Mardrömmen om vindkraft
Sveriges nya regering vill satsa på kärnkraft – något som har fått ny fart på kärnkraftsmotståndarna. Det bärande argumentet från dem verkar vara att kärnkraften bara är en ouppnåelig dröm med alltför höga priser och alltför långa byggtider. Problemet är bara att vindkraften med samma argumentation måste betraktas som en absolut mardröm. Och med verkliga data framstår kärnkraftsutbyggnaden snarare som en rosenskimrande lyckodröm.
Jag läste häromdagen i SvD ett inlägg av Arne Kaijser, professor emeritus i teknikhistoria, KTH. Hans ”Kärnkraftsbyggenas problem förskräcker” är ganska typiskt för den ”seriösa” kärnkraftsskepticismen. Kaijser tittar på ett antal kärnkraftsbyggen som gjorts de senaste åren och drar slutsatsen att kärnkraft är alldeles för dyrt och tar alldeles för lång tid att bygga.
Långt uppehåll
Och det är klart – visst blev det problem när franska och amerikanska kärnkraftsföretag skulle börja bygga reaktorer igen efter ett trettioårigt uppehåll. Närmare bestämt samma typ av problem som Airbus eller Boeing skulle få om de tvingades göra produktionsuppehåll ett par årtionden och sedan återuppta produktionen. Eller Volkswagen. Eller Intel.
Det är faktiskt snudd på omöjligt att hitta någon industrigren som skulle klara ett så långt produktionsuppehåll utan att tappa kompetens. Att återskapa en försörjningskedja och utbilda tillräckligt mycket personal tar tid.
Och här har vi kärnkraftens förbannelse. Den fungerar helt enkelt alldeles för bra och skapar produkter med alldeles för lång livslängd. Det finns ingen omedelbar marknad för ersättningsprodukter utan tillverkarna måste hela tiden hitta nya kunder. Efter den första kärnkraftsvågen var den enklaste och mest uppenbara marknaden fylld för flera årtionden framåt.
Av de ca 640 reaktorer som har byggts i världen är fortfarande 442 igång och producerar el. Bara 51 reaktorer är under konstruktion och de allra flesta av dem byggs av ryska eller kinesiska företag.
Westinghouse
Naturligtvis kan inget storföretag leva på luft. Utan kunder blir inkomsterna minimala samtidigt som utgifterna finns kvar. Ett bra exempel på det är Westinghouse, ett av de traditionellt största kärnkraftsföretagen.
För svensk del är Westinghouse intressant på många sätt. Tre av våra kärnkraftsreaktorer (R2, R3 och R4) byggdes av Westinghouse. Resten av våra reaktorer (R1, O1, O2, O3, F1, F2, F3, B1 och B2) tillverkades av Asea Atom, som sedan blev ABB Atom och slutligen såldes till Westinghouse. Asea Atom byggde förresten också finska Olkiluoto 1 och 2.
Det enda från den här tiden som finns kvar i Sverige är fabriken för kärnbränsle i Västerås. Den var för övrigt länge den enda lönsamma verksamheten för Westinghouse.
Många tunga år
Efter olyckan i TMI-anläggningen i Harrisburg svalnade intresset internationellt för kärnkraft. Delvis berodde det på aktioner från antikärnkraftlobbyn men också på att kol och naturgas var billigt. Att bygga ett kol- eller gaseldat kraftverk var betydligt billigare än att bygga ett kärnkraftverk. Kärnkraftverket blir visserligen billigare i längden, men ekonomiskt sett är det alltid jobbigt att räkna med längre tider än tio till tjugo år.
Det var med andra ord lätt för elproducenter och länder att gå antikärnkraftlobbyn till mötes. På den här tiden hade ingen något emot kol och gas och aktivisterna brydde sig inte om koldioxid.
För Westinghouse innebar det att marknaden försvann. 1999 knoppade man av kärnkraftsverksamheten och sålde den till BNFL (British Nuclear Fuels Ltd). Året efter tog företaget dessutom över kärnkraftsverksamheten från ABB (gamla ASEA Atom). Redan vid det laget hade den svenska kärnkraftsverksamheten reducerats till att bara bestå av kärnbränsleanläggningen i Västerås (som förresten är den enda västliga säljaren av bränsle till ryska kärnkraftsreaktorer).
