Några tusen reservaggregat löser problemet
Många med mig är nervösa inför kommande vintrar. Årets köldperiod visade med all önskvärd tydlighet att vi behöver maximal tillgänglig vattenkraft och maximal tillgänglig kärnkraft för att slippa elavbrott. Ändå kommer vi snart att börja lägga ner kärnkraften ”på riktigt”. Kanske det är dags att lägga en order på några tusen riktigt stora dieselkraftverk. På det sättet kanske politikerna kan rädda åtminstone en del av ansiktet.
Nu talar jag förstås inte om den typ av reservkraftverk som man kan köpa i närmaste järnaffär, utan om de containermonster på runt 1 MW som produceras av företag som Atlas Copco. Tusen sådana räcker i princip för att ersätta en ordinär reaktor. 10 000 aggregat ger nog tillräcklig marginal för att ersätta dagens kärnkraft och 6 000 räcker kanske för att hindra en katastrof.
Politiskt möjligt
Det här låter kanske fånigt. Att ersätta kärnkraft med dieselaggregat är naturligtvis olönsamt och ger dessutom kraftigt ökade koldioxidutsläpp. Den enda fördelen är att det hela faktiskt skulle kunna vara politiskt möjligt.
Problemet är att energipolitiken sedan länge slutat att handla om vad som är ekonomiskt vettigt eller vad som faktiskt fungerar. I stället handlar allt om vad som är politiskt möjligt. Försäljningen av Vattenfalls brunkolsanläggningar i Tyskland kostade till exempel de svenska skattebetalarna minst 6 miljarder kronor, utan att ge några som helst fördelar till någon annan än de tjeckiska köparna.
Politiskt sett är det rätt att bygga vindkraft och solenergi. Politiskt sett är det också rätt att lägga ner den svenska kärnkraften. Men politiskt sett är det fullständigt omöjligt att tillåta investeringar i nya stora gas- eller kolkraftverk. Det skulle bevisa att dagens energipolitik faktiskt inte håller.
Men brunkolsaffären visar också att det inte handlar om pengar. Kan man kasta bort sex miljarder kronor bara för att rädda miljöministerns ansikte kan man säkert kasta bort 50 miljarder kronor för att undvika att stå som ett fån och svamla om att man varit naiv.
Effektbudget
Grundproblemet är, som alla mina läsare säkert vet, att det är skillnad mellan effekt och energi. Ännu större är skillnaden mellan genomsnittlig effekt och toppeffekt.
Det här är orsaken till att energin från vindkraftverk inte kan räknas in i en effektbudget. Man kan helt enkelt inte lita på att det blåser hela tiden. Tvärtom vet man att vinden varierar kraftigt och att den producerade energin varierar ännu mer (faktiskt med kubiken på vindhastigheten).
Samma sak gäller solenergi. När det är natt, mulet eller regn blir det ingen energi från solpaneler. De kan alltså inte räknas in i en effektbudget de heller.
I början av sommaren publicerade Svenska Kraftnät en ganska bra rapport om det här. Det går också bra att läsa min krönika ”Äppelmos och effektbalans”. I grunden handlar det om att baskraften (idag framför allt vattenkraft och kärnkraft, men också en del kraftproduktion från fjärrvärmeanläggningar) plus reservkraften (de oljedrivna reservanläggningarna i Karlshamn och Stenungsund) måste klara hela det maximala effektbehovet en kall vinterdag.
På gränsen idag
Det här testades i full skala i vintras. Under den kallaste perioden av vintern blåste det nästan inte alls (typiskt för stabila högtryck). Som tur var kunde vattenkraften och kärnkraften köras för fullt, annars hade det gått riktigt illa. Vi låg obehagligt nära maxgränsen.
Från och med nästa år skall de stora kärnkraftsreaktorerna börja läggas ner, med början i Ringhals (först Ringhals 2 och sedan Ringhals 1). Det innebär att vi minskar vår baskraft dramatiskt. Redan en förlust på 1 GW är svår att klara och när kärnkraftens 8,6 GW är borta är uppemot 40 procent av tillgänglig effekt borta när den som bäst behövs. Det här kommer inte att fungera.
