Miljöpolitik ända in i kaklet
Allt skall just nu ske ”ända in i kaklet”, åtminstone om man lyssnar till våra politiker. Tanken är väl att det skall låta uthålligt och bra, men uttrycket kan också (miss)tolkas som dum envishet. Något som förresten stämmer alldeles utmärkt med dagens energi- och klimatpolitik.
Risken är stor att man ”gör både dig och miljön en björntjänst”, som Jönköpings kommun råkade skriva om sin satsning på elbilar.
Att driva en fråga hela vägen in i kaklet syftar rimligen på simtävlingar och om att inte sluta förrän loppet är avblåst. Tyvärr kan man minst lika lätt få en inre bild av den korkade, men envise figuren som gång efter annan backar och springer in väggen med huvudet före.
Problemet är förstås det gamla och väletablerade uttrycket ”köra huvudet i väggen”, med betydelsen ”envist fortsätta i en omöjlig situation”. Jag har mycket svårt att förstå hur talskrivare i flera politiska partier kan fastna för ett uttryck som så lätt kan missförstås och som nästan säkert ger en negativ bild.
Björntjänst
Ännu värre, eller ännu roligare, är det när politiker använder uttryck på ett helt felaktigt sätt. Jönköpings kommun ville slå ett slag för elbilar och lät tillverka en roll-up med texten: ”Gör både dig och miljön en björntjänst” i jättebokstäver (se artikel i Aftonbladet). Meddelandet stod tydligen uppe under Jönköpings trafikantvecka och ingen ansvarig insåg missen förrän skämten började hagla på Facebook.
Kirunas temperaturkurva
Nu skall det här inte handla om Ulf Kristerssons och Annie Lööfs respektive talskrivare (för det är väl inte samma person). Deras märkliga förkärlek för ”in i kaklet” kanske beror på att de i grunden är simmare eller plattsättare, vad vet jag.
Då är det betydligt värre att så mycket av vår energi- och klimatpolitik verkar gå ut på att köra huvudet i väggen. Alla verkar helt ointresserade av att dra erfarenheter av historiska data och i de få fall då man gör det verkar man inte vilja ifrågasätta märkliga data.
Ta till exempel jättenyheten om Kirunas gigantiska temperaturhöjning med 3,2 grader de senaste 100 åren. Nyheten fick ett väldigt genomslag i bland annat SVT och SR och baseras på en information från EDJNet, en europeisk journalistorganisation som säger sig vilja använda statistik i nyhetsförmedlingen.
(**** kommentar 26/9 och 29/9 – EDJnet har nu dragit tillbaka och senare ändrat data för Kiruna, se slutet av krönikan****).
Om man tittar på temperaturkurvan i länken ser man något mycket märkligt. Från 1900 fram till 1996 svänger temperaturen fram och tillbaka runt ett medelvärde på -3,2 °C. Därefter kommer en extremt brant stigning fram till 1999 upp till +0,2 °C och därefter ligger temperaturen ganska jämnt och stadigt runt ett medelvärde på +0,2 °C.
Det här luktar ändrade mätförutsättningar lång väg. Nästan hundra år hyfsat stabil temperatur, avlöst av tre års snabb förändring och sedan nästan 20 år stabil temperatur på den nya nivån.
Tyvärr har jag inte SMHIs data för Kiruna, men okorrigerade temperaturserier från Kirunas flygplats pekar på en uppgång med drygt 0,5 °C sedan mitten av nittiotalet. SMHIs genomsnittsdata för hela landet visar ytterligare ett par tiondelar. Inga av de här serierna tyder på extrema temperatursprång i slutet av nittiotalet, även om El Nino 1998-1999 ger en liten topp 1999.
Men inga invändningar av den här typen finns med i medias presentationer. Ingen verkar ens ha frågat någon statistikkunnig på SMHI. I stället tar man katastrofsiffrorna som ”gudsord” och kör rakt in i kaklet. Eller kanske var det rakt in i väggen.
Liten uppvärmning?
EDJNet verkar i och för sig ha jobbat hårt med sina temperaturdatabaser och sin presentationsteknik. Det finns data för en mängd städer över hela Europa och för det mesta ser kurvorna lite rimligare ut än för Kiruna.
Vi har alltså genomgående en värmeperiod som kulminerade på trettio- och fyrtiotalet (med avbrott i krigsvintrarna). Vi ser den kallare perioden från sextiotalet till början av nittiotalet och återgången till varmare väder från slutet av åttiotalet.
