Är det någon mer än jag som blir irriterad över att tvingas köpa nya programversioner enbart på grund av nya filformat? Jag trodde väl nästan det.
Mitt hatobjekt den här gången är faktiskt inte Microsoft. De har tvärtom lyckats behålla ett hyfsat kompatibelt filformat för ordbehandlingsfiler sedan Word97 (som jag fortfarande använder). Att det sedan är sjukt med icke-öppna ordbehandlingsformat är en annan diskussion.
Microsoft har nyligen lanserat ett nytt XML-baserat ”standardformat”, .DOCX, och även där finns det mycket att diskutera. Men företaget har samtidigt publicerat en översättningsmodul som fungerar hela vägen tillbaka till Word97. Så när det gäller filkompatibilitet ligger Microsoft riktigt hyfsat till.
Jag skulle förstås kunna gnälla på Corel, som aldrig lyckats klara kompatibiliteten ens mellan olika versioner av sina egna program. Men det är lite som att sparka på någon som redan ligger, och det skall man inte göra.
I stället är det Adobe som på senare tid har varit mest hopplösa. Det är lite egendomligt, med tanke på att företaget tidigare varit riktigt duktiga och till och med gjorde PDF-formatet öppet tillgängligt. Men sedan företaget för ett par år sedan skrev om sina program ordentligt (CS och framåt) har det mest varit elände. Minsta förändring har lett till nya inkompatibla filformat och man har till och med fallit i den gamla Corel-fällan, där programmen inte är anständigt kompatibla bakåt med sig själva.
Vi kanske för ett ögonblick kan bortse från enskilda företag och titta på företeelsen som sådan. Det finns naturligtvis tillfällen då utvecklingen gör det nödvändigt att ändra filformat för att klara av sådant som man inte tidigare förutsåg. Men om man inte klarar av att förutse vad som kommer att hända de närmaste månaderna kanske man bör fundera på sitt yrkesval.
Eller kan det vara så illa att man byter filformat för att tvinga användarna att köpa nya versioner? Företag och användare som inte har kommunikation med yttervärlden kan naturligtvis stanna kvar i äldre format, men förr eller senare måste någon köpa ytterligare en programlicens och då är det kört. Dessutom är det idag inte särskilt många som saknar kontakt med yttervärlden.
Hur det än ligger till är det här ett problem som kanske ger kortsiktiga vinster till programtillverkarna, men som på längre sikt bara talar för öppna standarder och fri mjukvara. Efter att några gånger ha tvingats uppdatera ”i onödan” (och lagt onödig tid åt att lära nya gränssnitt) kanske man väljer gratisprogram av ren självbevarelsedrift. Att tvingas över från Windows XP till Vista (lite måste jag få gnälla på Microsoft) och till nya och radikalt annorlunda versioner av diverse grafikprogram tar massor av onödig tid. Om man dessutom får sämre prestanda ”på köpet” blir irritationen ännu större.
Det kanske är dags för en ny banderoll nästa första maj.

Filed under: Göte Fagerfjäll