Energipolitiken liknar magi
EU vill öka elanvändningen drastiskt de närmaste åren till det dubbla eller tredubbla. Detta för att driva genom en ”grön omställning”. Samtidigt skall koldioxidutsläppen från elproduktionen mer än halveras. Att det här inte kommer att fungera är ganska uppenbart. Europas energipolitik liknar alltmer en saga av HC Andersen och frågan är om någon politiker vågar ställa sig upp och säga att kejsaren är naken.
Alla förespråkare för en ”stor grön omställning” baserar sina kalkyler på el. Fossila bränslen skall bytas mot el. Det fungerar i och för sig alldeles utmärkt och är precis det som Sverige gjorde på åttiotalet.
Men det går inte att kalkylera med en gigantisk ökning av elanvändningen utan att samtidigt ha en fungerande modell för att öka elproduktionen. Ökad elanvändning kräver ökad elproduktion.
Det går heller inte att kalkylera med en ”genomsnittlig” värld där man bara tittar på det årliga genomsnittet av en våldsamt pendlande elproduktion. Elproduktionen måste finnas i varje ögonblick och utbudet måste följa efterfrågan – inte tvärtom. Varken industrier eller privatpersoner har någon glädje av en gigantisk överproduktion vissa dagar och en närmast total elbrist andra dagar. Det blir lite som att ”i genomsnitt ha det bra” när ena foten står i ett kar med kokande vatten och den andra står i ett kar med isvatten.
Vindkraft ökar problemen
Därför är det ganska gräsligt att läsa alla jublande artiklar om rekordresultat för vindkraft efter varje liten period med extra blåsigt väder. Kan det verkligen vara så svårt att förstå att en kraftig överproduktion under en kort period inte alls är något eftersträvansvärt? Överproduktion är inte signifikant bättre än brist.
Om vi bara tittar på installerad effekt kan Danmark redan producera nästan 9 GW från vind och sol (7 + 2). Tyskland kan producera hela 140 GW (70 + 70), Sverige kan producera 14 GW (13 + 1) och Nederländerna kan producera 23 GW (8 + 15). De jublande artikelförfattarna kan utifrån de siffrorna dra slutsatsen att länderna är långt mer än självförsörjande på el under förutsättning att Gud hela tiden låter solen skina för fullt och vinden blåsa stadigt med sådär 15-16 m/s.
Men så ser det (tack och lov) inte ut. Vädret varierar och Danmark producerar just nu mindre än 0,2 GW vindel, alltså ca 2 procent av installerad effekt. Tyskland ligger just nu på 10 procent av installerad effekt, men har på sistone varit nere under fyra. Stora delar av Europa har återigen ”drabbats” av svaga vindar, även om vi inte riktigt har kommit tillbaka till perioden i början av februari då Danmarks vindkraft en dag (6 februari) var nere i mindre än 0,5 procent av installerad effekt (44 MW).
Däremellan har förstås vindkraften haft sina toppar. 20 februari var t ex Danmark en stund över 6 GW. Det svänger om vindkraften.
Vattenfall investerar
Statliga Vattenfall satsar i alla fall fullt ut på ny elproduktion med havsbaserad vattenkraft. Efter den katastrofala Nuon-affären, den katastrofala försäljningen av kolkraften i Tyskland och den ekonomiskt vansinniga nedläggningen av R1 och R2 behövs något nytt att lägga pengarna från vattenkraften och kärnkraften på.
Senast ut är området ”Kriegers flak”, mellan Sverige och Danmark. Där vann Vattenfall budgivningen för bygget genom att acceptera ett extremt lågt elpris på strax över 50 öre för områdets första 30 TWh. Området skall ha en installerad effekt på 0,6 GW så det fasta priset lär gälla under de första 20 årens produktion.
Tyvärr räcker inte 50 öre per kWh särskilt långt för att betala investeringarna. I media ser man ofta märkligt låga kostnadsuppskattningar men i verkliga projekt med havsbaserad vindkraft ligger kostnaderna flera gånger högre. Om man skall tro på siffrorna från de stora brittiska installationerna räcker 50 öre inte ens till det löpande underhållet. Ett rimligare pris vore minst ett par kronor per kWh.
Så risken är nog överhängande att Vattenfalls senaste vindkraftsäventyr blir ännu en gigantisk förlustaffär för svenska skattebetalare.