2005 köpte Toshiba alltsammans av BNFL för 5,4 miljarder dollar. Det var billigt, men ändå en usel affär. Verksamheten gick enligt uppgift back med uppåt 9 miljarder dollar per år. Bara Västerås-anläggningen gick med vinst.
2016 skrev Toshiba ner värdet till 2,5 miljarder dollar och året efter började konkursförhandlingarna (chapter 11). 2018 köptes verksamheten av Kanadensiska Brookfield Business Partners för 4,6 miljarder dollar.
För knappt två veckor sedan köptes verksamheten av kärnbränsleföretaget Cameco och energiföretaget Brookfield Renewable Partners för 7,9 miljarder dollar. Fortfarande ”skitpengar” i sammanhanget, men ändå ett tecken på att något positivt har hänt på marknaden.
Dyra reaktorer?
Vad kostar då en modern reaktor?
I dagens penningvärde brukar man räkna med priser från 4 000 dollar per installerad kW och uppåt (stora reaktorer ligger mellan 1,2 GW och 1,6 GW). Finska Olkiluoto 3, som varit ett projekt med mycket stora förseningar och fördyringar slutade någonstans mellan 5 300 och 6 500 dollar per kWh.
Polen, som planerar att bygga flera nya reaktorer, offentliggjorde härom dagen offerterna från tre företag. Koreanska Kepco, som just nu har bäst ”track record” offererade sin APR 1400-reaktor för bara 2 640 dollar per installerad kW. Byggtiden ligger någonstans runt fem år. Westinghouse offererade sin AP1000-reaktor för 3 520 dollar per installerad kW och franska EPR (samma som Olkiluoto 3) skulle kosta 4 480 dollar per installerad kW.
** Tillägg 20221027 – det visade sig senare att siffrorna var läckta från polska regeringens internmemo, men det gör dem inte mindre intressanta. **
4 000 dollar per kW låter kanske mycket men utslaget över reaktorns garanterade livslängd (60 år) blir det faktiskt väldigt billigt. Vi kan anta att reaktorn körs för fullt hela tiden förutom en månads service varje år (normalt i Sverige och Finland). Det innebär strax över 8000 kWh årligen per installerad kW och 480 000 kWh över reaktorns garanterade livstid. Priset blir då strax över 8 öre per kWh om reaktorn kostar 4 000 dollar per kW och 12 öre om priset går upp i Olkiluoto 3-klass. Till det kommer några få ören per kWh för bränslet och ytterligare ett antal ören för att betala personal, underhåll, förvaring, finansiering och sådant.
Den ”jättedyra” reaktorn Olkiluoto 3 ser nu ut att bli en guldgruva för finansiärerna. Med dagens elpriser kommer reaktorn att vara slutbetald på mindre än sex år och gå ”gratis” i 54 år. KEPCOs APR1400 skulle med samma sätt att räkna varit färdigbetald på mindre än fyra år. Den borde dessutom ha varit klar för mer än tio år sedan.
Behöver bara order
Arne Kaijser hävdar i sin artikel att moderna kärnkraftsreaktorer av generation tre är alltför komplicerade. Det är naturligtvis inte sant. Problemet ligger helt och hållet i den trettioåriga perioden då inga kärnkraftverk byggdes. Att ta sig tillbaka till ”verkligheten” igen har inte varit lätt.
Det här märks tydligt på Koreanska KEPCO. Företaget har byggt reaktorer under hela den tid som verksamheten i USA och Europa stod still och inte ens den första APR1400-reaktorn man byggde blev särskilt mycket försenad. Bygget startade 2008 och anläggningen stod klar 2015. Därefter har man startat 11 byggprojekt varav sex är klara.
Företagets största projekt utanför Korea är de fyra reaktorerna i Barakah, Förenade Arabemiratet. Den första reaktorn började byggas 2012 och den senaste startades 2015. Tre av reaktorerna är klara och den fjärde går ut på nätet nästa år.
Franska EPR och AP1000 från Westinghouse är i och för sig inte svårare att bygga än APR1400. Bägge reaktortyperna är moderna (gen 3+) och utvecklade för att vara effektiva och lätta att bygga. Men bägge tillverkarna har som sagt haft ett trettioårigt produktionsuppehåll och det gör hela skillnaden. Med lite träning och en och annan order kommer man att ligga ”på banan” igen. EPR har tränat (och misslyckats) på Olkiluoto 3. Efter Flamanville och Hinkley Point har man förhoppningsvis fått upp farten.
