Från ordning till kaos
Media har så sakta vant sig vid dramatiskt höjda elpriser och energiministern kör en variant på det klassiska argumentet: ”Ingen kan hållas ansvarig för dagens situation men det är vi som vill satsa mest pengar på att lösa problemen”. Så det kanske kan vara läge för en liten betraktelse om ansvar och om varför det var så nödvändigt för en del politiker att förstöra något som fungerade så bra.
För så var det ju. Sveriges extremt väl fungerande elproduktion och elförsörjning var en smärtsam nagel i ögat för alla som ville se en ”grön” elproduktion baserad på vindkraft och solel. Ur teknisk, ekonomisk och miljömässig synvinkel var det ju uppenbart att varken sol eller vind hade den minsta chans mot Sveriges stabila elförsörjning baserad på kärnkraft och vattenkraft. Sverige stod dessutom som ett internationellt exempel på hur bra kärnkraft faktiskt fungerade.
För kärnkraftshatarna var det alltså nödvändigt att till varje pris demontera kärnkraften. Kostnaden och de negativa miljöeffekterna spelade ingen roll. Så låt oss titta på historien om hur Sveriges elförsörjning gick från ordning till kaos.
Sex reaktorer var redan igång
Den partiella härdsmältan 1979 i den ena kärnkraftreaktorn vid Three Mile Island skapade en stor internationell debatt om kärnkraftens säkerhet. Det kan verka märkligt med tanke på att ingen skadades och inga farliga mängder av radioaktivt material släpptes ut. Men det fanns starka aktivistgrupper som såg TMI-händelsen som ett ”strålande” tillfälle att göra sig hörda. Gissningsvis tog väl dessutom kol- och oljeindustrin chansen att kasta in så mycket grus som möjligt i kärnkraftsmaskineriet. Kärnkraften var ju en mycket stor konkurrent till framför allt kolindustrin.
I Sverige var redan den storskaliga kärnkraftsutbyggnaden i full gång. Sex moderna reaktorer gick för fullt. Ringhals 1 och 2 var igång sedan flera år. Samma sak gällde de två reaktorerna i Barsebäck och två reaktorer i Oskarshamn.
Ytterligare två reaktorer vid Ringhals var byggda men inte laddade och de första två reaktorerna vid Forsmark stod klara att laddas. Sverige hade alltså redan en kärnkraftsproduktion på över 4 GW och lika mycket väntade på att tas i drift. Två reaktorer (O1 och F3) höll dessutom på att byggas och vid Forsmark väntade ytterligare minst tre reaktorer på byggstart.
1985 startades de sista
Kärnkraftsdebatten efter TMI-händelsen och Socialdemokraternas helomvändning ledde till kärnkraftsomröstningen 1980. Det blev en mycket märklig omröstning där alla tre alternativen förordade en avveckling.
Resultatet blev i alla fall att de befintliga reaktorerna skulle få fortsätta att köras och att de färdigbyggda och påbörjade reaktorerna skulle få färdigställas och laddas. Däremot fick inte de planerade men inte påbörjade reaktorerna byggas. Totalt sett skulle därför det svenska reaktorprogrammet ”bara” nå strax över 11 GW i stället för uppåt 15 GW som tanken hade varit.
Men också 11 GW var fullt tillräckligt för att täcka det svenska elbehovet. Tillsammans med 12,5 GW från vattenkraften klarade man topparna kalla vinterdagar. Samma sak gällde genomsnittsförbrukningen där vattenkraften kunde reglera tillgången efter behovet på ett lugnt och förutsägbart sätt. Kombinationen kärnkraft och vattenkraft visade sig vara precis så optimal som kraftindustrin hade sagt.
Elnätet fungerade
Kärnkraften gjorde det också mycket lättare än tidigare att distribuera elenergin över landet. Med en stor och stabil elproduktion i närheten av de stora städerna blev det relativt billigt att bygga ut elnäten. De stora ”stambanorna” från norra Sverige behövde inte byggas ut och nätföretagen kunde koncentrera sig på att förbättra nätet ut mot konsumenterna.
Hur länge?
Efter 1985, när de sista kärnkraftsreaktorerna gått igång på allvar, hade Sverige ett system för elproduktion som de flesta andra länder inte ens kunde drömma om. Hälften av elproduktionen kom från kärnkraften och hälften kom från vattenkraften. Industrin var redan till mycket stor del elektrifierad och samma sak gällde bostädernas uppvärmning. Genom att gå från fossila bränslen till el hade Sverige minskat sina koldioxidutsläpp från 12 ton per invånare 1970 till 6,5 ton per invånare 1989. Europa som helhet hade under samma period ökat sina utsläpp från 9,2 ton per invånare till 11 ton per invånare.
Det enda problemet var egentligen att antikärnkraftsrörelsen fått en såpass stark ställning att det skulle bli politiskt svårt att bygga fler kärnkraftsreaktorer de närmaste åren. Det gällde alltså att hålla de tolv befintliga reaktorerna igång.
Som tur är har kärnkraftsreaktorer av andra generationen utomordentligt lång livstid. Från början hade man angivit en livslängd runt fyrtio år men alla inblandade visste redan vid byggstarten att den möjliga tekniska livslängden är dramatiskt mycket längre än så. Med normalt underhåll och modernisering finns egentligen ingen teknisk bortre tidsgräns utan livslängden avgörs helt och hållet av när det är billigare att bygga nytt i stället för att underhålla.
Vindkraft behövdes inte
Ur teknisk synvinkel satt därför vind- och solförespråkare ”i skiten”. Från slutet av åttiotalet fanns det ingen som helst anledning att ens fundera över att bygga ut vindkraft eller solenergi. Det var pinsamt uppenbart att bägge teknikerna var undermåliga tekniskt sett och väldigt mycket dyrare än befintlig elproduktion.
Att dessutom varken vindkraft eller solenergi levererar energi när den faktiskt behövs som mest gjorde tanken ännu fånigare. Under extremt kalla vinterdagar är normalt sett vindarna mycket svaga samtidigt som mängden sol är försumbar.
Argumentet att vattenkraften kan användas för att buffra vind- och solel är visserligen korrekt, men har ingen betydelse i Sverige. Vi hade redan tillräckligt stor elproduktion och det är mycket effektivare att använda vattenkraftens buffertkapaciteten till att buffra kärnkraften. Med 11 GW kärnkraft och den höga tillgänglighet som vi vant oss vid från kärnkraftverk blir den möjliga årsproduktionen uppåt 90 TWh. Om vi plockar bort en månads översyn per reaktor och år ligger vi fortfarande över 80 TWh per år. Vattenkraften producerar runt 70 TWh per år och Sveriges årsförbrukning ligger runt 140 TWh per år. Vattenkraften och kärnkraften har med andra ord inga som helst problem att producera den el som behövs och dessutom lite marginal för export.