Det går heller inte att öka vattenkraftens produktion eller importen av el. Vi har helt enkelt inte kapacitet för varken mer import eller utökad vattenkraft.
Batterier räcker inte
De som talar sig mest varma för vindkraft brukar ta upp energilagring och möjligheten att jämna ut förbrukningen med vattenkraft.
Men när vi tittar på maximalt effektbehov är förstås vattenkraften redan fullt utnyttjad. Kvar finns då energilagring i batterier, svänghjul eller lokala pumpkraftverk. Inget av de alternativen fungerar i praktiken. Att skapa en batteribuffert som klarar en veckas svag vind kräver 168 kWh batterikapacitet per buffrad kW. För att ge batterierna rimlig livslängd (inga djupurladdningar och inga fulladdningar) måste vi upp i 200 kWh. Med dagens litiumjonteknik innebär det ett pris bara för batterierna på storleksordningen 600 000 kronor. Inalles får vi nog räkna med en miljon kronor och ett ton batterier per kW buffrad effekt. Att buffra 5 GW skulle kosta i det läget kosta ca 5 000 miljarder bara för batterierna och årlig avskrivningskostnad skulle hamna på minst 500 miljarder kronor.
Diesel fungerar nog bäst
Om vi inte vill ha kvar kärnkraften och inte vill bygga nya fossileldade kraftverk – tja då är det nog bara dieselalternativet kvar.
För att ersätta 5 GW med 1 MW-anläggningar krävs minst 5 000 enheter. I praktiken måste man väl ha minst 20 procent extra i reserv, så vi talar nog om 6 000 aggregat.
Tekniskt sett är förmodligen det här fullt genomförbart. Exakt var alla aggregaten skall ställas upp kan kanske vara ett problem, men så länge politikerna slipper se dem är det nog OK.
En stor fördel är att den här typen av aggregat produceras i hyfsat stora volymer. De kan beställas ”löpande” och kan förmodligen smygas in någon form av driftsbudget. Med lite tur kommer inga journalister att inse vad som hänt. Eftersom vi talar om ett sätt att rädda vindkraften är nog ändå intresset för avslöjande reportage ganska minimalt.
Kostar en slant
Hur mycket pengar talar vi då om? Tja, ärligt talat vet jag inte. Jag har inte kollat med Atlas Copco eller någon av de andra tillverkarna. Men det handlar rimligen om ett hyfsat antal miljoner per kraftverk. Till det kommer installation och underhåll. Med en bränsleförbrukning på 250 liter per timma och aggregat krävs det påfyllning ganska ofta.
Däremot är faktiskt inte bränsleförbrukningen orimlig. Vi talar om ungefär en kvarts liter dieselolja per kWh vid full effekt och utan skatter innebär det någon krona per kWh.
Att smyga undan sådär 50 miljarder kronor för att rädda ansiktet låter faktiskt som en bättre affär än att satsa 6 miljarder på absolut ingenting (den tyska brunkolen). Så jag kan nog tänka mig att satsa en krona på att detta blir den till nöds fungerande lösningen.
Tyvärr är nog ändå det mest sannolika att våra politiker struntar i att göra något och hoppas att det går bra ändå. Det alternativet är en lågoddsare. Dagens politiker brukar säga att ”energimarknaden får ta hand om problemet” och strunta i konsekvenserna.
Bäst blir sämst
Och varför är då just Sverige på väg mot så stora problem?
Det enkla svaret är att vi varit så duktiga. Vi har sedan länge avvecklat de få kolkraftverk vi en gång hade och vi har byggt upp hela vår energiförsörjning baserat på vattenkraft och kärnkraft. Det fungerar utomordentligt bra och när det gäller koldioxidfri elproduktion står vi som ett föredöme för hela världen.
Alla andra länder (utom Frankrike) har en elproduktion som är baserad på kol eller gas. Hundra procent av effektbehovet kan hanteras av befintliga fossilbaserade kraftverk.
Så när länder som Tyskland och Danmark satsar hårt på vindkraft sätter de inte hela sin elförsörjning i pant. Det kostar visserligen mycket pengar att låta de gamla anläggningarna stå i reserv, men ingen skulle vara dum nog att lägga ner dem. Då riskerar man ju en katastrof.
