Vintern är här och några blåsiga veckor med ”bara” höga elpriser har avlösts av en återgång till sommarens vansinniga priser. I dag får till och med hushållen i norra Sverige betala upp till sju kronor per kWh (plus nätavgifter). De galna elpriserna får allt fler att satsa på ved, men så lätt slipper man inte undan. Vedpriserna har dragit i höjden något alldeles fantastiskt. Den stockholmare som beställer hem en pall ved kan nu få betala mer per kWh för ved än för ”gammal hederlig” eldningsolja. Och det gäller att vara på sin vakt mot vedtjuvar.

144 kronor för en påse med 40 l björkved. Det är vad man får betala på lokala butiken i Björknäs. Det innebär 3 600 kronor per kubikmeter eller ungefär 7 500 kronor per ton. Omräknat till eldningsolja motsvarar det ca 15 000 kronor per kubikmeter och omräknat till el blir det ca 1,50 kr per kWh.

Kan bli värre
Det här låter ruggigt dyrt. Bara för något år sedan låg priserna snarare på en tredjedel. Men andra leverantörer har ännu högre priser. För att få hemleverans av ett halvt ton björkved kan man få betala 5 850 kronor. Ett ton kostar 11 400 kronor. Omräknat till eldningsolja motsvarar det mer än 23 000 kronor per kubikmeter olja och omräknat till el blir det ca 2,30 kronor per kWh.

Vakta sin ved
Den självklara följden av höga vedpriser är att vedstölder blir allt intressantare. Ännu så länge ägnar sig väl förortsligorna mest åt att sälja kokain och marijuana men en kall vinter kanske kan ändra utbudet.

Till och med här nere i Blekinge har vi sett kriminella vedligor. Grannen blev förra veckan av med en stapel uppsågad men okluven ved och härom veckan rapporterade lokaltidningen att en vedsäljare i Vilshult (några kilometer bort) tagit emot pengar för ved men låtit bli att leverera. Snart får man väl leja Hells Angels för att vakta vedförrådet.

Kylan är på väg
För bara några veckor sedan rapporterade media om värme och blåst. Efter en mild inledning av vintern blåstes ”faran över” och prognosen pekade på varm vinter och sjunkande elpriser.

Men den extrapolerade lyckan varar sällan särskilt länge. Först kom en snökanon som fyllde Stockholm med blötsnö och knäckte ett par av våra äpple- och päronträd. Och nu varnar Aftonbladet för ”köldsmocka” och arktisk kyla. Ett högtryck över Grönland väntas pressa ner arktisk luft över Sverige och Nordeuropa på ungefär samma sätt som varmluften från Afrika pressades upp över södra Europa i somras.

S skyller ifrån sig
I dagens utgåva av Aftonbladet hittar jag också en debattartikel signerad Fredrik Olovsson, energipolitisk talesperson för Socialdemokraterna (”Kristersson ljuger om nedlagda kärnkraften”). Olovsson går ut hårt mot att statsminister Ulf Kristersson har mage att hävda att Socialdemokraterna på något sätt hade något att göra med de nedlagda kärnkraftsreaktorerna i Oskarshamn och Ringhals. ”Den som följt frågan vet att det inte är sant” säger Olovsson. Så nu anmäler Socialdemokraterna Ulf Kristersson till Konstitutionsutskottet för att få ett slut på ”lögnerna”.

Det är med andra ord väldigt uppenbart att ingen längre vill ta på sig ”äran” av att ha lagt ner O1, O2, R1 och R2. Inte ens Miljöpartiet vill ha något med saken att göra trots att man fram tills för ett år sedan skröt vitt och brett om sin framgång. Idag får Vattenfall och Uniper ensamma stå med skammen, trots att bägge företagen hade stora planer för ny kärnkraft ända fram tills dess att S/MP bildade regering 2014.

Ingen backup
Idag står det nog klart för alla att stängda kärnkraftsreaktorer innebär vansinnespriser på el och/eller nedsläckta elnät. Den ”lilla missen” i R3-reaktorn (stängd fram till januari) skulle normalt sett knappast ens ha märkts. Nu blev det närmast katastrof. Och två veckors stängning av O3-reaktorn rapporteras nu i medierna på samma nivå som kriget i Ukraina.

Efter nedstängningen av O1, O2, R1 och R2 blev den svenska elproduktionen så känslig att minsta lilla ”glitch” skapar jätteproblem. Uppenbarligen förutsatte politikerna att de sex kvarvarande reaktorerna skulle kunna köras till hundra procent hela tiden (och att vinden skulle blåsa konstant). Men vem som helst med någon teknisk kunskap vet att alla system måste ha en viss redundans. Inte ens kärnkraften har hundra procents tillgänglighet.