Kurvan från Stockholm visar en temperaturhöjning med en grad sedan 1900. Här verkar man ha tagit SMHIs temperaturkurva ”rakt av”.
Annars verkar det genomgående temat vara detsamma över hela Europa. Sextio-, sjuttio- och åttiotalen var ganska kyliga överallt i Europa. I slutet av nittiotalet vände det snabbt uppåt och stabiliserade sig sedan omedelbart på samma nivå eller ett par tiondelar över den från trettio- och fyrtiotalet.
Man skulle faktiskt utan större problem kunna använda data från EDJNet för att hävda att uppvärmningen är ganska liten och att vi absolut inte kan dra några slutsatser om ökad uppvärmningstakt på senare tid. Tvärtom ser vi knappast ens effekten av den senaste El Nino-episoden, utan i stället en förvånansvärt jämn temperatur de senaste tjugo åren.
Men det är klart – det snabba och omotiverade ”hoppet” i slutet av nittiotalet är svårt att förklara. Det märks inte lika mycket i statistiken från sydligare breddgrader, men högre upp blir det uppenbart att en märklig korrektion gjordes 1996.
Energi in i väggen
EDJNet har kanske inte perfekt kontroll på sina siffror, men de försöker i alla fall använda statistik. Ingen behöver heller rapportera uppenbara missar utan att kontrollera. Men svenska journalister verkar tyvärr ha skolkat på statistiklektionerna och ser inte ens de mest flagranta fel. Det är synd.
Allra värst blir det när man kopplar samman klimatpolitik och energipolitik. Då åker alla kontroller all världens väg och dyra misstag kan rapporteras som framgångar.
Det intressantaste i det här fallet är nog energipolitiken i Tyskland. Vid det här laget har ”energiewende” och satsningen på sol och vind pågått så länge att det finns långa dataserier med objektiva data. Ändå ser man ytterst sällan några negativa rapporter om energiomställningen i Tyskland.
Sämst i klassen
Tyskland började redan vid sekelskiftet att satsa hårt på vind- och solenergi, men 2010 ökade satsningarna dramatiskt. Då beslutade man att göra en storsatsning på miljövänlig el för att minska koldioxidutsläppen. 2014 skulle utsläppen ner med 27 procent, för att 2020 vara nere med 40 procent. Minskningen därefter skulle vara 55 procent 2030 och 70 procent 2040. Allt baserat på utsläppen 1990.
Det där med att basera minskningarna på 1990 gör förstås allt enklare, åtminstone i början. Från 1990 till 2010 hade ju Tyskland minskat sina utsläpp med 23 procent bara genom att stänga de värsta öststatsfabrikerna. Med 13 ton per invånare tangerade också 1990 de många toppåren för tyska utsläpp.
Att gå från 13 ton per person 1990 till 10 ton per person 2010 var alltså inte så svårt. Men sedan var det stopp. Från 2010 fram till 2017 har utsläppen per person egentligen inte minskat alls. Det handlar om knappt tre procent.
Under tiden har Storbritannien minskat sina utsläpp med mer än 25 procent och till och med Sverige har lyckats få ner sina minimala utsläpp med ytterligare 18 procent. Tyskland har idag mer än dubbelt så stora utsläpp som Sverige och 65 procent större utsläpp än Storbritannien. Detta trots att de tre länderna hade ungefär lika höga utsläpp per invånare 1970 (12-13 ton).
Dyr el
De senaste åren har som sagt Tyskland inte minskat sina koldioxidutsläpp och man har naturligtvis inte en chans att nå ner till utsläppsmålet 7,8 ton år 2020. Att nå 5,9 ton 2030 eller 4,9 ton år 2040 verkar ännu mera otänkbart. Detta trots att Storbritannien redan ligger på 5,9 ton och Sverige på 4,6 ton.
Vad har då gått fel?
Tja, det är väl alldeles uppenbart att höga elpriser inte motiverar någon att byta från fossila bränslen till el. Kostnaden för en massiv satsning på vind- och solenergi är gigantisk och elpriset har stigit till en nivå då elenergi inte är konkurrenskraftig jämfört med andra energislag.
I det läget är det bara ”lök på laxen” att vind- och solenergi, trots priset, står för en så relativt liten del av elenergin.
