Jag har roat mig med att läsa en ny rapport om framtidens energiproduktion som gjorts av Sweco och beställts av Skellefteå Kraft. Den lägger upp två möjliga scenarier för ett framtida kärnkraftsfritt Sverige. Och jag måste erkänna att många av slutsatserna får mig att rysa. Det kanske fungerar till nöds, men det blir väldigt dyrt och det blir instabilt.

Stabilt system idag
Grundproblemet när man gå från kärnkraft till sol- och vindkraft är förstås att man byter stabil basenergi mot energi som kommer ”när den vill”. I dagens energisystem ligger hela tiden kärnkraften som en stabil grund och vattenkraften kan enkelt reglera topparna.

Eftersom kärnkraftverken ligger i hygglig närhet av de stora förbrukarna (Storstockholm och Storgöteborg) behövs det heller inte så gigantisk kapacitet på de långa ledningarna. Större delen av elen produceras alltid i närheten av förbrukarna.

Produktionssystemet kunde förstås göras ännu enklare om man bytte de stora kärnkraftverken mot ett antal fossileldade kraftverk. Den stabila elproduktionen skulle då hamna ännu närmare elförbrukarna och behoven av stora och långa kraftledningar skulle minska. Så här ser det ut i de flesta länder i världen, men inte ens de mest rabiata kärnkraftsmotståndarna vill väl se en massiv utbyggnad av svensk kolkraft.

Vind och sol är inte stabilt
Vi har alltså ett väldigt bra system för elproduktion i Sverige, även om det kanske inte är riktigt lika stabilt som i länder med massiv utbyggnad av kolkraft. Men kombinationen av vattenkraft och kärnkraft har i alla fall den stora fördelen av att vara koldioxidfri och billig. Och den har visat sig vara mycket driftsäker.

Om kärnkraften läggs ner och inte ersätts med fossileldade kraftverk måste vattenkraften ta över rollen som stabil producent av baskraft. Det är något helt annat än idag och det kräver stora förändringar i både elnät och elproduktion.

Två scenarier
I Swecos rapport finns två scenarier, där den ena baseras på en ganska kraftig utbyggnad av vattenkraften och den andra i stället lägger in ganska stora mängder gasdriven reglerkraft. I ett första scenarium förutsätter man att det både går att bygga ut effekten på vattenkraften och att det dessutom går att öka tillgängligheten. Den tillgängliga effekten ökar från ca 12 500 GW till ca 17 200 GW. Vattenkraftens totala energiproduktion ökar däremot inte.

Den stora energiproducenten blir i stället vindkraften, som byggs ut med en faktor fyra. Den förutsätts ge mer energi än vattenkraften, även om tillgänglig effekt är usel (knappt 3 000 GW).

Grundtanken i det första scenariet är alltså att vattenkraften skall klara av att täcka större delen av effekten som behövs vid en given tid. Vindkraften står för mer än 40 procent av energiproduktionen och solenergin står för ca fem procent av energiproduktionen.

Gas för att reglera
I rapportens andra scenarium löser man problemet med toppeffekter genom att installera ett antal ordentliga gaskraftverk. Det minskar behovet av att öka effekten för vattenkraften och löser en del av problemen med att klara efterfrågan vid svag vind. Det handlar om toppeffekter på 5 000 GW och alltså ganska ordentliga kraftverk. Här har man också räknat med en ordentlig satsning på havsbaserade vindkraftverk och mycket mer solenergi. Solenergin skall här klara 10 procent av produktionen.

Fungerar kanske
Tja, enligt modellerna skall det här kunna fungera, även om vi kommer att behöva importera el när det är kallt och det kommer att bli väldigt svårt att hålla nätfrekvensen stabil. Det betyder i praktiken att nätet blir väldigt instabilt och känsligt.

Och det blir dyrt, väldigt dyrt. Rapporten räknar med investeringar i produktionskapacitet mellan 850 och 930 miljarder fram till 2050 och investeringar i elnätet på ungefär 500 miljarder under samma period.

Dyrt på vintern
För elkonsumenterna är det nog säkrast att ladda upp med ved och långkalsonger. Produktionspriset för el kommer under kalla perioder att kunna dra iväg ordentligt. Rapporten räknar med priser uppåt tre kronor per kWh och då talar vi om elproduktion. Priset till konsumenten lär bli något helt annat och betydligt högre.

Olika mycket värt
En intressant beräkning i rapporten handlar om värdet av olika typer av el. Det här är annars något som sällan kommer fram i debatten. Rapportens beräkningsmodell visar, inte helt oväntat, att vattenkraft är betydligt värdefullare än mera intermittent kraft. Solenergi som främst produceras när energin är billig är naturligtvis minst värdefull.

I genomsnitt är alltså el från solenergi värd 37 öre mindre per kWh än el från vattenkraft. Vindkraften är värd ca 25 öre mindre per kWh än vattenkraftel. Det här är ganska saftiga skillnader, med tanke på att produktionspriset för el idag brukar ligga runt 20 öre per kWh. Men som sagt, i ett kärnkraftsfritt Sverige hamnar elpriserna på helt andra nivåer.

Varför?
Rapporten visar att det kanske är möjligt att ersätta kärnkraften. Det blir fruktansvärt dyrt och förmodligen väldigt mycket sämre, men det är tekniskt möjligt.

Den stora frågan är bara – varför? Att ge sig in i ett gigantiskt experiment där allt blir sämre – är det verkligen rimligt?

Är det inte äntligen dags att lyfta blicken från detaljerna och titta på helheten? Vill vi verkligen kasta bort så mycket pengar och så många möjligheter att sälja koldioxidfri el till datahallar och batteritillverkare? Är verkligen nedläggningen av kärnkraften värt så stora ökade koldioxidutsläpp utomlands. Och vill vi verkligen bygga ut fler vattendrag, öka skillnaden mellan lägsta och högsta vattennivå och ställa ut vindkraftverk överallt där vi vant oss vid att ha vacker natur.

Vi är många miljövänner som inte håller med om det.

Filed under: Göte Fagerfjäll