Hur kommer elektronikindustrin att utvecklas under 2020-talet? Förmodligen alldeles utmärkt, det stora problemet är väl snarare hur Sverige och västvärlden klarar sig i konkurrensen med länder som Kina och Indien. Förhoppningsvis finns det också i fortsättningen företagare som har bra idéer och som kan dra nytta av de fantastiska massproducerade komponenter och gratisprogram som någon annan har betalat utvecklingen av. Men vi börjar med lite gnäll innan jag låter optimismen flöda.

I grunden är det förstås alldeles utmärkt att länder som Kina och Indien blir rikare. Den globala marknaden för i stort sett allting ökar snabbt och även väldigt ”smala” produkter kan klara sig bra. Det är bra för ett land som Sverige, med en lång tradition av företagande och nyskapande.

Kompetens i Asien
Samtidigt ser vi hur konkurrensen hårdnar. De närmaste åren kommer vi till exempel att se ett allt hårdare fokus på artificiell intelligens, AI, och där har vi just nu inte så ruskigt mycket att säga till om. Den som vill ligga i AI-framkanten flyttar nog hellre till Kalifornien eller till Kina.

Över huvud taget är det imponerande att se de tekniksatsningar som görs i Asien. Korea, Taiwan, Kina och Japan ligger sedan länge i framkanten av allt som har med elektronik att göra och Indien verkar nu äntligen cementera sin plats som högteknologiland. Jag trodde ärligt talat att det skulle gå fortare – Indien har ju både en gedigen högskoleutbildning och ett internationellt gångbart språk (engelska). Men den närmaste tioårsperioden finns det nog all anledning att skapa goda kontakter i Indien.

USA vill ha maktmedel
Det som kan stoppa eller försena utvecklingen i Asien stavas maktpolitik. Efter många år av förbluffande mjäkighet har USA börjat sätta gränser för Kinas expansion. Det är förmodligen alldeles för sent, men vi måste ändå räkna med långa maktstrider inom handelspolitiken och kanske också mera handfasta skärmytslingar. Förhoppningsvis slipper vi storskaliga konflikter.

När det gäller handelspolitiken försöker USA förhandla fram avtal som ger samma rättigheter och skyldigheter åt bägge håll. Så är det definitivt inte idag. Kinesiska företag kan köpa (och köper) massor av högteknologiföretag i t ex Sverige utan att behöva bekymra sig om begränsningar i form av IP, ägande eller annat.

Den som vill göra samma sak i Kina stöter på ett helt annat regelverk, där kinesiska företag måste vara huvudägare och där företagshemligheter (IP) måste avslöjas. Det är allt annat än gratis att få tillgång till den stora kinesiska marknaden.

I USA driver regeringen nu en ganska hård politik för att behålla infrastruktur i USA. Företag som Intel och Apple skiftar en del av sin produktion till USA och en del som varit på väg ut verkar överväga att stanna kvar.

Gissningsvis har man i USA lärt sig något av de många oljekriserna. Under många år kunde de oljerika arabstaterna använda oljan som vapen mot USA i alla förhandlingar. Det fungerar sämre idag, när USA är nettoexportör av olja.

Kina och Taiwan
Att Kina har stora ambitioner är det väl ingen som tvivlar på idag. Integrationen av Hong Kong och det höga tonläget mot alla som vågar nämna att Taiwan är egen stat är väl det som påverkar elektronikindustrin mest. Men den mera lågaktiva ”Nya sidenvägen” är på sitt sätt minst lika intressant. För att inte tala om Nordkorea.

De närmaste åren kommer att bli avgörande och nästan allt kommer att bero på vad USA förmår att göra. Kommer USA att stå upp för Taiwan? Kan USA övertyga Nordkorea om att ett samarbete med Sydkorea är bättre än ett samarbete med Kina? Eller tvingas man lägga sig platt och acceptera en ökad kinesisk dominans?

Somliga kanske sätter sin tro till FN eller EU, men där finns ärligt talat inte mycket att hoppas på mer än vackra ord.

Förhoppningsvis får Taiwan fortsätta att vara en framgångsrik demokratisk stat med en fantastisk elektronikindustri. Nordkorea kanske inser att ett tätt samarbete med Sydkorea är vägen framåt mot rikedom. Hong Kong kanske får vara lite lagom fristående från Kina som de blev lovade. Och Japan kanske slipper hotet från en allt aggressivare granne. Vi får väl hoppas.