Barsebäck blev en test
Det politiska motståndet mot kärnkraften kom framför allt från Centerpartiet, men också Vänsterpartiet Kommunisterna (efter 1990 omdöpt till Vänsterpartiet) och Socialdemokraterna var klara motståndare. Inom Socialdemokraterna fanns visserligen en stor grupp realpolitiker som insåg det vansinniga med en nedläggning, men partiledningen under Olof Palme och inte minst den extremt kärnkraftsfientliga energiministern Birgitta Dahl skapade under första halvan av åttiotalet en rad mycket märkliga lagar och regler (t ex tankeförbudslagen) för att underminera kärnkraften.
Efter Birgitta Dahls avgång som energiminister 1990 hoppades nog många på en mer realistisk energipolitik, men det blev i stället realpolitiken som fick sista ordet. En socialdemokratisk minoritetsregering gjorde 1997 upp med Centern och Vänsterpartiet om att stänga Barsebäck. Den första reaktorn stängdes 1999 och den andra 2005.
Det främsta politiska argumentet för en stängning var att Danmarks regering och det danska folket krävde det. I verkligheten hade de danska protesterna sedan länge klingat av och den danska regeringen protesterade i EU mot det svenska tilltaget att på det här sättet minska elförsörjningen till Danmark. Nedstängningen av Barsebäck skapade dessutom stora problem för elförsörjningen i södra Sverige – problem som finns kvar idag ett par årtionden senare.
Den svenska antikärnkraftrörelsen gladde sig i alla fall storligen och såg fram mot nya framgångar. Nedläggningen av Barsebäck visade att allt var möjligt även om det var tekniskt och ekonomiskt vansinnigt.
Vindkraften förstörde marknaden
Nedläggningen av Barsebäck minskade den totala kärnkraftsproduktionen med 11 procent och den gjorde som sagt elmarknaden i södra Sverige mycket sårbar. Vind- och solförespråkarna hävdade att det här kunde lösas med hjälp av en kraftig utbyggnad av vindkraften.
Märkligt nog fick man med sig både de traditionella kärnkraftshatarna och de normalt sett ganska vettiga partierna på högersidan. Ingen vågade säga nej till vindkraft utan alla ville vara på den ”goda” sidan.
Framåt 2010 började därför vindkraftens andel av elproduktionen öka. I början handlade det bara om någon procent, men 2015 producerade vindkraften ca 15 TWh eller drygt nio procent av den svenska årsproduktionen av el.
Nio procent låter inte så mycket men avregleringen 1996 och den följande gemensamma elmarknaden (först Norden sedan EU) gjorde elpriset extremt marginalkänsligt. Med kombinationen kärnkraft och vattenkraft var det lätt att anpassa utbudet till efterfrågan och hålla en rimlig prisnivå. Med en våldsamt pendlande produktion från vindkraften kom också priserna att svänga våldsamt.
Resultatet blev att elpriset i stor utsträckning kom att bestämmas av vindkraftens marginalkostnad. Eftersom vindkraften inte har någon egentlig marginalkostnad landade elpriserna på löjligt låga nivåer.
Elproducenterna fick nöja sig med priser mellan 10 och 20 öre per kWh samtidigt som kärnkraften belastades med en effektskatt på ca 8 öre per kWh och en avfallsavgift på 4 öre per kWh. Tillsammans med en produktionskostnad på ca 23 öre per kWh innebar det att kärnkraften blev olönsam.
Samma sak gällde i och för sig vattenkraften. Den kostade i genomsnitt 23 öre per kWh och belastades dessutom med en fastighetsskatt på ca 8 öre per kWh.
Vindkraften var förstås den olönsammaste av dem alla, trots subventioner på ca 15 öre per kWh i stället för skatter och avgifter. Enligt Energikommissionen kostade vindkraft 65 öre per kWh eller ca tre gånger så mycket per kWh som kärnkraft eller vattenkraft.
Alla förlorade alltså pengar men vindkraften hade en stark politisk medvind och uthålliga investerare.
Oskarshamn lägger ner två reaktorer
Alla visste att de extremt låga elpriserna inte skulle kunna fortsätta särskilt länge. Rimligen borde vindkraftens urusla lönsamhet och dåliga tekniska prestanda få hela vindkraftsbranschen på fall men fram tills dess rann pengarna ur energiföretagen. Elproducenterna försökte ta tillbaka en del av förlusterna med höjda elnätsavgifter men det räckte förstås inte.
I Oskarshamn hade ägarna redan i början av nittiotalet startat de arbeten som skulle göra det möjligt att köra O1- och O2-reaktorerna (de äldsta reaktorerna) långt förbi det slutdatum som från början satts upp. O1-reaktorn renoverades till nyskick redan i mitten av nittiotalet och behövde nu bara kompletteras med separat härdkylning för en eller ett par miljarder kronor enligt de nya regler som infördes efter Fukushima-olyckan 2011. O2-reaktorn renoverades till nyskick mellan 2013 och 2015 inklusive separat härdkylning. O2-renoveringen kostade hela 8 miljarder kronor (ca 8 öre/kWh utslaget på en tjugoårsperiod). O1 och O2 skulle utan problem ha kunnat köras i flera årtionden ytterligare.
2014 förlorade som sagt alla pengar eftersom vindkraften hade drivit ner priserna till ohållbara nivåer. Centerpartiet gjorde sitt bästa för att köra käppar i hjulet för kärnkraften, men de borgerliga regeringarna mellan 2006 och 2014 innebar ändå ett hopp inför framtiden. Moderaterna, Folkpartiet (från 2015 Liberalerna) och Kristdemokraterna var och är stabila kärnkraftsförespråkare och samma sak gäller Sverigedemokraterna. Långsiktigt fanns det goda förutsättningar för kärnkraften och Vattenfall planerade till och med för nya reaktorer.
Men när Socialdemokraterna 2014 bildade regering med Miljöpartiet ändrades förutsättningarna totalt. Miljöpartiet fick visserligen inte energiministerposten, men det stod ändå snabbt klart att de fått makten över energipolitiken. Det innebar maximalt motarbetande av kärnkraften och maximalt stöd till vindkraftsutbyggnaden. Kraftigt ökad vindkraft skulle fortsätta att driva ner elpriset de närmaste åren samtidigt som höjd effektskatt på kärnkraft skulle fortsätta att taxeras ut till maxnivå oberoende av hur mycket el reaktorerna faktiskt producerade.
2015 beslutade därför ägarna till Oskarshamns kärnkraftverk att inte starta den färdigrenoverade O2-reaktorn och att dessutom lägga ner O1-reaktorn i stället för att investera i härdkylning.
Ringhals lägger ner två reaktorer
För Miljöpartiet var naturligtvis nedläggningen av O1 och O2 en fantastisk framgång. Visserligen försvann ca 9 TWh fossilfri elproduktion, men för Miljöpartiet i Sverige är alltid kärnkraftshatet mycket viktigare än klimatfrågor (till skillnad från Miljöpartiet i Finland).