Kostnaden för att öka andelen vind- och solenergi ökar dessutom snabbt, eftersom en allt större del av energiproduktionen blir volatil. Överproduktionen under blåsiga dagar blir svår eller omöjlig att sälja, samtidigt som reglerkraften blir allt dyrare att hantera.
Men Tyskland fortsätter ändå ”ända in i kaklet”. Vind och sol skall stå för hälften av elproduktionen, kosta vad det kosta vill.
Sverige visade vägen
Tysklands väg kommer varken att minska kol- eller oljeberoendet. Ingen vettig villaägare kommer att byta sin oljepanna mot värmepump och inget vettigt företag kommer att elektrifiera sin produktion för att öka kostnaderna.
I Sverige gick däremot både villaägare och företag över till el när vi byggde ut vattenkraften och kärnkraften från sjuttiotalet och framåt. En stabil elförsörjning och låga priser ledde till en energirevolution.
Resultatet lät inte vänta på sig. 1970 släppte Sverige ut 12 ton koldioxid per invånare. 1980 hade det minskat med nästan 30 procent (8,6 ton) och 1990 med ytterligare 22 procent (6,7 ton). Då var både elproduktion och elanvändning uppe i dagens nivå.
Också efter 1990 minskade koldioxidutsläppen i Sverige, om än inte i samma takt. De senaste 27 åren har utsläppen minskat med ca 30 procent, framför allt beroende på effektiviseringar.
Däremot har inte sol- och vindenergi bidragit till de minskade utsläppen. Elanvändningen idag är ju inte större än den var 1990 och redan 1990 producerades all el utan koldioxidutsläpp.
Rakt in i väggen
De senaste 50 åren har Sverige på ett effektivt sätt visat att god tillgång på billig el är ett mycket bra sätt att minska koldioxidutsläppen. De svenska utsläppen har sedan dess minskat med mer än 60 procent, trots en kraftigt ökad industriproduktion.
Tyskland har på ett lika effektivt sätt visat att en satsning på vind- och solenergi innebär dyr el och höga utsläpp av koldioxid. Den nya energipolitiken inleddes så smått runt år 2000 och drog igång i full skala år 2010. På 17 år har koldioxidutsläppen minskat med 11 procent. Under samma tidsrymd, från 1970 till 1987, minskade Sverige koldioxidutsläppen med 41 procent.
Trots detta har Sveriges politiker beslutat sig för att överge den effektiva svenska energipolitiken och i stället övergå till den bevisat usla tyska energipolitiken.
Det kan man både kalla en verklig björntjänst för miljön och att köra huvudet i väggen.
********************
Tillägg 20180929
********************
Sedan jag publicerade den här krönikan har det hunnit rinna en hel del vatten. EDJNet insåg först att deras data för Kiruna och en rad andra städer långt norrut var felaktiga och plockade bort figurerna. Efter omräkning finns nu en ny version för Kiruna, där temperaturhöjningen anges till 1 °C i stället för 3,4 °C.
Sveriges Radio fortsatte att använda 3,4 °C, bland annat i miljöprogrammet Klotet. Men till slut kom en kortfattad dementi i Dagens Eko.
Jag tog naturligtvis en kopia av de gamla figurerna, så jag har roat mig med att göra en egen figur med både den gamla och nya kurvan. Den ser ut så här (klicka här för en större version):
Från 1999 och fram till idag är kurvorna identiska. I princip är de också identiska från 1890 fram till 1999, men med 2,5 °C förskjutning och ett par ytterst små ändringar på åttiotalet och mitten av nittiotalet. Jag behövde bara justera några få noder en aning för att det skulle stämma ”på pricken”.
Spelar då den här lilla ”malören” någon roll? Ja, media gick ju faktiskt ut stenhårt med den här nyheten eftersom den bevisade att klimatmodellerna fungerar och att temperaturökningarna verkligen blir större ju längre norrut man kommer. Varken SVT eller SR hade några problem med att hitta experter som kunde förklara varför originalkurvorna var sanna.
Ändå kunde vem som helst (till och med jag) se att något var dramatiskt fel. Harmagedon inträffade ju faktiskt inte 1999, utan allt pekade på modellfel. Men media och experter ville så gärna att nyheten skulle vara sann att de inte brydde sig om att kolla.
