TV och tidningar är fulla av berättelser om bränderna i Australien. Men förvånansvärt få verkar fundera på varför bränderna tillåts få sådana konsekvenser. Trots allt är ju bränder nästan ett normaltillstånd när 70 procent av skogarna består av eukalyptusträd.

Jag brukar lite då och då nämna att jag är född på Tjörn och att jag tillbringade hela min barndom där. Då lär man sig också ett och annat om eld och skogsbränder.

I och för sig har vi inte några stora skogar på Tjörn, men vi har något annat som brinner som fnöske, nämligen enbuskar. Kombinationen torrt fjolårsgräs och enbuskar är oerhört intressant för den som har den minsta läggning åt pyromani.

Vitt fluff
Det finns naturligtvis sådant som brinner ännu bättre. Förra våren ”snöade det” i stora delar av Sverige efter en ovanligt bra säsong för asppollen. Asparna blommade som aldrig förr och frökapslarna spred ett vitt ”fluff” som lade sig i tjocka lager.

En del barn och ungdomar kom på att det här fluffet var alldeles otroligt lättantändligt och i det närmaste exploderade. Jisses vad det brann efter den uppenbarelsen.

Eukalyptus
Men den intressantaste växten ur ett pyromanperspektiv är nog ändå eukalyptus. Här har vi ett träd som ”lärt sig” att dra nytta av bränder och som använder bränder för att utrota andra arter. En del av arterna är till och med beroende av bränder för att fortplanta sig.

De flesta eukalyptusarter kommer ursprungligen från Australien och där har växten nästan helt tagit över sedan klimatet började bli torrare för ca 20 miljoner år sedan. Eukalyptus är extremt bra på att hushålla med vatten och kan växa på mycket torra områden. Idag består ca 70 procent av skogarna i Australien av eukalyptusträd.

Eukalyptus är så bisarrt brandfarlig att man i ett land som Australien kan räkna med att varje skogsområde kommer att brinna inom en överskådlig tid. De lättantändliga oljor som lagras i bladen (eukalyptusolja) avdunstar i solen och bildar ett blått dis över skogarna. Bränder sprider sig inte framför allt via undervegetationen utan över topparna via de brandfarliga gaserna.

Portugal
Att eukalyptus brinner bra insåg man också 2017 i Portugal. Efter att pappersindustrin lärt sig använda eukalyptus i papperstillverkningen hade man planterat stora sammanhängande skogar av eukalyptusträd. Något som visade sig vara en utomordentligt dålig idé. Det brann något alldeles förfärligt, något som den gången (också) skylldes på klimatförändringar.

Idag har portugiserna förhoppningsvis lärt sig att eukalyptusskogar måste vara avgränsade av mindre brandfarliga områden. Det hade varit billigare att fråga vilken urinvånare som helst från Australien.

Skogarna älskar bränder
I Australien har urinvånarna alltid ägnat sig åt selektiv avbränning av skog. Det är ett av få sätt att undvika stora sammanhängande skogsbränder. Men på senare tid verkar den här tekniken ha fallit i vanrykte och till och med förbjudits (av miljöskäl). Det får man idag betala dyrt för.

I svensk media får vi ofta höra att bränderna i Australien beror på att det i år är ovanligt torrt och ovanligt brandfarligt. Det kanske är sant, men detta är faktiskt normaltillståndet för Australien. På sommaren är skogarna alltid vansinnigt lättantändliga och bränderna sprider sig otroligt snabbt. Så har det varit i 20 miljoner år och skogarna har lärt sig att älska det.

Undvik stora barrskogar
Vad kan vi då lära oss av bränderna i Portugal, Australien och Sverige?

Det viktigaste är kanske att se till att en brand inte sprider sig okontrollerat. Stora sammanhängande barrskogar (eller eukalyptusskogar) är alltid riskabla, även om de kan vara lönsamma.

Länder som inte vill plantera skyddande områden med lövskog får se till att ha väldigt bra brandbekämpning. Det duger inte att (som i Sverige 2018) skylla på klimatförändringar när huvudproblemet är att man inte byggt upp en civil organisation efter att den militära lagts ner.

Den som inte tror på att lövträd skyddar mot brand kan förresten roa sig med att på sommaren såga ett snitt i en björk (men håll er borta från mina björkar). Saven sprutar ut i en ordentlig stråle. Ett bestånd med björkar stoppar ganska ordentliga bränder.

Håll rent runt husen
En annan självklarhet är att högt torrt gräs och buskar brinner fantastiskt bra. Ofta hör man miljövänner tala om hur fint det är med ängar och högt gräs runt husen i stället för tråkiga gräsmattor. Lyssna för allt i världen inte på dem!

I Sverige inser numera de flesta fördelen med att elda fjolårsgräs. Man kan till och med få bidrag för det (något jag aldrig prövat).

Under en kort period på våren kan man faktiskt elda fjolårsgräs utan alltför stor risk att ställa till med skogsbrand. Sedan ökar risken snabbt. Den som tidigt har bränt av sitt fjolårsgräs slipper risken att någon illasinnad pyroman gör det lite senare och eldar upp huset på samma gång.

Riktigt intressant kan det bli efter ett eller ett par blöta och regniga år med stark tillväxt av gräs och buskar. När det sedan blir torrt igen ökar brandrisken dramatiskt.

Här verkar faktiskt både Australien och USA (Kalifornien) ha klantat till det riktigt ordentligt de senaste åren. Speciellt i Kalifornien lät man tydligen de vackra fälten stå med högt gräs och buskar. Det slutade inte lyckligt.

I både USA och Australien beskylls nu miljöorganisationer och miljömyndigheter för att ha förvärrat problemen genom att driva igenom regler mot avbränning och röjning.

Vildsvinen ställer till det
För egen del får jag nog se till att elda ordentligt i år. I hela Sverige växte gräset högt förra året och i Blekinge har vildsvinen sett till att det inte längre går att klippa gräset ens i närheten av husen.

Som tur är har ingen någonsin fått för sig att plantera barrskog i närheten av våra hus. Gamla tiders bönder var helt på det klara med vad som gällde och i år tänker jag såga ner den enda gran som har lyckats smyga upp i närheten av huset (mitt i ett stenröse).

Det är bättre än att skylla på klimatförändringar.

Filed under: Göte Fagerfjäll