Det är svårt att se någon lösning på energikrisen i Europa. Däremot är det lätt att dra slutsatser av kombinationen ökad elförbrukning och minskad elproduktion. När politiker far runt som yra höns bör man nog som privatperson förbereda sig på elbortfall, extrema priser och periodvisa sammanbrott i samhällets infrastruktur. Då kanske en kombination av moderna solpaneler och gammalmodig gengas blir ett intressant alternativ.

Vana vid stabilitet
I massor av länder i Afrika, Sydamerika och delar av Asien är elbrist, varubrist och problem med infrastruktur vardagsmat. Ingen blir förvånad om betalkortet inte fungerar och ingen blir förvånad om viktiga varor plötsligt fattas i ett par veckor. Därför fortsätter alla att hanka sig fram som vanligt. Folk är förberedda.

I Europa och framför allt i Sverige är vi däremot vana vid att allt fungerar och vi har inte behövt skapa backupsystem. Men idag gör något så enkelt som en avgrävd elkabel det omöjligt att handla mat i affären och att tanka bilen. Efter bara några timmar börjar kyl- och frysvaror att förstöras, våra hus och lägenheter blir kalla och det går inte att laga mat.

Ett lite längre elavbrott som varar ett par dagar gör att det mesta av kommunikationsnätet slås ut. Mobiltelefonerna blir snabbt urladdade och nästan lika snabbt slutar telestationernas batteriuppbackning att fungera. Kvar finns lokalradion för de som har varit förutseende nog att ha en gammaldags transistorradio på lager. Något som inte är så troligt idag när mobiltelefonen tagit över också den rollen.

Privata lösningar
Det självklara i det här läget är att samhället tar tag i problemet och skapar skyddsnät i ett eller flera steg. Men tyvärr ser vi inte mycket av det i verkligheten. Det närmaste ett skyddsnät vi kommer är förmodligen MSBs lilla skrift: ”Om krisen eller kriget kommer”. Där finns rekommendationer om hur man skall kunna klara sig några dagar. Därefter hoppas man väl på ett gudomligt ingripande.

Men det finns faktiskt en hel del man kan göra för att klara sig som privatperson. Man kan till och med ha belysning hemma även när elleveranserna tagit slut.

Solpaneler med batterier
Många tror kanske att de som investerar i solpaneler samtidigt investerar i säkerhet men så är det inte. Den absoluta majoriteten av de solanläggningar som byggs fungerar bara så länge elnätet är anslutet.

Om man bara är ute efter de mest grundläggande funktionerna finns det heller ingen anledning att börja leka med 230 V. En bra anledning att låta bli är för övrigt att det mesta på den spänningsnivån är förbjudet för lekmän. Det är bättre att hålla sig på klenspänningsnivå – helst under 48 V också för likspänning.

Nöjer man sig med en ganska ”simpel” nivå kommer man numera undan med en tusenlapp plus batteri. Jag köpte för en tid sedan en solpanel på 12 V/110 W inklusive laddregulator för 999 kronor (Jula). Jag har inte hunnit testa den på allvar ännu, men ett par hundra Wh per dag bör man nog kunna få ut även vintertid (för det mesta). Soliga sommardagar bör man kunna ladda ett vanligt bilbatteri på en dag.

Ett par hundra Wh per dag är faktiskt inte så illa. Det räcker för grundläggande belysning och för att ladda mobiltelefonerna. En liten ljudanläggning kan man nog också hålla igång och kanske till och med ett par timmars TV-tittande (ca 40 Wh) om man har en energisnål TV som matas med 12 V . Däremot kan man glömma allt vad kylskåp och frysbox heter. På sin höjd kanske det går att köra ett litet energisnålt kylskåp en solig sommardag.

Kyl och frys
Vill man leva lite mer normalt ”off grid” behövs det större energimängder. En normalstor kyl/frys kräver minst 600 Wh per dygn och en liten mikrovågsugn blir en stor belastning om den används mer än några minuter per dag. TV-apparaten är betydligt ”snällare”, med kanske 80 Wh för en kvälls TV-tittande.

Men så länge man undviker uppvärmning går det ändå att klara sig långt på en energibudget på en till två kWh per dag. Nyckeln till den låga energiförbrukningen finns i LED-lamporna. I stället för ett antal lampor på 60 W eller 75 W räcker det numera med ett antal två- eller trewattslampor. Det är en jäkla skillnad mot förr.

Ännu så länge talar vi om ”prepping” på husbilsnivå där alla större energiförbrukare kan hanteras med naturgas. All uppvärmning, vattenvärmning och matlagning sker med gasol.

Den som har vedspis och vedkamin kan naturligtvis byta gasolen mot ved. Fotogen och eldningsolja är också fungerande alternativ.

Man kan naturligtvis inte heller räkna med att få tillräckligt mycket energi från solpaneler vintertid. Ett litet bensindrivet elverk är nödvändigt som komplement om man vill vara riktigt säker.

Full styrka
Den som funderar på att gå off grid på allvar behöver tänka till lite mer och öppna plånboken betydligt mer. Att skapa prydlig 230/400 V och 50 Hz från batteri kostar en slant och en tillräckligt stor batterikapacitet är varken gratis eller underhållsfritt.

Fortfarande kan man nog glömma det mesta av vad elvärme heter, men luftvärmepump för att fixa värme på vår och höst och kyla på sommaren är ingen omöjlighet. Och framför allt går det att driva konventionella diskmaskiner, tvättmaskiner och torktumlare (värmepumpsbaserade). Över huvud taget bör det gå att leva ganska normalt på den här nivån så länge solen lyser bra varje dag.