Överdimensionerat elnät
En dyr och obehaglig effekt av vindkraftens (och solenergins) våldsamma svängningar är att det kräver ett löjligt överdimensionerat elnät. Elnätet måste ju dimensioneras för maximal installerad effekt samtidigt som det inte finns några garantier för att någon effekt produceras över huvud taget.
Redan de mest positiva prognoserna, med 30-40 procents genomsnittligt utnyttjande av vindkraften, innebär att elnätet måste överdimensioneras med en faktor tre. Men verkligheten ser ännu värre ut. Eftersom man inte vet varifrån elen kommer måste hela ledningsnätet klara mycket större effekter och det kräver ännu kraftigare överdimensionering. Det blir fantastiska mängder koppar och aluminium.
Samtidigt är elnäten en utomordentligt stor del av totalkostnaden. När kärnkraften byggdes ut i Sverige brukade man räkna med att kostnaden för att bygga elnätet var ungefär lika stor som kostnaden för bygga kärnkraften trots att elnätet inte behövde överdimensioneras. Det tog också minst lika lång tid att bygga. Inget talar för att de här förutsättningarna har ändrats särskilt mycket och det är lätt att inse vad det innebär för vindkraften.
Vindkraften blockerar elnäten
I Sverige har vi ett ovanligt väl utbyggt elnät som byggdes upp parallellt med utbyggnaden av vattenkraften och kärnkraften. Så länge man håller sig till de grundläggande förutsättningarna är överföringskapaciteten tillräcklig även om produktionen ökar en del.
Men de grundläggande förutsättningarna gäller inte längre. De senaste åren har politiska beslut lett till att stabil elproduktion försvunnit från flera viktiga knutpunkter i elnätet. 1,2 GW försvann från Barsebäck, 1,2 GW försvann från Oskarshamn och 1,8 GW försvann från Ringhals. Elsituationen i södra Sverige är idag närmast en katastrof.
Det bästa vore förstås att bygga nya kärnkraftverk för att ersätta de som lagts ner, men riktigt så enkelt är det inte. Det är långtifrån säkert att nya planerade kärnkraftsreaktorer får tillgång ens till den nätkapacitet som de nedlagda reaktorerna ”släppte fri”.
Tvärtom är det så att de planerade havsbaserade vindkraftsparkerna nu ”ligger före” i kön. På det sätt som reglerna är skrivna är det här svårt att undvika.
Det innebär att nätkapacitet som byggts för att försörja en del av landet med 2 GW el nu bara överför 0,6 GW i genomsnitt och inget alls när det är kallt, vindstilla och elen behövs som bäst. Det här är ett extremt uselt sätt att använda befintliga elnät.
Det här har inget att göra med diskussionen om den havsbaserade vindkraftens kostnader för elöverföringen in till land. Den samhällsekonomiska kostnaden för vindkraften är väldigt mycket större än så.
Inga vettiga lösningar
I media brukar allt det här klassas som ”utmaningar” som kräver nya moderna elnät och nya moderna lagringstekniker. I verkligheten är både elnät och lagringsteknik problem som ännu inte har några rimliga lösningar.
Och det här är faktiskt grundproblemet. Alla vet ”egentligen” att de vackra orden om tredubblad elproduktion och fossilfri omställning bara är just vackra ord. Men ingen vågar säga att kejsaren är naken. Förr eller senare måste någon ledande politiker berätta sanningen men ingen vill vara först på den bollen. Det är lättare att hålla med och hoppas att någon annan ”tar smällen”.
Energikrävande industrier
I Sveriges Radio (P1-programmet Klotet – var annars) fick vi härom dagen höra att svenska folket måste fortsätta att frysa för att de nya energislukande gröna industrierna skulle kunna bli verklighet. Någon hade tydligen fått för sig att vi skulle kunna spara flera gånger mer el än vad vi faktiskt förbrukar.
Den här typen av pinsamheter kan kanske tolkas som ett första myrsteg mot insikten att ökat elbehov kräver ökad elproduktion.
Men i förbifarten har vi också fått höra sanningen att den nya extremt elkrävande industrin förutsätter låga elpriser. I SVT-programmet Agenda var både LKAB och Northvolt noga med att påpeka detta. Bägge företagen hävdade i och för sig att framtiden såg ljus ut, men den lilla brasklappen om elpriset förtjänar verkligen att tas på allvar.