Men när Sverige lägger ner kärnkraften innebär det att produktionskapaciteten försvinner för gott. Vi har inga gamla kolkraftverk att falla tillbaka på. Och vad värre är – våra politiker kan inte ta risken att tappa ansiktet genom att bygga nya kol- eller gaseldade kraftverk. Då får hellre allt gå åt skogen.
På det här sättet blir de bästa de sämsta och vårt fall kan i det närmaste bli bibliskt. Inte så kul för oss, men det finns säkert många som ler i mjugg över ”die dummen Schweden”.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Intressant perspektiv Göte. Men jag tycker du förenklar kombinationen ny hållbar teknik + buffrad energi för mycket. Ofta kompletterar sol och vind varandra vädermässigt. Lokala större eller mindre pumpstationer/temporära dammar för effektbalanseringhar provats med lyckat resultat på många ställen och Sverige som är de 1000sjöarnas land är perfekt för detta. Och Sveriges stora geografiska fördelning innebär att vädret ofta fungerar på en betydande del i landet.
Till detta kommer andra nya energikällor såsom vattenströmkraft, vågkraft etc
Ett litet pedagogiskt exempel som du ju med förkärlek använder 🙂
Min solcellsanläggning ger nästan 20 MWh/år. Med en effekt på 21kW. 400 000 villainstallationer krävs för att ersätta nuvarande 8,6GW vår kärnkraft ger (när den som ofta inte är mer eller mindre nedstängd för service)
Eftersom många företag och verk satsar på att bli energioberoende m.hj.a bl.a solceller så kan vi på goda grunder anta att 100 000 villor räcker.
I Sverige finns enligt SCB över 1,6 miljon småhus och 500 000 fritidshus så att få ett par hundra tusen att på en 10års period att skaffa solceller är ingen utopi. Lägg därtill att en stigande andel solcellsägare skaffar elbil så får du en icke försumbar buffring där också(Japan har en spännande strategi kring detta)
Genom att koppla denna geografiskt balanserade produktion med lokala buffringar och övrig hållbar teknik så är inte jag orolig att vi inte ska klara en avveckling av kärnkraft. Betänk också att flexibiliteten och stabiliteten och möjlighet till villiga privatinvesteringar i denna lösning så har du något som enkelt kan anpassas när nyare teknik kommer (i princip enligt Moores lag :-))
Dessutom ligger det i det långsiktiga intresset att sänka vårt elenergibehov. Något som fortskrider m hj a energisnålare utrustning och sundare elkonsumptionslivsstil
Så allt detta sagt tycker jag politiken ändå har en hyfsat bra målbild för att nå något hållbart i långa loppet. Parisavtalet visar på en global vilja till förbättringar och Sverige är inte på nåt sätt unika i vårt ansvarstagande.
Glöm inte att ordet ”föredöme” har uppstått från historisk medvetenhet kring vad ett föredöme betyder för att få till stånd breda, positiva förändringar. 🙂
Rapport från 2012 bland annat om möjlighet att öka effekten i befintlig vattenkraft:
https://www.energiforetagen.se/globalassets/energiforetagen/bilder/potential-att-utveckla-vattenkraften.pdf?v=yT3B3GaCu9E_DpTjoYB6rwivmV0
Ingen tydlig siffra om potentialen förutom de skyddade älvarna fanns men den är ej försumbar. Om ekonomiska incitement för en effektutbyggnad finnes, exempelvis genom en effektbörs eller större genomslag av timdebitering, kan nog vattenkraften ge en del mer effekt.
Äntligen börjar t ex SvD allt oftare, om än i försiktiga ordvändningar, att uppmärksamma problemen kring vår kommande elförsörjning.
I dagens SvD skriver Mikael Törnwall bl a:
”Ytterligare en komplicerande faktor är att sol- och vindkraft till sin natur är mindre stabilt än till exempel kärnkraft. Om det inte blåser och solen inte skiner produceras ingen el. Tyvärr brukar konsumtionen vara som störst under perioder när det är mörkt ute och vinden mojnat.”
https://www.svd.se/overgang-till-fossilfri-el-kraver-andrat-beteende
Detta borde vara fullständiga självklarheter för alla, men dom flesta svenskar tycks fortfarande tro att en utbyggnad av sol och vind kommer att lösa problemen.