Forska på riktigt
De gigantiska forskningssatsningarna i Asien och USA innebär i alla fall inte att vi bör lägga ner forskningen i Sverige. Tvärtom är det viktigare än någonsin att ha en forskning som går hela vägen från grundforskning till teknikanvändning. På en del specialområden kan vi säkert fortsätta att vara teknikledande och inom andra områden är det viktigt att vara tillräckligt bra för kunna följa med i utvecklingen.

I en tid där forskningen verkar bli alltmer politiskt styrd har vi som tur är Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse som skjuter till jättesummor till vettig forskning. Annars hade det nog inte blivit mycket av varken AI-forskningen eller forskningen kring kvantdatorer.

Ändå är det lätt att bli lite fundersam när en så stor del av forskningsrapporterna verkar vara politiskt styrda eller beställda (eller bara politiskt inställsamma). Nästan alla pressreleaser om forskningsrapporter lägger idag fokus på klimat och hållbarhet.

Orsaken är rimligen att man då har mycket lättare att få finansiering och godkännande. I många fall ligger också klimatdelen som en ganska uppenbar ”vette”, medan större delen av rapporten handlar om något helt annat. Men att politikerna verkar ha fått en så stor makt över forskningens inriktning är ändå oroväckande.

Energi är viktigt
Naturligtvis skall vi fortsätta att forska på allt som har med energi att göra. Nya batterier, nya solceller nya kärnkraftsreaktorer – det är viktigt att hålla sig i framkant. Själv skulle jag önska att vi gjorde en ordentlig satsning på kärnkraften, ett område där vi länge låg i täten.

Det känns lite pinsamt att Danmark nu har två intressanta projekt inom saltsmältereaktorer, det område som just nu verkar ha bäst möjlighet att ”explodera”. I Sverige har våra politiker mest ägnat sig åt att motarbeta Janne Wallenius i hans mångåriga och framgångsrika arbete med blykylda reaktorer (Blykalla). Att de kärnkraftshatande danskarna ändå ser ut att vinna över det en gång så framgångsrika Sverige – tja vad skall man säga. Som om det inte räckte med PostNord och SAS.

Blykalla fick i stället vända sig till Indien och i framtiden får vi väl köpa både reaktorer och kompetens från Kina. Så behöver det faktiskt inte vara.

Skolan måste lära
Forskning är viktigt, men ännu viktigare är utbildning. Eller rättare sagt – utbildning är en förutsättning både för forskning och företagande.

Här har vi kanske det största problemet för Sverige de närmaste årtiondena. Det är svårt att hålla uppe nivån på de tekniska utbildningarna och samtidigt attrahera studenter.

För elektronikindustrin är det här ett välkänt problem. Det är inte lätt att hitta folk med rätt utbildning och det är inte lätt att ersätta ”det gamla gardet” när det är dags för generationsväxling.

Här blir jag ordentligt avundsjuk när jag talar med representanter för indiska företag. De indiska högskolorna spottar ut legioner av välutbildade ingenjörer. Siffrorna är otroliga.

Ökad status
I och för sig betyder inte en civilingenjörsexamen att man är lämplig att leda ett företag. Inte heller att man nödvändigtvis är särskilt innovativ. Så enkelt är det inte.

Men att försöka leda ett teknikföretag utan teknisk utbildning är ganska dödfött. Och chansen att man skall komma på de där idéerna som leder till framgång är inte så stor om man inte kan sin teknik. Utbildningen är i praktiken en förutsättning.

Tyvärr är civilingenjörsutbildningen lång och jobbig. Den är också väldigt svår att läsa in i efterskott.

Hur skall vi då övertyga våra unga att en civilingenjörsutbildningen är värd att satsa på? Det finns ju så många andra utbildningar som är mycket enklare och som har minst lika hög, ofta högre, status.

Utbildning är en ynnest
Ett första steg är kanske att öka utbildningarnas status totalt sett. Idag är det obligatoriskt att gå nioårig grundskola, allt annat är frivilligt.

Men i praktiken verkar många elever betrakta både gymnasium och i viss mån högskola som en plikt och en plats där man lika gärna kan ställa till med elände.

Detta är fullständigt orimligt. Den som inte vill gå i gymnasiet/högskolan skall naturligtvis inte göra det. Eller rättare sagt – han/hon bör inte tillåtas att göra det. Utbildningen är inte värdelös bara för att den betalas av andra.

