Efter två års pandemi är alla innerligt trötta på restriktioner. Det extremt smittsamma, men relativt ”snälla” omikron-viruset har därför lett till att land efter land kastar in handsken. Nu får viruset smitta som det vill och världen höjer gränsen för ”acceptabelt svinn”. Med lite tur kanske till och med den här strategin kan fungera, men det finns olyckskorpar som varnar för nya elaka virusversioner.

Redan i början av januari 2020 talades det en hel del om det nya virus som drabbat Kina. När jag den 6 januari 2020 vinkade av Oskar och Teo på deras väg hem till Japan via Peking kändes det faktiskt lite obehagligt. Men då hoppades fortfarande länderna i Europa att viruset skulle stanna i Kina och att det inte skulle bli någon pandemi.

Så blev det nu inte. Pandemin exploderade i Europa och i Sverige sprang politiker och myndigheter runt som yra höns. Jag blir fortfarande förvånad när jag läser mina egna krönikor från den tiden och hade det inte varit för Coronakommissionens totala sågning av pandemiarbetet skulle jag kanske trott att jag fått det mesta om bakfoten.

Är det över nu?
Nu verkar i alla fall de flesta länder överens om att det får vara nog. Gränsen för ”acceptabelt svinn” flyttas ett gott stycke uppåt och restriktionerna hävs. Den senaste virusmutationen (omikron) har visat sig såpass ”snäll” att de gamla funderingarna om flockimmunitet plockats ner från hyllan igen. Det handlar väl främst om att göra en dygd av nödvändigheten – omikron är så ruggigt smittsam att inga rimliga åtgärder ändå fungerar.

Hur ser det då ut i Sverige och världen?

Tja, som vanligt får man undvika att lyssna alltför mycket på politiker och myndigheter. Deras tolkning av statistiken har en ovana att bli en aning snedvriden. Men som tur är finns det gott om vettig statistik, även om Sveriges beslut att minska provtagningen ställer till det en del.

För egen del har jag sedan pandemins början ”roat” mig med att föra egen statistik med utgångspunkt från siffrorna från Folkhälsomyndigheten. Det gör det lättare att till exempel se förändringar i åldersgrupperna, något som annars försvinner i den mera översiktliga statistiken.

Till att börja med kan vi i alla fall se att smittspridningen nått imponerande höjder. Sista veckan i januari i år hade vi i genomsnitt 39 000 smittade per dag. Under förra pandemivågen för ett år sedan nådde vi i januari en toppnivå med ett genomsnitt på drygt 6 400 smittade per dag. Vi har alltså idag en mer än fem gånger större smittspridning än vad som tidigare uppmätts tidigare under pandemin. De närmaste veckorna blir det tyvärr svårt att få fram vettig statistik eftersom FOHM bestämt sig för att dra ner på testningen.

Den exponentiella tillväxten i smitta har hållit på sedan sista veckan i november förra året. Då passerade vi tusen smittade per dag i genomsnitt över en vecka. På två månader har vi sett en ökning med en faktor fyrtio.

Samma utveckling har vi sett i många andra länder. I topp just nu ligger Färöarna med drygt tre gånger högre smittspridning än Sverige. Många länder ligger några veckor ”före” Sverige och där ser man ofta en vändning neråt någonstans runt en nivå som dagens svenska.

Flockimmunitet?
Av statistiken att döma får vi räkna med att smittotalen i Sverige kommer upp över 50 000 per dag i genomsnitt och kanske upp till en halv miljon nya fall per vecka. Den nivån går inte att hålla särskilt länge. Efter några veckor är rimligen ”tillräckligt många” smittade och vi har nått någon form av flockimmunitet. Hur länge den varar beror i sin tur på hur lång immuniteten är efter genomgången sjukdom.

Fast det finns förstås en intressant ”luring”. Nya mutationer av viruset verkar smitta både de som varit sjuka i den tidigare versionen och de som vaccinerats. Det här gäller speciellt omikron-versionen. Om samma sak gäller också kommande mutationer ligger vi ganska risigt till. I så fall kan vi få nya toppar varje gång en ny mutation dyker upp.

Vaccinpasset är passé
Det är också väldigt jobbigt att omikron-versionen av viruset är så bra på att ta sig förbi vaccinskyddet. Som det ser ut just nu finns det ingen större fördel att vaccinera sig ur smittosynpunkt eftersom omikron-versionen står för nästan all smittspridning. Däremot kan det mycket väl vara så att vaccinet gör sjukdomsförloppet betydligt mildare.