Det blir många Vindelälvskomplikationer om sjöarna ska göras om till energimagasin. Jag har besökt några Pumpspeicherwerke i Tyskland och liknande anläggningar i Pyrenéerna. Redan på experimentstadiet ger de ganska stora miljöskador i form av ödelagda stränder.
Beträffande Föredöme så är det kanske inte riktigt så etymologin ser ut. Men Hellquist har ingen uppfattning om det. Däremot har han mycket att säga om ”fördom”: Förut fälld dom (utan vederbörlig sakkännedom) är en del av artikeln under Fördom.
Fördom är nog betydligt mera aktuellt än Föredöme när det gäller kärnkraften.
Att buffra vindkraft med solenergi låter skojigt och grönt, men det blir inte mycket till buffert. Tanken är väl att kalla vinterdagar också är soliga, men framför allt är de korta. Man måste också kalkylera med kombinationen kyla, moln och vindstilla. Det krävs en verklig buffert.
Med tre miljoner elbilar och 20 kWh tillgängligt per bil har vi faktiskt 2,5 GW under en dag. Men perioderna utan användbar vind var i vintras mycket längre än så, ibland ett par veckor. Redan efter ett par dagar är bilarna ingen praktisk buffert. Dessutom är det ju synd om de stackars elbilsägarna som veckovis får klara sig utan bil i vinterkylan. Att använda elbilar som energilager låter kanske kul, men det är framför allt dumt och dyrt.
Att bygga om befintliga vattenkraftverk till pumpkraftverk ger en utjämning, men löser inte effektproblemet. Samma sak gäller utökad effekt i kraftverken. Vi har helt enkelt inte tillräcklig ledningskapacitet för att transportera mer el norrifrån dit den behövs. Att bygga pumpkraftverk i närheten av Stockholm låter nog som en bra idé för norrlänningar, men politikerna i Stockholm skulle nog få höra ett och annat från väljarna. Dessutom blir det bisarrt dyrt.
Till slut har vi den gamla käpphästen om att ”det blåser alltid någonstans”. Det stämmer inte. Vem som helst kan gå in på statistiksidorna och se hur prydligt vindkraften i närbelägna länder (i praktiken Norden plus Tyskland) stämmer överens.
Det är faktiskt väldigt lätt att se effekten av en massiv ökning av vindkraften. Man behöver bara ta de sammanslagna kurvorna och multiplicera dem med en faktor fem eller så. Resultatet blir dramatisk överproduktion under vissa perioder och kraftig energibrist under andra. Svängningarna verkar förbluffande stora för alla som har missat den där lilla detaljen med att effekten är kubiken på vindhastigheten. Vi andra är inte förvånade.
Så det kanske är dags att köpa lite aktier i Atlas Copco.
/göte
Jag tror att det blir som i somras, först när vi haft en rekordbrand så fattar man att man måste kunna släcka effektivt och ha brandflyget på plats. Först när vi får rejäl elbrist eller rejäla prisökningar så kommer folk att fatta att kontinuerlig el till hyggligt pris är ett måste.
Se möjligheterna, inte hindren. Vi måste börja nånstans med alternativ, hållbar energiproduktion. Och jag tror fortfarande lösningen är att tänka brett och flexibelt och i mångfald och numerär mikroproduktion
Ett lysande exempel är på-plats-omhändertagande av all spillenergi
https://www.eon.se/artiklar/againity.html?utm_medium=PaidSocial&utm_source=Facebook&utm_campaign=brand_awareness_w38&utm_content=brand_awareness_w38_againity&utm_id=5b9fa5aea100180358394026
Stora, dyra, komplexa, centrala anläggningar anser jag är dåtid. Låser fast oss i lösningar, är samhällssårbart och komplicerar elnäten och gör dem oflexibla som Göte nämner
Kärnkraft i begränsad skala kan absolut vara ett (helst övergångs-) alternativ. Men i långa loppet är den för riskfull och sårbar som huvudkälla. Av nämnda anledningar
Nån gång måste vi ta steget till nya källor. Varför inte nu när argument, investeringsvilja och bred förståelse finns? Se inte kostnaderna utan möjligheterna till mer jobb och ny teknik. Och en hållbarare framtid. Historiskt är stora infrastrukturprojekt välfärdsskapande. Om vi under resan måste rucka på vår bekvämlighet och sänka elförbrukningen, kanske till och med ransonera, är ingen katastrof i privatlivet. Kanske till och med nyttigt, skapar perspektiv och nya idéer. Nöden är uppfinningarnas moder 🙂
Filosofisk slutkläm; Med tanke på att kriser ofta förenar nationer så kan en elbrist kanske få vårt land bort ifrån den ökande polariseringen och bli solidariska igen… 🙂
Kärnkraft är inte riskfull och inte farlig och inte sårbar. Det är bara hittepå. Vi lägger enorma pengar på att lösa problem som inte finns med ökat antal döda och ökade koldioxidutsläpp och jätteökningar i pris för den enskilde. Vari ligger fördelen med det?