För – återigen. Alla vet ju ”egentligen” att elpriserna i norra Sverige kommer att stiga så fort elförbrukningen ökar. I södra Sverige räckte det med två nedlagda kärnkraftsreaktorer för att priset skulle rusa genom taket.
Kanske räcker det att Northvolt-fabriken i Skellefteå kommer igång på allvar för att elpriset skall börja stiga. Det effektbehov på ca 300 MW (2 TWh per år)som Northvolt-fabriken kräver kanske inte låter så allvarligt men det är ändå 20 procent av normalförbrukningen i elområde 1 (där fabriken ligger). Med dagens marginalprissättning räcker det långt. Om vi till det lägger testkörningar för fossilfritt stål och eventuellt en eller ett par fabriker för konstgödsel lär priserna börja dra iväg på allvar.
Om alla jätteprojekten hos SSAB sedan skall bli verklighet kommer det att krävas bisarra mängder el. Det skulle resultera i vansinniga elpriser med dagens teknik för elproduktion och elöverföring. Den rimliga slutsatsen är att Hybrit och övriga superprojekt inte kommer att bli av.
Kortsiktig planering
Det sjuka med alltsammans är att både politiker och industri verkar ha glömt bort allt man någonsin lärt sig om långsiktig planering. Det politiska huvudargumentet mot kärnkraft är till exempel att det kan ta uppåt 10 år gå från beslut till full produktion (varav uppåt sju års byggtid).
Men 10 år ju faktiskt ingen lång tid i de här sammanhangen. Vägar, broar, vindkraftsparker, elnät – allt tar såpass lång tid. Det är våra politikers förbannade skyldighet att ha en planering som är längre än 10 år.
Vattenfall insåg redan runt 2010 att det behövdes två nya reaktorer vid Ringhals för att ersätta de två (R1 och R2) som hade planerad livslängd fram till ungefär 2030. Det skulle på sikt bli billigare än att livstidsförlänga de gamla reaktorerna.
Så 2014 var planerna i full gång för bygget av R5 och R6. Med normal byggtid skulle reaktorerna stått klara ungefär nu. Med dagens energibehov skulle man förmodligen dessutom ha beslutat att livstidsförlänga R1 och R2. Det här är normal långsiktig planering.
I stället valde den nya S/MP-regeringen 2014 att kräva ett stopp för planeringen av R5 och R6 och dessutom en nedläggning av R1 och R2. Detta trots att man samtidigt talade om fortsatt ökning av industrins elanvändning. Det hela var fullständigt vansinnigt.
Övriga Europa
Den här märkliga bristen på långsiktig planering verkar gälla också EU. EU har stora planer för en elbaserad grön omställning men det är egentligen bara Frankrike och Polen som har något så när rimliga planer för en utbyggd planerbar och fossilfri elproduktion. Frankrike har tvärvänt och satsar återigen för fullt på kärnkraft (66 procent av landets elproduktion sker just nu med kärnkraft) och Polen kommer att bygga ett antal stora och små kärnkraftverk. Men varken Frankrike eller Polen kommer ändå att ha en ökad fossilfri elproduktion förrän tidigast om tio år.
Övriga länder fortsätter att satsa på vindkraft, solenergi och vackra ord. Drömmen om billig naturgas dog med kriget i Ukraina så de vackra orden stöttas numera också med en ökande mängd brunkol. I Tyskland produceras just nu mer än 43 procent av landets el med kol och mer än 18 procent med naturgas.
Faktum är att klimatutsläppen från tyska elproducenter ökat från 220 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2020 till hela 255 miljoner ton 2022. Ändå hävdar fortfarande politikerna att utsläppen 2030 ska vara nere i 108 miljoner ton. Inget tyder på att det skall lyckas utan en dramatiskt minskning av elanvändningen.
Förhoppningarna om att dubbla och tredubbla elproduktionen med hjälp av vind och sol är det väl inte många som tror på längre. Snarare får Europa satsa på minskad elproduktion för att klara miljökraven och de ökade elbehoven från elbilar framstår då mera som ett hot än som ett löfte. Tysklands energikollaps ställer redan till stora problem för hela EU och inget tyder på att de mycket höga elpriserna kommer att sänkas de närmaste åren.
Alla förstår nog att extremt höga elpriser och ny elintensiv industri inte passar ihop. Risken är snarare att den elintensiva industri som redan finns på plats slås ut och flyttar till världsdelar med rimligare energipolitik. Det här gäller inte minst Sverige, där vi riskerar att ersätta lönsam energiintensiv industri med statsunderstödd olönsam elintensiv industri.