Vad innebär då den korrigerade och förmodligen ganska korrekta temperaturkurvan för Kiruna (och en rad andra städer långt norrut)?
Till att börja med blir det svårare att bevisa tesen om ökad uppvärmning ju längre man kommer från ekvatorn. Det är tråkigt, eftersom det är en grundpelare i alla de klimatmodeller som används.
Det blir också svårare för experter som Johan Rockström att driva tesen om dramatiskt stigande temperaturer de senaste åren. Katastroferna framstår som betydligt mindre katastrofala.
Är det kanske dags att brännmärka EDJNet som klimatskeptiker?
************** Tillägg **************
Några av kommentarerna till det här inlägget kommer med all sannolikhet från en person som använder ett mycket stort antal alias (bland många andra Per Havridsdotter, Nissmo, Patrik, Britt, Emil, Stina och Britt). I det här fallet handlar det om Per Havridsdotter och Emil Nilsson.
Filed under: Göte Fagerfjäll
I rådande kaos ang regering och ministerposter så föreslår jag Göte Fagerfjäll till både ’Energi & Miljö’ minister. Eller åtminstone rådgivare.
/Ronny
EDJnet har nu tagit bort datan för Kiruna eftersom den misstänks innehålla felaktigheter som behöver utredas, precis som du misstänkte.
Så nog verkar de seriösa i sin intention att påvisa objektiva, korrekta data.
Enkel fråga:
Är det kanske kakel i botten i bassänger?
Så varför gör inte Tyskland som Sverige brukar göra, beskatta kol och olja hårdare?
Ja, så kan det gå. EDJnet har alltså insett att något är dramatiskt fel med data från städer norrut.
Förmodligen ligger det någon ”kompensation” för att det enligt klimatmodellerna bör bli större uppvärmning närmare polerna. Den kompensationen verkar ha lagts in under perioden 1996 till 1999 och syns inte lika mycket för städer längre söderut. Gå in på https://www.onedegreewarmer.eu/list för att se övriga städer.
Men det här kastar förstås en skugga över hela datahanteringen. Som i alla modeller stoppar man in diverse konstanter och variabler för att få det hela att ”gå ihop” på slutet. Några vänner brukar tala om den utmärkta ”Janssons konstant” som är precis så stor som den behöver vara.
Om vi utgår från EDJNets temperaturkurva från Kiruna och räknar baklänges beroende på breddgrad blir resultatet ganska intressant. Då försvinner mycket av uppvärmningen även för resten av de städer som finns med i databasen. Då försvinner också de märkliga ”skutt” som faktiskt finns i alla diagram, om än i mindre omfattning.
Vi väntar med spänning…
/göte
Hej pJ
Tyskarna är lite känsliga för det där med kraftigt ökade skatter. Redan de höga elpriserna har fått många att gnissla tänder, men trots allt är inte el lika viktigt i Tyskland som i Sverige. Ingen vettig människa värmer ju sin bostad med el och elförbrukningen per hushåll är mindre än hälften jämfört med Sverige.
Idag är eldningsolja lågbeskattat i Tyskland. Priset till kund är lite drygt hälften av vad det är i Sverige. Den politiker som får för sig att dubbla priset kan nog räkna med att åka ut på ändan i nästa val. Samma sak gäller bensin och dieselolja, även om skillnaden mot Sverige inte är lika stor.
För en villaägare kostar det uppskattningsvis lite mer än fyra gånger mer att värma huset med direktverkande el jämfört med att ha en oljepanna. Om han/hon investerar i en värmepump minskar skillnaden till ”bara” det dubbla. Med andra ord – den som kastar ut oljepannan har hål i huvet.
/göte
Hej Göte
Jag är konfunderad över utvecklingen av din krönikespalt. Förr var den en kul blandning av teknikhändelser. Men de senaste åren har den alltmer blivit någon slags personlig fetish för ifrågasättande av energi och klimatfrågor. Missförstå mig inte Du får jättegärna ifrågasätta en massa sakkunnigas kunskap. Men borde du inte driva såna frågor på ett privat forum? Ellinor ska väl vara en politiskt oberoende tidning fokuserad på elektronik branchen? Men jag kanske missförstått något?
Kan du hjälpa mig genom att berätta varför det blivit så ensidig i din krönika?
Hälsningar
Per
Jag lyssnade just på Sveriges Radios ”Klotet”, ett direktsänt miljöprogram med bandade inslag. Ett av inslagen handlade om de stora temperaturökningarna i Kiruna.
