Det är synd om människorna
Den som beställer en container med prylar från Kina får idag betala fyra gånger så mycket för frakten som före pandemin. Dessutom är leveranstiderna mycket längre än normalt. Men om mindre än ett år kommer allt att fungera som tidigare och både priser och leveranstider är nog tillbaka till det normala. På samma sätt kommer halvledarbristen att lösa sig, även om det kanske tar två år innan allt är normalt igen. Det svåraste är i stället energikrisen, där det mycket väl kan ta tio eller tjugo år att få ordning på systemet även om man skulle börja göra rätt. I alla tre fallen är det dumhet som skapat kriserna.
Vårt nuvarande välstånd beror helt och hållet på industrialismen. Vi har lärt oss att skapa värdekedjor med stora mervärden i varje steg där alla inblandade blir rikare. De som inte tror på det (och förvånansvärt nog verkar det vara ganska många) kan roa sig med att på egen hand tillverka så enkla saker som ett kilo havregryn, ett kilo socker, ett kilo vetemjöl, en blyertspenna eller en skjorta. Det går (utom blyertspennan) men priset blir löjligt högt om man räknar på arbetsinsatsen. Dessutom blir kvaliteten usel i jämförelse med ”köpeprylar”.
Håll alla delar igång
Industriella processer fungerar fantastiskt bra så länge de styrs av vettiga människor med lång framförhållning. Sådana människor vet att alla delar av processen hela tiden måste fungera. Man kan till exempel inte betala arbetare så lite att det blir mera lönsamt att gå ut och tigga och man kan inte betala underleverantörer så lite att de väljer att tillverka något annat. Den som väljer att vältra över alla kostnader på underleverantörerna får förr eller senare se hur dyrt det blir när hela produktionskedjan stoppar.
Så låt oss titta på några av de områden där det nu skriks om kris och katastrof – ibland med rätta.
Fartyg tar tid på sig
Att frakta gods i container är en av de där fantastiska uppfinningarna som har effektiviserat den globala handeln så mycket. Standardcontainrar far runt jorden på allt större containerfartyg och både fraktpris och energiförbrukning har minskat stadigt. Det är helt enkelt ett oerhört effektivt system så länge allt ”tuffar på”.
Men när pandemin slog till fick alla importörer kalla fötter. Trots att alla visste vad konsekvenserna skulle bli drog alla samtidigt ner importen dramatiskt. De kortsiktiga siffrorna i kvartalsbokslutet vägde tyngre än vetskapen om en katastrof längre fram.
Resultatet blev mycket riktigt att hela transportsystemet gick i baklås. Containrar blev stående på fel ställe och ingen hade någon lust att ta kostnaden för att köra tomma containrar till de ställen där man kunde förvänta sig att de skulle komma att behövas.
Det hela påminner om stora stopp i järnvägstrafiken. Alla vet att ett dygns stopp resulterar i flera dagars elände då systemet skall komma tillbaka i ”rätt läge” igen.
Skillnaden är bara att containertrafiken har väldigt mycket längre ”ledtider”. Det som tar några dagar för den nationella järnvägstrafiken tar ett antal månader för den internationella containertrafiken. Det här visste importörerna mycket väl men när det kom till kritan valde de ändå den i särklass sämsta utvägen. Så jag har svårt att tycka synd om dem.
Bilindustrin och halvledarna
Lika svårt är det att tycka synd om fordonsindustrin när de gråter över uteblivna halvledarleveranser. Halvledarindustrin har mycket långa ledtider och de moderna komponenter som fordonsindustrin kräver idag tar åtminstone ett par år från konstruktion till volymproduktion. Bara tiden från produktionsstart till full volymproduktion kan mycket väl vara ett år eller mer.
Så här var det inte förr i tiden. Då använde fordonsindustrin gammalmodiga och beprövade komponenter och problemet var ofta att komponenten hunnit tas ur produktion av åldersskäl innan fordonstillverkare fått ”tummen ur”. Elektroniken var en liten del av totalkostnaden så försiktiga fordonstillverkare såg till att ha ganska stora lager.
Men så är det alltså inte idag. Fordonstillverkarna arbetar med samma komponentgenerationer som tillverkarna av konsumentprodukter och konkurrerar om samma produktionsanläggningar. Det går inte att lägga icke-existerande komponenter på lager så den vägen är till stor del stängd. Dessutom är elektronikinnehållet numera så stort att en massiv lagerhållning blir alldeles för dyr.
För att hantera situationen gäller det med andra ord att hålla leveranskedjorna igång. Alla vet att det går käpprätt åt skogen om alla samtidigt annullerar sina order.