Det blir dyrt
År det då dags att börja spana efter apokalypsens fyra ryttare och passivt invänta jordens undergång? Naturligtvis inte. Förr eller senare kommer både EU-politikerna och de svenska politikerna komma till någon form av sans. Omöjliga jätteprojekt kommer att stoppas och galna beslut kommer att ändras. När pengarna är slut måste vettet ta över.
Men visst kommer det att bli dyrt. Vi lär få vänja oss vid extrema elpriser åtminstone de närmaste tio till femton åren. Vi får nog också stå ut med att EU tappar en hel del av sin industri och konkurrenskraft. Det är fullständigt onödigt men förhoppningsvis inte någon total katastrof.
”Normalsvensken” har väl nästan vant sig vid de nya förutsättningarna och så länge vi slipper torrår liknande de vi hade 1947, 1955/56 och 1969/70 kan vi nog hanka oss fram. Det gäller också att vi slipper kalla vintrar.
På kuppen kanske vi till och med lär oss fördelarna med långsiktig planering och kostnads/intäktsanalys. Igen.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Saknar man kompetens och förmåga till konsekvensanalys får man lära sig den hårda vägen. Vi får hoppas att det leder till insikten att det inte räcker med att de ledande politikerna enbart är politikförsäljare utan de måste även begripa vad de håller på med.
På en direkt fråga jag ställt svarar Klimat-och näringslivsdepartementet så här.
I Tidöavtalet finns ett avsnitt om att utreda återstart av planerbar elproduktion i södra Sverige. Detta inkluderar både vad som skulle krävas för återstart av Ringhals 1 och Ringhals 2 och vad som skulle krävas för att återstarta andra kraftverk, framför allt kraftvärmeverk, som kan behövas i kompletterande syfte för att trygga Sveriges elförsörjning.
Frågan om återstart av Ringhals 1 och 2 bereds i Regeringskansliet. Vidare gav regeringen i december 2022 i uppdrag till Affärsverket Svenska kraftnät och Statens energimyndighet (Energimyndigheten) att stärka försörjningstryggheten i energisektorn. Inom ramen för detta uppdrag ska Energimyndigheten kartlägga potentialen i outnyttjad elproduktion i Sverige samt identifiera orsaker till att den inte tillgängliggörs för elmarknaden.
Det är lustigt (eller kanske olustigt) att nästan all media bestämt sig för att elpriser rapporteras utan skatt och avgifter. SVT har till exempel en elpriskoll som brukar titta på det genomsnittliga dagspriset och säga sådant som att ”nu har priset gått ner till rimliga nivåer – bara en krona per kWh”.
Men det är lika sant som att säga att bensinpriset idag är 9,57 kr per liter – ett pris som ingen hittar vid sin närmaste bensinstation. Det bensinpris som kunden får betala är ca 19,85 kr per liter och det är intressant nog också det pris som media genomgående använder när de talar om bensinpris.
När SVT talar om ett elpris på en krona innebär det för ”verkliga människor” ett elpris på en krona plus energiskatt och moms på alltsammans. Det blir 1,25 kr för elen och 49 öre för elskatten (höjdes 1 januari). Det absolut lägsta pris som med någon rimlighet skulle kunna användas i media är alltså 1,74 kr.
Men inte heller det är det pris som konsumenten betalar. Elnätsavgifter och fasta avgifter står numera för någonstans mellan 70 öre och en krona per kWh inklusive moms. När SVT anger ett pris på en krona per kWh betalar alltså kunden i verkligheten mellan 2,44 kr och 2,74 kr.
Det är allt en jäkla skillnad det!
/göte
Göte;
År 2022 i område 3 inklusive elstöd som drogs från nätavgiften = Kr 2,35 / Kwh (Område 4 inklusive elstöd=3,08 Kr/Kwh)
Område 3: Nät 15% , El 53 % , Skatt 32% (Stödet drogs från nätkostnaden och påverkade därför de procentuella förhållandena.)
Jämför:
År 2021 när inget elstöd fanns : Nät 18% El 46% Skatt 36%.
