Skepsis som sjukdom

Efter min förra krönika fick jag veta att jag var ”klart klimatskeptisk, kryddat med omställningsmotstånd och politikerförakt”. En psykisk diagnos så god (eller usel) som någon. Uppenbarligen är skepsis något mycket fult på sina håll.

Jag fick dessutom veta att alla som är skeptiska till något i dagens klimatbudskap tillhör en homogen grupp, hur nu det kan hänga ihop. Skeptiker är ju per definition skeptiska till homogena grupper.

Märkligt nog verkar den här typen av åsikter ganska vanlig i en del kretsar. Den som lyssnar på radio, ser på TV eller läser en eller ett par dagstidningar blir till exempel hela tiden matad med ungefär sådana idéer.

Det gäller att tro
Nu tänker jag inte kontra med att alla som tror på global uppvärmning har fel eller att de är en homogen grupp. Så är det förstås inte.

Men förvånansvärt många (framför allt i media) verkar tycka att det är fel att vara skeptisk till sådant som klimathot, överstatlig styrning, vindkraftverk, solpaneler, cirkulära samhällen och en hel del annat. När diskussionen närmar sig ett sådant område försvinner plötsligt normalt vetenskapligt tänkande och alla behov av faktakontroll. Allt handlar i stället om tro. Att tro är det absolut goda – att ifrågasätta är det absolut onda.

Det här påminner ruskigt mycket om situationen på sjuttio- och åttiotalet, men då var det socialismen och den socialistiska ekonomin som stod för den absoluta sanningen. Debatter om detaljer var tillåtna, men den som ifrågasatte någon av grundpelarna hamnade i helvetet.

Det humoristiska var på den tiden att vänstern så starkt motsatte sig religionen, trots att man själv tagit över alla dess attribut.

Lärt min läxa?
Så när jag blir anklagad för att vara klimatskeptiker, omställningsmotståndare och politikerföraktare känner jag vindarna från sjuttiotalet. Speciellt som jag måste erkänna att jag på den tiden inte alltid stod på skeptikernas sida. Det är förresten något jag skäms för idag.

Men man kan som tur är bättra sig med åren. Idag skulle jag varken sätta upp Lenin på väggen eller (jag rodnar när jag tänker på det) sätta ett Mao-märke på skjortan (bara ett par dagar, men det var ett par dagar för mycket).

Misstagen från tidigt sjuttiotal har i alla fall lärt mig att skepsis är bra och att man måste kolla fakta innan man ger sig in i något. Det är ingen dålig läxa.

Om jag någon gång tvivlar på min skepsis brukar jag sätta på Monty Pythons underbara film ”Life of Brian”. Det räcker som vaccin ett bra tag.

Demokrati och skepsis
Framför allt har jag lärt mig att inte lättvindigt avfärda demokratin. Det låter som en självklarhet, men stora delar av vänstern var veritabla diktaturkramare på sjuttiotalet. En ännu större del var villiga att överge den traditionella demokratin för en ”riktig” demokrati (folkdemokrati, ekonomisk demokrati och allt vad det kallades). Att den ”riktiga” demokratin i själva verket var diktatur bekymrade mindre.

Idag är det faktiskt klimataktivisterna som talar mest om behovet av en ny typ av demokrati (återigen i form av diktatur). Johan Hakelius hade ett intressant inlägg om detta i Expressen häromdagen (klicka här). Johan Hakelius reagerade på ett inlägg från Torbjörn Tännsjö, men liknande idéer har lanserats av en rad ledande klimataktivister.

Politikerförakt
I en demokrati är det tillåtet att kritisera politiker. Det är till och med tillåtet att rösta bort dem och ersätta dem med andra. Det här är inte politikerförakt – det är demokrati.

En naturlig del av demokratin är också att politiker inte behöver vara övermänniskor och att en del lägger fram dåliga förslag eller har idéer som är värda förakt. I en diktatur leder sådant till katastrof, men i demokratin blir det på sin höjd lite politikerförakt (mot enskilda politiker) och problem för partiet/politikern i nästa val. Det här är en av demokratins största fördelar.

Det finns till och med ett egenvärde i att maximera den tid som en politiker får sitta vid makten. Det gäller framför allt positioner med extremt mycket makt (t ex president i USA), men det är genomgående dåligt att en politiker eller ett parti vänjer sig vid att ”äga makten”.