Nu var den stora frågan hur man kunde få bort ytterligare ett par reaktorer. Vattenfalls ledning var vid den här tiden inte alls intresserad av att ställa upp för Miljöpartiet, tvärtom hade man ju börjat planera för ny kärnkraft. Men Lise Nordin, som mellan 2010 och 2018 var energipolitisk talesperson för Miljöpartiet, berättade 2018 i en podd (Solcellskollen) hur man lyckades driva igenom sin politik via politiska dekret.
– Den nya regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet beslutade att Vattenfall inte skulle lägga pengar på kärnkraft.
Regeringen sade helt enkelt till sitt statliga bolag vad man ville att de skulle göra och inte göra. För att göra det hela ännu tydligare bytte regeringen ut två personer i Vattenfalls styrelse och satte bland annat in den extremt kärnkraftsfientlige Thomas Kåberger. Nedläggningarna av R1 och R2 gjordes med andra ord inte utifrån företagsekonomiska beslut utan berodde på politiska regeringsbeslut.
På det här sättet kunde regeringen med Miljöpartiet i spetsen driva fram en nedläggning av två reaktorer, R2 och R1. Reaktorerna stängdes i slutet av 2019 (R2) och slutet av 2020 (R1). De flesta är väl nu överens om att det här var två av de mest katastrofala politiska beslut som tagits de senaste åren och ingen hos Socialdemokraterna och bara ett fåtal hos Miljöpartiet (t ex Laurentz Tovatt) stoltserar idag offentligt med vad de åstadkommit. I stället skyller alla på de ansvariga företagen.
Medveten politik
Om vi försöker vifta bort de politiska rökridåerna blir det ganska uppenbart hur strategin och taktiken från vindkraftlobbyn sett ut de senaste årtiondena:
Det var till att börja med nödvändigt att med varje till buds stående medel tvinga fram nedläggningar av kärnkraftsreaktorer. Vindkraften hade ju inte en chans att konkurrera med den befintliga kärnkraften på ens tillnärmelsevis lika villkor.
Det var acceptabelt att förlora mycket stora pengar under lång tid för att nå målet. När väl kärnkraften var borta eller åtminstone var kraftigt reducerad skulle elpriset skjuta i höjden och göra vindkraften lönsam. Där är vi idag. Med tillräckligt höga elpriser kan till och med de mest galna lagringsteknikerna bli verklighet.
I Tyskland lyckades aktivister och ”gröna” företag otroligt bra. De lyckades både driva igenom en total nedstängning av kärnkraften och dessutom en aggressiv plan på avveckling av kolkraften. Idag är Tysklands energiförsörjning en total katastrof och landet är helt beroende av rysk naturgas. Framtiden ser mycket mörk ut.
I Sverige lyckades man ”bara” bli av med sex reaktorer innan det tog ”hus i helvete”. Stängningen av R1 och R2 har blivit en politisk belastning eftersom den tyska energikatastrofen påverkade Sverige tidigare än beräknat. Nu gäller det att sprida politiska rökridåer tills dess att R1 och R2 glömts bort. Det har hittills inte lyckats.
Grön kärnkraft
Vindkraftsaktivisterna och vindkraftsindustrin har i många år hävdat att det går alldeles utmärkt att ersätta både fossila bränslen och kärnkraft med vindkraft. Samtidigt har verkligheten bevisat något helt annat. De senaste åren har därför kärnkraften vaknat upp ur sin törnrosasömn och den tekniska utvecklingen inom kärnkraftsindustrin påminner närmast om halvledarindustrin på sjuttiotalet.
En viktig orsak till uppvaknandet är energikatastrofen i Tyskland, men också på platser som Kalifornien och i delar av Australien där man gjort massiva vind- och solsatsningar har det blivit uppenbart att varken vindkraften eller solenergin är en storskaligt fungerande lösning.
Det senaste beviset på förändringarna kommer från det normalt sett så kärnkraftsfientliga EU. I den nya ”taxonomin” kommer kärnkraften att klassas som ”grön”. Det innebär att investeringar i kärnkraft kan göras med de ”gröna pengar” som hittills vindkraft och solenergi varit ensamma om att ha tillgång till. För att blidka Tyskland har man lustigt nog också definierat rysk naturgas som ”grön”.
Sverige klantade sig
Så här i efterskott är det lätt att se hur de svenska politikerna kastade bort ett fantastiskt försprång utan att vinna några som helst fördelar. Vi dumpade först hela vårt kärnkraftskunnande och stängde sedan utomordentligt väl fungerande kärnkraftsreaktorer som kunde gett oss billig el under överskådlig tid.
Förhoppningen var förstås att plocka politiska poäng genom att få Sverige att framstå som ett internationellt föredöme. Men i stället framstår våra politiker snarast som internationella pajasar som helt i onödan offrar sitt lands välstånd. Från att ha varit världens föredöme på energiområdet är nu Sverige beviset på att det går att förstöra ett guldläge på förvånansvärt kort tid om man bara anstränger sig tillräckligt mycket.
Vi har blivit ett dåligt skämt.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Göte,
Så sant. Just läst boken ”Allt du behöver veta om: Sveriges elförsörjning” av Jan Blomgren.
Du har inte funderat på att skriva debattartiklar och försöka få in dem i alla MSM. Elpriserna har skjutit i höjden , motståndet mot vindkraft har börjat öka och det är valår.
S är uppe vid 30% påstås det så alla krafter behövs för att ställa S mot väggen och utkräva ansvar. M skall ha gjort en KU anmälan mot nya energiministern.
Mycket oroande att bildningsnivån hos ledande politiker är så låg så de saknar förmåga att förutse följderna av beslut och ickebeslut.
Jag lyssnade en stund på partiledardebatten och på den mycket märkliga verklighetsbeskrivning om energiförsörjningen som lanseras framför allt från vänsterblocket.
Enligt det här sättet att se på historien är det vindkraften som historiskt sett stått för stabilitet och låga priser medan kärnkraft är något nytt, oprövat och dyrt. Ingen vill bygga ut kärnkraften trots att det står vem som helst fritt att göra det.
Det hela påminner obehagligt mycket om George Orwells bok 1984 där den verkliga verkligheten är ointressant och där maktens verklighetsbeskrivning per definition är sann. Det spelar ingen roll att maktens verklighetsbeskrivning är uppenbart osann eftersom allt ändå är relativt. Historien kan när som helst skrivas om och om Storebror plötsligt ändrar åsikt är det bara att revidera historien så att den passar ihop med den nya åsikten.
Det här är riktigt obehagligt.
/göte
I dessa dagar av desinformation kan det kanske vara lite intressant att titta på verkliga kostnader för kärnkraft.
Sveriges senaste reaktor O3 i Oskarshamn byggdes på fem år och kostade ca 47 miljarder kronor i dagens penningvärde. Det innebär ca 32 000 kronor per installerad kW om vi utgår från dagens effekt.
Finska Olkiluoto III har vid det här laget en prislapp på 100-120 000 kronor per installerad kW (det skall egentligen bara vara 70 000 kronor per installerad kW – se Henriks kommentar nedan) och en byggtid på 17 år. Reaktorn har nu startats.