(Skatt = moms och energiskatt)(område 3 = 1,66 Kr/Kwh)
Det är svårt att sia om hur prissättning och subventioner kommer att se ut framöver. Det system vi har idag verkar i alla fall inte särskilt hållbart och ett sammelsurium av subventioner lär inte göra situationen bättre.
Helt klart är väl i alla fall att det blir dyrt – mycket dyrt. Det gäller både hushållen, som lär få betala så mycket som det är möjligt att ta ut, och industrin.
Det stora problemet är att politikerna har satt det normala tekniska och ekonomiska systemet ur spel. De utsläppslöften som har gjorts innebär att man inte kan bygga fossileldade anläggningar för att öka tillgången på el. Tvärtom måste de läggas ner i snabb takt. Samtidigt har politikerna i Europa de senaste trettio åren inte byggt någon ny kärnkraft utan i stället ägnat sig åt att lägga ner anläggningar.
Klockartron på sol och vind har i praktiken slagit slint. Den har hittills knappast ens klarat att ersätta nedlagd kärnkraft. Den har inte en chans att täcka upp för all den fossilkraft som nu måste bort.
De närmaste tio till femton åren är därför det bästa alternativet att hålla elpriserna till hushållen så höga som möjligt. Hushållen måste minska sin elförbrukning för att inte allt skall gå åt skogen.
Men det kommer inte att räcka för att ge industrin ens den el som den får idag. Samtidigt kommer elbilar och ”politiskt nödvändiga projekt” att kräva sin del av elbudgeten.
Vi måste alltså räkna med mycket höga elpriser de närmaste tio till femton åren. Det är kanske ekonomiskt möjligt att subventionera hushållen men det är mycket viktigare att pressa ner elförbrukningen. Enda rimliga sättet att få ner elförbrukningen är med hjälp av höga priser. När man inte längre kan öka utbudet måste efterfrågan begränsas.
Det här eländet var naturligtvis fullständigt onödigt – speciellt i Sverige.
/göte
Jag får förresten be om ursäkt för att jag tjatar så mycket om energipolitiken. Egentligen är jag grundligt trött på alltsammans och hade för längesen tänkt att lägga fokus på annat.
Men allt har gått åt skogen snabbare än jag kunde tro. Så vitt jag kan se är Europas (och Sveriges) energipolitik den i största och mest destruktiva faktor vi har. Det går helt enkelt inte att komma runt energipolitiken om man vill skriva om framtid.
Förhoppningen var väl att övrig media skulle lyfta problemet nu när effekterna är så uppenbara. Men märkligt nog verkar de ha gått in i någon form av förnekelse. Det hela är mycket säreget.
Så jag fortsätter nog att tjata ett tag till.
/göte
Vet inte om jag håller med om att energipolitiken är mest destruktiva. Bidragsinvandringen kostar enligt uppgift 270mdr/år och kommer göra så i evighet om man inte bryskt skickar hem bidragstagarna som inte klarar sin försörjning, även om det strider mot internationella regler. Per genomsnittshushåll om 2 personer motsvarar det en kostnad på 50.000 kr/år. Jämför med elkostnaden.
Jag tror Sverige kommer minska sin elförbrukning med utflyttning av folk och industri som helt enkelt lämnar det sjunkade skeppet. De som lämnar är förstås de med utbildning och/eller pengar och elintensiv industri, vilket medför andra sorters problem.
Jag håller inte med om analogin med kejsarens nya kläder. Det är inte bara ett barn som sagt ”Titta, han är naken!”. Det är en stor grupp av folk som skriker detta. Problemet är att kejsaren och minst halva folket fortfarande säger att kejsaren har kläder och dessa är snarast arga på de som påstår något så hädiskt som att han är naken. De här minniskorna går inte att prata förnuft med. De lyssnar inte.
Istället är det dags för folket att dela upp sig. De som anser det vara förargelseväckande beteende att se den nakna lönnfeta kejsaren väljer en egen kejsare och hyllar honom för att ha kläder på sig. De som vill fortsätta farsen med de osynliga kläderna får göra det själva.
De som vill ha vårt gamla fungerande elsystem väljer det. De som vill köra vidare på dagens EU-politik får göra det. De senare måste själva upptäcka resultatet i sin takt, men de behöver inte dra med oss andra på den resan.
Det är dags att politiken blir mer valbar för individen.
Nej Göte, du tjatar inte. Så känner inte jag det. Det är ett väldigt viktigt ämne.