Den som läst sin historia inser att det finns utmärkta skäl både att skydda demokratin och undvika långa perioder av personlig makt. Ingen undgår att berusas av makt och det tar inte särskilt många år för den maktberusade att inse att hans eller hennes plikt mot landet är att sitta kvar på sin position. Även om det kräver ändringar i grundlagen.

Både bra och dåligt
På det personliga planet är det nog ett bra varningstecken när man sätter upp idolfoton av politiker på väggen. En bild på Frank Zappa är väl ganska oskyldig, men bilder på Mao, Lenin, Hitler eller Franco ger dåliga vibrationer. Till och med bilder på Reinfelt eller Löfven (hemska tanke) ger indikationer att man följer en ledare, snarare än tittar kritiskt på vad de säger.

Problemet är ju att de flesta människor har både bra och dåliga sidor. Jag gillar till exempel en hel del av det som Jan Myrdal säger och skriver, men definitivt inte hans inställning till diktatorer som Pol Pot. På samma sätt har många forskare och vetenskapsmän gjort fantastiska insatser inom sina områden, trots att de sympatiserat med nazism eller kommunism (eller ibland bådadera). Inte ens stora forskare som Stephen Hawking eller Albert Einstein duger som ”gudomliga föredömen”. De skulle nog förresten inte gillat den typen av idolisering heller.

Skeptiker är inte homogena
Hur kan man då se skeptiker inom klimatområdet som en homogen grupp? Skeptiker är ju som sagt per definition inte överens om särskilt mycket. Det ligger liksom i själva skepsisen att inte vara överens.

Då är det nog mera troligt att de skeptiker som syns utåt är de skeptiker som inte har så mycket att förlora. Ytterst få forskare, företagsledare eller politiker vågar sig utanför komfortzonen under sin aktiva tid. Därför ser vi så ofta titlar som ”professor emeritus”, ”före detta politiker” eller ”före detta ansvarig för företaget X eller myndigheten X”. Därav det gråa håret (och de ofta mycket djupa kunskaperna).

Om man lyssnar på några av de här gråhårsmännen och gråhårskvinnorna märker man ganska snabbt att de egentligen bara är överens i sin kritik. De har sällan en gemensam ståndpunkt, men det är heller inte nödvändigt. Det finns ju ingen ”skeptikerkyrka”.

I ”klimatkyrkan”, som i alla andra religioner, lägger man förstås inte märke till sådana detaljer. Man lyssnar helt enkelt inte till kritik, kanske för att man tror sig äga hela sanningen.

Alla verkar vara med
Idag är det svårt att se en klimatdebatt i Sverige. Alla media, alla politiker och alla företagsledare ser ut att vara rörande överens. Allt är klappat och klart, både vad gäller analys och vägval.

I verkligheten är det förstås inte så, men det behöver inte spela någon större roll. Så länge besluten görs av ”rätt” personer rullar det hela framåt av sig själv. Ganska små beslut, som det där om ”ett fossilfritt Sverige” kan få stora konsekvenser.

Naturligtvis finns det många som inser att det är vansinnigt att trampa in på den väg som Tyskland redan så effektivt har bevisat inte fungerar. Men ännu så länge är det för dyrt att opponera sig och för lönsamt att hänga med. Var och en tänker i första hand på sin karriär och på sitt företags möjligheter. Hur skulle det kunna vara på annat sätt?

Det behövs med andra ord inga konspirationer. De behövdes inte på sjuttiotalet heller, även om GRU och KGB på den tiden gärna hade ställt upp. Men de slapp.

Splittring i tron
Då är det väl bara att ordna in sig i ledet och ta det onda med det goda?

Nej, så enkelt är det nog inte ändå. Religioner är fantastiska när det gäller att etablera en ”sanning”, men de har också stora grundläggande problem. Framför allt har de otroligt svårt att undvika sekterism och interna stridigheter. De första århundraderna brukar vara ytterst livliga.

Det här knäckte vänstern under åttiotalet. Ideliga fraktionsstrider ledde till en löjeväckande splittring och till slut framstod hela vänsterrörelsen som ett skämt. Vänstern var den gången helt och hållet ansvarig för sin egen undergång.