Och ändå gjorde alla precis det man inte får göra så fort pandemin slog till. Beställningarna annullerades för att inte riskera dåliga siffror i kvartalsbokslutet. Framtiden fick ta hand om sig själv.
Fordonstillverkarna fick se konsekvenserna långt tidigare än de hade trott. De ekonomiska experterna hade ju som vanligt helt fel och efterfrågan på bilar drog snabbt iväg uppåt igen.
Men utan halvledare blir det inte så många bilar. Återigen blev det dyrt att vara kortsiktig. Skillnaden är att det tar minst dubbelt så lång tid att lösa halvledarproblemen som att lösa containerkrisen.
Jag tycker som sagt inte synd om fordonstillverkarna heller.
Energikrisen och klimatpolitiken
Dagens energikris skiljer sig en hel del från transportkrisen och halvledarkrisen. Den har inget med pandemin att göra – tvärtom maskerade pandemin den kris som annars hade visat sig ett drygt år tidigare.
Ändå finns det stora likheter mellan de två andra kriserna. Framför allt handlar det om att de ansvariga gör dumma saker trots att de egentligen vet att det kommer att leda till en katastrof.
För det krävs ju inga större mattekunskaper för att inse att man inte kan minska tillgången och öka efterfrågan utan konsekvenser. Det gäller speciellt något så extremt marginalkänsligt som el, men också andra energiformer som naturgas, olja och kol.
Den stora drömmen är att helt kunna byta från fossila bränslen till ren el tillverkad utan fossila bränslen. Det kräver två saker – en dramatisk ökning av elproduktionen och en snabb övergång från fossilbaserad el till fossilfri el.
Vinden duger inte
Att öka efterfrågan på el är inte svårt. Det räcker att göra stora EU-subventionerade satsningar på sådant som elbilar, fossilfritt stål och batterier. Det här håller många länder i EU på med – framför allt har det blivit lite av slagsmål om att ha de största batterifabrikerna. Batterifabrikerna kan vara i full produktion om bara något eller ett par år. Det är ju i grunden ganska enkel teknik.
Men att öka tillgången på el är betydligt svårare. Om man dessutom samtidigt vill lägga ner alla kolkraftverk blir ekvationen omöjlig, åtminstone på kort sikt. Och kort sikt innebär i energisammanhang minst ett tiotal år.
Drömmen om vindkraft lever fortfarande hos många. Problemet är bara att den faktiskt inte gör ”jobbet”. Våldsamma pendlingar mellan maxproduktion och minimiproduktion gör att det krävs total uppbackning från gas- eller oljeeldade kraftverk (som kan reglera snabbt nog). Det innebär i sin tur att efterfrågan på naturgas ökar och priserna stiger. Det har vi sett i full skala i år.
Planerna på storskalig landbaserad vindkraft har dessutom tagit stopp ganska ordentligt. I Tyskland har det knappast byggts någon landbaserad vindkraft de senaste åren. Motståndet från de kringboende blir alltför stort.
EUs dröm är nu att fylla haven runt Sverige och Danmark med vindkraftverk för vidare transport söderut. Lösningen är mycket dyr och oerhört tvivelaktig ur bland annat miljö- och försvarssynpunkt (framför allt för Sverige). Dessutom kräver den fortfarande hundraprocentig uppbackning från gas- eller oljekraftverk. En utbyggnad kommer dessutom att ta många år.
Inget tyder på att varken vindkraften eller solenergin skulle kunna öka så ruskigt mycket från dagens ca fem procent av energiproduktionen. Däremot pekar allt (EU-subventioner) på att industrins elbehov kommer att öka dramatiskt redan om ett eller två år. Till det kommer elbilarna.
Återigen är det de ansvariga som medvetet kastat oss in i en kris. Alla måste rimligen ha vetat att man inte kan minska tillgången och öka efterfrågan utan konsekvenser. Dagens kris är en självklar konsekvens av den politik som förts.
Kärnkraft?
Och här har vi bakgrunden till dagens förnyade intresse för kärnkraft. Vi har under ett årtionde satsat allt på tekniker som vi egentligen vet att de inte fungerar. Nu kan det vara dags att testa tekniker som vi vet fungerar.
Problemet är bara tidshorisonten. Om vi hade fortsatt att satsa på kärnkraft på åttiotalet hade vi redan haft massproduktion av fjärde generationens kärnkraftsreaktorer i ett eller ett par årtionden. De hade lätt kunnat ersätta alla de reaktorer av andra och tredje generationen som aldrig blev byggda. De nya högtemperaturreaktorerna skulle förmodligen också producera billig vätgas för att tillverka syntetiska fordonsbränslen.