En modern rysk, koreansk eller kinesisk reaktor kostar ca 36 000 kronor per installerad kW och har en byggtid runt fem år. Alltså ungefär som O3-reaktorn.
Förseningarna och de ökade kostnaderna i Finland, Frankrike och Storbritannien har inte med kärnkraftstekniken att göra utan beror framför allt på att Västeuropa de senaste 30 åren avvecklat sin kompetens att bygga kärnkraftverk.Finland har tagit konsekvenserna av det och beställer sin nästa reaktor från Ryssland.
Ett modernt kärnkraftverk kan leverera full effekt under hela sin drifttid. Om vi räknar bort tio procent av tiden för årlig översyn och ”oförutsedda händelser” hamnar vi på knappt 400 000 timmar vid femtio års drifttid. I verkligheten kan en reaktor drivas mycket längre än så med normalt underhåll och utbyte av förslitningsdelar.
Om vi dividerar 36 000 kronor med 400 000 timmar landar vi på 9 öre per kWh. Om vi ser energi som en nationell angelägenhet (som vägar och infrastruktur) kan vi faktiskt utgå från den siffran. Om vi i i stället vill se energi som vilken vara som helst blir det dyrare med bland annat kortare avskrivningstider och höga räntor.
Det blir också dyrare om vi inte kan köra reaktorerna med full kapacitet, till exempel på grund av att oplanerbar energiproduktion har företräde. Här hade Sverige tidigare ett ”guldläge” med kombinationen kärnkraft/vattenkraft.
Utöver byggkostnaden finns naturligtvis driftkostnader och underhållskostnader. De här kostnaderna är låga, framför allt är bränslekostnaderna mycket låga. En kärnkraftsreaktor kostar faktiskt nästan lika mycket när den står still som när den körs på full effekt.
En rimlig slutsats är att kärnkraft är en fantastisk nationell vinstlott så länge kärnkraften tillåts gå för fullt. Samma sak gäller förresten energiöverföring med högspänd likström (HVDC) där det gäller att ligga nära maximal energiöverföring för att kostnaden per kWh skall bli rimlig. Kombinationen kärnkraft och HVDC är helt suverän för energiexport.
Vindkraft och HVDC är med samma resonemang en mycket dålig kombination. Dåligt utnyttjade HVDC-ledningar är lika dumt som dåligt utnyttjade kärnkraftsreaktorer.
/göte
Nu handlar energipolitiken inte om logik utan om just som det låter politik. Då är sådant att räkna bortkastad tid. Jag har faktiskt drabbats av något som brukar kallas uppgivenhetsymdrom.
Jag läser på Wikipedia om en kostnad om 11 miljarder euro och 1600 MWe. Det blir inte 10-12tusen per kW
Hej Henrik
Aj då, jag tog siffrorna direkt från en sida hos energiforsk och kollade inte närmare eftersom det var ”normalpriserna” som var intressanta. Dumt av mig. Jag lägger in en ändring i min kommentar.
Olkiluoto III blir med andra ord ”bara” dubbelt så dyr som en reaktor byggd av ryssar, kineser eller koreaner. Nationalekonomiskt sett blir reaktorn med andra ord mycket lönsam, speciellt om finnarna kan fortsätta med sin mycket höga tillgänglighet. De gamla ASEA-reaktorerna ligger en bra bit över 90 procent.
/göte
I morgon väntas elpriset bli ganska normalt. Det klassas som en stor nyhet i media.
Däremot är det nog naivt att hoppas på en normalisering av elpriserna någon gång de närmaste åren. Utvecklingen i Tyskland med stängda kärnkraftsreaktorer och löfte om stängd kolkraft pekar snarare mot en energikatastrof. Läs artikeln från tidningen näringslivet ( https://www.tn.se/naringsliv/experten-tysklands-elsystem-nara-kollaps-sa-paverkas-sverige/?utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_campaign=Morgonkoll&utm_content=tn-morgonkoll-2022-01-12)
/göte
Göte, kan du inte göra en krönika om hur en lösning där vindkraften balanseras med vatten och i framtiden ”något annat” (vätgas eller något)? För det är väl den lösningen som rimligen förespråkas av kärnkraftsmotståndare?
Jag kan i alla fall inte tänka mig något annat sätt att få ett elsystem som baseras på sol och vind utan fossila tillskott att fungera. Därför vore det väldigt intressant att analysera vad som skulle krävas för att få den lösningen att faktiskt fungera och hur lång tid det skulle ta.
Är kärnkraften hållbar eller inte hållbar det är frågan.
Vätgaslagring av energi går mycket fortare än att bygga ny kärnkraft.
Sverige behöver inte kärnkraft egentligen eftersom vi har vattenkraft.
Kärnkraft blir väldigt dyr för konsumenterna.
Sveriges energiminister i Agenda.
SVT i Frankrike, kärnkraftverken är gamla och kan explodera när som helst.
Jag har väldigt svårt att se vätgaslagring som en snabb lösning på energiproblemen. Det finns massor av intressanta problem, både tekniska och ekonomiska, och vi måste dessutom bygga upp en helt ny infrastruktur.
Det hela påminner starkt om alla de fantastiska nya teknologier som vi sett i elektronikindustrin genom åren. Alla lät fantastiska innan de tvingades möta verkligheten och nästan alla föll platt när det blev dags att ”leverera”.
Över huvud taget har det visat sig väldigt svårt att skapa ett fungerande elsystem baserat på intermittenta energikällor. Det handlar inte bara om att hitta sätt att lagra energi (något som är långt ifrån löst) utan också om att bygga om hela eldistributionsnätet så att i princip all el kan levereras från vilken del av systemet som helst. Det är en jäkla skillnad mot dagens system där ett fåtal stora elproducenter (kärnkraftverken) fungerar som ”hubbar”. Sydvästlänkens mångåriga byggtid och höga kostnad är en bra indikation på hur lång tid det kan ta och hur dyrt det kan bli.
Vätgaslagring kanske kan bli intressant någon gång i framtiden men jag är klart skeptisk efter att ha tittat på problemen med verkningsgrad och kostnad. De närmaste tio åren får vi nog nöja oss med sådant som faktiskt fungerar. På kort sikt är det förmodligen dieselgeneratorer som gäller och på lite längre sikt kanske naturgasanläggningar vid de nedlagda kärnkraftsreaktorerna (där elnäten redan existerar).
Nej, att bygga nya kärnkraftsreaktorer vid Ringhals och Oskarshamn är nog en snabbare, billigare och framför allt säkrare lösning än att skapa nya vind/vätgas-baserade lösningar. Så länge man håller sig till traditionella reaktorer och undviker franska leverantörer tar det knappast längre tid att bygga reaktorer än att bygga nya distributionssystem.
Sedan kan vi väl alla vara överens om att det var fullständigt vansinne att lägga ner väl fungerande kärnkraftsreaktorer. Om vi hade haft kvar alla de tolv kärnkraftverken som byggdes under sjuttio- och åttiotalet hade vi inte haft några som helst problem idag. Då hade vi kunnat planera en framtida elutbyggnad i lugn och ro och kunnat luta oss tillbaka och roat skaka på huvudet åt Tysklands galenskaper.