Och tänk – inte ett uns av ifrågasättande. Programledarna, som brukar kalla sig ”Sveriges bästa miljöjournalister”, hade utmärkta svar på varför temperaturstegringen med 3,4 grader var fullständigt rimlig. Gissningsvis kommer de inte att tro på dementin från EDJnet när de någon gång blir informerade om verkligheten. Patetiskt.
Ett annat inslag handlade om brunkolet i Tyskland. Där hade man fortfarande grundinställningen att Tyskland är föregångare eftersom man satsar mest på vindkraft. Medlen är som vanligt viktigare än målen.
Det hela är faktiskt pinsamt.
/göte
Hej Per
Jag förstår dina synpunkter och du kan nog räkna med fler teknikhändelser i spalten i framtiden. Men det blir säkert en hel del klimat och energi också, inte minst för att det är viktiga frågor både för Sverige och elektronikbranschen. Sedan skall jag förstås inte sticka under stol med att ämnena intresserar mig också.
Det där med personlig fetish har jag faktiskt lite svårt att förstå. Grundprincipen för alla mina krönikor är att de baseras på så objektiva data som möjligt. Det är därför det ibland kan bli lite mycket siffror.
Att mina slutsatser ibland skiljer sig från andras – tja sånt händer. Jag är faktiskt mer förvånad över att såpass många drar de slutsatser de drar, trots att lättillgängliga data pekar på motsatsen.
En sommar fylld av egenartade uttalanden och märkliga händelser har avlösts av en valkampanj med samma sak. Kanske vi får ett lite lugnare debattklimat nu och då är det väl dags att hugga tag i elektronikhändelserna på allvar.
Eller något sådant.
/göte
Hej Göte
Då förstår jag lite mer vad som hänt. Och ser fram emot lite alternativa krönikor framöver igen
Fetish var kanske fel ord. Jag har bara känt att det varit så uppenbart personliga värderingar, därför kändes det inte helt rätt i Ellinor
Sedan är det väl alltid bra att granska den breda mediebilden som ofta är mer intresserade av svarta rubriker än bakgrundsriktighet.
När jag ändå skriver kanske jag skulle passa på att ge lite personlig tolkning av det du skrivit i klimat och energi. Spontant så känns dina resonemang för enkla. Det bör vara mer komplicerande parametrar med i dessa frågor. Jag har svårt att tro att de som står bakom underlagen till Parisavtalet baserar allt på diverse temperaturdata från SMHI eller EDJNet? Eller att världens olika länders samlade sakkunniga i energiteknik är så inkompetenta att de gör en komplicerad höna av det du kan förklara som en självklar fjäder?
Eller att flera stora multinationella företag/brancher, såsom t.ex fordonstillverkare, skulle vända om hela sin befintliga enorma produktionsbas om klimatstatistikens tolkningar är så enkla att avfärda som i dina krönikor?
Jag vet inte. Men ett tips kan vara att du kanske ska granska Parisavtalets eller VW’s beslutsunderlag också och se vad deras data baseras på?
Hälsningar
Per
Hej Per
Det vimlar av komplicerade parametrar i klimatdebatten, så jag brukar hålla mig till enkla observerbara fakta. Om till exempel modellerna säger att vi har vatten upp till knäna, medan vattnet faktiskt bara går till fotknölarna så föredrar jag verkligheten framför kartan/modellen. Lite simpelt, men inte helt fel.
Jag lägger faktiskt ganska mycket tid på att granska klimatmodeller och underlag från till exempel IPCC, men till syvende och sist är det ändå modellen kontra verkligheten som är den verkliga testen. Resten blir alldeles för mycket en diskussion om påvens skägg.
Det intressanta är att så många trovärdiga institutioner ägnar så mycket tid åt att mäta och ställa samman verkliga temperaturserier, verkliga havsnivåmätningar och massor av annat. Bra och hyfsat objektiva data finns fritt tillgängliga. Det är ”bara” att jobba lite.
Samma sak gäller till exempel dieselmotorer och bilar. Jag hittar inte på några data och jag letar inte efter dem hos dubiösa organisationer. Det räcker att gå till SCB, IVL eller någon av de andra institutionerna som ägnar all sin tid åt att samla och sammanställa data.
