Titta det snöar
Utanför fönstret yr snön, trots att almanackan visar 9 maj. Tja, sånt händer och jag tänker inte dra några snabba slutsatser om ”Global Cooling” för det.
Men jag blir lite fundersam över en del av det snömos som hörs i media. Inte minst handlar det om koldioxidutsläpp och anledningen till att de ändras.
Härom dagen kom en rapport som visade att de svenska koldioxidutsläppen 2016 var ungefär lika stora som 2015. I de TV-inslag jag såg på ämnet fick man intrycket att vi i Sverige måste skärpa oss för att komma ner i omvärldens nivåer. Nu måste vi ta tag i fordonsproblemet på allvar för att inte hamna på efterkälken.
Vi är redan bäst
Det är svårt att hålla alla siffror i huvudet, så jag tog en ny vända i den statistik som finns så lättillgängligt nuförtiden. För internationella jämförelser är Global Carbon Atlas lättast att använda, helt enkelt för att de har siffror som är internationellt jämförbara.
Och tack och lov visar det sig jag inte fått en total hjärnkollaps. Siffrorna visar fortfarande att vi i Sverige har fantastiskt låga utsläppssiffror och att skiftet från högt till lågt varken har med vindkraft eller solenergi att göra. Det mesta hände mellan åren 1979 och 1984 och då fanns varken det ena eller det andra.
Jämför med EU-länderna
Men, låt oss ta en titt på siffrorna ur en något annorlunda synvinkel än vanligt. Globalt sett är förstås det intressantaste att Kina utvecklats till att bli världens största enskilda koldioxidkälla, med 13 gångers ökning från 1970 fram tills idag. Under samma period har Sverige halverat sina koldioxidutsläpp. Idag har Sverige ungefär hälften så stora årliga utsläpp per invånare som Kina.
En betydligt vettigare jämförelse är att jämföra utvecklingen i Sverige med utvecklingen i de 28 EU-länderna. Då talar vi i stort sett om länder som har samma industriella utveckling som vi själva.
Om vi tittar på utsläppssiffrorna för EU-28-länderna från 1970 och framåt ser vi en ganska jämn kurva. 1970 låg utsläppen på knappt 9 ton koldioxid per person och år och toppen kom 1980 med 10 ton. Därefter har utsläppen sjunkit sakta, ner till 6,9 ton år 2015.
1970 hade de mest industrialiserade länderna i gruppen klart större utsläpp än EU28-genomsnittet. Tyskland låg 4,1 ton högre per invånare och år, medan både Storbritannien och Sverige låg 3,1 ton över genomsnittet. Sverige hörde alltså till de länder som släppte ut mest koldioxid per invånare.
Men redan 1980 hade situationen förändrats. Tyskland låg visserligen fortfarande 4 ton över genomsnittet, men Sverige hade på bara tio år gått från 3,1 ton över genomsnittet till 1,4 ton under EU28-genomsnittet. Också Storbritannien hyfsade sina siffror och hamnade för första gången på genomsnittet.
1990 hade Sverige fortsatt sin minskning och låg på hela 2,7 ton under EU28-genomsnittet. Det skall jämföras med 3,6 ton över genomsnittet för Tyskland och 0,6 ton över genomsnittet för Storbritannien.
Samma relation
Från 1990 och fram till idag har EU28-genomsnittet minskat från 9,4 till 6,9 ton per person och år. Det är en ganska bra utveckling, som framför allt beror på effektiviseringar. Sverige har i stort sett kunnat följa med neråt, men hela tiden med 2,1 till 2,6 ton lägre utsläpp än genomsnittet. Storbritannien hamnade några år en bit över genomsnittet, men ligger idag precis på EU28-genomsnittet.
Efter sammanslagningen lyckades Tyskland minska sina utsläpp i förhållande till EU28-genomsnittet. 1990 låg man 3,6 ton över snittet, vilket minskade till ”bara” 2,4 ton över genomsnittet år 2000. Men från 2009 var det stopp. Därefter har sakta skillnaden ökat igen och 2015 var Tyskland tillbaka på 3 ton över EU28-genomsnittet.