Det är märkligt att tänka sig att Socialdemokraterna först kunde driva igenom byggandet av de svenska kärnkraftverken och sedan, när allt visade sig fungera fantastiskt bra, driva igenom stängningen av sex av tolv reaktorer. För så är det ju faktiskt. Det var visserligen Centerpartiet och Miljöpartiet som drev frågan om nedläggningarna, men det var vid alla tillfällena Socialdemokraterna som gjorde nedläggningarna möjliga.
Vi får väl se om Socialdemokraterna är villiga att byta fot igen. Energiminister Farmanbar säger visserligen förbluffande många dumheter men jag höll med honom när han i gårdagens Agenda sade att: ”vi skall slå vakt om befintlig kärnkraft och inte avveckla den i förtid”. Han sade faktiskt det!!
/göte
Farmanbar verkar idag ha backat från sitt uttalande om att man måste slå vakt om befintlig kärnkraft. Nu påstår han att han menade kärnkraft utomlands och inte i Sverige.
Den stora politiska kampen står just nu om verklighetsbeskrivningen och historiebeskrivningen.. Det gäller att inte tvingas ta konsekvenserna av sitt handlande och i den kampen är vilka lögner som helst tillåtna.
Hittills har det varit ganska lätt att slira på sanningen (eller blåljuga) i energifrågan. Media har de senaste årtiondena varit stabilt negativa till kärnkraft och de har släppt igenom nästan vilka dumheter som helst om ”omodern” kärnkraft och nedläggningar av marknadsekonomiska skäl. Det är väl också orsaken till att aktivister och politiker blev så oförsiktiga. De var övertygade om att ”slaget” var vunnet och att kärnkraften kunde reduceras till en historisk parentes.
När nu plötsligt kärnkraftsanhängare och kärnkraftstillverkare fått ny fart sitter motståndarna fast i de idiotiska och ologiska argument som fungerade så bra så länge inga motargument släpptes fram. Samtidigt har de skenande elpriserna gjort energifrågan till en huvudfråga och i det läget kan inte ens de mest kärnkraftsfientliga journalisterna låta bli att ta upp problemet och ifrågasätta argumenten.
Och där har vi väl huvudanledningen till att stackars Farmanbar framstår som så patetisk. Han kan inte ta avstånd från de uppenbart idiotiska argument som hans parti använt det senaste åren och han framstår därför som en lögnare i media. Samtidigt måste han på något sätt hålla dörren på glänt inför den energipolitiska omsvängning som Socialdemokraterna rimligen står inför. Det här är sannerligen ingen avundsvärd position.
Det hela påminner väldigt faktiskt en hel del om vänstervågen på sextio- och sjuttiotalet. Framåt slutet av sjuttiotalet var vänstern övertygad om att den hade vunnit och man blev oförsiktig. Resultatet blev platt fall.
De närmaste månaderna kommer att bli väldigt intressanta.
/göte
För intresserande om vad som kan hända snart och konsekvenser, även lite historia finns med.
Videon förklarar, slå på svenska för de som inte är så bra på engelska.
https://youtu.be/yTJfeLoDJjc
Farmanbar sa i Agenda att Sverige har vattenkraft till skillnad från t.ex. Frankrike som har många kärnkraftverk.
Det finns uppgifter på att Frankrike producerade över 70 TWh vattenkraftsel 2018 – Det kan jämföras med Sveriges omkring 62 TWh samma år. I Frankrike finns även ett av världens största tidvattenkraftverk som producerar omkring 500 GWh per år.
Göte, varför inte kärnkraft från franska leverantörer ?
Gärna en motivering till detta.
Hej Leif
Den europeiska kärnkraftsindustrin har haft en bortåt 30 år lång period då de nästan inte byggt några kärnkraftverk. Resultatet är att man tappat kompetens och underleverantörer och nu har svårt att genomföra projekt på utsatt tid. Olkiluoto 3 och Flamanville 3 har bägge dragits med mycket stora förseningar.
Förhoppningsvis är den franska kärnkraftsindustrin snart tillbaka ”på spåret” men fram tills dess kan det vara säkrare att anlita en leverantör som kan visa att man de senaste åren har genomfört projekt på utsatt tid.
Sedan finns det förstås politiska invändningar mot de två nationer som på senare tid varit bäst på att bygga kärnkraftverk. Det är synd eftersom både Ryssland (Rosatom) och Kina (CGN och CNNC) har utmärkt sig genom att bygga bra och billiga reaktorer på kort tid. Men som tur är finns också andra länder (t ex USA, Japan och Korea) med i spelet.
Men visst skulle det vara ett nationellt misslyckande om vi tvingades anlita ryska eller kinesiska företag för att ersätta de svenskbyggda reaktorer som lades ner av dumhet. Det känns också väldigt fånigt att tvingas bygga traditionella reaktorer i stället för att kunna vänta på generation fyra (som tanken var). Men politisk dumhet är dummare än det mesta och idag skulle nog de flesta hellre acceptera ett par ryska reaktorer i Ringhals och Oskarshamn än en fortsatt energikris. En kinesisk Hualong One-reaktor kanske skulle passa bra i Barsebäck också.
Av de sex nedlagda svenska reaktorerna är förresten fem byggda av ASEA-Atom och en av Westinghouse. Westinghouse köpte för övrigt resterna av ASEA-Atom.
/göte
Att få politiker, som bara vill ha vind o solkraft, att ändra sig eller ändra åsikt är nog inte tänkbart. Det krävs nog lite mer förnuftigt och det borde finnas ett parti som tänker längre än näsan räcker och till nästa val.
Det är ju inte bara elen som som spårat ur det är ju så inom de flesta områden, för inte tala om slöseriet med våra skattemedel.
Vi behöver flera Göte med sakkunskap i en sådant parti.
//Göran
#Göran
Det sorgliga är att det först måste gå åt h-e innan allmänheten och politikerna begriper vart den inslagna vägen leder.
Hej Göte!
Jag blir så arg o irriterad över den förljugenhet och pk-anda som råder i svensk politik. Märkligt att det ska behöva gå till ytterligheter innan någon törs börja betvivla o kritisera alla galenskaper. Ytterligare påspätt av en politiskt snedvriden journalistkår i framför allt publika, men även andra media.
Det behövs nu ett kraftigt tryck från en samlad opposition, som satt i sinne att mangla ner alla idiotiska påståenden o floskler som S o MP sprider dagligdags. En grupp som upprepat o offentligt talar klartext för att alla ”gubbar o gummor” ute i stugorna ska fatta vidden av falskspelet o genomskåda TV:s ”sanningar”.
Jag hoppas få se dig där ”på barrikaderna” i höst inför valet, men gärna tidigare, och det är nog hög tid att vi alla tar till orda och vädrar vårt missnöje med att sanningar så lättvindigt sopas bort och rena blålögner får framstå som sanningar.