Westinghouse har de senaste åren byggt fyra AP1000-reaktorer i Kina och två i USA. Också AP1000 är en modern reaktor av generation 3+. Westinghouse verkar nu ha fått hyfsad ordning på sin verksamhet efter allt elände.
I Ryssland och Kina är man i och för sig duktiga på att bygga kärnkraftverk men dagens politiska situation gör att inte många i västvärlden vill köpa reaktorer därifrån. Detta trots att kärnbränsleanläggningen i Västerås kan leverera bränsle.
Varför vindkraft?
Det verkar i alla fall ganska uppenbart att dagens moderna kärnkraftverk av generation 3+ fungerar alldeles utmärkt och ger förbluffande mycket energi till en mycket rimlig kostnad. Frågan är då varför så många hävdar att vi behöver både kärnkraft och vindkraft för att nå våra mål. Senast idag hörde jag Anna Borg, vd för Vattenfall, säga det.
Det kan knappast handla om pengar. Vindkraft är mycket dyrare än kärnkraft om vi tillåter oss att ha ett långsiktigt perspektiv. Och när det gäller energi måste vi självklart ha ett långsiktigt perspektiv.
Det kan heller inte handla om tid. Att bygga kärnkraft går snabbare än att bygga vindkraft så länge inte politikerna sätter sig på bakhasorna.
Och det kan definitivt inte handla om stabilitet. Kärnkraft ger stabilitet åt elnätet medan vindkraft skapar instabilitet. Vindkraft kräver dessutom ett helt annorlunda och väldigt mycket större elnät för att göra samma sak som kärnkraften klarar med dagens elnät.
Dubbla mängden energi
Men vi behöver ju så mycket mera energi i morgondagens Sverige påstås det. För att klara 300 TWh per år i stället för dagens 150 TWh måste vi väl ha vindkraft?
Tyvärr visar de senaste årtiondenas energipolitik att en jättelik utbyggnad av vindkraften inte var nog för att ersätta fyra nedlagda kärnkraftsreaktorer eller ens två. Trots att vi i Sverige faktiskt har minskat vår elanvändning räckte det med nedläggningen av R1 och R2 för att sänka hela systemet. 2 GW stabil planerbar effekt visade sig vara skillnaden mellan ”business as usual” och katastrof.
En gigantisk utbyggnad av vindkraften skapar tyvärr fler problem än den löser. Svängningarna mellan full effekt och minimal effekt är så stora att inga rimliga elnät kan hantera dem. Alla försök att jämna ut effektproduktionen faller på sin egen orimlighet. Här kan vi verkligen tala om svarta hål.
Fungerar med kärnkraft
Om vi däremot utgår från kärnkraft blir situationen helt annorlunda. De extra 150 TWh som våra politiker vill se förbrukas ju av industrin och består av konstant, stabil elförbrukning. Där är kärnkraften suverän.
Vi talar med andra ord om ett tänkt behov av ett stabilt energitillskott på 17 GW året runt, dygnet runt. Med dagens teknik kan vi lösa det med elva EPR-reaktorer eller tolv AP1000-reaktorer. Det är faktiskt inte särskilt mycket. Hela det nuvarande svenska kärnkraftsprogrammet med tolv reaktorer genomfördes från första spadtaget för O1 1966 till inkopplingen av O3 på nätet 1985. Då hade ändå O3 och F3 försenats med flera år på grund av kärnkraftsomröstningen.
Att bygga tolv reaktorer idag går rimligen oerhört mycket snabbare än att bygga motsvarande mängd vindkraft. Det blir också väldigt mycket billigare och det kräver inte särskilt stor utbyggnad av elnätet. Ett elnät för 300 TWh baserat på vindkraft blir fruktansvärt dyrt om det ens är genomförbart.
Om vi nöjer oss med att lösa dagens energiproblem räcker det med två eller tre nya reaktorer. Om vi vill ha elbilar är det kanske säkrast att lägga till en eller två ytterligare. Det är faktiskt varken särskilt svårt eller särskilt dyrt.
Energi är basen för allt
De senaste två åren har vi fått lära oss den hårda vägen att energi är förutsättningen för allt. Utan energi är inget möjligt – med gott om energi är allt möjligt.
