Budgetförslaget för nästa år finns på plats och där finns både skatteändringar och ändrade subventioner. Men det verkar ibland inte vara så lätt att hålla ordning på vad som är det ena eller det andra. Åtminstone verkar miljörörelsen ha problem med det här.

I helgen läste jag en artikel i Svenska Dagbladet om miljösubventioner (”Fossila subventioner äter upp klimatsatsning” av Jenny Stiernstedt). Där hävdar Naturskyddsföreningen (och SvD) att regeringen visserligen satsar fem miljarder i miljösatsningar, men att den fossila energin samtidigt subventioneras med hela 13 miljarder. Det kan till och med handla om miljöskadliga subventioner på 50 miljarder.

Allt under max
Detta låter ju inte alls bra. Vem kunde väl tro att staten tar pengar från våra skatter och använder dem för att subventionera oljeindustrin?

Svaret är att Naturskyddsföreningen (och SvD) blandar ihop subventioner med minskade pålagor. Man klassar alltså en sänkt energiskatt till jordbruket som en subvention. Samma sak gäller dieselbeskattningen, som är något lägre än bensinbeskattningen. Mellanskillnaden kallas subvention.

Det här är naturligtvis ett helt vansinnigt sätt att resonera och ändå är det inget nytt. Varje skattesänkning brukar kallas ”subvention” i politikerspråk. Grundtanken är rimligen att alla pengar tillhör staten (100 procent skatt) och att allt man trots allt får behålla är en gåva från staten och alltså en subvention.

200 procent skatt
Det ser illa ut med en löneskatt över 100 procent, även om det ibland har blivit så på marginalen. Då är det betydligt lättare att beskatta till exempel olja och bensin. Skatten på bensin ligger just nu strax över 200 procent, medan skatten på dieselolja är i sammanhanget låga 165 procent. Med Naturskyddsföreningens sätt att resonera är då dieseloljan subventionerad med 35 procent. Ett fascinerande sätt att tänka.

Skatten på bensin och diesel är förresten lätt att räkna fram. Det handlar om 3,88 respektive 2,50 i energiskatt och 2,62 respektive 3,20 i koldioxidskatt. Till det kommer moms på hela försäljningspriset (inklusive punktskatter). Med dagens bensinpris på 13,67 kronor blir skatteandelen 9,24 kronor och med dagens dieselpris (13,55 kronor) blir skatteandelen 8,41 kronor. Sedan är det bara att räkna skatteandel (67 respektive 62 procent) eller skattepålägg (208, respektive 164 procent).

Varför inte 1000 procent?
Ett effektivt sätt att räkna fram ännu högre subventioner är förstås att utgå från en fiktiv skatt som är ännu högre. Om till exempel Naturskyddsföreningen anser att ”rätt skatt” på bensin är drygt 1000 procent i stället för futtiga 200 procent blir rimligen mellanskillnaden en subvention. Då blir ”rätt” pris knappt 50 kronor per liter bensin och skatten 45 kronor per liter.

De svenska personbilarna kör ca 5,2 miljarder mil per år och om vi räknar på 4,5 miljarder liter bensin skulle staten kamma hem mer än 200 miljarder kronor med ”rätt pris”. Jämfört med dagens bensinskatt på ca 42 miljarder kronor blir skillnaden nästan 160 miljarder kronor. Staten subventionerar alltså bensinen med 160 miljarder kronor.

Men varför stanna där. Om vi anser att rätt pris för bensin är 1000 kronor per liter hamnar subventionen på 4 biljoner kronor. Tänk bara vilken magnifik rubrik: ”4 biljoner kronor i fossilsubventioner”.

Dumheter
Vem som helst inser så klart att man inte kan räkna på det här sättet. Men ändå släpps den här typen av dumheter igenom alla de faktakontroller som media brukar stoltsera med. Det är ganska pinsamt.

Och det tar mig till nästa ämne, nämligen konspirationer och konspirationsteorier. Det finns gott om sådana, inte minst på miljöområdet.

En klassisk konspirationsteori brukar ha en Krösus Sork-liknande figur i toppen, som via sin hemliga organisation sprider och kontrollerar sina konspirationer. Alternativt är det någon av spionorganisationerna (CIA, GRU, Mossad etc) som agerar.

Alla som har sett Arkiv X har sett ett antal av de vanliga konspirationsteorierna. Där spelar ofta utomjordingar en viktig roll.

Inom miljöområdet är det oftare spionorganisationer och rika industrimagnater som ges skulden för det ena eller det andra. Klimat och väder kan kontrolleras på många intressanta sätt och klimatpolitikens vinnare måste ju rimligen ha någon som styr.

För att inte tala om media. Vem sitter i toppen på den konspiration som ser till att journalister är så vänstervridna?

Går av sig själv
Det enklaste vore förstås att säga att alla journalister är objektiva, att alla forskare är totalt opåverkbara och att ingen någonsin gör något tvivelaktigt. Men så är det ju inte. Däremot behövs det faktiskt inte några konspiratörer för att skapa något som till det yttre ser väldigt mycket ut som en konspiration. Med rätt förutsättningar går det alldeles av sig själv.

Den kände vänsterprofilen Jan Guillou har till exempel många gånger förklarat varför en så stor andel av de svenska journalisterna har vänstersympatier. Lite förenklat går det ut på att ”alla” i sextiotalets vänstervåg ville bli journalister. Det låg liksom i tiden, trots att journalistyrket varken var särskilt välbetalt eller statusfyllt.

En lång rad överkvalificerade studenter valde alltså journalistyrket i stället för att bli välbetalda läkare, företagsledare och advokater. De fyllde ganska snabbt de flesta ledande positioner både inom media och på journalistutbildningarna. Tja, och sedan har det bara fortsatt. Det behövdes ingen konspiration.

Idag är det helt möjligt för en moderat klimatskeptiker att komma in på Journalisthögskolan. Men han eller hon lär knappast trivas särskilt bra.

Klimatforskning
Delvis gäller säkert samma sak klimatforskningen. Den hade ärligt talat inte överdrivet hög status för några årtionden sedan, men fick en boom i och med teorin om Global Warming. Det hade i det läget varit ganska märkligt om de som sökte sig till området vore skeptiker. Det behövs återigen inga konspirationsteorier.

Vi har sett det här gång efter annan. En trend får spridning och alla rättar in sig i ledet. Ibland blir det bra, men ibland går det riktigt illa.

Vi kanske kan döpa det till autokonspiration?

Filed under: Göte Fagerfjäll