Att sedan slutsatserna blir lite oväntade – tja det förvånar mig också. Ofta räknar jag om resultaten flera gånger och med olika förutsättningar innan jag faktiskt tror på det.
Verkligheten är verkligare än kartan.
/göte
Per H.
Jag har sällan tyckt att Göte far med ”uppenbart personliga värderingar” annat än då han klagar på vildsvin, kokar äppelmos eller talar sig varm om cyklar. Det är honom väl unt.
Däremot är jag överlycklig åt att Göte drar runt med allehanda FAKTISKA data på ett seriöst och korrekt vis.
Det borde fler göra.
Tack Göte för analysen om temperaturen i Kiruna. Klimatfrågan är viktig och vi har inte råd med missuppfattningar.
Nej, detta är ingen personlig fråga utan något som många tekniker är bekymrade över.
Klimatomställningen handlar till stor del om teknik som kräver utveckling och investeringar. Besluten som behöver fattas är svåra och obekväma ock kostnader och konsekvenser är stora så det är väldigt viktigt att inte myter får stå oemotsagda.
Många av oss arbetar med teknik som skall minska utsläpp av växthusgaser. Mycket av den tekniken bygger på att fossila bränslen kan ersättas med el. Och det gör frågan om vi kommer att få tillgång till tillräckligt mycket CO2-fri el till den stora utmaningen. Med riktig statistik kan vi förstå både vad vi behöver göra och hur lång tid vi har på oss.
Leif
Det kom en dementi i slutet av kvart i 5-ekot idag.
Måste kännas jobbigt, när man på ett så gediget sätt lyckats förklara varför de felaktiga uppgifterna var fullständigt rimliga.
/göte
Man kanske skulle fråga dessa individer vad de tycker nu när det de vet ska hända, inte händer.
https://www.forbes.com/sites/michaelshellenberger/2018/09/11/had-they-bet-on-nuclear-not-renewables-germany-california-would-already-have-100-clean-power/amp/
Hej Henrik
Det obehagliga är att alla politiker nog ”egentligen” känner till problemet. Men de politiska låsningarna gör det i det närmaste omöjligt att göra rätt. Det är lättare att fortsätta köra huvudet i väggen.
Man får i alla fall vara glad åt att Ebba Busch Thors chansning gav resultat. Hennes utspel om kärnkraften verkar ha belönats med två eller tre procent extra i väljarstöd. Det visar att väljarna börjar inse att det finns ett problem.
Sedan har vi förstås Tyskland. Miljörörelsen kräver att kolkraften skall stängas och Merkel vet mycket väl att det enda politiskt gångbara alternativet just nu är en massiv satsning på rysk naturgas. Det är ett alternativ som Trump och USA vänder sig mycket starkt emot, senast i Trumps tal till FNs generalförsamling (värt att lyssna på förresten).
Inte så kul att vara Merkel heller de närmaste åren.
/göte
Yess! Min enda insats i politikens labyrinter var när jag stod på torget och mumlade ”Sluta bjäbba – Rösta Ebba!”
Jag önskar att jag inte bara mumlat. Då kanske vi hade sluppit dagens läge. Allt är som vanligt mitt fel!
Jag är lite kluven till KD. De har ju varit med och bestämt i kärnkraftsuppgörelsen att just bara kärnkraftens inte ska få nåt stöd. Och att man bara ska lita till att marknadskrafterna ska börja forska om kärnkraften lär ju inte hända heller när nu ekonomin redan är för dålig pga politiska beslut.
Liberalerna ligger lite mer rätt på det när de säger att andra energikällor inte heller ska ha stöd. https://www.liberalerna.se/politik/karnkraft/
I debatten där Ebba hoppade på Björklund för att han sa att kärnkraften har blivit undanskuffad för att kärnkraftsuppgörelsen sagt att vi ska ha 100% förnyelsebart till 2040, där hade ju Björklund också rätt.
Visst är det ibland lite synd om Björklund. Han tvingades in i kärnkraftsuppgörelsen mot sin vilja och känner sig sedan låst till att försvara den. Detta trots att han säkert inser att partiet skulle kunna vinna en del röster genom att propagera för en vettigare politik.
Att i stället i valdebatten gå ut och driva EU-frågan ”in i kaklet” – tja det var väl alldeles ovanligt tondövt. Kampen för euron vinner inte många röster just nu.
