För ganska precis ett år sedan var många med mig rädda för ett fullskaligt militärt anfall mot Nordkorea. Situationen var helt låst och ”little rocket man” hade handen på kärnvapenknappen.

Idag, ett år senare, ser det ut som om Syd- och Nordkorea skall kunna komma överens om både kärnvapennedrustning, återföreningar av familjer och en fungerande arbetsmarknad. Sydkoreansk industri kan expandera med billig arbetskraft och Sydkoreanska elektronikföretag kan bli ännu större än vad de är idag. Tala om förändring.

Massor att vinna
Många tror säkert att det här bara är ytterligare ett säreget sätt för Nordkorea att spela maktspel, men egentligen är det nog bättre att välja en annan utgångspunkt. Man kan helt enkelt fråga sig vad Nord- och Sydkorea har att vinna och vad de har att förlora.

Svaret är att bägge länderna har ofantligt mycket att vinna på ett närmande till varandra.

Regimen i Nordkorea inbillar sig nog inte längre att Nordkorea av egen kraft skall kunna bli ett rikt och välmående land. Idag går det knappast att bygga välstånd på kol, järnmalm och kalk, som är några av Nordkoreas huvudprodukter. Att sälja vapen och kärnteknologi till skurkstater är heller ingen uppenbar framgångssaga. Däremot ser Nordkorea på nära håll vad som hänt i Sydkorea. Sydkorea är verkligen en fantastisk framgångssaga.

Så den uppenbara vägen framåt för Nordkorea är att hänga på Sydkorea.

Sydkorea behöver arbetskraft
För Sydkorea passar det här som hand i handske. Den sydkoreanska industrin behöver tillgång till billig arbetskraft och det finns inte längre i Sydkorea. Arbetskraftsinvandring är inget populärt alternativ, utan de sydkoreanska företagen gör som alla andra. De expanderar i låglöneländer i Asien.

Men möjligheten att i stället expandera i Nordkorea får det naturligtvis att vattnas i munnen på företagsledarna. Man kan få tillgång till massor av arbetare som är villiga att arbeta för relativt låga löner och dessutom stora landområden för att bygga fabriker. Och bäst av allt – alla talar koreanska och alla har i grunden en koreansk inställning till arbete. De flesta är dessutom hyfsat välutbildade.

I Väst tror nog många att Sydkorea är ute efter en återförening, men i Korea är intresset minimalt. En fungerande arbetsmarknad och vettiga förbindelser mellan de två länderna är mycket bättre, åtminstone på kort och medellång sikt.

Diktatur fungerar
Den stora risken för Nordkorea har alltid varit risken för invasion, revolution eller demokratisering. En extrem diktatur av Nordkoreas typ kan inte överleva sådant. Det gäller förmodligen också ledarna.

Men på senare år har Kina visat att också en mycket obehaglig diktatur kan kombineras med ekonomisk expansion. Ekonomisk frihet behöver inte nödvändigtvis innebära politisk frihet.

Kim Jong-un ser alltså en möjlighet att både sitta kvar vid makten och ändå skapa välstånd. Att i det läget offra atomvapnen är fullständigt rimligt. De har gjort allt de var tänkta att göra.

Alternativ till Kina
Ett nära samarbete mellan Nord- och Sydkorea innebär också att Nordkorea åtminstone delvis kan slippa ur Kinas järngrepp. Korea är redan idag en ekonomisk stormakt och tillsammans blir de ännu mycket större.

För man skall nog inte inbilla sig att den stora vänskapen mellan Kina och Nordkorea är så stor som de officiella tillställningarna brukar visa. I valet mellan Sydkorea och Kina är säkert blod tjockare än vatten.

Alla vet också att Kina vill dominera ”sitt” område. Taiwan ligger mer än illa till och Nordkorea är knappast superintresserade av enbart bli en vasallstat till Kina. Korea har förutsättningar att behålla sin ställning som fristående ekonomisk stormakt.

Elektronik
Och vad har då allt det här att göra med elektronik och elektronikmarknaden?

För en gång skull kan jag svara – jättemycket. Om allt fortsätter som det har börjat kommer Samsung, LG och alla de andra att expandera stort i Nordkorea. Mycket av det som normalt sett borde ha gått till Kina eller andra länder i Asien kommer i stället att hamna i Nordkorea.

Samma sak gäller bilindustrin, som förresten numera kan klassas som elektronikindustri den också. Hyundai, Kia, Daewoo och allt vad de heter kan producera i Nordkorea. Frågan om tullar mot USA kommer säkert upp, men man skall komma ihåg att det här är en viktig politisk utveckling för USA. Korea lär få anständiga handelsvillkor.

Alltför positiv?
Det här låter kanske för bra för att vara sant, speciellt med tanke på hur situationen var för ett år sedan. Ändå är den här utvecklingen långt ifrån osannolik. Vad diktatorer som Kim Jong-un gör är alltid svårt att förutse, men det finns otroligt mycket att vinna.

Samma sak gäller Sydkorea. De har fantastiskt mycket att vinna.

Enda förloraren är väl Nobelkommittén i Norge. De får otroligt svårt att slingra sig ur ett fredpris till Donald Trump och Kim Jong-un. För att inte tala om hur svensk media skall tackla det hela.

Men sådana problem har jag inga problem med.

Filed under: Göte Fagerfjäll