Frågan är väl om vi i så fall ens hade sett någon klimatdebatt. Med gott om billig el och inga kolkraftverk skulle nog världens koldioxidutsläpp ha varit såpass låga att frågan inte kommit upp till ytan. Ack ja.
Men så ser det alltså inte ut. Tyskland beslöt till och med i ett anfall av vansinne att lägga ner alla sina befintliga kärnkraftverk. Något som många ångrar bittert idag. Också Sverige – tidigare med världens i särklass bästa elproduktion – har lagt ner flera kärnkraftverk de senaste åren och gått från stabil billig el till instabil dyr el. Detta trots att de ansvariga rimligen visste vad de gjorde.
Kommer att ta tid
Kärnkraften tar nog över på sikt – det finns egentligen inga andra vettiga alternativ. Men det kommer att ta tid. Fram tills dess gäller det att försöka leva med en utdragen och fullständigt onödig energikatastrof. De närmaste tio åren kan bli oerhört prövande och risken är väl stor att krisen snarare tar tjugo år att lösa.
”Det är synd om människorna” säger guden Indras dotter i Strindbergs ”Ett drömspel”. Jag kan bara hålla med.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Ett litet tillägg till debatten om den svenska kärnkraftens ansvar för energikrisen:
Med nedläggningen av R1 och R2 de senaste ett och ett halvt åren förlorade Sverige lika mycket energiproduktion som med nedläggningen av B1, B2, O1 och O2 under perioden 1999 till 2017.
I praktiken (med sommaruppdateringarna borträknade) försvann 1999 till 2017 17 TWh och med R1 och R2 försvann ytterligare 16 TWh. Totalt har 33 TWh försvunnit ur den årliga planerbara energibudgeten och 11 GW har försvunnit ur den planerbara effektbudgeten.
Vindkraften i Sverige gav 2019 ett tillskott på ca 20 TWh och 2020 (som var ett extremt blåsigt år) ca 28 TWh. I praktiken kan man möjligen räkna drygt hälften av detta som användbar energi. Vindkraften ger inget tillskott när det gäller den planerbara effektbudgeten.
Är det någon som blir förvånad över att vi har problem?
/göte
Vad är problemet
Var för snabb med tangenten,
Vad är problemet, Anders Ygeman hade löst allt i gårdagens Aktuellt. De har i enligt honom i samarbete med näringslivet fina lösningar på gång, bl.a. havsbaserad vindkraft. Anders kan väl inte ha fel, hanär ju minister i regeringen.
Ja milde himmel. Jag orkar knappast ens se de där intervjuerna längre. Vilken journalist som helst med ett minimum av kunskap skulle kunna sänka Ygemans argument och avslöja hur det faktiskt ligger till. Men ingen är intresserad. Ygeman får aldrig några följdfrågor varken i TV, radio eller tidningar. Det är inte riktigt klokt.
Då är det intressantare att titta på dagens debattinlägg i Aftonbladet. Två ganska tunga S-profiler (Jörgen Andersson och Hans Hoff) hävdar att Sverige behöver bygga minst 11 nya kärnkraftverk. Man kan antingen tolka det här som en spricka i partiet eller en testballong inför en möjlig tvärvändning (ungefär som med invandringen och kriminaliteten). Jag lutar nog mest åt det senare.
Hur sedan Ygeman skall klara av att pudla sig igenom en sådan 180-graderssväng återstår att se.
/göte
#Leif
Jag utgår från att Ygeman fick den självklara frågan om subventionerna som nu införs för den havsbaserade vindkraften genom att nätet till havs inte skall finansieras av vindkraftsoperatörerna då dessa kostnader är så höga att de hittills har stoppat utbyggnaden. Dessa kostnader skall nu istället smetas ut på nätavgifterna som alla betalar. Kan du kortfattat sammanfatta hur Ygeman förklarade varför dessa subventioner behövs då han hävdar att vindkraften är så billig och konkurrenskraftig?
Jag läste just en liten artikel i Ny Teknik där Ygeman talar om orsakerna till elkrisen. Där säger han att huvudorsaken är att södra Sverige har för låg elproduktion, samtidigt som ledningarna från norr till söder inte är tillräckligt kraftfulla.
Han fick inte den rimliga följdfrågan – varför han orsakade den här situationen genom att genomdriva/tillåta nedläggningen av R1 och R2.