Hej Magnus
Möjligheter är fint, men att bortse från hinder är inte bra. Inget blir bättre för att vi bortser från hinder.
Visst finns det ett stort intresse för nya energikällor. Det finns också gott om kapital och gott om forskarresurser. Så, vem vet. Vi kanske löser de problem som står i vägen för en massiv satsning på vindenergi och solenergi. Det behövs ”bara” ett batteri som kostar och väger mindre än en tiondel och som inte använder giftiga och/eller sällsynta grundämnen. Det skall dessutom vara lätt att återvinna.
Eller vi kanske får se ett genombrott för ”kall fusion”. Omöjligt är det inte.
Eller så får vi se något helt nytt och jättegrönt. Sådant kan inträffa.
Men, att stänga hjärnan för faktiska problem och bara satsa på förhoppningar – det duger faktiskt inte i ett modernt samhälle. Speciellt inte om det stora negativa slutresultatet visar sig redan om ett par år, medan de positiva förhoppningarna kanske eventuellt visar sig om ett par årtionden.
Alla vi som gillar historia vet att sådant brukar sluta illa.
/göte
Magnus Ö:
Problemet är som alltid lagring av energi. Så länge som miljötalibanerna har inflytande kan du glömma pumpkraftverk i var och varannan sjö. Våra länsstyrelser håller ju på för fullt och beordrar utrivning av befintliga dammar, många med små, men naggande goda, elkraftverk. Utrivningarna skall gynna faunan såsom fiskar, musslor mm. Detta hade till följd att många vattendrag mer eller mindre torkade ut i somras med omfattande faunadöd som resultat, eftersom det inte längre fanns ett magasin från vilket man kunde hålla vattendraget igång. Totalt kontraproduktivt mao.
Att man skulle ge tillstånd till ett otal nya dammar får bedömas som tämligen utsiktslöst.
Energifrågan är alltför viktig för att överlåtas till okunniga lekmän (läs: politiker).
En gång i tiden var jag kärnkraftmotståndare. Man blir klokare med åren…
”vi vet vad vi har men inte vad vi får”
Detta har varit många ingenjörers älsklingsfras eftersom det befintliga läget ger faktiska data att räkna på och därmed den rekommenderade lösningen istället för osäkra satsningar man inte kan räkna säkert på
Det har också inneburit att de flesta företagsledarna och entreprenörerna inte kommer från det breda ingenjörsledet 😉
Jag är tacksam för investerare, innovatörer, visselblåsare OCH politiker som vågar ge forum för att hitta nya vägar framåt baserat på goda intentioner. Utan dem blir vi ofta kvar i befintliga beteendemönster och försöker förädla befintliga lösningar istället för att våga bryta ny mark
Jag förstår därmed vad ni säger. Men vi har olika perspektiv på framtiden. Jag respekterar er ståndpunkt och vill bara förmedla alternativa synsätt. Det är inte alltid vi ingenjörer tänker mest lyckat. Öven om vi ofta tänker rätt givet befintlig kunskap 😉
Givet komplexiteten i frågan vore jag tacksam om vi som är skolade inte använder nedsättande attribut såsom t.ex miljötalibaner om andra discipliner
Trevlig helg!
Magnus
Så utomordentligt bra att vi blir uppfostrade av en överlägsen, men jämlik, visionär som väljer fria fantasier och förhoppningar framför verkligheten. Det är bra att du gödslar med smileys – annars kunde vi ju ta dig på allvar.