Aktivister är aktiva
Man kan tycka att alla borde kunna samsas för ett gemensamt mål, men aktivister fungerar inte riktigt på det sättet. Vad värre är – de mest radikala aktivisterna är också de som är mest villiga att lägga ner arbete och därför ta sig långt upp i organisationerna. Aktivister är aktiva, så enkelt är det.

Ett stort problem är också att aktivister så snabbt lämnar den verkliga verkligheten bakom sig. Det handlar inte bara om ”miljöterrorism” (nog så farligt) utan också om att driva igenom beslut som framstår som fullständigt vansinniga för alla normala människor. Det här såg vi mycket av på sjuttiotalet och vi har sett mycket av det i senare tiders religiösa krig.

På klimatsidan ligger de galet radikala förslagen och ”puttrar”. Det kan handla om förbud mot att äta kött (lyssna gärna på Johan Rockströms avbön i köttfrågan idag i P1), förbud mot husdjur, tvångssterilisering eller förbud mot bilar. Om klimathotet är ett närliggande hot mot allt liv på Jorden (något som man ofta hör från aktivister) är egentligen allt tillåtet och inga förslag för radikala.

Framgången förstör
Jag skulle alltså inte bli särskilt förvånad om vi ganska snart får se en klimatrörelse som splittras i många olika grenar, den ena mer radikal än den andra. För en aktivist innebär alltid ett framsteg möjligheten att gå ännu längre. Dagens ”gullande” från företag och politiker riskerar då att få ett abrupt slut.

I det läget kanske till och med SVT och SR skulle tvingas titta på vilka fakta de faktiskt prånglar ut. Redan idag lanserar man de mest häpnadsväckande hypoteser som sanningar och man behöver inte vara klimathotsskeptiker för att undra vad de egentligen håller på med. Någon enstaka gång skulle man väl ändå kunna göra en faktakoll?

Storebror vinner?
Men kanske klimatkyrkan vinner och kanske de lyckas hålla sina domedagsprofeter i nackskinnet. Då är det bara att ”gilla läget” och säga som huvudpersonen Winston Smith i slutet av George Orwells 1984:

”Jag älskar Storebror”.

26 Responses to “Skepsis som sjukdom”

  1. Jag gissar vem du adresserar Göte 😂

    Vill bara förtydliga att jag inte någonstans skrivit att någon typ av personlighet är fel. I övrigt får ni läsa mina kommentarer i förra krönikan. Min högst egna personanalys av Göte kvarstår dock och bekräftas lite till i denna utgåva. Men som sagt. Jag har aldrig lagt någon värdering i olika personligheter

    Kram på er
    Stina

  2. Hej Stina

    Jag tar upp det som ett generellt ämne eftersom psykologisering av skeptiker har blivit så vanligt. Chalmers-”forskningen” under Martin Hultman är väl det mest kända exemplet, men det finns fler.

    Så du skall absolut inte se krönikan som ett påhopp på dig personligen. Däremot undrar jag förstås vad Chalmers-ledningen rökte när de godkände Hultmans forskningsprojekt. Eller hur regeringen resonerade när de anslog 5,8 miljoner till eländet (via energimyndigheten).

    /göte

  3. Här är förresten länken till Martin Hultmans projektbeskrivning. Läs och förundras.

    https://www.chalmers.se/sv/institutioner/tme/nyheter/Sidor/Klimatf%C3%B6rnekelse-starkt-kopplad-till-h%C3%B6gernationalism.aspx

  4. Undrar om nån kan forska på kärnkraftsförnekare, att man trots att kärnkraft har minst antal döda /kWh och minst CO2/kWh ändå ska lägga ner kärnkraften till varje pris och hävda dess livsfarlighet.
    Här är en som överlevt trots livsfarligheten: https://youtu.be/bSNn7fdaPVs

  5. Bra att vi har ömsesidig respekt för varandra Göte. Tack!

    Det festliga i din krönika är att du inte ser att du själv är en likadan aktivist (eller skeptiker som du väljer att kalla dig) som dem du skriver om. Få människor står väl på barrikaderna som du gjort i dina krönikor mot vad den andra gruppen tycker.

    Jag läste Hultman projektplanen i din länk. Jag tycker absolut den har ett samhällsvärde att forska i. Mekanismerna bakom alll form av polarisering (granne till extremism) behöver förstås. Precis som du skriver om i denna krönikan. Exakt vad i det projektet tycker du är så vansinnigt?