Skriv insändare i tidningar o press, dra er inte för att skicka mail o brev till riks- o kommunalpolitiker. De senare sitter ju ofta i riksdagen efter valet. Ett stillsamt droppande urholkar stenen, som bekant.
Såg Stenevi nu i kväll i SVT ”30 minuter”. Man tar sig för pannan !!!!
Just nu gläds alla vindkraftsälskare åt att det blåser så eländigt mycket och att elproduktionen från vindkraften periodvis närmar sig maximala 10 GW. Man verkar se det som ett bevis på att vindkraften fungerar alldeles utmärkt.
I verkligheten är det precis tvärtom. De senaste dagarnas stora produktion av vindel är en perfekt demonstration av den ena sidan av problemet, där alla grannländer har överproduktion och priserna sjunker till löjligt låga nivåer (i natt var producentpriset nere under tio öre per kWh). Sverige exporterade så mycket det gick.
Den andra sidan av problemet såg vi för ett par veckor sedan när vindkraften genererade mindre än 0,4 GW i Sverige (mindre än 5 procent av dagens nivå) och ungefär lika lite i grannländerna. Då var producentpriset nästan femtio gånger högre och Sverige importerade dyr el från alla som hade något att sälja (vattenkraftsel från Norge och kolkraftsel från alla andra).
På den tiden då jag läste företagsekonomi och nationalekonomi fick vi lära oss att köpa så billigt som möjligt och sälja så dyrt som möjligt. På elmarknaden borde det rimligen innebära att man gör sitt bästa för att producera el när priserna är höga och importera så mycket som möjligt när priserna är låga. Alltså ungefär som Norge gör. I stället gör man tvärtom.
Idag verkar alla alla länder försöka lösa energikrisen genom att öka vindkraften dramatiskt och samtidigt lägga ner den planerbara energiproduktionen. Har de som styr varken läst teknik eller ekonom?
/göte
Om ni inte har sett denna intervju så kan den vara av intresse.
https://newsvoice.se/2021/12/professor-jan-blomgren-elkris-swebbtv/
Det är fortfarande trögt med intresse https://energiupproret.se/ , hur många procent av befolkning är detta ?
Nej de har inte läst varken teknik eller ekonomi men de har partibok i sossarna.
Det måste stå väldigt mycket visdom i den.
S-partiboken och S-stämman säger att kärnkraften skall avvecklas enligt S-Europa parlamentarikerna som tänker försöka stoppa att kärnkraften klassas som hållbar i EU.
#Dan
Glöm inte energiuppgörelsen 2016 mellan S och MP regeringen och M, KD och C . Att då enbart skylla på partibok i S är orättvist. Även partibok i M, KD och C är då komprometterande. Att M och KD varit så genuint inkompetenta att de först i efterhand då det förutsägbara resultatet blev uppenbarat för gemene man hoppade av är knappast förtroendeskapande för partierna.
Sedan lever förvisso de övriga partiern i uppgörelsen kvar i förnekelsen och lär så göra så länge dessa partier existerar. Möjligtvis finns en liten reservation för S men den är liten.
SD var inte med i energiuppgörelsen. C är väl fortfarande inne på samma linje som MP och S. S har varit i regeringsställning de sista 8 åren och är därmed ansvariga för den förda energipolitiken till 100%. Det finns ingen liten reservation för S. M har ett stort ansvar också för vad de gjorde före 2014 samt även i att gå med på energiuppgörelsen, likaså KD. M och KD har ändrat sig under galgen numera.
Är det någon som räknat på hur en installation av solpaneler går ihop ekonomiskt. Solpaneler kan kanske alstra ett överskott under sommarhalvåret som kan säljas till ett lågt pris men sedan måste el inhandlas under vinterhalvåret till ett mycket högt pris. Lagra el föreslås ibland också, batterier eller vätgas.
Hans-Olof Nilsson medgrundare till företaget Nilsson Energi påstår sig klara detta till 100 % med Vätgas.
Märta Stenevi ritade för DN häromdagen en bild om hur hon såg framtiden med tillhörande text.
https://mobile.twitter.com/KatarinaWm/status/1483706162205843458/photo/1
Enligt min erfarenhet har alla i MP hunnit lika långt i utvecklingen. Det här kan inte på något sätt ha undgått de andra politikerna. Allra minst S som haft dem i Regeringen. Hur S kan sätta sig i regering med dessa bara för att få makt är inte bara helt oacceptabelt utan groteskt oansvarigt. S har det ultimata ansvaret för dagens situation i Sverige. Må vara att andra partier också bidragit och de får bära hundhuvuden också.
@Fjalar
Problemet är media som inte fungerar som media utan som propagandaorgan för vänstern. Media har till uppgift att kritisera makten, inte tysta och förfölja de som kritiserar makten. SVT måste bort om det här landet ska ha någon framtid. Dessutom anser jag inte att något mediastöd skall betalas ut till de tidningar som ständigt fortsätter med desinformation. Jag har ingen lust att så mycket av mina skattepengar går åt till propaganda åt makten och förstörelse av landet.
Hej Anders
Jisses, Stenevis framtidsvision var verkligen imponerande naiv. Inte ens mina minsta barnbarn skulle kunna tänka ut något liknande trots all påverkan från förskolan.
Och Leif – solpaneler kan nog bli privatekonomiskt lönsamma så länge vi andra betalar. Hela vinsten kommer ju från subventioner och skattefördelar.
Ur ett nationalekonomiskt och klimatmässigt perspektiv är solpaneler däremot tämligen hopplösa. De producerar el när det inte finns något behov av elproduktion samtidigt som produktionen av dagens solpaneler resulterar i stora koldioxidutsläpp (från kinesisk kolbaserad elproduktion).
I stort sett alla solpanelsanläggningar idag saknar energilagring. De ger inte heller någon energi vid strömavbrott så de bidrar inte vid en kris. Naturligtvis kan man bygga solanläggningar som klarar att hålla spänning och frekvens men det blir mycket dyrare. Och om man vill lägga till energilagring blir det väldigt mycket dyrare.
Med jämna mellanrum ser vi i tidningarna glada artiklar om människor som byggt solpanelsanläggningar med energilagring men det är som sagt mycket ovanligt och förutsätter att man kan bortse från ekonomiska faktorer.
Om vi utgår från en anläggning med relativt billiga blybatterier hamnar priset per kWh runt 2 000 kronor och maximalt antal cykler ligger runt 1000. I bästa fall skulle det innebära en kostnad på 2 kronor per kWh enbart för batterierna.
Batteribaserade anläggningar klarar dessutom inte långtidslagring så vi kan glömma alla idéer om att lagra billig el från sommaren för att använda på vintern. I det läget är vätgas betydligt rimligare även om verkningsgraden är urusel och kostnaden utomordentligt hög.
Dessutom är jag nog inte ensam om att vilja bo långt långt ifrån hemmapulare med stora vätgaslager i källaren. Några ton vätgas smäller mycket högt om det vill sig illa.