Drömmarna om dubblad elproduktion är kanske bara drömmar men drömmen om stabil elförsörjning var verklighet från slutet av sjuttiotalet fram tills för bara två år sedan. Sverige hade under hela den här tiden förmodligen världens bästa och mest miljövänliga energiproduktion. Det krävdes ett aktivt och idogt arbete från våra politiker för att förstöra det.
Det positiva är att vi nu vet vad som fungerar och vad som inte fungerar. Vi vet sedan länge att en kombination av vattenkraft och kärnkraft fungerar fantastiskt bra och ger ett billigt och stabilt energisystem.
Nu vet vi också att vindkraft inte löser problemen. Många visste det från början men våra politiker kände sig tydligen tvingade att genomföra ett fullskaligt och vansinnigt dyrt experiment.
De verkligt frälsta tror nog fortfarande att lösningen är ännu mer vindkraft men de flesta inser säkert vid det här laget att det helt enkelt inte är sant. Det är som att hävda att lösningen för DDR var ännu mera kommunism och ännu mera planekonomi.
Vindkraften blev en mardröm. Nu är det dags att vakna upp.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Anna Borg, vd för Vattenfall berättade i dag att företagets kärnkraftsreaktorer kan köras tjugo och förmodligen 40 år längre än den tidigare satta gränsen. Hon berättade inte att det förstås hade gällt även R1 och R2 om man inte fått direktiv om nedläggning.
Tänk bara hur annorlunda vår energisituation kunde ha sett ut om det inte varit för MP och S.
/göte
Jag förstår inte varför man hela tiden talar om TWh elförbrukning per år. Det är rätt så ointressant då el inte går att lagra förutom i vattenmagasinen. Vi får inte bygga fler vattenmagasin och vattendomar gör att vi inte kan lagra hur som helst. Vädret gör också att lagringsmöjligheten blir olika från olika år.
Det intressanta är maxeffekt och mineffekt. Antingen kan du leverera maxeffekt när så krävs eller så kan man inte det. Vind och sol är därför helt meningslöst. Det kan inte leverera någonting vid maxeffekt.
Vind är fruktansvärt dyrt. Speciellt till havs. För att uppnå en snitteffekt på 1600MW (OL3s maxeffekt) så behövs 930 landbaserade vindkraftverk av 275m höjd. Vad kostar det att anlägga dessa, dra sladd, bygga vägar och hur lång tid tar det?
I praktiken behövs dessutom ett gaskraftverk på 1600MW när vindkraften mojnar och antagligen reducerar du då också antalet vindkraftverk en del av ekonomiska skäl även fst det innebär mer gasdrift.
Ett 275m högt vindkraftverk har maxeffekt 6.5MW och snitteffekt 1.75MW. Det kostar 75 miljoner att köpa och installera. Gaskraftverk på totalt 1600MW kostar ca 10 miljarder att bygga. Därtill kommer kostnaden för att få gasen på plats. Pipelines från Norge eller hamnar för LNG, samt gasklockor att lagra gas i. Inte att förglömma kostnaden för själva gasen.
Anna Borg vill förstås inte erkänna den enorma kostnaden det dummaste beslutet i Sverige i modern tid orsakat. Blir det någon form av rättsskipning för detta riskerar de inblandade livstids fängelse. Då är det bättre att stå fast vid lögnen och hävda att det är sant in i det sista. Dvs samma problem som klimataktivisterna har.
På tal om klimataktivister så har Greta Thunberg svängt om kärnkraften. Den är tydligen ok numera. Kors i taket!
Hej Anders
Så sant. Det hela blir dessutom ännu värre om man börjar räkna på behovet av nya elnät. En elproduktion baserad på vindkraft förutsätter ju att i princip all el skall kunna skyfflas från valfri plats till valfri plats. Det kräver en ofantlig utbyggnad av elnäten på alla nivåer, inklusive transmissionsnäten (400 och 220 kV) som måste bli mycket ”finmaskigare”. I praktiken måste transmissionsnäten gå som luftledningar så länge de överför växelström och de måste trädsäkras fullt ut. Vi talar alltså om 100 m breda ledningsgator genom skogar och byar. Ett ”modernt” elnät av den här typen blir dessutom omodernt den dag fusionskraften (som många vindkraftsförespråkare tror på i framtiden) blir verklighet.