    Hälsningar Stina

  6. Hej Stina

    Det är väl skönt att vi inte behöver vara ett dugg överens. Och vad bättre är – vi kan vara oense utan att ge varandra psykiska diagnoser.

    Eller?

    /göte

  7. Det finns två sorters klimatpopulister: klimattalibaner (typ Stina och Rockström) och klimatförnekare (typ Trump). Båda sorternas klimatpopulister är bigotta. Talibanerna överdriver observerade fakta och sätter en överdriven tilltro till klimatmodellering – som hitintills har visat sig vara fantastikst usel på att predicera framtiden. Ibland tror de också gärna på rena fantasier. Förnekarna verkar i första hand vara fullkomligt ointresserade av fakta.

    Sedan då detta med skepticism. Många av osss kan sammanfattas som ”The Lukewarmers”. Vi tar fakta och data för vad det är. Att vädra brister/förbättringspotential i modeller och data-sets, söka alternativa förklaringsmodeller, jaga confounders osv är ju vad vetenskapsmän gör inom alla discipliner. Ständigt. Borde ju således rimligen vara eftersträvansvärt också inom klimatforskningen?

    Vad som är sant kommer alltid att fortsätta vara det, oavsett vad dagens populism vill tro på eller vill att vi skall tro på. En dag kommer vi nog att kunna se klimatmodellering med någon form av bättre predicering än Chimpansmodellen: att nästa är blir samma som i år. (Den modellen har faktiskt varit avsevärt närmare sanningen!)

    De krafter som söker avskaffa demokrati och yttrandefrihet är jag STARK motståndare till. De som förordar sådana galenskaper är farliga (eller fasligt förvirrade) människor och borde rimligtvis spärras in.

  8. Mycket bra krönika, kanske årets bästa!
    Keep up the good work Göte!

  9. Citat december 4th, 2018 at 09:18
    ”Bra att vi har ömsesidig respekt för varandra Göte. Tack!”

    Det finns anledning att fundera över hur skribenten bakom denna kommentar kommit fram till slutsatsen om ömsesidig respekt.

    Det känns ungefär lika modeanpassat som frasen om ”respekt för din uppfattning och beredd att dö för din rätt att uttrycka den”. Varmluft utan övertygelse.

  10. Att vara skeptisk är förstås sunt. Det jag kan sakna i dina krönikor är snarare bristen på skepticism. När du så tvärsäkert deklarerar att du inte är det minsta rädd för klimatförändringar och när du får det att låta som om det absolut inte finns några som helst problem eller risker med kärnkraft. Det kan vara nyttigt att vara lite skeptisk mot argument från alla håll.

  11. Göte!
    Du kan sluta att skämmas för din Leninaffisch. Du är förlåten! Och jag tror faktiskt att du mest tyckte att affischen var både snygg och häftig. Och det var den, nästan två meter hög om jag minns rätt. Och det politiska klimatet i Göteborg i mitten av 70-talet var ju ganska speciellt. En helt annan tid. Men nåt Mao-märke på din skjorta minns jag inte. Det bästa var nog att så disparata yttringar kunde samsas i vårt kompisgäng. En hade en affisch av Lenin, och en annan affischerade för det sedan länge avsomnade Demokratisk Allians. Själv tittade jag nog mest på.
    Allt gott!

  12. Rätt Göte!

    (men du svarade inte på min fråga om Hultbergprojektet)

    I övrigt lämnar jag de övrigas kommentarer kring mig som person till att tolkas av övriga läsare själva.

    Med tanke på de återkommande namn som kommenterar dina krönikor så har du en trogen grupp sympatisörer Göte. Hade varit intressant med nya kommentatörer någon gång.