/göte
Även om vi skulle få en förändrad politik gällande kärnkraft (avfallet är motståndarnas huvudargument just nu) så kommer det förmodligen inte att hjälpa förrän in på 2030-talet. Så hur löser vi det omedelbara nödläget, vad skall användas när det inte blåser och solen inte lyser i det korta perspektivet ? Vilka lösningar finns det (förutom kläder med flera lager fårskinn under vinterhalvåret) ? Hoppas på global uppvärmning ? Fast det kan ju bli varmt på sommaren och då behöver vi kylning, men det går kanske att ordna med solpaneler. Hur fixa balansen och stabiliteten i näten nu ?
Hej Leif
Det enkla svaret är nog tyvärr att det inte finns någon snabb lösning. Med dagens politik finns det knappast någon långsiktig lösning heller.
Våra politiker talar just nu mycket om nya ledningar från norra Sverige, men att bygga sådana tar lång tid och allt pekar på att överskottet i norra Sverige kommer att ha bytts till ett underskott innan de nya ledningarna är klara. Det här innebär också att planerad utbyggnad av vindkraft i norra Sverige inte gör någon nytta söder om Dalälven.
Att förstöra våra kuster genom att bygga massor av havsbaserad vindkraft tar också det mycket lång tid och löser inte problemen med intermittent produktion. Nu är väl det i och för sig inte meningen heller. De här anläggningarna är i första hand tänkta för Tyskland och övriga Mellaneuropa.
De närmaste åren sitter vi med andra ord ”i skiten”. Inga av de politiskt korrekta åtgärder som diskuteras hinner slå igenom på kort sikt.
Och på längre sikt är förmodligen de politiskt korrekta åtgärderna meningslösa.
Så det gäller nog att antingen driva igenom politiskt inkorrekta lösningar (i första hand kärnkraft) och/eller ta de privatekonomiska konsekvenserna och sluta värma hus med el. De närmaste åren blir nog pelletspannor och vedpannor ”heta” produkter och vi som var med på sextiotalet kan återigen få känna hur röken ligger tät överallt vintertid.
En del av lösningen ligger säkert också i att energiintensiv industri lägger ned i södra Sverige. Den konkurreras helt enkelt ut av vettigare länder (Kina). Globalt sett innebär det att koldioxidutsläppen ökar samtidigt som vi i Sverige blir fattigare.
/göte
Att avfallsfrågan fått en renässans beror helt enkelt på att den stora lögnen om den olönsamma kärnkraften blev lite för genomskinlig. Så media backar tillbaka ett par steg.
/göte
”Den konkurreras helt enkelt ut av vettigare länder (Kina). Globalt sett innebär det att koldioxidutsläppen ökar samtidigt som vi i Sverige blir fattigare.”
Ja visst blir det så, men då kan våra politiker åka jorden runt för att glänsa på fina konferenser över hur duktiga de är på att få ner energiförbrukningen i Sverige.
Hej Göte/Leif!
En återstart av R1 och R2 är bästa kortsiktiga lösningen (kanske kan ta med O2:an också).
Om den breda politiska viljan finns (räknar med S, M, L, KD, SD) att ändra lagen om förbudet att återstarta ”nedstängda” reaktorer så bör dessa reaktorer kunna vara igång efter en översyn och diverse förbättringar inom några år.
Vad jag förstått så hade i alla fall en av R-reaktorerna (och O2) ett principiellt godkännande av införd extern härdkylningslösning.
Den där märkliga lagen kom till som ett konkurrenshinder!!! (vilket numera kan väl anses som olagligt som lag efter vi gått med i EU) för att underlätta nyetableringar i elkraftsektorn fem år efter en reaktornedstängning.
Lagar kan ändras snabbt, det har vi sett den senaste pandemitiden.
//Ove
Hej Ove
En återstart av R1/R2 och kanske till och med O2 är förmodligen tekniskt möjlig och vore självklart en gigantisk ekonomisk vinstlott både för ägarna och de svenska elanvändarna.
Men en återstart skulle också innebära att alla de inblandade tvingades erkänna att de haft fel. Sådant är inte enkelt – framför allt inte under ett valår.
Det mest sannolika är tyvärr att vi också i fortsättningen blir matade med struntprat och bortförklaringar. Ingen vill erkänna att han/hon haft ”ekorrar i skorna”. Det gäller inte minst media.
Men som du säger – läget kan ändras snabbt. De närmaste månaderna finns det all anledning att göra våra röster hörda.
Det är förresten dags att sprida lite vett och sans i avfallsfrågan också – nu när frågan kommit upp till ytan igen.
/göte
En återstart av R1/R2 och kanske O2 skulle väl även detta inte ge något förrän på 2030-talet. Många hinder finns på vägen. Kanske t.o.m. bättre att bygga nya lätt-vatten-reaktorer. Vindkraften och fossilt är det vi får leva med tills frågan är löst med nytt styre av landet, på 2030-talet. Tror inte det finns någon lösning tidigare. Får samhällsförstörarna fortsätta att styra så kommer nog tyvärr eländet att fortsätta i många decennier. Var och en får nog se om sitt eget hus och lösa sitt behov bäst man kan.
@Leif
Enligt initierad källa med mångårig driftledning i Ringhals så hävdas att tekniskt så bedöms reaktorerna inte vara behäftade med några kända defekter. En del smärre översynsarbete behövs (som alltid), men om politiken vill så kan de vara igång inom tre år.
Den oberoende härdkylning som finns på plats (liknande den i O3) ska godkännas av myndigheter.
Ansökan blev inlämnad men inte behandlad då beslutet kom om nedstängning.
//Ove
Det finns väl lite olika funderingar på inverkan av den dekontaminering som gjorts av de nedlagda reaktorerna. Somliga hävdar att den gör det svårare att återstarta.
Men i verkligheten handlar det knappast om varken tekniska eller ekonomiska frågor. R1 och R2 var i utmärkt skick när de stängdes och O2 var nyrenoverad till nyskick. Med dagens elpriser skulle alla tre reaktorerna bli fantastiska vinstmaskiner.
Nej, allt handlar om politik och de ”fjantlagar” som kärnkraftsmotståndarna lyckades driva igenom. Vi har till exempel en lag som bestämmer att en stängd reaktor inte får startas igen.
Nu är ju inte de här lagarna några grundlagar så de går alldeles utmärkt att ändra om viljan finns.Men det krävs nog ändå att Socialdemokraterna byter åsikt för att något skall kunna ske.
Med en stabil politisk majoritet för kärnkraft skulle förmodligen ”pappersarbetet” kunna klaras av på mellan ett och tre år, precis som Jan Gällsjö hävdar. Det tekniska arbetet ryms utan vidare inom den tidsrymden, speciellt om man godkänner de (alldeles utmärkta) lösningar för separatkylning som redan finns installerade på alla tre reaktorerna.
Så vi får väl arbeta för att skapa en stabil politisk majoritet.