Frankrike ligger lågt
Jag bör kanske ta upp det gamla industrilandet Frankrike också. Frankrike nådde sin utsläppstopp 1973, med 9,9 ton per invånare och år (0,2 ton över EU28-genomsnittet). Därefter har man från åttiotalet legat under genomsnittet med ca 1,6 ton per invånare och år. Frankrike låg 2015 på 5,3 ton per invånare och år, bara ett ton över Sverige (4,3). Sverige är, som säkert alla vet, i särklass.
Samma skillnad över tiden
Min lilla jämförelse visar att industriländerna i Europa varit ganska hyfsade på att minska koldioxidutsläppen de senaste årtiondena. Det handlar i genomsnitt om en trettioprocentig minskning på femtio år, från ca 10 ton per person och år till 6,9 ton per person och år.
Men vi ser också hur vissa länder under mycket lång tid ligger stadigt under genomsnittet och andra stadigt över genomsnittet och där handlar det om ton koldioxid och inte procent.
De senaste fyrtio åren ligger alltså Sverige stadigt ca 2,6 ton under genomsnittet. Detta trots att vi låg mer än 3 ton över genomsnittet 1970. Frankrike ligger stadigt 1,6 ton under genomsnittet från åttiotalet och framåt. Storbritannien ligger på genomsnittet och Tyskland ser ut att stabiliseras runt 3 ton extra per invånare och år.
Kärnkraften gjorde skillnad
För Sveriges del är det ganska lätt att ”skylla på” kärnkraften. Från 1970 till 1990 gick Sverige från 3,1 ton över genomsnittet till 2,7 ton under genomsnittet. Det var en makalös förändring.
Frankrike började sin kärnkraftsutbyggnad tidigare än Sverige och låg trots sin stora industri strax under EU28-genomsnittet redan på sextiotalet. Från mitten av åttiotalet ligger man ca 1,6 ton under genomsnittet.
Storbritannien och Tyskland var tidiga med att använda kärnkraft, men kom aldrig i närheten av Sverige och Frankrike räknat i förhållande till energiproduktion per invånare. Trots det märks Tysklands nedläggning av kärnkraftverk i ökade utsläppssiffror de senaste åren. En massiv utbyggnad av vindkraft och solenergi verkar inte att ha kunnat kompensera detta.
Planat ut
En titt i backspegeln visar att kärnkraften kan ge snabba och dramatiska minskningar av koldioxidutsläppen, medan energieffektivisering och allt det andra ger betydligt mindre och mycket långsammare förbättringar.
Vi ser också att det är mycket svårt att kompensera nedlagd kärnkraft med annan fossilfri teknik. Trots de enorma kostnaderna för Tysklands ”energiewende” har hittills koldioxidutsläppen ökat relativt övriga EU-länder. 2022 skall alla tyska kärnkraftverk vara nedlagda och det kommer att krävas en massiv vindkraftsutbyggnad bara för att ersätta kärnkraften. Sannolikt kommer Tyskland i många år framåt att utmärka sig som ”värsting” när det gäller koldioxidutsläpp.
En massiv satsning på naturgas i USA och Kina gör i alla fall att världens koldioxidutsläpp inte längre ökar.
Elbilar och vindsnurror
I Sverige fortsätter miljödebatten att handla om vindkraftverk och elbilar. I media låter det ibland som om vindkraftverken är orsaken till Sveriges låga koldioxidutsläpp.
Men att ersätta fossilfri el med fossilfri el ger förstås inga minskningar. Den räkneoperationen är enkel att göra. Varken den totala elprodukionen eller elkonsumtionen har ökat i Sverige de senaste årtiondena och vi har haft fossilfri el de senaste femtio åren.
Då ger elbilarna lite bättre möjligheter, men tyvärr bara i Sverige, Norge, Island och Frankrike. I övriga världen resulterar inte elbilar i några som helst minskningar av koldioxidutsläppen. Elektriciteten produceras ju primärt med kol och resultatet blir bara att utsläppen flyttas från ett ställe till ett annat.
Kanske vi kan exportera våra fula vindkraftverk till länder där de möjligen gör någon nytta. I utbyte kan vi ta deras elbilar, så att de också möjligen kan göra någon nytta.
Eller är det också bara snömos?
Filed under: Göte Fagerfjäll
Roligt och provocerande skrivet Göte.