    Jag har nu sagt mina små nischkommentar dessa sista två krönikor. Nu lämnar jag över till andra nykomlingar. Hoppas nån finns

    Stina

  13. Jonny, jag tycker inte att kärnkraft är problemfritt och jag tror inte Göte tycker det heller. Däremot så är kärnkraften långt mycket bättre än allt annat, ekonomiskt, säkerhetsmässigt, koldioxidmässigt. Kollar man fakta så blir det slutsatsen. Ekonomiskt så är det förstås svårt att bygga nytt, säkerhetsmässigt så vill ju myndigheter och befolkningen har mer säkerhet trots att den redan överglänser allt annat, och det kostar väldans mycket.
    Och att ”.. det är vansinnigt att trampa in på den väg som Tyskland redan så effektivt har bevisat inte fungerar.” är i mina ögon ett fullt korrekt påstående. Mycket dyrare energiproduktion och bibehållen eller ökande koldioxidutsläpp och alla gifter från kolförbränning är ju resultatet. Det är inte detsamma som att inte vara orolig för klimatförändringar.
    Detta må göra mig till en ”sympatisör” men jag kan faktiskt inte låta bli att hålla med Göte.

  14. Lite kvällskommentarer innan jag går till sängs. Det där med att stiga upp halv fem på morgonen och gå och lägga sig 24 timmar senare (som jag gjorde i går) var visst ingen höjdaridé.

    Ulf – jag har faktiskt kvar Leninaffischen någonstans på vinden och du har helt rätt. De sovjetiska konstnärerna var suveräna på att ta fram häftiga .propagandaaffischer. Samma sak gällde förresten kompositörer och filmmakare. Prokofievs Alexander Nevsky (musiken till Eisensteins film) har varit en av mina absoluta favoriter sedan tonåren och du har säkert tvingats höra den hos mig ett antal gånger under åren.

    Jonny –självklart finns det problem med kärnkraft. Det är lite som demokratin. Massor av nackdelar, men bättre än alternativet. Samma sak gäller förresten livet.

    Stina – mitt svar när det gäller Hultbergprojektet var faktiskt länken till hans projektbeskrivning. Att du ställer upp på den – tja, det är faktiskt ditt problem.
    Och visst uppskattar jag mina återkommande kommentatörer. Jag uppskattar också alla de som mailar, ringer och diskuterar på mässor och konferenser. De är förbluffande många.

    Jag skall försöka komma över sorgen av att se dig försvinna från kommentarsfältet. Det blir tufft, men det går nog.

    /göte

  15. (Johnny)
    Du behöver skilja mellan fakta och tyckande.

    Observerade klimatförändringar är EXTREMT mindre än vad klimatmodellerna för 5 och 10 år sedan förutsåg vad gäller observerbara fakta som tex stigande temperaturer och stigande havsnivåer.

    Det är fakta. Inte tyckande.

    Att tro att: ”Yamen, de gamla modellerna var ju fel, men DAGENS klimatmodeller, de minsann, de kan predicera framtiden!” Det är fortfarande bara ”religion” eftersom modellerna antingen saknar historiskt bevisad prediceringskapabilitet eller helt enkelt är alldeles nykläckta… (Jmf nya mediciner som ju inte får användas förrän de testats av och ***bevisats fungera***.)

    Kolla gärna upp FAKTA om kärnkraft. Och blanda inte ihop denna fakta med AFFEKT om kärnkraft.

    Att vara skeptisk mot tyckande, högljudda demagoger, likriktning, åsiktskorridorer, sensationella rapporter och one-liners är sunt. Likaså är det sunt att ha ögonen öppna.

    Att vara skeptisk mot fakta är inte alltid lika fruktsamt, dels för att fakta är fakta och dels för att det tenderar att resultera i knäppskalligheter som Flatearthers och Creationism. Man kan däremot vara skeptisk mot hur fakta samlats in, friserats och analyserats. Med fakta är det också viktigt att minnas att fakta som samlats in av flera olika grupper och vid flera olika tillfällen, som pekar på samma slutsatser, det är det bästa vi har att fatta beslut utifrån!

    …eller så kan man ju också göra som Annie Lööf och avfärda etablerad och replikerad fakta med orden: ”I don’t agree with that.” Oavsett hennes tyckande om denna fakta, så fortsätter ju fakta att vara fakta.
    https://youtu.be/fGYYbSIFiv8

  16. Nu är det väl ändå även fakta att vi plockat upp ofantliga mängder kol ur jorden som legat bundet i årmiljoner och omvandlat detta till CO2. Fakta är också att detta gjort att halten i atmosfären ökat avsevärt. Det är väl heller inte svårt att påvisa att CO2 är en potent växthusgas. Så långt tror jag väl att de allra flesta är rätt överens. Sedan är det naturligtvis extremt svårt att förutsäga exakt hur mycket vårt klimat påverkas av detta. Det är väl först där meningarna går isär. Det enda vi kan säga säkert är att ingen vet med säkerhet vad som kommer att hända. Det som skrämmer mig då är att en del kan verka så tvärsäkra på sin ståndpunkt och bli närmast aggressiva mot andra argument.