Det är otroligt mycket effektivare att bygga kärnkraft och fortsätta med samma typ av elnät som vi har idag. Då behövs bara små förstärkningar av transmissionsnäten och normala utbyggnader av näten på lägre nivåer i takt med att nya industrier etableras och städer växer. Och den dag i framtiden då fusionskraften kanske blir verklighet är det bara att bygga på samma områden som kärnkraften och koppla in på samma elnät.
/göte
Mikael Törnwall skriver i SvD idag att regeringens beslut att minska reduktionsplikten till EUs lägstanivå kan bli dyrt för Sverige. Sverige har lovat EU att minska utsläppen från vägtrafiken med 70 procent fram till 2030 och sådana löften är dyra att bryta. Det kan bli miljardbelopp i böter.
Vi har alltså EU-politiker som lovar ”guld och gröna skogar” för att framstå som föregångare och ”fina människor”. Att Sverige redan har dramatiskt mycket lägre utsläpp än andra länder spelar i det läget ingen roll. Våra politiker kan alltid lova mer än alla andra.
I det läget kan det kanske vara intressant att påpeka att de 5 miljoner ton koldioxid per år som man hoppats spara på en sjuttioprocentig reduktionsplikt står sig ganska slätt mot de 15 miljoner ton koldioxid som kunde ha sparats genom att låta bli att lägga ner R1 och R2 och i stället exportera elen till Tyskland och Polen för att ersätta kolkraft.
Klimatpolitiken för S/MP kan beskrivas som ”Ett steg framåt och tre steg bakåt”.
/göte
Polen har nu fått offerter från de tre viktigaste kärnkraftsleverantörerna. Priset är förvånansvärt lågt.
Franska EPR – 4 480 dollar per installerad kW.
Sydkoreanska KEPCO APR1400 – 2 640 dollar per installerad kW
Westinghouse AP1000 – 3 520 dollar per kW
Då skall vi komma ihåg att Oskarshamn 3 kostade motsvarande 4 000 dollar per installerad kW i dagens penningvärde och har varit en fantastiskt bra affär.
Här talar vi ändå om betydligt effektivare anläggningar med alla de säkerhetssystem som någon antikärnkraftsaktivist kan drömma fram. Den garanterade livslängden är i alla tre fallen 60 år (mot 40 år för O3).
Om vi bara räknar priset utslaget över antal producerade kWh under reaktorns livslängd (minus servicetid) hamnar KEPCO-reaktorn på mellan fem och sex öre per kWh. Westinghouse-reaktorn hamnar på sju öre.
Sverige bör slå till så fort som möjligt för att inte komma för långt bak i kön.
/göte
När vi alla på alvar vaknar upp och inser att klimatet styrs av himlakropparnas varierade banor, jordaxelns lutnig och att det inte finns nått vi kan göra åt det.
”Snurra min jord, låt mig följa med dig, jag är lika vilsen som du.”
Det skulle vara intressant att gå igenom de utredningar med konskvensanalyser som var underlag till beslutet att Sverige skulle gå betydligt längre än vår omvärld för reduktionsplikten. Var skulle biobränslen komma ifrån? Finns det råvaror nog? Vad skulle det kosta och så vidare.
Man skall kanske fråga de politiker som genomdrev det beslutet?
Seriös konsekvensanalys är knappast något man pysslat med på länge. De utredningar som beställts av politiker på senare år har snarare haft målet: ”hitta på argument som får det som vi vill göra att låta rimligt”.
När det gäller reduktionsplikten handlade väldigt mycket om att Miljöpartiet ville stoppa Preem från att i Lysekil bygga en crackeranläggning som i stor skala skulle konvertera bulkolja till dieselolja och bensin. Det här var ett projekt som var extremt bra för den globala miljön så det gick inte att stoppa på traditionellt sätt (via EU).
Men man löste problemet genom att höja reduktionsplikten till en vansinnig nivå och lova Preem stöd och stora framtida vinster om de i stället byggde en fabrik för bioolja. För Sverige och världen var det en usel affär men sådant bryr sig väl ingen om.
/göte
Vi kan utgå från att det blir som vanligt. De ansvariga politikerna kommer unden med ”vi såg det inte komma” eller ”vi har varit naiva” och de kan sedan fortsätta med sina karriärer som om inget hade hänt.
OT
Det är intressant att se kritiken mot vår nya kulturminister Parisa Liljestrand”. Det diskuteras i massmedia om hon har bristande erfarenhet och utbildning för sin roll med exempelvis för få poäng från universitetet i litteraturvetenskap. När får vi se motsvarande diskussion om bristande utbildning inom teknik-fystik för exempelvis en energiminister?