Helt klart är i alla fall att vaccinerade både smittas och sprider smitta – kanske till och med i samma omfattning som ovaccinerade. Det innebär rimligen att alla regler om vaccinpass redan är totalt meningslösa. Som det ser ut idag (med dagens vacciner) vaccinerar man sig för att slippa bli allvarligt sjuk och inget annat. Det är argument nog.

Också vaccinering av barn framstår därför som ganska meningslös. Barn och ungdomar hade inte några större problem med de tidigare virusversionerna och ännu mindre med omikron.

Allt det här kan förstås förändras med ett nytt vaccin som skyddar mot omikron ”på riktigt”.

Svårt att skydda sig
Den våldsamma spridningen av omikron-viruset tog många på sängen. Från början mumlades det mycket om vaccinvägrare, men vid det här laget har man tvingats inse att ökningen beror på att omikron både är många gånger smittsammare än de tidigare virusen och dessutom smittar de som är vaccinerade. Omikron verkar vara luftburen ”på riktigt” och partiklarna håller sig svävande länge. Smittan sprids därför mycket bättre via luften än tidigare versioner.

Precis som tidigare är munskydd det bästa sättet att skydda sig om man måste vara nära andra människor. Men munskydd är väldigt långt ifrån hundraprocentiga och de ger dessutom sämre skydd mot omikron än mot tidigare virusversioner.

För att verkligen undvika smitta gäller det därför att hålla sig långt ifrån andra människor. Bussar, tåg, affärer etc ger idag en ohanterligt hög smittorisk. I praktiken har därför land efter land gett upp. Det går inte att skydda befolkningen och då kan man lika gärna häva alla restriktioner.

Färre dödsfall
Omikron-versionen är som sagt väldigt mycket smittsammare än de tidigare, men allt tyder också på att den är betydligt ”snällare”. Delvis kan det bero på att vaccinerade inte blir lika sjuka, men också ovaccinerade ser ut att klara sig betydligt bättre än tidigare.

Det här märks framför allt på sjukhusen där den höga smittspridningen inte resulterat i så ruskigt många fler intagna. På intensivvården har visserligen antalet inlagda per dag stigit med en faktor sex sedan slutet av november förra året, men jämfört med toppnoteringarna för ett år sedan handlar det ändå om mindre än hälften.

Inte heller dödstalen ligger i klass med hur det var tidigare även om de senaste veckorna ser ganska obehagliga ut. Vi har sett en ökning med ungefär en faktor sju, men det är fortfarande ”bara” en fjärdedel av det som gällde vid toppen för ett år sedan. Sannolikt kommer dödstalen att fortsätta att öka ett par veckor efter att smittan planat ut.

Lite obehagligt
Och som sagt – om smittspridningen inte går att hejda är det bara att acceptera situationen. Jag vill minnas att jag skrev i någon krönika att man måste acceptera dödstal runt två döda per miljon och dag. Då ligger man något så när under gränsen för överdödlighet. Det senaste året har Sverige legat strax under eller till och med långt under den nivån.

Men de senaste tre veckorna har vi ”stuckit iväg” och vi närmar oss nu 4 döda per miljon och dag. På den nivån ligger också många andra länder. Det är i högsta laget, men fortfarande en bra bit från toppnoteringarna.

Nya mutationer?
Världen lever just nu i förhoppningen att pandemin skall ”brinna ut” och att covid-19 fogas till alla de andra influensavirusen. Mycket talar för att det här stämmer och att nya virusmutationer i fortsättningen bara resulterar i normala influensaepidemier. I bästa fall finns dessutom vaccin för de nya epidemierna i god tid.

Fast det är klart – det finns också röster som varnar för elakare versioner. Covid-19 har en del obehagliga egenskaper som kan ställa till problem.

Framför allt handlar det om att viruset smittar flera dagar innan sjukdomen bryter ut. Det innebär att spridningen av en riktigt obehaglig och dödlig version inte stannar ”av sig själv”. En smittad kan till och med hinna ta sig ett varv runt jorden innan han/hon inser vad som hänt.

Normalt sett brukar inte virus smitta särskilt mycket innan sjukdomen bryter ut. En mutation som snabbt ger svår sjukdom begränsas i det läget av att den sjuke inte orkar varken resa eller ens röra sig.

Men nu skall vi inte måla fan på väggen utan vara glada i förhoppningen om att pandemin snart är över.

Filed under: Göte Fagerfjäll