När han talade om Sydvästlänken som en del av lösningen fick han heller inte den rimliga följdfrågan – varför han gjorde den jättedyra Sydvästlänken meningslös genom att tillåta/genomdriva nedläggningen av R1 och R2.
På sätt och vis är det väl bra att Ygeman kanske äntligen börjar förstå hur energisystemet fungerar. Synd bara att han lyckades förstöra så otroligt mycket innan han kom till insikt.
/göte
#Eskil
Ygeman sade i riksdagen i Februari 2021 följande.
Genom att Affärsverket svenska kraftnät bygger ut transmissionsnätet till havs kommer förutsättningarna för att ansluta havsbaserad vindkraft att bli mer jämförbar de som gäller för anslutning av vindkraftverk på land.
#Göte
I Aktuellt frågade reportern om inte problemet i södra Sverige varit bättre om inte Barsebäck hade lagts ned, det var ju länge sedan Barsebäck lades ned. Det som reporter borde talat om är väl Ringhals 1 och 2.
Vad hjälper ledningar från norr till söder om all elproduktion i norr också förbrukas i norr ?
Industrinyheterna.se skriver idag,
Sveriges energiminister, Anders Ygeman, säger nu att det behövs mer produktionskapacitet i södra Sverige. Han tänker självfallet på den havsbaserade vindkraft som ska smycka stora delar av södra Östersjön framöver. Ygemans argumenterande är ett imponerande cirkusnummer. För bara ett år sedan höll han fast vid mantrat att ”Sverige har ett elöverskott”. Allt skulle lösas med mer överföringskapacitet och man gjorde därför ingenting för att stoppa nedläggningen av
Ringhals-1 (och -2 för den delen). När SydVästlänken visade sig inte ge den effektöverföring som man förväntat, tvingades man till reträtt.
Detta är elefanten i rummet. Hade Tyskland och Sverige inte lagt ner kärnkraften hade problemet aldrig inträffat. Dels för att vindkraften inte hade behövts, dels för att då hade inte vattenkraften behövts köras så hårt som nu, dels hade Europa varit mindre beroende av importerad gas och dels hade överföringsproblemet inte varit ett problem, alla fall inte i Sverige.
https://www.industrinyheter.se/20211021/32482/elefanten-i-rummet
Hej Leif
Det är väl ingen tvekan om att Ringhals 1 och 2 är elefanterna i det svenska energirummet. Nedläggningen av Barsebäck var visserligen ett elände för södra Sverige, men Barsebäcksreaktorerna var trots allt bara hälften så stora som Ringhalsreaktorerna. Dessutom kunde man alltid skylla på danskarna när det gäller Barsebäck.
Men nedläggningarna av R1 och R2 var uppenbart vansinniga ur ett svenskt elförsörjningsperspektiv och S och MP drev igenom nedläggningarna trots att en riksdagsmajoritet (KD, M, FP och SD) var helt emot dem. Det innebär att hela ansvaret faller på regeringen och Ygeman. Alla argument om ”elöverskott” framstår idag som lika idiotiska som de var när Ygeman framförde dem.
Det är sällan man kan peka på så flagranta politiska missgrepp och jag kan inte minnas något i den här storleken där det redan vid beslutstillfället varit så uppenbart att besluten var felaktiga. Så det finns all anledning att kräva ansvar.
Tysklands nedläggningar är naturligtvis ett elände, men vi får inte glömma att kärnkraften i Tyskland aldrig varit så viktig som kärnkraften i Sverige. 2010 stod kärnkraften för ca 23 procent av elproduktionen i Tyskland och den totala nedsläckningen är fortfarande ett par år bort. I Sverige stod kärnkraften för ca 50 procent av elproduktionen år 2010.
/göte
När det gäller lagerhållning av halvledare kan jag inte för mitt liv förstå avsaknaden av riskanalys. Just-in-time delivery blev ju rättesnöret för många industrier för ett par decennier sedan, och det kan säkert vara motiverat i vissa fall, särskilt när det gäller stora komponenter som kräver stora lagerutrymmen. Men halvledare? När räntorna var höga förstår jag att man inte ville binda kapital i lager, men idag när pengar är näst intill gratis har jag svårt att att inse varför man inte försäkrade sig om en buffert som räckte åtminstone ett par månader.
Två månaders lager, skämtar Du. Vi hade 6 månaders lager men vad hjälper det när tillverkarna flytta fram planerade leveranser med 12 månader. Notera att detta startade redan hösten 2020.
Jag hörde just att de leveranser, på vissa komponenter, som man får idag är det som skulle levereras för 12 månader sedan.