Hej Eskil
En väldigt relevant jämförelse. Allra värst är det på klimatsidan där inget av riksdagens partier har en klimatpolitisk talesman med någon som helst naturvetenskaplig utbildning. Miljöpartiets Lorentz Tovatt, den mest högröstade av dem alla, har till exempel bara gymnasieutbildning från Kristofferskolan (Waldorfpedagogik där naturvetenskap ligger långt ner på listan).
Fast det är klart – Farmanbar var den mest välutbildade energiministern de senaste femtio åren och det gav sannerligen inte mycket resultat. Annars har vi haft sådana som Ygeman (en termin kriminologi) och Baylan (läste lite nationalekonomi), För att inte tala om Maud Olofsson (gymnasium).
Politik är att vilja, skrev Olof Palme. Men det skulle inte skada med politiker som kan någonting om sina specialämnen också.
Det värsta är kanske ändå kulturskribenterna som alltför ofta stoltserar med sin okunnighet i alla tekniska frågor samtidigt som de är hundraprocentigt övertygade om klimatkriser och fördelarna med sol- och vindkraft.
/göte
Det är märkligt att det inte finns ett uttalat intresse för att ställa S o MP till svars för att så katastrofalt ha demonterat Sveriges elförsörjning. Det dessutom att inte sett till att sätta erforderlig ersättning på plats innan. Tyvärr har vi (ännu?) inte återfått tjänstemannaansvar. Men att de politiker och andra medlöpare inte avskedats i anledning av sitt agerande, är inte annat än ren skandal.
Varför är vi så förbaskat flata i det här landet att vi gång på gång accepterar deras undanflykter och idiotskäl varför det blev som det blev. De tillåts göra en ”pudel”, får komma tillbaka och göra om något liknande igen men aldrig få ta konsekvenserna av sin inkompetens och flertaliga felbedömningar.
Därtill stöttade av en journalistkår, som inte bryr sig om att presentera fakta, utan bara söker ett effektsökeri för att generera så stora rubriker som möjligt.
Hej Göte,
Tack för ditt outtröttliga arbete med att förmedla lite fakta och kompetens i den livsviktiga ”elfrågan”. Du har under alla år kämpat för Sveriges och alla svenskars nuvarande välmående likväl vårt framtida välmående. Förhoppningsvis har det bidragit till att Sverige nu äntligen har siktet inställt på att åter bli en framgångsrik kärnkraftsnation där hot om nedsläckning endast är en mardröm från förr dvs. den kompetenssvaga perioden.
Göte, din enträgna ”kamp” är värdig en utmärkelse av något slag, vilken vet jag ej. Jag tycker i alla fall att du ska ställa dig framför din spegel och klappa dig axeln och känna kraften från dina läsare i varje klapp.
Stort tack Janåke. Det värmer.
/göte
Hej Göte, jag instämmer till fullo med Janåke och vill passa på att tacka så mycket för alla intressanta och lärorika krönikor genom åren!
Apropå framgångsrika respektive inte så framgångsrika kärnkraftsprojekt så är här en beskrivning från energiforsk på vad som kännetecknar respektive projekt: https://energiforsk.se/program/karnkraft-omvarld-och-teknik/nyheter/marknadsutveckling/hur-mycket-kostar-ny-karnkraft/
Hej Henrik
Jag tackar och bugar.
Och visst är det fantastisk vilken skillnad det är mellan ett väl genomfört projekt och ett projekt där man inte haft full koll. Berlin Brandenburg-flygplatsen och Sydvästlänken är två bra exempel på det senare, men det finns många, många fler.
I Sverige har vi en lång tradition av väl genomförda stora industriprojekt – då och då avbruten av pinsamma misslyckanden. När det gäller att bygga kärnkraftverk finns det nog trots de senaste årtiondenas politiska sabotage få länder som har bättre förutsättningar att lyckas på utsatt tid. Och tänk bara vilket lyft det skulle vara för Sveriges industri.
/göte
Hej Göte!
Får också sälla mig in i kören av hyllningar till intressanta & faktaspäckade artiklar som främst politiker borde läsa för en bättre framtid istället för att följa några barndomsdrömmar.