/göte
Hej Göte, jag tänker visst på energiuppgörelsen. I den var inte Liberalerna med så jag tycker inte de hade behövt vara så tysta om kärnkraften inför valet. Blir inte klok på om det faktiskt funnits någon kärnkraftsuppgörelse.
Jag ändrar mig om att energiuppgörelsen skulle tvinga ner kärnkraften (Ebba hade rätt), så här står det:
”Målet år 2040 är 100% förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.” https://www.regeringen.se/49cc5b/contentassets/b88f0d28eb0e48e39eb4411de2aabe76/energioverenskommelse-20160610.pdf
Haha, där fick jag för att jag skrev utan att ha kollat fakta. Det är med andra ord inte alls synd om Björklund. Han valde bara fel stridsfråga.
Det positiva med energiöverenskommelsen var väl att den satte stopp för den vansinniga effektskatten på kärnkraft, där producenterna betalade skatt på reaktorernas teoretiska maxeffekt. Man sköt också fram beslut om nedläggningen så att politikerna i ”bästa fall” skulle kunna slippa stridsfrågor, medan allt löste sig själv.
Det dåliga med energiöverenskommelsen är väl i stort sett alltsammans. Vi har plötsligt gett massor av makt åt aktivister som Svante Axelsson (nationell samordnare för Fossilfritt Sverige) och andra liknande figurer. Det går att göra väldigt många märkliga saker utifrån energiöverenskommelsen.
Men dåliga överenskommelser kan förhoppningsvis rivas upp.
/göte
Hej
Angående kärnkraften. Ni som var födda på den tiden det röstades om kärnkraft på 80 talet kanske kan tala om varför kärnkraft var så kontroversiellt då att man måste folkimrösta?Det kan ju inte handlat im investeringsnivån eftersom det samtidigt skulle bestämmas att det bara skulle få finnas en viss tid?
Vad var det som skrämde på den tiden och är de problemen lösta?
Och vad är det idag som gör att kärnkraft är en så het politisk potatis. Att det ger låga CO2 utsläpp är ju givet. Vad är det då?
Lite synd är det dock om oss alla (även Björklund) , hade behövts ett parti till som kämpat för kärnkraften. Undrar om det där med 100% förnyelsebart var det som gjorde att Liberalerna inte ville vara med.
För övrigt är det konstigt hur starkt/positivt ordet förnyelsebart är (trots att det inte är så fantastiskt, förutom vattenkraften). På nåt vis så skulle man behöva ett lika starkt positivt ord för kärnkraft.
Hej Emil, folk är rädda. Bl a kom det ju en film kallad ”The China Syndrome” (tror det var ett scenario däri lagom timing till Harrisburgolyckan. Därefter så ”visste” alla hur farligt kärnkraft är. Att fakta visar tydligt att kärnkraft är den klart säkraste energikällan spelar inte så stor roll då.
Sen är ju alla livrädda för lagringen av avfallet. Där passar man på att blanda ihop begreppen halveringstid och radioaktivitet. Det är svårt att förstå för de flesta att en väldigt lång halveringstid (typ Uran) leder till väldigt låg radiaktivitet. Så det där med att man måste lagra i 100000 år är ju hittepå.
Tycker att problemen är på en låg nivå jämfört med allt annat vilket inte hindrar att vi ska bygga med modernaste möjliga teknik (typ MSR, Molten Salt reactor) i framtiden för ännu bättre ekonomi, verkningsgrad, säkerhet, effekt och energi och minskad mängd avfall.
Tappade meningen om China syndrome, filmen handlade om en härdsmälta som smälte sig genom hela jorden till Kina. https://en.wikipedia.org/wiki/The_China_Syndrome
Tack Göte för uppdateringen. Ändå bra att EDJNet har backat, verkar väl som de vill hålla sig till fakta i alla fall. Vad tror du har hänt eftersom de helt plötsligt kan presentera andra siffror?
Här är en länk med lite historik om MSR. Vågar man satsa på detta worldwide så känns det hoppfullt. Lite kluven blir man ju till att Kina leder utvecklingen men någon annan som tar tag i det i stor skala finns inte. https://youtu.be/lLHBfolE6Hs
Hej Henrik
Intressant länk.
Och vad har hänt med EDJNet? Jag får en obehaglig känsla av att man hade lagt in en kraftig korrektionsparameter för breddgrad för att få data att stämma med modellerna. När jag tittade på olika städer med första uppsättningen data såg det i alla fall ut så. Problemet var väl i så fall att man körde korrektionen från ett år till ett annat och då blev korrektionerna väldigt uppenbara för städer långt norrut.