Importera från Tyskland?
Om vi skall tro på prognoserna från Aftonbladet (de kom från SMHI så lite trovärdighet finns nog) kommer vi om en knapp vecka att ”stå i en skittunna med skit upp till halsen” som Liberalernas Johan Pehrson så målande beskrev den svenska energisituationen.

Med kallt väder och svaga vindar i norra Europa vet vi att vindkraften inte är något att räkna med, varken i Sverige, Danmark eller Tyskland. Vattenkraften i norra Sverige har inte kapacitet nog att klara situationen även om man blir klar med isläggningen som har hållit tillbaka elproduktionen senaste tiden. Och vi är just nu nere i fyra kärnkraftsreaktorer, varav bara en söder om Stockholm.

I det här läget skriker oppositionen om att vi behöver mycket mer vindkraft och mer subventioner för att sätta upp solpaneler. Men vad hjälper det. När det inte blåser hjälper det inte ens att sätta upp hundra gånger så många vindkraftverk. Och när det är mörkt och kallt kommer det ingen el från solpanelerna hur många de än är.

Förhoppningen är i stället att Tyskland skall ställa upp med el när kylan slår till. Så har det ju varit tidigare.

Men i Tyskland har både kärnkraftsreaktorer och kolkraftverk stängts i snabb takt. Inför vintern har man i och för sig försökt att köra igång några av de stängda kolkraftverken, men i stort sett ligger hoppet i att Tyskland vill elda rysk naturgas för att hjälpa Sverige. Det kan vi nog glömma.

Elda med ved
Så det är bara att backa tillbaka till ”gamla tider” och se till att fylla vedlagren. Visst skapar vedeldningen väldigt mycket större partikelutsläpp än bilar men vem bryr sig om sådant när alternativet är att frysa. När elen stängs av är de flesta till och med glada över att få andas in avgaserna från små fotogenkaminer utan anslutning till rökgång. För vad skall man annars göra?

I storstäderna kommer det här att bli extra intressant Många kommuner i och runt Stockholm har infört regler om ”mysbrasor” som innebär att invånarna bara får elda med ved maximalt två gånger i veckan och maximalt två timmar åt gången. Man vill ju hålla nere utsläppen gubevars och kommunernas många hållbarhets- och klimatansvariga måste ha något att göra.

Men de här reglerna kan man nog ”fetglömma” nu i vinter och de närmaste tio åren. När elen når vansinnespriser och de återkommande avstängningarna blir vanliga bör nog de kommunala tjänstemännen akta sig för att försöka genomdriva eldningsförbud. De som ändå vill hävda reglerna riskerar att få inse var gränsen går också för ”mesiga svenskar”. När familjen fryser har snällhetsgränsen passerats.

Gott om björk
För egen del har jag tack och lov ingen vedbrist och det finns dessutom gott om fullväxta björkar som väntar på att bli ved de närmaste åren. Om jag fäller, kapar och säljer en kubikmeter björkmassaved till Sydved eller Södra Skogsägarna får jag inte ens 500 kronor. Om jag i stället kapar, klyver och staplar samma mängd för eget bruk sparar jag minst 3 000 kronor jämfört med att köpa ved och det dubbla jämfört med att elda med el. Valet är inte svårt.

Vansinne
Men visst känns det fullständigt vansinnigt att helt i onödan hamna sextio år tillbaka i tiden. Så många år måste vi ju backa för att hamna i en tid då det normala var att elda med ved eller koks. På den tiden fick man stå ut med att tvätten blev smutsig när den hängde på tork och att det luktade rök överallt.

Vi hade i och för sig ett par år i början och mitten av åttiotalet då politikerna fått för sig att slå stopp i kärnkraftsutbyggnaden. Centerpartiet var drivande för att inte tillåta starten av Ringhals 4, Forsmark 3 och Oskarshamn 3.

Jag minns mycket väl de här åren eftersom vi då köpte vårt gamla hus i Björknäs. Det blev mycket vedeldning för att hålla värmen utan att elräkningarna blev alltför gräsliga.

Men den gången stod de nya reaktorerna nästan färdigbyggda och efter lite politisk kohandel var alla i drift 1985. Problemen med elbrist upphörde ganska snabbt och under många år sedan dess har vi haft luftvärmepumpar som gett en behaglig värme till en rimlig kostnad. Samma sak gällde här nere i Blekinge. En värmepump på nedervåningen och en på övervåningen räckte utmärkt. Vedförråden bara växte under de här åren.

Vi kunde till och med kosta på oss att värma vår lilla pool med el under de här åren. Med en fullt utbyggd elproduktion baserad på kärnkraft blir ju elpriset lågt på sommaren. Och självklart körde vi luftvärmepumparna ”baklänges” för att få svalt och skönt inomhus under varma sommardagar. Återigen – med kärnkraft blir elen billig på sommaren.