Med andra ord – stäng av de som ställer till elände, skolkar eller strejkar. Men skapa en utbildningsväg som gör det möjligt att komma tillbaka för den som mognat. Förr i tiden hade folkhögskolorna den rollen.

Det är också hög tid att återinföra ett fungerande betygssystem på alla nivåer av den obligatoriska skolan. Elever måste ha ett sätt att se var de står och lärarna måste ha ett enkelt och entydigt system att visa det. Fjanteriet med tidsödande ”kvartssamtal” har pågått alldeles för länge.

Någon annan betalar elektroniken
Men nog nu med gnäll. Jag är faktiskt optimist när det gäller elektronikbranschens framtid i Sverige.

Orsaken är att elektronikbranschen är nedlusad med prylar och teknik där någon annan redan har betalat. Inom inget annat område (tror jag) är det så billigt att köpa saker som varit så fantastiskt dyra att ta fram. Förbluffande ofta får man otroligt värdefulla saker helt gratis.

Det betyder att den som har en idé som till exempel kräver avancerad artificiell intelligens varken behöver forska eller betala stora summor för utvecklingshjälpmedel. Utvecklingshjälpmedlen kan med stor sannolikhet laddas ner helt gratis tillsammans med nödvändig basprogramvara och drivrutiner. Man behöver inte ens betala licenspengar för serieproduktionen. Det är helt galet.

Och komponenterna – tja någon behövde några miljoner komponenter och betalade i och med det för både utveckling och produktion. Vem som helst kan sedan köpa komponenterna för en relativ spottstyver. Det handlar om marginalkostnad och lite vinst. I stället för att betala en miljon per komponent blir det ett par tior. Det är fullständigt vansinnigt.

För att göra det hela ännu enklare ser numera alla komponenttillverkare till att utveckla prototypkort med färdig mjukvara (baserad på gratismjukvara). Den som har en bra idé behöver inte ens ”sno ihop” en prototyp. Det är knappt att man kan tro det.

Kompetensen är viktigast
Alla de ingenjörer som gjorde resan från idé till produkt i slutet av nittonhundratalet är naturligtvis fruktansvärt avundsjuka. De fick betala stora pengar för utvecklingshjälpmedel, operativsystem, prototypkort och allt annat som behövdes. Ett enkelt utvecklingssystem för en 8086-processor kostade flera hundra tusen kronor på åttiotalet (jag har prislistorna). Det motsvarar utan vidare en miljon i dagens pengar för en enda arbetsplats. Idag är nästan allt det här gratis.

Steget från idé till prototyp är idag förbluffande billig. Den i särklass dyraste delen är kompetensen och den kräver ett antal investerade studieår. Men det är förmodligen extremt väl investerade år.

Vad som helst
Och till slut – vilka områden kommer att vara mest framgångsrika de närmaste tio åren?
Tja det vete fasen. Förmodligen allihop. Den som håller koll på vad som kan behövas och vad som finns tillgängligt har stora möjligheter att hitta det tillfälle då tekniken är mogen för ett specifikt problem.

Ta till exempel sjukvården. Där finns massor av problem som går att lösa med AI. Det jobbigaste är att ta sig igenom lagar och regleringar, men möjligheterna är enorma.

Eller övervakningsindustrin. Här kan det vara svårt att slåss med jättarna, men det finns alltid specialområden. Komponenter som kameror och AI-processorer är billiga.

Att starta en ny biltillverkare är dyrt och svårt, men behovet av underleverantörer är enormt. Fordonsmarknaden kommer att fortsätta att ge plats för massor av nya företag inom allt från AI till kraftelektronik. Därför är det otroligt viktigt att slå vakt om fordonsindustrin i Sverige.

Både rymdindustrin och militärindustrin har sannolikt en ljus framtid i Sverige. Bägge är visserligen beroende av politiker, men de värsta dumheterna ligger förhoppningsvis bakom oss. Hoppas jag.

Det är lätt att fortsätta uppräkningen, men det behövs knappast. Möjligheterna är enorma, men risken är också stor att möjligheterna stryps på grund av kompetensbrist. Det vore synd.

Det finns gott om risker de närmaste åren, men det finns ännu fler intressanta möjligheter.

Filed under: Göte Fagerfjäll