På Embedded Conference Scandinavia för tio år sedan försökte jag få Axis-grundaren Martin Gren att berätta om företagets nya produkter. Men han var mycket mer intresserad av att visa sin iPhone, som han lyckats köpa i USA. ”Detta är framtiden”, sade han och som vanligt hade han rätt.

Idag läste jag en debattartikel från Martin Gren i Svenska Dagbladet. Den handlar om att Sverige är alldeles för dåliga och troskyldiga när det gäller kameraövervakning. Han har nog tyvärr rätt den här gången också.

Började 1984
Vid det här laget hade Martin Gren haft rätt förvånansvärt många gånger. Jag träffade honom första gången i mitten av åttiotalet när företaget var nystartat och redan då var det uppenbart att både han och Axis skulle gå långt.

På den tiden var det nätverksbaserade printservrar som gällde, först för stordatorer och sedan för ”gemene man”. När den marknaden började dala i mitten av nittiotalet hade Axis redan tagit steget till nätverkskameror. Steget ut på världsmarknaden kom tidigt och företaget omsätter idag mer än 6 miljarder kronor per år. Axis ägs sedan två år till 90 procent av Canon.

Rätt teknik
På åttio- och nittiotalet var det inte många svenska företag som vågade satsa på världsmarknaden, men Martin Gren var helt klar över att det var en absolut nödvändighet för volymprodukter som printservrar och nätverkskameror.

Han var också suverän när det gällde att välja rätt teknik vid rätt tillfälle. I början av nittiotalet var det omöjligt att bygga en tillräckligt liten och billig produkt från standardkomponenter och kommersiella operativsystem. Att köpa färdiga processorblock och integrera i egna ASIC-kretsar var heller inte att tänka på.

Så Axis utvecklade en egen RISC-processor (ETRAX) och anpassade den till Linux. På det sättet kunde företaget i många år ligga långt före konkurrenterna. När sedan halvledarföretagen kom med produkter som gjorde jobbet billigare var det bara att ta steget dit.

Övervakning
Men det här skulle inte handla om Axis och Martin Gren, utan om övervakningskameror och säkerhet. Det är ingen enkel sak och i Sverige har vi alltid satt integritet före kameraövervakning.

Därför har franska polisen fler övervakningskameror på Promenade des Anglais i Nice än vad svenska polisen har i hela Sverige. Varje gång frågan om en övervakningskamera på allmän plats kommer upp brukar integritetsaspekten vinna. Vi vill inte vara övervakade (säger politiker och lagstiftare).

Inget val
Men det är en sak att vilja och något helt annat att kunna. De senaste åren har vi hört många stora ord från polischefer och politiker om vad som ”inte kan accepteras” och vad som ”måste göras”.

Som gammal Tjörnbo, uppväxt med massor av talesätt, tänker jag då omedelbart på ”Stora ord och fett fläsk fastnar inte i halsen”. Det spelar liksom ingen roll vad man säger, om man faktiskt inte kan göra något åt saken.

En gång i tiden hade vi nog lyxen att kunna avstå från kameraövervakning och privata vaktbolag. Då hade polisen hyfsad koll över alla områden och kände ”buset” ganska väl.

Idag är situationen väldigt annorlunda. Det börjar bli lite för gott om no-go-områden där polis och blåljuspersonal inte är välkomna och det stora antalet skjutningar visar att gängen gör sitt bästa för att etablera och försvara ”egna” områden.

Övervakning
Så det är väl bara att inse att vi med ganska god marginal har passerat gränsen där vi kan välja själva. En undersökning genomförd vid Lunds Universitet visade nyligen att 90 procent av allmänheten är positiva till säkerhetskameror på allmän plats. Alla vet att polisen inte klarar att vända situationen inom rimlig tid (om någonsin).

Nu handlar det väl snarare om att göra det bästa möjliga av en dålig sak. Vem som helst kan inte få tillgång till materialet från kamerorna, men en närmast total kameraövervakning – det slipper vi knappast undan.

I egen sak?
Jag hade nog varit betydligt mera skeptisk om det hade varit någon annan än Martin Gren som skrivit något som så uppenbart är i hans egen sak. Men Martin Gren brukar som sagt bry sig mer om vad han själv tycker än vad som för ögonblicket är bäst för hans företag. Och tyvärr är det bara alltför lätt att se att han har rätt.

Det är synd att vi lät det gå så långt att vi tappade möjligheten att välja.

Filed under: Göte Fagerfjäll