I lördags var stora delar av Tjörn strömlöst i flera timmar. Det blev en ganska intressant påminnelse både om samhällets sårbarhet och om de ganska märkliga prioriteringar som görs inför olika typer av risker.

För min egen del varade elavbrottet bara en timme och när strömmen kom tillbaka tänkte jag passa på att åka till huvudorten Skärhamn för att slå två flugor i en smäll. Där finns både den största livsmedelshallen och Tjörns enda systembolag. Lite färskvaror och en flaska vin till helgen kändes som en bra idé.

Men tji fick jag. Elnätet i Skärhamn var helt utslaget och väntades inte komma igång igen förrän sent på eftermiddagen. Både Systembolaget och livsmedelshallen var stängda i väntan på ”bättre tider”. För Systembolaget innebar det i praktiken måndag.

Tja, mineralvatten är gott det också och jag hittade en affär i Kållekärr med fungerande elnät, så åtminstone hälften löste sig. Men visst är det intressant att se hur dåligt vårt moderna samhälle fungerar utan elektricitet.

Just in time
Några timmar utan el är väl inte mycket att snacka om, men om man lyfter blicken en aning blir det hela lite mera problematiskt. Vår livsmedelsförsörjning är extremt ”just-in-time”-orienterad och de flesta försäljningskanalerna har lyckats minimera sina lager på ett ganska imponerande sätt. I praktiken finns stora delar av lagren i de lastbilar som kör varorna.

Resultatet är att våra välfyllda affärer bara är välfyllda så länge allt fungerar som vanligt. Stoppar tillförseln av någon anledning gapar snabbt hyllorna tomma. Minsta hamstringsvåg leder till varubrist. Det gäller allt från mat till drivmedel.

En gång i tiden (för inte så särskilt länge sedan) fanns en nationell strategi, där basvaror som spannmål, konserver och drivmedel lagrades för att klara också ganska långvariga kriser. Gigantiska bergrum innehöll bensin och dieselolja och hanteringen av basvarorna sköttes på samma sätt som mobiliseringsförråden för militären. Det gällde att sälja av varorna innan de blev för gamla och hela tiden hålla lagren aktuella.

Det här kostade en slant och när politikerna såg att risken för krig var borta ”för överskådlig tid” lades hela rasket ner. Ungefär samtidigt skrotades värnpliktsarmen och vi satte vår tillit till att kriser var något som hörde historien till. Så här i efterskott verkar det ganska blåögt. Det tyckte förresten många av oss redan på den tiden.

Tre dagar
Idag har myndigheterna börjat inse att världen inte är så där totalt förutsägbar. Därför uppmanas nu alla svenskar vara beredda på att klara sig i tre dagar på egen hand. Alla bör ha lite snabbmakaroner och några liter vatten i lager. I praktiken är det väl många som bara klarar en dag, men det är åtminstone ett steg i rätt riktning. Så länge inga kriser varar mer än tre dagar.

Problemet är förstås att dagens samhälle är så sårbart. Den ”vanliga” marknaden har inga lager för kriser och en normalsvensk har knappast några kontanter hemma. Avbrott i elnät, datanät och distributionsnät innebär att alla normala funktioner kollapsar och vi tvingas falla tillbaka på – ingenting.

Klimat och kris
Men vad skulle då kunna hända? De senaste årtiondena har vi matats med skräckscenarier om global uppvärmning, samtidigt som riskerna för politiska kriser och global nedkylning har tonats ner. Allt fler börjar inse att det här är en märklig prioritering.

För på kort sikt är ju en katastrofal global nedkylning fantastiskt mycket mer sannolik än en katastrofal global uppvärmning. Vulkanen Tamboras utbrott 1815 var en fingervisning om vad som kan ske, med missväxt över stora delar av världen.

Om i stället Yellowstone eller någon av de andra supervulkanerna skulle få ett utbrott (det är dags för Yellowstone) blir konsekvenserna av en helt annan magnitud. Då skulle världen förmodligen få se mångårig kraftig temperatursänkning och en långvarig global missväxt.

Det jobbiga med global missväxt och krig är att problemen knappast är över på tre dagar. Det gäller att ha en hyfsad framförhållning och det har vi inte.

Kräver backup
Idag ser vi en utveckling där det mesta i och för sig blir bättre, men där samhället samtidigt blir allt mera sårbart. Vi bygger smarta, men ack så sårbara, elnät. Vi förlitar oss på elektroniska betalsystem som garanterat inte kommer att fungera i en krissituation och vi effektiviserar matproduktion och -försörjning på ett sätt som leder till svält vid en kris. Och vi har ingen backup.

Kanske det är dags att fundera lite mer på det här. Det är kanske inte så kul att leva på havregryn och bönor (jag är i och för sig väldigt förtjust i havregryn och bönor), men det är vansinnigt mycket bättre än att svälta. Och det är kanske inte så kul att tvingas att parkera bilen och åka buss, men det är fan så mycket bättre än att inte kunna ta sig fram över huvud taget. Idag har vi inte någon fungerande backupplan.

Klimat
Så här två eller tre årtionden efter att ”global warming” på allvar dök upp på den politiska agendan är det nog dags att backa tillbaka lite grand och återigen ta de ”gamla hederliga” katastroferna på allvar.

Trots allt har ju inte den arktiska isen försvunnit och havsnivåerna har knappast stigit mer än normalt. Extremväder är inte vanligare än förr och öknarna har minskat, snarare än brett ut sig. Den där ”tipping point” verkar vara ungefär lika avlägsen som ”peak oil” och peak car”. Den globala uppvärmningen följer inte klimatmodellerna och sker inte över dagen.

Men det gör de mera traditionella katastroferna. Krig, vulkanutbrott och asteroidnedslag (och soleruptioner – se Lennart Berlins kommentar)  ger omedelbara och drastiska effekter och de land som inte har en vettig krisberedskap och vettiga lager kan inte reparera felen i efterskott. Då är det för sent.

Då handlar det inte bara om att bli utan en flaska riesling.

Filed under: Göte Fagerfjäll