Magnus, det finns inget argument som kan få dig ändra åsikt. Du bortser helt från att den framtidsväg du ser, i detta nu, leder till försämringar kostnadsmässigt och miljömässigt. Har vi råd med det?
Hej Mangus
Titta gärna tillbaka på vår historia och jämför med våra grannländer. Vi i Sverige satsade på vattenkraft och kärnkraft. Då fick vi riktigt billig el som trots att den beskattades hårt konkurrerade ut fossil energi. Hur många i Sverige värmer sin villa med olja idag? Nästan ingen. Samma väg har massor av industrier också gått. Billig och stabil el är det enklaste sättet att fasa ut fossila bränslen. Inga förbud eller konstiga subventioner behövs.
Jämför nu med t.ex. Danmark eller Tyskland. Det är helt enkelt inte lönsamt att installera bergvärme där eftersom den investeringen inte betalar tillbaka sig. Dessa länder pumpar enorma summor i subventioner till elproduktion. Villaägare och industrier fortsätter elda fossilt för värme och processer.
Man får helt enkelt välja sina strider. Inga sätt att producera el är fritt från miljökonsekvenser. Detta gäller alltså inte bara direkta miljökonsekvenser utan även de indirekta konsekvenserna som jag beskrivit ovan.
Kärnkraft har några tunga nackdelar, men det är så billigt och leveranssäkert att det kan konkurrera med fossil energi. Vind och sol är generellt dyrt och kostnaden, både för miljön och i pengar, mångdubblas när man räknar med att lagring behövs.
Tyvärr finns det inte ens med dagens teknologi, eller den teknologi vi kan förutse idag, någon möjlighet att lagra elenergi till en kostnad (miljö och pengar) som ens kommer i närheten av kostnaden för att producera elenergin i ett kärnkraftverk.
Hej alla debattglada.
Måste delge er en debattartikel som var införd i dagens Gefle Dagblad. Höll på att sätta morgonkaffet i halsgropen. Det är så man ser oss som vill diskutera runt miljön. Som avskum som inte borde släppas fram i tidningsspalterna. Våra synpunkter skall helt enkelt tystas ner för den breda massan så inga fler kommer på dumma tankar.
Här följer Daniel Hirsch, PR konsult och klimatexpert, artickel.
Några minuters enkel research ger en deprimerande bild över vad som skrivs om klimatförändringen i Sverige. Insändare och debattartiklar från klimatförnekare publiceras löpande i dagstidningarna.
Det finns exempel på påståenden som att ”världen har insett att koldioxid är nyttig i stället för skadlig”, att ”klimatalarmister kan ha en dold agenda” och att forskningsrapporter ”inte är forskning utan fantasi”.
Klimatförändringarna är en vetenskaplig icke-fråga. I sin senaste rapport slog FN:s klimatpanel IPCC fast att det med 95–100 procents sannolikhet är klarlagt att mänsklig påverkan varit den dominerande orsaken till temperaturökningen sedan mitten av 1900-talet. Forskarna är lika överens om att människan ligger bakom klimatförändringarna som att rökning orsakar lungcancer.
Därför är det för mig som före detta journalist obegripligt att faktaförnekande debattartiklar fortsätter att publiceras. De sänker trovärdigheten för tidningar som tar in dem, dessutom medverkar de till att så tvivel hos allmänheten: ”Kanske är klimathotet överdrivet.”
Klimatförnekarnas agerande påminner om den strategi som just tobaksindustrin länge använde: Så tvivel om kopplingen mellan rökning och lungcancer för att slippa krav på åtgärder.
Hur resonerar debatt- och insändarredaktörer som väljer att ta in den här typen av texter? Argumentet ”låta flera sidor komma till tals” håller inte, eftersom klimathotet inte är en fråga om åsikter utan om fakta.
Jag har svårt att se andra skäl än att det är bekvämt med gratis material att fylla tidningen med, samt att artiklarna ger klick och läsare. För inte rör det sig väl om okunskap, att redaktörerna inte känner till att klimathotet är vetenskapligt belagt?
Svenska tidningar borde ta ett större publicistiskt ansvar och sluta ta in artiklar som försöker göra vetenskapliga fakta till åsikter.