  17. Jo, allt det där är sant. Och att klotets temperatur ständigt ändras. Ibland upp och ibland ner. Det är också sant.

    Vad frågan gäller är egentligen kausaliteten. Där har det presenterats så många justerade värden att modellernas tillförlitlighet måste ifrågasättas. Gores klättring på stegen var ett publikfriande knep som gick hem. Men hockeyklubban var inte bättre underbyggd då än den är idag.

    Att ett drygt tusental medlemmar i IPCC är så gott som överens betyder inte att det de är överens om faktiskt är sant. De flesta av medlemmarna har inte gjort sig kända för att vara lidelsefulla sanningssökare. Det kan man dock säga om de cirka 50 medlemmarna som inte skrivit under på panelens slutsatser.

    De avviker därför att de har integritet, kunnande och civilkurage. Om du studerar deras arbeten så hittar du ganska många punkter som gör att den officiella sanningen egentligen inte är mera värd än vilken politisk eller religiös tanke som helst.

    Årets ekonomipris (Nobel om någon undrar) går bland annat till W Nordhaus. Han har arbetat med klimatmodeller sedan sjuttiotalet och det är hans arbete som ligger till grund för alla varianter av klimatspådomar som presenteras numera.
    Se https://www.nobelprize.org/uploads/2018/10/advanced-economicsciencesprize2018.pdf

    Nordhaus påpekar att det egentligen är lika bra att ta det lugnt och inte gripa till katastrofalt dåliga panikåtgärder som dels kostar mer än vad mänskligheten har råd med – pengarna kan användas mycket effektivare inom andra områden – och dels inte har garanterad effekt. Han har därutöver fräckheten att påpeka att det i alla fall är för sent för eventuella effektiva åtgärder. Om man kan finna några.

    OK att elbilar kan vara en bra teknik. Men om den ska tvingas fram genom regeringsingripanden i stället för av marknad och teknikutveckling så blir det inte bra. Fordon med kort livslängd och potentiella brandbomber ombord är inte vad vi önskar men det är vad vi till stora delar ser ut att få. Där hoppas jag att jag har fel.

    Den hysteriska rädslan för kärnkraften (där även jag sprang med under åttiotalet) var, när man studerar vad som faktiskt hände på Three Mile Island, Chernobyl och Fukushima inte alls befogad. Men att det resulterar i nedläggning av kärnkraftverk kommer att resultera i ökad användning av fossila bränslen. Och där är den tydligaste risken inte att vi får en marginell ökning av CO2 utan att luftföroreningarna kommer att öka ytterligare och kräva liv där antalet kan räknas i hundratusental.

    Därför. Inte av någon annan anledning, är jag och många av oss som sett tillräckligt av mänsklighetens dårskap under våra numera ganska långa liv, emot kärnkraftnerläggningen och ytterst tveksamma till nyttan av en häxjakt på CO2.

  18. (Johnny)
    Precis så. Fakta är fakta och hur CO2-halten i atmosfären påverkar oss om 20, 100, 1000 år är lösa boliner som saknar faktagrund. Man kan rimligen inte fatta beslut utifrån lösa boliner, och särskilt inte omfattande beslut. (Däremot måste vi bygga modeller framtiden och ständigt förfina dem.)

    CO2 är fö också ett fantstiskt gödsel för allt som kör fotosyntesen.

    Några givna fakta:
    Kärnkraft är det minst farliga (för människor och miljö) av våra olika energikällor.
    Kärnkraft producerar elenergi både då det är mörkt och vindstilla.
    Kärnkraft är världsmästare på att minska CO2-utsläpp.
    Många människor har affektiva åsikter om kärnkraft och assicierar dem med atombomber, kometen kommer och världens undergång/domedag.

    En ytterst rimlig slutsats:
    Det bästa vi kan göra för oss människor och miljön är att bygga ut kärnkraften. …och kanske också utbilda gemene svenske henning om fakta kring kärnkraft. (Precis som de i USA borde utbilda alla barn om evolution.)