/göte
Är det inte bättre ur investerings/kostnadssynpunkt att bygga nya kärnkraftverk eftersom ett nytt kanske kan köras i många decennier medan de gamla har mycket kortare tid kvar och kostnaderna för en omstart skulle vara rätt stora i förhållande till den återstående livslängden?
När ett nedläggningsbeslut är fattat så planeras det väl för den återstående tiden och då görs väl inte de investeringar som annars skulle ha gjorts om det fick köras längre. Att återstarta är nog inte så lätt, dels har man en underhållsskuld p.g.a. nedläggningsbeslutet dels behöver de eventuellt byggas om därför att det finns en ny kravbild som kostar en hel del. Ny personal behövs kanske också då den gamla eventuellt är överförd till annan verksamhet och det tar nog flera år att utbilda ny personal. Nytt bränsle måste anskaffas vilket vanligtvis köps på långa kontrakt och det är leveranstider, bränslet vad jag förstår byggs specifikt för varje kärnkraftverk. Det kan ta ganska många år att få igång ett kraftverk även om det är i perfekt skick. Utöver detta tillkommer lagar och regler samt politik.
Det är bra att vara optimistisk men någon ny regeringskonstellation visar inte opinionsundersökningarna. Det är ett tag kvar till valet så vi får se och hoppas på det bästa. Tittar man på anslutningen till energiupproret så ser det inte så hoppingivande ut. S får c:a 50 milj av LO + arbetskraft till valkampanjer, det kan påverka på marginalen en hel del och läget är ganska jämt.
Hej Leif
Tyvärr har kärnkraften haft en drygt trettioårig period av galenskap där utvecklingen gått på sparlåga och där motståndarna fått skapa alla regler och lagar.
Om allt gått som det var tänkt hade det inte varit det minsta intressant att förlänga drifttiden på kärnkraftsreaktorer. Då hade moderna reaktorer av generation fyra funnits i drift ungefär sedan sekelskiftet och de svenska elproducenterna hade redan haft ett antal års ”inkörningstid” med den nya tekniken. Det hade i det läget fortfarande varit lönsamt att förlänga livslängden på de gamla reaktorerna, men troligen inte lika lönsamt som att bygga nytt.
Men nu är vi trettio år försenade. De kommersiellt tillgängliga reaktorer som finns på marknaden är i bästa fall av generation tre och med andra ord inte så ruggigt mycket bättre än de befintliga. Dessutom har företagen i Väst tappat kompetens så att man har svårt att klara byggtiderna. Att handla från Ryssland eller Kina är minst sagt problematiskt just nu med tanke på det världspolitiska läget.
I det läget är det fantastiskt bra att skaffa sig tjugo eller trettio års respit genom att livslängdsförlänga befintliga reaktorer. Vi hinner bygga upp vår kompetens igen och om tio år ser har förmodligen den idag ganska spretiga marknaden för nya reaktorer stabiliserats. Det är sällan en bra idé att vara först ut på en ny marknad (om man inte tänker driva den).
Som regelverket ser ut idag är det svårt att komma igång igen om man en gång lagt ner verksamheten. Det är också anledningen till att det var så viktigt för Miljöpartiet och Centerpartiet att få till nedläggningar.
Väldigt mycket hänger nu på Socialdemokraterna. Är partiet verkligen villigt att köra ner Sverige i samma dike som Tyskland? Finns det folk inom S som klarar av att tänka längre än till nästa val? Och inte minst – hur ser den energipolitiska situationen ut framåt hösten? Tänk om media börjar göra sitt jobb och svenskarna börjar inse på allvar vad som hänt och vart vi är på väg.
/göte
Kollade just nu och vi har högt el-pris in SE3 och SE4.
Ändå exporterar Sverige som helhet 4 GW !
Med denna sammanbyggda elmarknaden har vi fått in Danmark, Tysklands m.fl. underbara elpriser i vårat system.
Vi kommer behöva bygga väldigt många kraftverk innan vi kommer så långt att vi pressar ner elpriserna i Tyskland m.fl (när det inte blåser vill säga).
Om vi skall få ner priserna måste vi ha en överkapacitet motsvarande den överföringskapacitet som finns till Tyskland m.fl. Detta då de kommer ha höga elpriser inom överskådlig tid och då kommer köpa all tillgänglig effekt.
Alternativet som V förespråkar – att klippa kablarna – känns lite väl drastiskt men kanske den enklaste lösningen !
Hej Kalle
Det är inte så kul när det blåser heller. Nu vill man visst betala vindkraftproducenterna för att inte producera el när det blåser för mycket. Effekttopparna ställer redan till ett elände på näten.
Det blir sannerligen inte lätt att få ordning på energiförsörjningen igen. Sverige skulle teoretiskt kunna återstarta de nedlagda reaktorerna och klippa exporten till Danmark och Tyskland, men åtminstone det senare kommer inte att hända. Vi är alldeles för hårt styrda av EU för att det skall vara möjligt.
Den stora frågan är väl vilken tysk politiker som vågar säga högt att Tyskland är på väg mot en energikatastrof. Idag duckar alla och hoppas att någon annan skall våga ta den ”skitstorm” som ett sådant uttalande skulle föra med sig. Alla tyska politiker hoppas att situationen på något magiskt sätt skall lösa sig av sig själv. Något som inte kommer att ske.
Som det ser ut idag kan vi med andra ord inte förvänta oss någon som helst hjälp från Tyskland – bara problem.
Däremot skulle vi utan tvekan kunna hjälpa Tyskland på lite längre sikt. En ordentlig packe kärnkraftsreaktorer i Karlshamn (förslagsvis) och ett knippe HVDC-ledningar på havsbotten till olika delar av Nordtyskland skulle återge Tyskland den stabilitet som den tyska kärnkraften och de stora kolkraftverken gav. På kuppen skulle svenska företag (eller staten) kunna tjäna ohemult mycket pengar.
Men det är kanske en annan fråga.
/göte
EU kommer aldrig att tillåta att vi klipper några kablar. Norge kommer med direktkabel att leverera sitt överskott till England. Det finns ingen lösning som sänker priserna i närtid. Tyska MP styr nu i Tyskland, Tyskland får hälften av sin gas från Ryssland + en del annat fossilt också. Priserna kommer inte att gå ned på gas i denna Ryssland – Ukraina konflikten. Var och en får nog nu fundera på hur man skyddar sig själv tyvärr. P.g.a. de höga energi och drivmedelskostnaderna rusar inflationen uppåt vilket förmodligen kommer att leda till högre bolåneräntor och högre konsumentpriser på sikt.
Röstresultatet i höst kommer att avgöra fortsättningen. S har beslut på att avveckla kärnkraften.
Intressant artikel om varför de asiatiska bolagen lyckas billigare och snabbare bygga kärnkraftverk. Det är precis samma som spånats fram i dessa trådar.
https://energiforsk.se/program/karnkraft-omvarld-och-teknik/nyheter/marknadsutveckling/hur-mycket-kostar-ny-karnkraft/