Politisk härdsmälta gynnar Asien

Kanske tsunamin till slut blir en ekonomisk vinst både för Japan och Asien i stort. Härdsmältan i Fukushima ledde till en härdsmälta i tysk energipolitik och resultatet blir rimligen en rejäl förskjutning från Europa till Asien när det gäller industrins konkurrenskraft.

Det här var naturligtvis inte tanken bakom den tyska kärnkraftsavvecklingen, men det är svårt att se hur det skall kunna gå på annat sätt. Tyskland är den industriella motorn i Europa och elintensiv produktionsindustri står för en stor del av både basen och tillväxten. En del av det som försvinner kanske kan ersättas av nya företag som utvecklar vindkraftverk och solpaneler, men också den industrin är energiintensiv. Man kan kanske misstänka att en del av den produktionen också hamnar i regioner med lägre energipris.

Nej, nu skall jag inte måla fan på väggen i alltför stort format. För svensk del behöver till exempel inte det tyska beslutet bli särskilt negativt. Om bara våra politiker kan undvika den värsta populismen skulle vi till och med kunna tjäna några kronor (inte elkonsumenterna förstås, men vi börjar bli vana).

Det handlar bland annat om två av paradgrenarna för den svenska delen av ABB – styrning av elnät och långa transporter av elektricitet.

Förnyelsebar energi, speciellt den som genereras av sol och vind, ställer ju oerhörda krav på elnäten och kärnkraftnedläggningen kommer att kräva en mycket snabbare utbyggnad av ”smart grid”-teknik än planerat. Mycket bra för ABB.

Ingen tror väl heller på allvar att Tyskland skall kunna ersätta hela elbortfallet med förnyelsebar energi. Landet kommer att tvingas till en massiv elimport och det förutsätter HVDC, alltså högspänd likström. ABB i Ludvika är bäst i världen på det och lär ha fullt upp att göra i många år framöver.

Om vi dessutom kan bygga ut våra kärnkraftverk och bygga ett antal kraftvärmeverk baserade på skogsråvara och skräp – ja då har vi en ändlös exportprodukt för ett energihungrande Tyskland. Importen av fransk kärnkraftsel lär knappast räcka till och vi kan dessutom (till skillnad från Frankrike) sälja nästan hur mycket miljövänlig el baserad på vattenkraft och ved som helst. Det är bara att använda kreativ bokföring, där kärnkraftselen ”stannar i Sverige” och resten går på export. Elmarknaden har alltid varit bra på kreativ bokföring.
Och på tal om miljöfrågor. Härom dagen landade Trafikverkets broschyr om trafikleden ”Förbifart Stockholm” i min brevlåda. Det är ett gigantiskt bygge, som blivit möjligt efter ett antal synnerligen dyrbara politiska kompromisser.

Nu kommer nästan hela sträckningen, drygt 18 km av 21, att gå i tunnel. Hela vägen från Huddinge till Hjulsta, totalt 16,5 km, kommer att gå under jord. På hela den sträckningen finns bara två trafikplatser och bara en av dem finns på någon av de två öar (Lovön och Kungshatt) som förbifarten passerar.

Allt det här kan naturligtvis ses som en stor miljövinst, men jag kan tänka mig att en del boende utefter sträckningen kommer att börja muttra om Pyrrhussegrar vad det lider. Att ha en magnifik motorled under fötterna, men inte kunna nå den, kanske kan kännas lite irriterande.

Nej, jag är inte något miljösvin (hoppas jag). I helgen hade jag tänkt att dra ut och paddla kajak igen och vi har just börjat planera sommarens cykelsemester. Men miljöpolitik blir alltför ofta populistisk och motverkar då sitt eget syfte. Det gillar jag inte alls.

I förrgår fick jag förresten besök på tomten av en nyfiken rävunge. Den fnattade runt en stund på en dryg meters håll och vågade nästan fram för att nafsa på mina skor. Vansinnigt gulligt.

Till slut gårdagens stora nyhet om att Nokia vinstvarnar. Den var väl tyvärr inte ett dugg förvånande. Företaget har ännu inte sina nya Windowsbaserade telefoner klara, samtidigt som Nokiachefen Stephen Elop i februari effektivt slog undan fötterna för allt som är baserat på Symbian. Det spelar inte längre någon större roll hur mycket Nokia lovar att fortsätta Symbian-utvecklingen. Nu gäller det bara att få ut Windows-telefoner. Sedan är företaget åtminstone med i matchen igen.

Comments are closed.