Det här var mycket bekvämt samtidigt som det inte skapade några som helst koldioxidutsläpp. Sverige hade helt enkelt ett närmast perfekt system för elproduktion.

Tar lång tid att komma tillbaka
Perioden med elbrist i början av åttiotalet var jobbig, men det tog bara ett par år att komma tillbaka till ett fungerande elsystem. De nya reaktorerna stod ju i princip och väntade.

Den här gången blir allt betydligt jobbigare. Vindkraften är ju i princip värdelös när det är kallt på vintern eller varmt på sommaren (då blåser det inte). Det har vi fått lära oss den hårda vägen. Det innebär att vi inte längre kan hålla oss varma på vintern och svala på sommaren. Vindkraften har visat sig vara precis den återvändsgränd som de som kunde räkna varnade oss för.

Hoppet står därför till ny kärnkraft. Men eftersom Vattenfall har lagt så mycket energi på att förstöra de stängda reaktorerna kommer det att ta uppåt tio år att komma tillbaka till ”status quo”.

Så vi får nog räkna med att elda med ved de närmaste åtta till tio åren. Det är fullständigt vansinne och de ökade partikelutsläppen kommer att kosta många människor livet. Men alternativet är att frysa.

Viktigt att skylla ifrån sig
Att Socialdemokraterna i det läget lägger mycket krut på att distansera sig från kärnkraftsnedläggningarna är lätt att förstå. Alla ser ju att elpriserna har stuckit i väg till galna nivåer och i längden kan man inte skylla på Putin. Förr eller senare kommer (kanske) till och med våra journalister att inse vad problemen beror på och då vill ingen stå som ansvarig.

Tre steg
Till slut en snabbrepris på hur man skapar en energikris. Varken TV, radio eller de olika tidningarna (eller Fredrik Olovsson) verkar vilja förstå det här så jag skall försöka ta det enkelt och lättfattligt:

Steg 1. Vi börjar med att tvinga fram nedstängning av fyra kärnkraftsreaktorer. Det var ett krav från MP när S/MP-regeringen bildades 2014 och S accepterade trots att de säkerligen insåg konsekvenserna. För att få Vattenfall med på tåget krävdes drakoniska åtgärder – bland annat byte av styrelsemedlemmar mot garanterade kärnkraftsmotståndare.

Steg 2. O1 och O2 försvinner innan de flesta har hunnit förstå vad som är på gång. Men R1 och R2 skall inte stängas förrän 2019/2020 och 2020/2021. I god tid innan dess börjar både medborgare och politiker inse vad som håller på att hända. Flera partier kräver att nedläggningen avbryts men både regeringen och Vattenfall står på sig. I en omröstning i riksdagen vinner S/MP-regeringen med en rösts övervikt.

Steg 3. R1 och R2 stoppas. Ledningen för Vattenfall inser naturligtvis vid det här laget att en eventuell ny regering 2022 kommer att kräva återstart. I det läget är den självklara åtgärden att lägga reaktorerna i malpåse några år (som Tyskland gjorde). Men Vattenfall snabbar i stället upp nedläggningsarbetet maximalt och ser till att förstöra så mycket som möjligt så snabbt som möjligt för att omöjliggöra en återstart.

Och här står vi nu. Beslutet om nedläggning av reaktorerna var idiotiskt. Det inser nog alla (utom möjligen MP) idag.

Beslutet att inte avbryta nedläggningen när energiproblemen blev uppenbara var också idiotiskt. Det insåg nog de flesta redan då.

Beslutet att medvetet förstöra de två reaktorerna för att undvika en återstart efter nästa val var närmast kriminellt.

Så här i efterskott vet vi att alla de nedlagda reaktorerna skulle ha kunnat köra i ganska många år ytterligare utan åtgärder. Med en ganska billig uppgradering kunde de sedan ha kört ytterligare minst 40 år. Det här vet vi eftersom Vattenfall nu planerar att göra precis detta med de återstående reaktorerna. Allt prat om ”gamla och rostiga reaktorer” var ren och oförfalskad lögn (från MP- och S-politiker).

Att se både S och MP klaga på långa byggtider för nya reaktorer borde väcka också de mest sömniga journalister. Den rimliga frågan är: ”hur i h-e kunde ni kräva nedläggning av fyra väl fungerande reaktorer om ni samtidigt visste att det skulle behövas mycket mer el?”

Men den typen av frågor kommer sällan eller aldrig.

Alla vi andra gör bäst i att hugga träd och klyva ved. De närmaste åren blir tuffa.

Filed under: Göte Fagerfjäll