Nej, jag tycker inte om att kasta frukt och bär. Det går nästan alltid att sylta, mosa, safta och frysa det som växer på träd och buskar. Men ett år som det här, när största skörden kommer från gråpäron och djävulsbjörnbär, krävs det lite extra insatser. Bland annat en hemmabyggd fruktpress (som blev färdig idag).

Björnbär från helvetet
Men låt mig börja med björnbären. Jag är ju från Tjörn och där har vi massor av vilda björnbär. De är fantastiskt goda, men vet allt om att försvara sig. Den som gått i närkamp med ett björnbärssnår vet att priset för några liter björnbär är högt och blodigt.

Därför finns förädlade sorter för trädgårdsbruk. Målet är att få fram stora och goda björnbär på buskar med minimal försvarsförmåga. Helst skall också buskarna hålla sig på plats och inte breda ut sig alltför mycket.

Så när en av mina söner planterade förädlade björnbuskar på tomten såg jag en framtidsbild med stora härliga björnbär utan alltför mycket blodspillan. Det blev rätt till hälften.

För bären är verkligen fantastiskt goda, stora och många. Men man hade missat den lilla detaljen med försvarsförmåga. Vi talar om taggar som är flera centimeter långa, många och fruktansvärt vassa. Det är ibland svårt att veta vad som är blod och vad som är björnbärssaft.
Dessutom sprider sig buskarna så att man nästan ser framryckningen. På tjugo år skulle säkert vår tomt kunna konkurrera med Törnrosas slott. Ännu så länge ligger vi på defensiven, med sekatörer och slyklingor, men en vacker dag skall jag hitta ett motmedel som fungerar. Förhoppningsvis icke-nukleärt.

Bären är i alla fall goda.

Alla gråpäron mognar samtidigt
Gråpäron är en aning vänligare, men också de har grundläggande problem. Gråpäronträd blir vansinnigt stora och alla päron mognar samtidigt. När de faller till marken (från hög höjd) spricker de och ruttnar snabbt. Om trädet, som i vårt fall, står nära vägen blir det närmast livsfarligt halt.

Den enda fördelen med gråpäron är att de är vansinnigt goda. Det bästa är förstås att äta dem ”råa”, men ett bra år innebär det på sin höjd att man gör av med ett par procent av skörden. Så det gäller att hitta på något annat.

På Internet och i kokböcker talar man mest om syltade päron och päronmarmelad, men det kommer man inte långt med. Ärligt talat – hur mycket päronmarmelad kan man sätta i sig.
Förra helgen testade jag med päronmos, men också det var lite för mycket skrik för inte så mycket ull. Det funkar, men är mycket jobbigare än att arbeta med äpplen. Resultatet blir heller inte i klass med äppelmos.

Så det var bara att ta tjuren vid hornen och bygga en fruktpress.

Inte så dumt
Jodå, jag vet att det finns fruktpressar att köpa, men jag hittade ingen i närheten. Och trots allt finns ju snickerimaskinerna i källaren.

Så det blev en press baserad på devisen ”man tager vad man haver”. Ett par längder 95×45-reglar och ett par längder 22×120-bräder fanns i garaget och ett hyfsat antal tolvmillimeters vagnsbultar fanns kvar sedan jag byggde en ny trappa för många år sedan. Det behövs gedigna dimensioner om en press skall tåla tryck.

Tja, en gammal långpanna med ett borrat hål som utlopp blev bra på botten av pressen och en liten tvåtons hydraulisk domkraft stod och dammade på en hylla i källaren. Jag har faktiskt inte behövt köpa någonting.

Det kan låta enkelt att ”slänga ihop” en press, men det tar trots allt några timmar att konstruera och bygga. Att dimensionera för ett par tons tryck kräver lite eftertanke och man vill inte se alltsammans gå i spillror vid första försöket.

Men allt gick bra och tidigare idag testade vi att pressa en spann gråpäron till must. Faktiskt mycket gott, även om det nästan blir överdrivet sött.

Så nu gäller det bara att de flesta päronen stannar kvar i trädet fram till helgen. Då tänkte jag våga livet igen på högsta stegen. Några tiotal liter päronmust kan säkert komma väl till pass. Kanske till och med lite höstäpplen kan gå samma väg.

Ännu har jag inte riktigt anammat ”bonderøvens” (100 procent bonde) ganska råbarkade recept för att hacka äpplen. Han kör helt enkelt rubbet genom en vanlig kvisthack. Men varför inte? Fast då får jag nog plocka isär min kvisthack och göra rent ordentligt. Den har inte varit igång på några år.

Inte bara elektronik
Det finns alltså ett liv utanför elektroniken, även om det ibland kan vara lite svårt att hinna med bådadera.

Som tur är verkar jag inte vara ensam om att ha lite aparta intressen. Häromåret stod jag på en elektroniksammankomst och pratade med några vänner i branschen. Efter en stund kom vi in på hantverk och det visade sig att halva gruppen hade egna små sågverk och den andra halvan (inklusive mig själv) funderade på att skaffa.

Vi kom den gången aldrig in på fruktpressar, men jag har mina aningar.

Det är kul att kunna göra lite av varje.

Filed under: Göte Fagerfjäll