Hej Anders
Ett stort problem med energipolitiken är att den slår så hårt mot företagen. Kostnaden är därför mycket större än ”bara” hushållens ökade elfakturor. Det här slår direkt mot inkomstsidan på Sveriges nationalbudget.
Men visst är bidragsinvandringen dyr även om den ”bara” slår mot utgiftssidan. Henrik Jönsson hade en intressant krönika i ämnet på Göteborgspostens ledarsida idag.
Den stora frågan är väl om vi har råd med två så stora politiska misslyckanden.
/göte
Det börjar darra i fundamenten, vem som kommer att stå för detta vet vi.
https://www.affarsvarlden.se/reportage/kris-for-svensk-vindkraft-kinesisk-jatte-bloder-pengar
ENERGIPOLITIK. Den 24 februari inledde FB Vind AB, tidigare RenVind AB, som har sitt säte i Östersunds kommun, konkurs. FB Vind AB, som grundades år 2008, rapporterade en omsättning på 405 000 kronor i sitt senaste bokslut (december 2021) med en förlust på 4,4 miljoner kronor. Bolaget har inte lämnat några uppgifter om antal anställda.
Jag kan rekommendera boken ”Den gröna bubblan” av Per Wimmer. Den kom ut 2014 och jag fick ett recensionsexemplar i juni samma år. I krönikan ”Drömmar blir bubblor” (https://blogg.elinor.se/2014/06/11/drommar-blir-bubblor/) tar jag upp problemen Så här snart nio år senare är det bara att inse att problemen med vindkraften är lika aktuella i dag som då.
I september 2016 skrev jag förresten krönikan ”Dyrt att avveckla vindkraften också” (https://blogg.elinor.se/2016/09/13/dyrt-att-avveckla-vindkraften-ocksa/) där både boken och Vattenfalls dåvarande problem med att få vindkraften lönsam figurerar. Nog så aktuellt det också.
Det har funnits gott om varningar genom åren.
/göte
Jag råkade snöa in på gamla krönikor en stund och hittade ”Så vitt jag kan se” från 2012 (https://blogg.elinor.se/2012/11/29/sa-vitt-jag-kan-se/). Den handlar om Tysklands misslyckade energiewende och det katastrofala beslutet att lägga ner kärnkraften. Uppsalaforskaren Stephan Pomp hävdade då att Tysklands dåvarande koldioxidutsläpp från elproduktionen på 468 gram per kWh nog till och med skulle öka.
Så här 11 år senare tittar jag på ”Electricity Maps” och ser siffran 648 gram koldioxid per kWh för Tyskland. Trots gigantiska investeringar i solpaneler och vindkraftverk har alltså utsläppen per kWh ökat.
Det tål att tänka på.
/göte
Jag kan förresten rekommendera ”Hurra, vad vi är bra” från maj 2012 också (https://blogg.elinor.se/2012/05/10/hurra-vad-vi-ar-bra/).
/göte
När vi ändå är lite inne på CO2 bluffen som ska grävas ner??
Lite tankar om detta om man har hjärnan i behåll?
Grönt och hållbart??
Follow the money.
https://nyheter.swebbtv.se/manniskan-paverkar-inte-koldioxidnivan-den-styrs-helt-av-naturen/
Enligt SVT så har vi haft de lägsta spot-priserna på el i EU. Dessutom har vi överskott på el.
Hej Leif
Jodå, SVT förnekar sig inte. Men att vi har lägre spotpriser än övriga EU innebär ju inte att det går bra för Sverige. Det innebär bara att energisituationen i de flesta andra länder i EU är på väg käpprätt åt skogen. Och att vi får ett ökande elöverskott när elbehovet är lågt och ett ökande elunderskott när elbehovet är stort innebär inte att det i genomsnitt är bra. Bådadera är ungefär lika dåligt – fast på lite olika sätt.
Tyskland är väl den stora energipolitiska katastrofen och vi börjar nu se effekterna på allvar. Ännu så länge har man lyckats motivera ökad kolanvändning genom att peka på säkerhetspolitiken, men de gröna är starka och kommer inte att acceptera varken kol- eller gasberoende i längden. Och efter ”förbudet” mot kärnkraft finns nu inget vettigt alternativ.
Ändå vill regeringen driva igenom krav på fossilfri uppvärmning av alla nya hus, i första hand med värmepumpar. Det är i grunden ingen dålig idé, men det förutsätter rimligt prissatt el till värmepumparna, något som knappast kommer att finnas de närmaste årtiondena. Så det blir väl storsatsning på vedpannor och avskogning.
