åren har aldrig materialiserat sig och kommer aldrig att göra det heller.

    När det gäller de temperaturdata som tillhandahålls av NASA GISS NOA och andra är de ”justerade” flera ggr på så sätt att historiska data justerats ner medan nyare data justerats upp. På så vis åskådliggör man en brant kurva uppåt som ska få oss att tro att vi snart kokar bort.

    Klimatskrämseln handlar ingalunda om klimatet. Det är ett medel för att skrämma oss till att ge upp vår nationella suveränitet till förmån för överstatliga organisationer som FN som styrs just av Rockefeller och övriga globalistpartners.

  9. https://www.expressen.se/debatt/manniskor-dor-sa-greta-vad-sager-statistiken/

  10. Hej Kjell

    Romklubben och många andra organisationer är aktiva när det gäller klimatskrämsel, men man får akta sig för att ta steget till konspirationsteorier. Det behövs inte heller.

    För när en sådan här historia kommit igång behövs det inga ”spindlar”. Alla vill arbeta för det som uppfattas som ”det goda”, inte minst journalister och politiker. När det hela gått tillräckligt långt kommer självcensur och förbättrade data som ett brev på posten.

    Vi såg det här väldigt tydligt på sextio- och sjuttiotalet, när vänstern fick tolkningsföreträde i nästan alla frågor. Idag är det otroligt svårt att föreställa sig hur det kunde gå så långt och många av oss som var med känner fortfarande en skammens rodnad på kinderna när vi tänker tillbaka. Det finns också många som pekar på dåtida konspirationer och påverkanskampanjer från Sovjet och Kina.

    Men det behövdes inga konspirationer. Sovjet hade gärna ställt upp, men vi klarade allt på egen hand. Det hela var nästan pinsamt likt det vi ser idag.

    Alla vill vara goda.

    /göte

  11. Jonny, domedagspersoner är inte bra såvida inte domedagen verkligen skulle komma. De som sprider skräck är ett samhällsproblem oavsett om de är tungt kriminella eller sprider osann domedagspropaganda om framtiden. Bägge vill att skräcken ska tvinga folk att dansa efter deras pipa.

    Ta tex skogsdöden på 80-talet. Jag är helt säker på att man ändå skulle monterat svavelrening på kolkraftverken utan domedagsscenarior. Det faktum att en skog dog pga försurning från kolkraftverken fick makten att reagera. Problemet var förhållandevis enkelt att lösa. Det behövdes inte målas upp att hälften av skogen skulle vara död inom 5-10 år såsom domedagssekten påstådde.

    Detsamma gäller ozon. Man såg problemet och orsaken. Det var lätt att åtgärda och man förbjöd freoner. Jag tror inte domedagssekteristerna gav något där heller.

    Bly i bensinen. Samma här. Det gick att smörja bilmotorer på annat sätt och blyets giftighet var redan känd.

    DDT var en miss att förbjuda. Man skulle förbjudit det vansinniga användandet. Jämför med att man skulle besprutat stora lansområden med antibiotika för att ta död på alla bakterier. Då är det inte antibiotikan det är fel på utan användningen.

    När det gäller klimat är det dock en helt annan spelplan. Det är ett för komplext samband och man förstår inte fullt ut de ingående komponenterna eller deras påverkan. Dessutom har domedagssekteristernas lösning en alltför stor påverkan på livet och livsstilen. Det är tveksamt om deras lösning ens skulle uppnå något annat resultat än misär, precis som i Nordkorea.

  12. https://www.di.se/ledare/vattenfall-ska-inte-propagera-mot-karnkraft/

  13. Det viktigaste är att vi satsar hårt på elflygplan. Åtminstone var det vad jag just (med ett halvt öra) hörde från SVTs Rapport.

    Ibland undrar jag om folk blivit galna eller om de bara missat alla mattelektioner i skolan. Kan de verkligen inte göra ens de enklaste överslagsberäkningar?

    Kanske inte så underligt att så många inte verkar förstå skillnaden mellan energi och effekt. Det är ju avancerad överkurs i jämförelse.

    /göte

  14. Har i helgen läst LennartBengtssons ”Vad händer med klimatet? En klimatforskares syn på jordens klimat”. Kan starkt rekommenderas som motpol till all skräckpropaganda med kriser var och varannan dag.
    Som exempel så är slutklämmen på kapitel 12 alldeless lysande: ”Det är därför viktigt att länder som Sverige inte driver sin energiomvandling in absurdum, utan försöker se koldioxidproblemet i första hand som ett globalt problem och använda tillgängliga resurser där den globala nyttan är störst.”

    Ett annat exempel som han visar är hur bakvänt man hanterar biomassan idag. Vid förbränning så är utsläppt mängd koldioxid större än för fossilt bränsle. Produktion av 1 kWh el med biomassa släpper ut 6 gånger mer
    koldioxid än om man hade använt naturgas istället.

    Sedan så fattar jag inte dagens vurm för att lagra koldioxid. Den om något måste väl stängas in för tid och evighet utan minsta lilla läckage. Kommer den ut i atmosfären så är väl hela det projektet ogjort. Att lagra lite kärnavfall från dagens reaktorer verkar som ett ganska simpelt projekt jämförelsevis, med fasta enheter som kan kapslas in och hanteras.

    Att subventionerar elcyklar och annat som nämnts i tidigare krönikor känns i sammanhanget tämligen fånigt. Men det kan vi nog spara in på att beskatta vår plaståsar en omgång till. Men vi måste ju göra något…

    /Per

  15. Hehe, jag hörde också den där figuren som pratade om elflygplan på TV. Fysik och kemi var antagligen plågsamma ämnen i skolan. 🙂

    Har ni sett den här sidan:
    https://geocraft.com/WVFossils/Carboniferous_climate.html
    och då särskilt den här bilden:
    https://geocraft.com/WVFossils/PageMill_Images/image277.gif

    Dagens medeltemperatur på jorden är 14.9°C.
    Dagens CO2-halt är ca 400ppm.

    Vilka mängder bundet kol det måste finnas i världen!