Daniel Hirsch
PR-konsult och klimatexpert på PR-byrån Westander
Hur blev Daniel Hirsch klimatexpert? Som vanligt kan det vara intressant att se vem som betalar hans lön.
Någon egentlig utbildning i fysik eller klimatologi kan jag inte se att han har. Men det gäller ju väldigt många opinionsbildare som lydigt gör vad de är tillsagda att göra.
Egentligen är det inte så intressant att veta hur det förhåller sig med den saken, men ”PR-konsult och klimatexpert” tycker jag säger rätt mycket.
Vad vi, inspirerade av Göte och våra egna erfarenheter, gör i kommentarerna på den här krönikan är att titta på alternativ. Vi ser inte någon anledning att förneka att det verkar pågå en uppvärmning av Jorden. Men när många människor i en globalt erkänd expertpanel tycker att det finns tydliga tecken på uppvärmning så finns det anledning att titta på mätningarna och hur säkra slutsatserna är.
Daniel säger själv, utan att ange källa, att mellan 95 och 100% av ”forskarna” anser samma sak och det kan omformuleras till att en av tjugo är tveksam till eller förnekar det samband som gruppen i stort säger sig vara överens om. Det är ingen liten andel.
I alla expertgrupper finns det vanligen ganska många som deltar av andra skäl än fullständig övertygelse. Där vore det intressant att få en djupare inblick.
MEN DET ÄR INTE KLIMATET DETTA HANDLAR OM I FÖRSTA HAND. Det vi diskuterar är de förhastade och skadliga opinioner och åtgärder som de genuint okunniga politikerna vill genomföra. Om det har det blivit ganska mycket skrivet här på Elinor och där är jag lika orolig som många andra som deltar i diskussionen.
I första hand är det misshushållningen med kärnkraften jag vänder mig mot. Och hur lätt det är att dra igång ”drev” – drev som tystar och som i värsta fall får oförvitliga, eller åtminstone icke kriminella, personer att ta livet av sig.
Jag har hela mitt yrkesverksamma liv (med 13 års ”övertid”) varit inkopplad på att söka de verkliga orsakerna bakom vad som synes ske i tekniska system där de inblandade varit överens om orsaken – och ändå inte kunnat reda ut och rätta till.
Orsaken har då väldigt ofta visat sig vara något helt annat än det som alla har varit överens om. Det gör mig misstänksam när beslut grundas på majoritetens uppfattning i stället för fakta och verkliga observationer.
Att vi som deltar i diskussionen betraktas som halvnazistiska bakåtsträvare och verklighetsförnekare är väntat. Jag har lärt mig att alla som avviker i något avseende ska tiga i församlingen. Det är tråkigt. Men så är det i Sverige. Konsensus först. Sedan politisk korrekthet. Och sedan…?
Tack Gunnar för dom kloka orden. Tur att det finns människor som kan diskutera i samtalston och inte bara skrika högt. Dagens diskutioner verkar gå ut på att trycka ner motparten så långt som möjligt och trumpeta ut sin egen åsikt hur fel den än är. Vet inte om det var bättre förr, men förnedring fanns sällan på schemat. Bara att ta valdebatten som exempel, Förnedrande var ordet.
Tack Gunnar
Kan bara hålla med Gunnar.
Jag jämför lite med fett och viktnedgång. De senaste 40-50 åren har man (jag med) ”vetat” att man ska äta lite fett, helst omättat om man äter det, lite salt och mycket kolhydrater – för att hålla sig smal och frisk. Idag börjar det så smått vända och nu börjar det bli tvärtom. Troligen beroende på att verkligheten visar med tydlighet, med fetma- och diabetesepidemi, att det inte var en så bra idé. Till slut har man tittat på faktan och inte litat till det man redan ”vetat”.
Kanske kan man till slut se faktan om kärnkraften också, trots 40 års ”vetande” om dess farlighet..
Dieselaggregat subventioneras i Storbritannien:
http://klimatsans.com/2016/06/03/vindkraftens-enkla-matematik/
Allt är onödigt, eftersom INGEN VERKAN av koldioxid på klimatet kunnat mätas.
http://klimatsans.com/2018/09/28/klimathotet-ar-seklets-storsta-bluff/