  19. Gunnar:
    Det var intressant att läsa att runt 50 medlemmar inte skrivit under på slutsatserna i IPCC:s rapport. Var kan man läsa mer om det?

    Gunnar/Jonny:
    Sen tror jag inte alla håller med om ”inte svårt att påvisa att CO2 är en potent växthusgas”. Om man med ”potent” menar att den kan orsaka problematiska temperaturhöjningar, så har det vad jag vet inte presenterats något annat än obekräftade teorier. Finns det några experiment som bekräftar teorierna om kraftig temperaturhöjning vid en ökning av CO2-halten vill jag gärna läsa om dem.

  20. Jag försöker också hitta källan, Glenn.

    Sökning på +IPCC +consensus ger så många och omfattande träffar att jag måste be någon, dvs Göte, om hjälp.

  21. Jag tycker Jonny och Stina är ett friskhetstecken i detta forum. Generellt är det mest Göte sympatisörer som skriver här. Och inte undra på det med tanke på den hårda ton som det blir direkt så fort någon vågar skriva någon avvikande fråga eller åsikt om klimat eller kärnkraft

    Jonny skriver det bra när han tycker det är klädsamt att kunna vara skeptisk mot skeptisism

    Det skrivs också mycker om skillnad på fakta, tyckande, data och tro.

    Självklart vill vi alla ta beslut baserat på fakta och korrekt data. Samtidigt vet ni alla att absolut sanning in vår kunskap inte finns. Vi jobbar fortfarande hela tiden utefter modeller som får anses gällande tills motsatsen är bevisad.
    Därmed borde vi vara lite mer ödmjuka med hur vi anser oss ståta med sanningen, rätt fakta eller rätt data.

    Jag uppskattar när annorlunda tänkande vågar säga sina tankar. Visa uppskattning mot Jonny och Stina m.fl som vågar komma med synpunkter istället för att sabla ner dem som underbegåvade

    Jag uppskattar också Götes annorlunda perspektiv. Men som Jonny antyder så blir det snabbt en ny falang om man inte vågar vara skeptisk till skeptikern på ett respektfullt sätt

    /Per

  22. Hej Per

    Jag har väldigt svårt att se någon särskilt hård ton bland de som kommenterar. Tvärtom brukar kommentarerna vara uppfriskande faktaorienterade och befriade från personliga påhopp.

    Inte kan du väl bli förvånad över att det kommer invändningar mot dig, Stina eller Jonny?

    Jag säger som Karl-Bertil Olsson: ”Ingen mannamån – lika för alla”.

    /göte

  23. Gunnar och Glenn,
    Här är iaf en länk till redigt med data och fakta:
    https://www.skepticalscience.com/global-warming-scientific-consensus-intermediate.htm

  24. Göte med hård ton menar jag att det används värdeladdade ord som bigotta, inte kontrahenten inte begriper sig på fakta eller att dens åsikter är mer religion än kunskap. Och liknande
    I dessa stora frågor, där ingen absolut kunskap finns, behöver vi visa varandra respekt. Och inte bygga diken

    Det var det jag menade. I övrigt blir dessa krönikor ett utmärkt forum att resonera kring svåra frågor med kloka individer

    /Per

  25. Stefan S, intressant länk du delade. Även om jag är skeptisk till en-person-websidor hade han väldigt objektivt upplägg.

    Sedan blev jag lite förvånad att du länkade dit eftersom jag fått intryck ovan att du är skeptisk till magnituden av klimatförändringarna. Sidan bekräftar ju att det finns stor vetenskaplig konsensus i att det faktiskt sker.
    Jag tyckte dock sidan var bra hursomhelst

    /Per

  26. Hej Göte,
    det finns kanske hopp ändå , i Dagens Industri som jag haft
    under hela tiden från det att jag startade företaget en gång i tiden. Har jag under två olika tillfällen kunnat läsa om två var för sig , skilda personer som anses vara miljökunniga .
    Uttala sin absoluta övertygelse om att vi måste satsa på den senaste versionen av kärn-kraftverk för att inte råka ut för bl.a. effektbrist i både hushåll och industri, under den kalla årsperioden .
    Vad som däremot skrämmer är att de två högsta hönsen på Vattenfall tycker vi skall fortsätta att satsa på Solenergi och Vindenergi . För det kostar inte lika mycket .

Leave a Reply