De gröna vill också stoppa all inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel. Återigen en vettig idé men det ökar trycket på elproduktionen. Speciellt med EU-beslutet att enbart tillåta försäljning av elbilar från 2035.
Tyska liberala partiet verkar ha insett vad som är på väg att hända och vill stoppa EU-beslutet. Vi får väl se om de lyckas.
Över huvud taget verkar EU vilja driva igenom en elektrifiering av ungefär samma slag som den i Sverige på åttiotalet. Skillnaden är bara att EU tycks tro att el skapas magiskt om vi bara ökar efterfrågan. Så är det inte.
Och Roger
Visst är väldigt mycket överdrivet när det gäller koldioxid men det är ganska naturligt att koldioxidhalten i luften stiger när utsläppen av koldioxid ökar. Det är svårt att komma runt.
Sedan har vi naturligtvis utgasningen av koldioxid från haven och det ökade koldioxidupptaget från den pågående kraftiga ”förgröningen” (den ökade koldioxidhalten gör ju att växtligheten på jorden ökar i en rasande takt). Men att koldioxidökningen enbart skulle ha naturliga orsaker – det låter osannolikt.
/göte
Största elöverskottet i EU? Om politikerna bara kan besluta att vi framöver ska ha jättevarma vintrar när lågtrycken står på kö och blåsa in med full kratf och regna/snöa. Ja, då har vi inga större problem att vara en stor exportör av el även framöver.
Vi har bytt 8 reaktorer med stabil elgenerering mot vind med roulettegenerering. Det kommer märkas tydligt när ett högtryck till sist kastar ankar ovanför Östersjön på vintern och fryser igen hela havet med svaga vindar som följd. Även hus kommer frysa igen när elavbrotten rullar för fullt.
Klart koldioxid inte är någonting att oroa sig för. Innan alla fossila energilager bildades fanns koldioxiden i luften och livet trivdes på jorden även då.
Kolet går mot vår i Storbritannien https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kolet-gar-mot-en-ny-var-i-storbritannien
Hur kan det komma sig?
Det våras för kol lite överallt i världen och det visar väl bara att verkligheten så sakta hinner i kapp. Man får väl bara hoppas att länderna bygger nya, rena och effektiva kolkraftverk i stället för att köra gamla skitiga kolkraftverk. Skillnaden är ofantlig.
Vattenfall byggde för några år sedan ett fantastiskt kolkraftverk i tyska Moorburg. Supermodernt, supereffektivt och superrent. Fast det lade man ner för ett par år sedan och har sedan dess förstört så att det inte går att återstarta (känns det igen?). Tyskarna får hålla till godo med att återstarta sina gamla smutsiga anläggningar.
Vi får väl se hur länge det dröjer innan EU tar bort förbudet mot frackning. Det verkar lite fånigt att elda brunkol i stället för att dra nytta av de stora gasfyndigheter som faktiskt existerar.
Med EUs normala symbolpolitik man man sedan göra vätgas av naturgasen och låtsas att vätgasen är grön. Det skulle inte förvåna mig ett enda dugg.
/göte
Hej Göte!
Jag länkade artikeln till Mattias Goldman som sågade den rejält. Han sade att du redan i första meningen hade fel vad gällde elanvändningen i EU
Mattias svarar alltid på Mail så det skulle vara intressant om du kunde kommunicera direkt med honom så att han får bemöta dig.
Hej Janne
Din kommentar blev tyvärr hängande i publiceringssystemet. Det var absolut inte meningen.
Jag har lite svårt att förstå Goldmans invändning mot EUs mål att öka elproduktionen dramatiskt. Det är ju något som förs fram ideligen och som är en grundpelare i ”den gröna omställningen”.
Siffrorna vad gäller installerad vindkraftsel är också oproblematiska. De kommer från ”gröna” källor.
De enda ”problematiska” siffrorna är väl kostnaderna för ny vindkraft. Där skiljer sig de ”gröna” siffrorna dramatiskt från de verkliga siffror som visat sig i till exempel Storbritannien. Men här står två sidor mot varandra och jag tror ärligt talat inte att Goldman (eller Svante Axelsson för den delen) någonsin kommer att acceptera något annat än de gröna fantasierna. Här talar vi religion på allvar.
/göte