Fast det gör den förstås inte. Det blir också ganska jobbigt att dra igång elverket varje dag på vintern. För att inte tala om hur mycket bensin som går åt. Här kanske vi får satsa på lite nytänkande.

Gengas?
Så varför inte gå tillbaka till lösningar från äldre tider. Andra världskrigets gengasaggregat blev framåt slutet av kriget riktigt bra. Det gick åt bara tre till fem kilo ved för att ersätta en liter bensin och förbättrade konstruktioner med effektivare rening gjorde att motorerna påstods ha längre livslängd med gengas än med bensin. Den som letar lite på nätet kan hitta många ritningar till aggregat som tagit reningen ytterligare ett steg.

Gengasdrivna elverk som laddar batterilager har dessutom många tekniska fördelar över gengasdrivna bilar. Framför allt kan aggregaten köras på optimal och konstant effekt, något som både förbättrar verkningsgraden och minskar mängden föroreningar i gasen. Den som vill ha ännu bättre verkningsgrad kan använda spillvärmen från aggregat och motor i uppvärmningen av huset.

En vanlig missuppfattning är att gengas passar bäst i gamla tiders sidventilmotorer med stor cylindervolym och låg kompression. Så är det inte. Tvärtom fungerar gengas bäst med moderna toppventilmotorer med hemisfäriska förbränningsrum och hög kompression. Man kan till och med köra med gengas i dieselmotorer. Jag ångrar för övrigt fortfarande att jag inte köpte Julas dieseldrivna trefaselverk när det såldes ut för en spottstyver.

Med gengas får man förstås räkna med ganska mycket pyssel så det är tveksamt om timpengen blir särskilt imponerande. Men tekniken är robust och den som har fri tillgång till ved kan helt strunta i eventuella leveransproblem för olja, gasol eller bensin. Gissningsvis kan man få ut 300-350 kWh el från en kubikmeter ved (helst bok eller björk) och det är inte dåligt om elen kostar över tre kronor per kWh. Det är ännu bättre om alternativet är strömavbrott.

Den som råkar ha onödigt mycket tid kan roa sig med att googla på gengas eller wood gas. På Internet finns hur mycket information som helst i ämnet och förbluffande många filmer från folk som har tillverkat sina egna anläggningar. Man kan lätt få för sig att alla i USA tillverkar egna gengasanläggningar, men det är inte mera sant än att alla i världen är klimatextremister.

Den som har ännu mera tid över kan gå vidare och studera pyrolys och partiell förbränning. En intressant inledande länk är den här från Uppsala Universitet.

Finns problem
Om gengasen är så bra – varför minskade då dess betydelse så snabbt efter andra världskriget?

Den viktigaste orsaken var förstås att bensin och dieselolja plötsligt fanns i överflöd och till ett lågt pris. Det är otroligt mycket lättare att bara fylla sin bil med bensin än att lägga ner tid på att framställa gengas.

Gengasen klarade inte att konkurrera med naturgas heller. Naturgas kan komprimeras och lagras, något som inte är möjligt på samma sätt med gengas. Man kan lagra gengas några dagar i okomprimerad form ungefär som gamla tiders stadsgas (gengas är väldigt likt den tidens stadsgas) men det är naturligtvis mycket lättare att fylla en gasoltub med högkomprimerad naturgas än att ha en egen gasklocka med gengas på tomten. I praktiken tillverkas alltid gengas samtidigt som den används.

Det gäller också att vara försiktig i hanteringen av gengasen. Den brännbara gasen i gengas är kolmonoxid (plus en liten mängd vätgas) och det är inget man andas in ostraffat. Gengasförgiftning och kolosförgiftning (från stadsgas och kakelugnar med stängda spjäll) var vanliga dödsorsaker förr i tiden. Men så länge man producerar gengas utomhus är det inga problem.

Självförsörjande
Den som vill löpa linan hela vägen ut kan kanske satsa på gengas till bilen också. Det fungerade för 80 år sedan och fungerar fortfarande. Somliga tittar på möjligheten att använda pellets och automatiserad matning för att öka körsträckorna men tydligen finns det en del problem med tjärbildning och en del annat.

Idag är det kanske enklare att köpa en liten elbil som laddas med hemmagjord el. I vår nya gröna värld skall vi ju inte resa längre än några mil. Fast det är klart – ett gengasaggregat med generator på en kärra kan kanske ge tillräckligt med el också för långkörning.

Skojigt experiment
Man bör nog akta sig för att driva ”preppandet” alltför långt. En del grupper i USA med fokus på vapen och ammunition kan fungera som varnande exempel. Men det är nästan lika illa att vara helt oförberedd på problem.

Alla bör förstås se till sitt ”grundpreppande”, med ett rimligt lager av grundläggande torrvaror, konserver, batterier och nödvändigheter. Det här grundlagret måste roteras så att man inte står med ett lager av mjölmask och tomma batterier när prylarna till slut behövs. Allt detta beskrivs i MSBs lilla broschyr.

Möjligheten till ”elpreppande” är något ganska nytt. Redan den grundläggande nivån med en solpanel, en laddregulator och ett blybatteri innebär ett stort steg i jämförelse med total frånvaro av el. Lägger man till ett litet bensindrivet elverk står man sig ganska hyfsat i en krissituation även om frysvarorna tinar.

Fortfarande är väl gengas mest något för entusiaster. Men jag måste medge att det kliar i fingrarna.

Filed under: Göte Fagerfjäll