Nu verkar i alla fall EDJNet vilja göra rätt och det skall dom ha kredit för. Men hela historien visar att det finns ett lite för stort intresse lite varstans av att justera mätdata för att få verkligheten att stämma med kartan. Om objektiva mätdata görs subjektiva är det svårt att veta var man skall starta.
Med lite tur kanske EDJNet kan bli en användbar referensserie. Men jag tänker inte hålla andan medan jag väntar.
/göte
Hej igen
Jag fick aldrig nåt äkta svar på mina frågor ovan. Bara Henriks kommentar som var från andra diket
Finns ingen som sakligt kan tala om
1 Varför kärnkraften på 80talet var så kontroversiell att det krävdes folkomröstning?
2 efter att Ja sidan vann, varför beslutades att kärnkraft bara fick finnas en viss tid?
3 Vad är det som är löst sedan dess och som därmed enligt er gör kärnkraften helt okontroversiell som självklar kandidat idag?
4 Varför är slutförvaringsproblemet löst? Jag har hört att det inte är det? Varför tycker ni det är ett icke-problem om det sedan 1980 fortfarande inte hittats en lösning på?
Tacksam om ni orkar svara sakligt på dessa mina okunskaper
/Emil
Hej Emil
Jag skall försöka svara från min utgångspunkt (vilket förresten just nu är ett hotellrum i San Jose):
1. Allt som har med radioaktivitet att göra är kontroversiellt, men i Sverige hade kanske fysikern Hannes Alfvens tvärvändning i frågan extra mycket inverkan. Det fick Fälldin att ta ställning mot kärnkraften och det ena ledde till det andra. Men oberoende av det är kärnkraften en bra fråga för aktivistgrupper.
Sedan skall man inte bortse från att det finns risker och nästan värre – hotet är okänt och osynligt. Sådant går hem.
2. Från början stod valet mellan Ja och nej, men till slut gjorde opinion och det tuffa medialäget att det blev tre val: Absolut nej, nästan nej och lite grand nej. Det fanns egentligen inget renodlat ja-svar. Nästan nej (linje två) vann och det innebar att de påbörjade reaktorerna fick slutföras, men att kärnkraften skulle betraktas som en parentes.
3. Kärnkraften är aldrig en självklarhet, men som vanligt måste man väga fördelar mot nackdelar. Dagens kärnkraft är gammalmodig, men ändå utomordentligt bra på att producera koldioxidfri el när det behövs. Slutförvaringen är klumpig, men den fungerar även i dagens system.
De flesta av dagens nackdelar kan lösas i nästa generations kärnkraft. Verkningsgraden är otroligt mycket högre och restprodukterna kortlivade och få. Och kanske allra bäst – generation fyra kan ”elda” utbränt kärnbränsle.
Det här låter som Science Fiction, men tekniken har varit känd sedan femtiotalet och det finns reaktorer. Men sedan sjuttiotalet har det legat en våt filt över kärnnkraftsutvecklingen.
4. Slutförvaring fungerar väl i och för sig, men det vore bra mycket bättre att ”elda upp” resterna. Det skulle lösa slutförvaringen slutgiltigt.
Men som sagt – det handlar sällan om att välja mellan det perfekt goda och det fullständigt onda.
/göte
Emil:
Det rådde under tiden för Kärnkraftsomröstningen också en diffus skräckkänsla (inte bara i Sverige, utan mest överallt) att Kärnkraftverk = Atombomber som bara väntade på att detonera…
Vem vill bo nära en atombomb som kan brisera när som helst?
(För känsliga tittare skall understrykas att kärnkraftverk inte är lika med atombomber.)
Problemen som lyftes i debatten på den tiden hade hemskt litet att göra med verkligheten, utan det som regerade debatten var känsloargument av olika kaliber och fantasirikedom.
Lite mer om var kärnkraftsskräck härstammar från. Intressant att miljörörelsen var för kärnkraft på 60-talet. https://youtu.be/mI6IzPCmIW8
Tack för er tid till förklaringar och speciellt din utvecklande text Göte. Det gav mig en bättre bild (även om man kanske inte får hela bilden från folk som tagit ställning för ett alternativ 😊)