Välkommen tillbaka

Så var det då dags att dra igång verksamheten på allvar igen. juli bjöd väl inte på något direkt önskeväder, åtminstone inte där jag var, men det är sånt man får räkna med. Början av augustii har varit desto bättre i Stockholm.
Egentligen hade jag tänkt skriva om EDA-industrin och DAC, men jag tror att jag skjuter upp det några dagar till. Visserligen hölls DAC i förra veckan, men det fanns inte så många stora nyheter. Och för en gångs skull struntade jag faktiskt i att åka. Det gjorde förresten nästan alla andra europeiska redaktörer också.
Nej, i stället tror jag att jag skriver lite om Internet, SMS och Twitter. Det har ju funnits en hel del tillfällen att ligga och fundera i hammocken.
På många sätt fungerar Internet som den perfekta marknadsekonomin, där vem som helst kan lansera vad som helst och där användarna visar vad som faktiskt var intressant. Det är fantastiskt svårt att veta vad som skall slå och vad som blir miserabla misslyckanden.
Det här gäller i och för sig inte bara Internet, men allt blir så mycket tydligare där. På den ”vanliga” marknaden är det svårare för vem som helt att lansera en produkt. ”Inträdesbiljetten” i form av marknadsföring och rätt kontaktvägar är mycket högre. Ändå kan stora företag göra totala misslyckanden, trots att allt till synes gjorts rätt. Totalfloppen för bilmodellen Ford Edsel en gång i tiden är ett magnifikt exempel på detta.
Själv minns jag med illa dold skadeglädje hur ett av de stora leksakföretagen på åttiotalet skulle göra en efterföljare till de fantastiskt framgångsrika ”Ninja Turtles”. Ninja Turtles startade från början som en ”kul grej”, men växte till kolossalformat. Den stora leksakstillverkaren ville göra samma sak, men ännu större och lade ner massor av pengar på att ta fram ”Toxic Crusaders”, där alla de korrekta ingredienserna  fanns med, inte minst miljötänkande. Det blev en total flopp.
På mobiltelefonsidan är väl SMS den i särklass största succén. Men SMS är inte ett dugg planerad, utan bara en funktion som kastades in för att det råkade finnas en nästan helt oanvänd kanal för diagnostikmeddelanden i GSM-systemet. Ingen skulle annars ha lanserat en så enkel tjänst med så stora begränsningar.
Men enkelheten visade sig vara den stora styrkan. SMS-tjänsten fungerade på alla telefoner, från de enklaste till de mest komplicerade. Alla lärde sig snabbt att leva med och till och med uppskatta begränsningarna och SMS blev snabbt operatörernas stora kassako.
Försöken att skapa efterföljare till SMS har däremot lyckats betydligt sämre. MMS har funnits i många år, men operatörernas prognos, där MMS skulle ersätta SMS, kom helt på skam. Andelen MMS jämfört med SMS är närmast försumbar och inget tyder på en snabb förändring.
På Internet är det lika svårt att veta vad som skall slå och de stora företagen satsar jättesummor för att köpa allt som ser ut att ha en framtid. På nittiotalet handlade det om Internethandel (Internetbubblan). De senaste åren har allt handlat om sociala nätverk.
Den intressantaste företeelsen på senare tid är nog Twitter. Här har media blåst upp en gigantisk hype och utnämnt Twitter till framtidens kommunikationspryl. Och Twitter är – SMS på Internet.
Efter alla år av förbättrad bandbredd och avancerad grafik är alltså den just nu största framgångssagan ett glorifierat SMS-system. Vita Huset kommunicerar med allmänheten i form av korta textmeddelanden. Det som inte kan sägas med hundra tecken är inte värt att sägas.
Inget ont i Twitter. Jag har själv ett konto och det finns helt klart många intressanta möjligheter. Men Twitter som världsfrälsare? Ibland får man en känsla av att mediafolk totalt tappar kontakten med verkligheten. Alldeles för många är alldeles för rädda att inte hänga med och lämnar på vägen det mesta av kritiskt tänkande.
Det stora problemet är att det är så svårt att förutse vad som kommer att slå och vad som försvinner. Dagens ”hype” är ofta det mest omöjliga och gammalmodiga i morgon. Ta till exempel telefonsystemet ISDN, som på åttiotalet var framtiden, men som idag är omodernare än gamla trettiotalstelefoner (som fortfarande fungerar). Eller TeleGuide (som jag tog upp i våras), som idag knappast ens är värt ett gapskratt.
Ganska klart är att etablerad teknik och etablerade beteenden försvinner mycket långsamt. I många fall försvinner de inte alls. Järnvägen försvann till exempel inte när telefonerna bredde ut sig, trots att en del av den tidens förståsigpåare trodde det.
Därför kommer nog boken, rundradion, papperstidningen och den traditionella TVn att under överskådlig tid finnas kvar i nuvarande form vid sidan av Internetbaserade medier. De traditionella medierna förändras mycket mindre än allt som finns på Internet, helt enkelt för att de har funnit sin form. På Internet fortsätter däremot de snabba härliga förändringarna och dagens vinnare kan mycket väl bli morgondagens ISDN och TeleGuide.

Comments are closed.