När vi nu skall starta ny tillverkning är det enda säkra, att leveranstiden är mer än 12 månader. Om Du kräver garantier på leveranstiden så säger dom 24 månader.
Notera att trots att Vattenfall ansåg R1 och R2 vara olönsamma, så investerade dom minst en miljard i modernisering, som blev klar precis innan nerläggningen. Man kan undra vid vilket elpris (>3 kronor/kWh) som dom utgick från. då man ansåg att R1 och R2 var olönsamma,
Hej Rafael
Just-in-time är väl en av de mera missförstådda principerna här i världen. Det handlar om att hålla igång ett produktionsflöde med ett minimum av lagerkostnader, men först och främst gäller det att hålla igång produktionsflödet. Att låta produktionsflödet stanna på grund av en idiotisk lagerminimering av en känslig produkt är inte just-in-time – det är bara dumt. JIT ställer stora krav på de ansvariga och uppenbarligen har många av de ansvariga inte klarat jobbet.
Men det är förstås inget nytt. Och när allt gått tillbaka till det normala kommer alla att vara rörande överens om att inte göra samma fel igen.
Fram tills nästa gång.
/göte
Hej Kent
Jodå – när det väl har gått igång tar det tid innan allt har ”skakat rätt” igen. Plötsligt står alla komponenter på allokeringslistan och allt är elände. Jag upplevde det här första gången 1979 när jag nyss börjat i branschen. Därefter har det varit ett återkommande elände.
Att Vattenfall ville stänga R1 och R2 var kanske inte så konstigt. De uteblivna inkomsterna och kostnaden för att stänga reaktorerna kunde företaget räkna hem flera gånger om via högre elpris på resterande kärnkraft och framför allt vattenkraften. Det märkliga var att politikerna tillät dårskapen och till och med understödde något så samhällsskadligt och dyrt för medborgarna.
Moderniseringen var kanske bara en fortsättning på traditionen från Oskarshamn, där ägarna gjorde en komplett ombyggnad och effektökning på O2 och sedan beslutade om nedläggning lagom tills det hela var klart. Jag råkade sitta bredvid en av de driftansvariga på ett flyg från London en tid senare och jag kan lova att beslutet inte var populärt.
Grundproblemet var förstås att våra glada politiker hade beslutat att satsa på vindkraft trots att det redan fanns en väl fungerande stabil elproduktion utan brist. Sådant gör man inte ostraffat på en så marginalkänslig produkt som el. Resultatet blev att stabil elproduktion byttes mot något helt instabilt.
/göte
Mycket skulle varit vunnet om våra riksdagsledamöter skulle tvingas tillbringa sommarledigheten till att genomgå en utbildning för att lära sig behärska grundskoleatematiken.
Energiframställningsproblematiken överlåter jag här åt de som kan det bättre. Jag tvingas ju ändå betala. Fakturan för sep -21 var exakt dubbelt så hög som de för sep -20. Trots samma elkonsumtion..
Ändå hade vi sannolikt fler vindsnurror i drift sep -21 än sep -20.
Och Eskil, betr okunskap kan man bar börja gråta över den totala okunskap som visas i media ang ”halvledare” hur man på div taffliga sätt ska förklara vad det är för något.
I vecka var det nån professor som försökte förklara att det ”var något som ledde ström mer eller mindre halvdant”, beroende på hur man styrde den.
Pinsam förklaring.
Det hade varit bättre om han sagt att halvledare var det som får din dator att funka, din telefon, som överför allt till din telefon, som får din bil att fungera, din TV, din spis, ditt kylskåp din klocka, nåt som mäter din elförbrukning, som ser till att din el transporteras på bästa sätt ser till att ditt plastkort fungerar när du ska betata, etc etc..
Att hela dit liv styrs av ”halvledare”.. .
Utan halvledare är du snabbt tillbaka.till nästan stenåldern, Ingen mat, ingen värme.inget jobb..
Plus att allt detta kräver ”el” för at arbeta..
(undrar om Ygeman vet det?)
Kunde bara inte låta bli att utgjuta mig över el och halvledares viktighet i samhället , tillika våra journalistera totala okunnighet i ämnet!
”Kernenergi, was?
Energie hab Ich im Stöpsel…
På sextiotalet när jag gick i grundskolan fick vi lära oss hur elektronrör fungerade. Enkelt och logiskt och en bra introduktion till halvledarna (som är betydligt krångligare). Några år senare gjorde tydligen skolan ett alexanderhugg och plockade bort den krångliga elektroniken från grundskolans läroplan.
Kanske inte så smart.
/göte