Var hittade du offerterna på kärnkraftverken till Polen? Det var fantastiskt billiga priser. Vi får passa på och beställa två dussin. Det tar ändå säkert 20-30 år innan den sista är på plats och till dess har vi säkert större energibehov än idag om elen bara är prismässigt rätt.
Hej Anders
Tackar, tackar.
Men jag var kanske lite snabb när det gällde offerterna i Polen. Siffrorna kom från polska nuclear.pl, men det visade sig efter ett par dagar att de inte var offentliga utan interninformation från polska energiministeriet. Tanken är tydligen att senare offentliggöra siffror som inkluderar finansiering och sådant. Diskussionen har fortsatt på sidan, men min polska är tyvärr obefintlig.
I och för sig är det precis de siffror som kom ut från ministeriet som är viktiga för oss. I en jämförelse är det ju bara byggkostnaden och livstiden som spelar någon roll. Finansieringen är en helt annan fråga, speciellt om vi ser energi som en nationell angelägenhet. Man kan alltså säga att kärnkraft blir dyr om ett företag skall bygga den med tio års ekonomisk horisont och risk för tvingad nedläggning efter en mandatperiod. Om vi däremot ser kärnkraftsbygget som en nationell angelägenhet med en minst sextioårig körtid blir det skitbilligt att bygga kärnkraft. Mycket billigare än något annat. Och dessutom mycket bättre.
Så det borde bara vara att beställa.
/göte
Ja, Göte får till orden så bra, och han verkar ha ”bra på fötterna”.
Jag får inte ihop tänket med reduktionsplikten.
Någon/några i riksdagen/Naturvårdsverket/EU (you name it) verkar tro att det blir mindre koldioxidutsläpp i atmosfären bara för att det är biobränsle inblandat i bensin/diesel !!! Kanske snarare tvärtom om biobränsleproduktionen är mindre effektiv än motsvarande för fossilbränsle.
På tal om biobränsle; varför ligger HVO100 någon/några kr över diesel? Såldes den med förlust när dieseln kostade 15 kr och HVO100 16 kr för några år sedan?
Tankade HVO100 då, för att testa. Märkte ingen skillnad i förbrukning eller prestanda. (Nissan P-U)
På lång sikt är biobränsle bättre än fossilt förstås, men knappast inom en tioårsperiod.
Ska vi minska koldioxidutsläppen i transportsektorn med 70 % (baserat på 2010 års utsläpp) till 2030 så måste vi minska åkandet radikalt av användandet av bil/båt/lastbil/grävmaskin/skogsmaskin/traktor/skördetröska etc. Det är ju iofs det som MP/V/S? vill, som nog helst ser vi återgår till häst o vagn.
Mer eldrivna fordon löser delvis problemet med utsläppen så länge elen kommer från fossilfri elproduktion (gärna kärnkraft).Men det lär dröja (Gud vet hur länge) innan vi har en skördetröska som går på el. En modell större av en sådan kan ha en dieselmotor på 300 – 400 kW och som går på nästan konstant maxeffekt förbrukar ca 1,3 MWh en arbetsdag (räknat på 40 % verkningsgrad). (13 Teslabatterier!). Plats tar de och tar en stund att ladda. Får hoppas på ett stort genombrott på batteriutvecklingen med kraftigt förbättrad energidensitet. Det blir många ampere (325 st) genom tråden (130 kW i 10 tim).
Blir att gräva ned grova sladdar. Någon kommer säkert att ta fram en vätgas/biogasdriven maskin vad det lider, Men biogas har också koldioxidutsläpp!
Vätgas på ett lantbruk? Njae, jag vet inte jag.
Eldrivna grävmaskiner (små sådana) och dumprar finns redan och det kan väl fungera i vissa sammanhang, och det är väl bra det, men jag har svårt att se samma flexibilitet som flytande bränsle ger.
Hur man än vänder sig har man ändan bak 🙂
//Ove
Det är ännu mer ologiskt när man ser skogen som en koldioxidsänka. Sedan kalhuggs skogen. Till och med rötterna dras upp och tuggas till flis innan flisen bränns upp. Alla steg är lustigt nog CO2-positiva.
Marken behöver kol för att växtligheten ska trivas. Dessutom dränerar du myllan på mineraler om du aldrig ger något tillbaks.
Väldigt många av dagens klimatåtgärder verkar vara uppfunna i rum isolerade från verkligheten. Reduktionsplikten och beräkningarna runt den förutsätter till exempel att det slakteriavfall och de talloljor och palmoljor som används inte har någon alternativ användning.
