Häromdagen bestämde jag mig för att köpa en ny bildskärm. Lika bra att passa på innan de nya miljöavgifterna slår till, tänkte jag. Men innan jag hunnit lägga ordern hade lagret tagit slut och vips var priset 400 kronor högre. Så jag får väl lägga ordern hos någon utländsk nätbutik i stället.

Jag gissar att det finns många fler som tänker som jag. För den bildskärm som jag tänkte köpa handlar det om ett påslag på 20 procent (från ca 2 000 till ca 2 400 kronor) och det är faktiskt inte särskilt svårt att byta från en nätbutik till en annan. Vi lever ju inte på åttiotalet längre.

Politiker i egen värld
Men det här är något som våra politiker verkar ha svårt att förstå. Kemikalieskatten var naturligtvis ett köttben åt Miljöpartiet, men inte ens de borde väl vara så totalt verklighetsfrämmande. Att skapa regler som så uppenbart är negativa för landets industri är minst sagt märkligt. Det har ju inte heller saknats invändningar och protester.

För de som valt att förtränga de nya reglerna kan det kanske vara läge för en snabb repetition:

Elektronik och vitvaror anses av somliga vara speciellt miljöovänliga, med bland annat flamskyddsmedel och andra kemikalier. Verkligheten är lite annorlunda, men det lämnar vi därhän för ögonblicket.

Därför skall vitvaror belastas med en miljöavgift på 10 kronor per kg (8 kronor plus moms) och elektronikprodukter med 150 kronor per kg (120 kronor plus moms). I bägge fallen finns en maxgräns på 400 kronor (320 kronor plus moms).

För små och dyra prylar (dyra mobiltelefoner) blir påslaget inte så gigantiskt, men för lite större lågprisprodukter kan det handla om femtioprocentiga påslag. Alla elektronikprylar som väger mer än 2,7 kg får ju maximalt påslag med 400 kronor. En ny dator, inklusive bildskärm och skrivare, blir 1 200 kronor dyrare.

Lätt att komma runt
Vi talar alltså om signifikanta prishöjningar på en prispressad marknad. För den som lever i en åttiotalsvärld är detta inte så allvarligt, eftersom alla drabbas lika, men i verkligheten ser det väldigt annorlunda ut.

Problemet är att världen numera är global och att Sverige dessutom är en del av EU. Att handla via nätet över gränserna är numera i princip lika lätt som att handla hos en nationell nätbutik.
Den som alltså väljer att handla hos Dustin eller Webhallen (för att ta två exempel) ”åker på” en saftig miljöavgift, medan den som väljer att handla hos någon av de många internationella kedjorna slipper. Staten har alltså i ett slag gett de internationella nätbutikerna en riktigt fin julklapp ett halvår i förtid.

Vad det här kan tänkas betyda för svenska nätbutiker, varuhus och grossister återstår förstås att se, men rimligen kommer många varor att utgå från lager i Danmark i stället för lager i Sverige. Dåligt för miljön, dåligt för Sverige, men bra för Danmark.

Från postorder till nätbutiker
Den naturliga invändningen mot det här resonemanget är att den dominerande andelen vitvaror och hemelektronik ändå köps i butiker och varuhus. Men det är ett beteende som håller på att ändras.

För gamla ”lantisar” som jag är det här inget konstigt. Tvärtom är jag förvånad över att nätbutikerna haft så svårt att få fart på försäljningen.

I min barndom var postorderförsäljning något fullständigt självklart. Att köpa kläder, prylar och möbler via postorder (mot postförskott) var enklare och billigare än att ta sig långa sträckor till butiker. Kataloger från Ellos, Josefssons, Clas Ohlson, Hobbex, Elfa, IKEA och alla de andra fanns alltid nära till hands (gissa var). Så här hade det varit i ”mannaminne”.

När bilen slog igenom på allvar förändrades köpbeteendet och stora varuhus konkurrerade ut mycket av postorderförsäljningen. Men den fanns hela tiden kvar, trots att villkoren från Posten försämrades.

Internet och webbaserad försäljning var förstås den självklara vidareutvecklingen av postorderförsäljningen. Plötsligt var det möjligt för köparen att se vad som faktiskt fanns i lager och för säljaren att lansera nyheter utan att behöva vänta på nästa katalog. Många med mig trodde på ett snabbt genomslag redan på nittiotalet. Men varuhusen och teknikmotståndet höll emot.

Därför har det tagit längre tid än väntat för nätförsäljningen att slå igenom på allvar. Inte förrän de senaste åren har det lossnat på allvar. Men idag är det inte längre någon tvekan om att den gamla postorderförsäljningen är tillbaka i full skala, speciellt för hemelektronik. Kanske inte så nytt som många vill tro, men väldigt praktiskt.

Internationell
En stor skillnad mot den gamla postorderförsäljningen är att de internationella handelsreglerna har hunnit ändras och förenklas. Nya internationella distributionsnät gör också att det inte längre spelar så stor roll var nätbutikens lager ligger. Jönköping är kanske effektivare än Köpenhamn, men skillnaden är liten och det krävs inte mycket för att få marknaden att skifta från det ena till det andra.

Lyft för näthandel
De nya klimatavgifterna är helt klart stora nog för att förändra konkurrensläget. För de svenska nätbutikerna kan de bli katastrofala, eftersom det är så lätt att skifta från en nätbutik till en annan. Förmodligen tvingas de svenska företagen att hitta modeller där lagren placeras utanför Sverige för att överleva.

För varuhusen innebär rimligen avgifterna att en redan stark trend förstärks. Köparna väljer att handla på nätet när prisskillnaderna ökar och en redan pressad bransch blir ännu mer pressad. Det är också svårt att se hur varuhusen skall kunna hitta någon ”smitväg” runt systemet.

Danmark tackar och tar emot
En av de stora vinnarna blir väl återigen Danmark. Det är lätt att transportera prylar från Danmark till Sverige och vägarna är bra. I stället för att distribuera från lager i Jönköping utgår man från lager på andra sidan bron. Det blir kanske lite fler bilar och lite mer koldioxid, men sådant får man räkna med. De som gillar politiska symbolåtgärder har aldrig brytt sig om verkliga siffror.

Den svenska regeringen har fått mothugg när det gäller flygskatten, men om man kan driva igenom den blir det ännu en jättepresent till Danmark. Kastrup slipper att tappa (svenska) långfärdsresenärer till Arlanda och Köpenhamn får en konkurrensfördel mot Stockholm. Risken minskar förresten också för att Asientrafik skall flytta från Helsingfors (Vanda) till Arlanda.

Och på tal om presenter Den ytterst märkliga PostNord-affären lär resultera i ytterligare en saftig julklapp från Sverige till Danmark. Den danska verksamheten är en katastrof och kräver stora kapitaltillskott. De danska förhandlarna hävdar att de svenska ägarna (staten) bör stå för 60 procent av kostnaderna och danska förhandlare brukar få sin vilja fram. Ett par miljarder räcker kanske ett par år.

Återigen – jag gillar Danmark och danskarna , men måste vi verkligen vara SÅ snälla mot dem.

Ha en härlig sommar!

Filed under: Göte Fagerfjäll