Midsommar närmar sig med stormsteg. I år sammanfaller midsommardagen med sommarsolståndet så det finns anledning att fira med en extra pampig midsommarstång med hundratals lupiner. Då hindrar vi dessutom lupinerna att sprida sig.
Tyvärr verkar det inte vara lika lätt att hindra spridningen av coronapandemin. Dagens 102 rapporterade dödsfall visar att Sverige är väldigt långt ifrån någon lösning.

För egen del har vi inte riktigt beslutat var vårt midsommarfirande skall hållas. Bara för några dagar sedan tydde väder- och knottprognoserna på att det kanske vore läge att byta Blekinge mot Tjörn ett par veckor. Men sedan dess har knotten blåst bort och väderprognoserna ser betydligt trevligare ut nu.

Bästa midsommarstången
En fördel med Blekinge är att vi kan resa en extremt överdådig midsommarstång. Vi har hur mycket lupiner som helst i alla färger och de är perfekta som dekoration för midsommarstången. I år har vi dessutom massor av vallmo i jättestorlek (blommorna är upp till 20 cm i diameter) och gott om fingerborgsblommor (två meter höga). Det kan nog bli bästa majstången hittills.

Det kanske kan kännas lite lyxigt att kapa ner massor av blommor bara för att klä en midsommarstång, men när det gäller lupiner finns det all anledning att göra det. Lupiner räknas ju som en invasiv art och för att hindra ytterligare spridning gäller det att klippa ner dem innan de bildat frö. Blommorna måste alltså bort i vilket fall som helst och vad kan då vara bättre än att använda dem i en midsommarstång.

Fortsatt spridning
Att hindra spridning av invasiva växter är inte lätt och tyvärr verkar det inte som om våra myndigheter klarar av att hindra spridningen av coronaviruset heller. Sverige börjar alltmer framstå som det särklassigt usla exemplet när det gäller att hantera pandemin.

Det är speciellt irriterande eftersom regeringen för mindre än två veckor sedan proklamerade att situationen nu blivit såpass bra att man återigen kan resa inom Sverige utan begränsningar. Semestern var räddad.

Att det inte fanns särskilt mycket data som backade upp beslutet om minskade restriktioner talade man helst tyst om. Den regering som hindrar svenskarna från att åka till sina sommarstugor får inga pluspoäng. Speciellt inte när det visar sig att nästan alla andra länder i närheten faktiskt lyckats stoppa spridningen.

Käftsmäll
Den senaste veckan har annars sett ganska hyfsad ut. I söndags hade vi till och med en dag utan några rapporterade coronadödsfall. Det fick mycket uppmärksamhet i media. Måndag och tisdag såg också vettiga ut.

Men idag kom den verkliga käftsmällen. 102 rapporterade dödsfall på en enda dag.

Det betyder i och för sig inte att dödstalen har vänt brant uppåt. Snarare visar det ett annorlunda sätt att rapportera, där man i stället för att rapportera varje dag nöjer sig med längre intervall. Ett av de dödsfall som rapporterades idag inträffade faktiskt för hela 29 dagar sedan och väldigt många av fallen hade en fördröjning på två veckor eller mer.

Helt klart är det i alla fall långt ifrån läge att ropa hej. Sverige ligger kvar med ett genomsnittligt dödstal runt 40 per dag. Det innebär lite mer än en halvering från toppnivåerna i början av april. Veckan mellan 11 och 17 april nådde i och för sig upp till ett genomsnitt på 97 döda, men redan veckan efter var man nere på 82 döda. Från början av april då det hela tog fart på allvar är veckogenomsnitten 88, 97, 82, 76, 74, 60, 51 och 40. Från slutet av maj ser det ut som om antalet planat ut runt 40.

Det här är faktiskt ganska gräsligt. Vi ligger idag på nivåer runt 40 procent av toppnivåerna i början av april. Allt tal om en ”andra våg” är meningslöst när vi inte på långt när är ute ur den första vågen.

Två procent i Norge
Om vi jämför med våra grannländer och några andra drabbade länder blir det hela ännu tydligare. Det här är enkelt med hjälp av siffror från ourworldindata.com, även om vi får en viss tidsförskjutning jämfört med de korrigerade siffror jag använde nyss. Sverige hamnar då på ett ”maxvärde” strax över 10 döda per miljon invånare den värsta veckan strax efter mitten av april. Den senaste veckan hamnar på 3,14 döda per miljon, en siffran som kommer att korrigeras uppåt ordentligt när dagens katastrofrapport läggs in. Men även med de ”snällare” siffrorna ligger Sverige idag en bit över 30 procent av toppnivån.