Miljödebatten är lite som Hans Roslings uttalande tidigare
”Tittar du på min sko ser du en sak (en ganska ful) och tittar du på hela mig så ser du något annat”.
Miljödebatten verkar mest titta på skon.
Men om man ser på elbilen som att man flyttar utsläppen från
städer (där folk bor) till landsbyggden (där förhoppningsvis fåtal bor) så kan man ju i alla fall flytta smogen ut från storstäderna.
Men totalen i koldioxidutsläpp får ju ingen större ändring så länge elen genereras av typ kol/olja.
Men bilar släpper ut mera koldioxid när de tillverkas än vad de släpper ut när de används, om man inte kör väldigt långt. Så det bästa rent kortsiktigt är nog att fortsätta att använda sin gamla bil, och inte skrota den för att köpa en ny.
Kanske något provocerande att skriva om?
Det jag inte kan låta bli att undra är hur livsmedelsförsörjningen och skogen hanterar den ökande CO2 halten. För CO2 är ju huvudkällan till all vegetativ tillväxt. Att CO2 halten ökar i luften är ju enkelt att mäta sig till, men hur mycket mera livsmedel kan jorden nu producera tack vare CO2 ökningen? Eller hur mycket har den procentuella årliga tillväxten ökat hos skogen?
Ja du Göte! Den alldeles utmärkta kommentar du gjorde för en tid sedan tål att upprepas:
”Ett stort problem är att politiker och miljöaktivister både vill definiera målet och dessutom den exakta vägen att komma dit. Den som har en annan väg mot samma mål riskerar att bli betraktad som en (minst) lika stor fiende som den som har ett helt annat mål.
Då blir lätt symbolåtgärder utan större effekt viktigare än sådant som faktiskt fungerar.”
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!
Utomordentligt. Kul att någon begripit vilken samhällsnytta de svenska kärnkraftverken haft och fortfarande har. Till detta vill jag tillägga att koldioxidens inverkan på klimatet fortfarande bara är en teori, framavlad i diverse datormodeller. Nu lärde jag mig en gång i tiden att en teori är och förblir en teori tills det att den motbevisats och så lär det väl vara även denna gång.
Att dessa datormodeller inte på ett tillfredsställande sätt avspeglar verkligheten är det väl ingen som egentligen ifrågasätter. Att då använda dem till prognosmakeri får väl anses vara tämligen riskfyllt.
I mitt tycke har hela klimathotsindustrin muterat till en kvasireligion: Den som hädar blir smädad (jag har blivit kallad ”förnekare” mer än en gång) och utstött ur församlingen. Alla klimatkatastrofer kommer att hända om 50 år om de inte är omedelbart för handen. Det finns en arvssynd (människan och bilen). ”Alla” forskare tycker likadant.
Det där med att 97% av alla forskare är eniga var faktiskt det som gjorde mig misstänksam en gång i tiden. Men i en religion är det ju så. 97% av alla präster tror att Gud finns.
Till Sven Olof Andersson
Vad det gäller klimatet och CO2 finns det massor att säga och jag skall börja med att hålla med om att det bara är en teori. Dock finns det ändå en risk att växthusgaserna kommer att höja medeltemperaturen och konsekvenserna av detta kan vara gigantiska. Det är t.ex. bekräftat att golfströmmen är långsammare nu än för några år sedan. Kanske är det klimatförändringar som är orsaken. Om den minskar mycket kan stora delar av Skandinavien bli nästan obeboeligt. Det är ändå ganska få människor som berörs jämfört med andra eventuella klimatkatastrofer.
Kostnaden för att minska förbränningen av fossila bränslen är ändå ganska liten jämfört med kostnaden för globala klimatförändringar. Man får helt enkelt ta risk * kostnad och jämföra med vad åtgärder nu kostar.
Dessutom orsakar fossil förbränning andra gigantiska miljöproblem. Inte bara sot och partiklar utan även deponier av oönskade ämnen som t.ex. svavel och tungmetaller.
Redan de direkta miljöproblemen med kolförbränning är så stora att det borde förbjudas omedelbart. Lägger man till riskerna med miljöförändringar blir det egentligen självklart att kolet skall stoppas. Rent volymmässigt är oljans andel så liten att det inte är lika akut med den.