Så är det självklart inte. Det räcker att titta på talloljan, som idag används som direkt energikälla. För att tillverka HVO100 måste vi ersätta den energikällan med något annat, till exempel el eller rysk naturgas.
Dessutom går det åt en hel del energi för att producera HVO100. Vi måste producera vätgas och driva de ganska energikrävande processerna.
Det blir med andra ord betydligt billigare, energieffektivare och klimatsmartare att elda talloljan (eller övriga råvaror) direkt i en kraftvärmeanläggning så länge det behovet finns. Inte förrän alla fasta värme- och elproducerande anläggningar är fossilfria finns det någon som helst anledning att blanda in biobränsle i motorbränsle.
Sedan är det ju lite intressant att vår största producent av HVO100 importerar 95 procent av råvaran. Och att det inte finns en chans i h-e att de här råvarorna globalt sett skulle kunna räcka om alla länder följde Sveriges exempel.
Det här resonemanget fungerar förresten utmärkt på elfordon också. Den rimliga slutsatsen är att vi först måste
få alla fasta anläggningar fossilfria. Först därefter finns det någon anledning att ge sig på bilar och flygplan. Idag gör vi precis tvärtom. Nästan all elproduktion och värmeproduktion görs med fossila bränslen.
Det får nog bli en krönika i ämnet.
/göte
Vattenfalls vinst för hösten i år halverades jämfört med året innan. Det måste kännas tråkigt att sälja billig el från vattenkraft i Norra Sverige och inse hur vansinnigt mycket pengar man kunde ha tjänat om man inte lyssnat på kraven från S/MP. Kärnkraften i södra Sverige är idag en otrolig vinstmaskin och de uteblivna intäkterna från R1 och R2 är monumentala.
Och bara de som låst in sig i ett ljudisolerat rum det senaste årtiondet kan säga ”Vi hade ingen aaning” och hoppas att bli trodda.
/göte
Fyller på med lite vätgasanalys. Känner igen resonemanget om att det man försöker trycka in vätgas i (typ bilar) är det minst lämpliga.
https://youtu.be/HHh4AfusdMk
# Göte
”Den rimliga slutsatsen är att vi först måste
få alla fasta anläggningar fossilfria”
Har inget att invända mot det konstaterande. Men nu är det politiken som styr, inte logiken. Massmedia som skall granska politiken har en journalistkår som med få undantag är tekniska och naturvetenskapliga analfabeten, men med en kraftig idiologisk slagsida åt MP. Därifrån finns det således inte mycket att hoppas på.
Utan att vara det minsta religiös brukar jag ändå referera till prästem Reinhold Niebuhrs sinnesrobön ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
Nu skall vi inte vara negativa utan det går kanske att skönja en förändring i framtiden. Det är dock uteslutet att det kommer att ske innan skadeverkningarna för gemene man är så omvälvande att haveriet inte går att ”prata bort”.
Ibland kan man bli så upprörd så man spårar ur vilket min föregående kommentar är ett exempel på.
Vi har det förutsägbara resultat av tagna beslut men först när det förutsägbara negativa resultatet med full kraft drabbar landets befolkning blir det lite liv i luckan. Då tar det årtionden att reparera skadorna av idiotiska beslut.
Nedläggningen av Ringhals 1 ¤ 2 är det senaste exemplet och de ansvariga borde få sammanställa sina CVs och tvingas söka sin försörjning på den öppna arbetsmarknaden utanför den politiska sfären. Att så dock inte kommer att ske vet vi alla allt för väl.
@Eskil, så sant, så sant!
Nu ska de bygga nytt i Barsebäck medans de monterar ned de gamla verken som fick gå i 24 respektive 28 år. Vad är det för slöseri med pengarna? De verken hade en livslängd på säkert 60 år och skulle fortfarande vara i drift. Skicka räkningen till de ansvariga för nedläggningen.
Vad gäller vattenfalls vinst ska man givetvis göra sig av med all personal som varit med och drivit på för att förstöra värdena i bolaget. Men eftersom detta är Sverige ser man som vanligt genom fingrarna.
Det är en växande skara på nätet som tycker man borde stänga av elen till de som genomdrivit elbristen. Åtminstone om det blir en bristsituation. Det är precis som Eskil nämner. De ansvariga måste uppleva eländet för att förstå.