Norge, Finland och Danmark ”toppade” strax före Sverige. Siffrorna från ourworldindata.com visar ungefär 1,5, 2,2 respektive 2,4 döda per miljon invånare den värsta veckan i mitten av april (mycket lägre än Sveriges siffror idag). Sedan dess har våra grannländer backat tillbaka till mindre än fem procent av toppvärdet (två procent i Norge).

De länder i Europa som drabbades först och mest har också lyckats få ner sina dödstal. Italien ligger idag på sex procent av toppnivån och Frankrike på drygt tre procent. Belgien är under två procent.

Förutom Sverige är det egentligen bara Storbritannien som haft problem med att trycka tillbaka dödligheten. I dag ligger man på ca 17 procent av toppnivån. Men det är fortfarande väldigt mycket bättre än Sverige.

Av de jämförbara länderna utanför Europa ser vi att USA har problem. Inte så stora som Sverige, men ändå. Idag ligger landet på ca 26 procent av toppnivån.

I Asien verkar man genomgående ha haft bra koll på förberedelserna inför en pandemi. Ryssland och Iran har en del problem, men länder som Japan, Sydkorea, Taiwan, Vietnam och Thailand lyckades undvika nästan allt. Idag ligger dödstalen i praktiken på noll.

Så vi får sätta vårt ”hopp” till Sydamerika. Där ökar nu smittspridningen i några av länderna. Samma sak gäller Mexiko. Men ärligt talat – inte vill vi väl jämföra oss med Mexiko.

Inte lätt med matte
Sverige står alltså fortfarande ut som en ”sårig tumme” och situationen har inte blivit bättre sedan jag skrev min krönika förra veckan.

Den som lyssnade till Löfven härom dagen i SVT Agenda fick kanske ett lite annorlunda budskap, men det är inte lätt att förstå vad Löfven baserade sina funderingar på.

Vill jag vara elak (och det vill jag ibland) kan jag kanske skylla på matematikundervisningen under Löfvens grundskoletid. I slutet av sextiotalet hade den ”nya matematiken” med tyngdpunkt i mängdläran nått sin tragiska kulmen. Min fru har fortfarande hela uppsättningen av ”Hej Matematik” i sina gömmor som en ursäkt för dåliga mattekunskaper. Själv slapp jag tack och lov eländet, delvis för att jag är några år äldre och delvis för att Tjörns kommun var gammalmodiga och ogärna införde alltför mycket nymodigheter.

I vilket fall som helst föll de undanflykter som Löfven förde fram platt till marken. Sverige har inte större andel gamla i statistiken än vår grannländer och misslyckandet i äldrevården beror inte på privatiseringen (de undersökningar som har gjorts pekar snarare på att privata utförare har lägre dödlighet). Och det går definitivt inte att skylla på dålig statistik i våra grannländer.

Så det är väl bara att backa tillbaka till det gamla ”vi såg det inte komma”. Tyvärr får det nog kompletteras med ”vi såg det inte fortsätta heller”.

Nej, svenskarna får nog stå ut med att klassas som paria i grannländerna ett bra tag till. Smittspridningen i Sverige är så otroligt mycket större att det inte är rimligt att gnälla om ”dålig behandling”. Vi får vara glada åt att åtminstone gotlänningarna är välkomna i Norge.

Frågan är väl snarare hur regeringen väljer att reagera på dagens hemska dödssiffror. Sedan 28 april då jag började föra statistik på egen hand har vi bara haft så höga siffror fyra gånger. Senaste gången var 15 maj och det är ju faktiskt mer än en månad sedan.

Preem fick ja
Det finns i alla fall ett par saker att glädja sig åt i nyhetsflödet. Skojigast och mest oväntat är att Stiftelsen för strategisk forskning satsar 50 miljoner på en forskningsreaktor i Oskarshamn. Tanken är att inom tio år bygga en liten blykyld fjärdegenerationsreaktor och bakom projektet står forskare från Kungliga tekniska högskolan samt Uppsala och Luleå universitet. Det ser alltså ut som om Janne Wallenius till slut får sin reaktor i Sverige. Jag återkommer förstås med mer information om det här.

Försöken att stoppa Preems nya crackeranläggning verkar också misslyckas. Det innebär att den äckliga högsvavliga bunkerolja som idag används för att driva fartyg och skita ner luften i hamnstäder kan omvandlas till diesel och bensin. Det är en stor miljövinst och det är bara att hoppas att anläggningen verkligen blir byggd.

Men först tänker jag bygga en magnifik midsommarstång.

Filed under: Göte Fagerfjäll