Egentligen är det fullständigt otroligt vilken skillnad de industriella processerna har gjort. Och det är ganska fantastiskt att se vilken potential för effektivitetsökning som fortfarande finns kvar. Det är något helt annat än de parodier på cirkulära ekonomier som brukar komma upp i en del politiska diskussioner.

Igår ägnade jag större delen av dagen åt Mycronic, ett av Sveriges i särklass mest högteknologiska företag. De hade sin årliga kapitalmarknadsdag och stakade ut riktlinjerna inför framtiden.

Som de flesta säkert känner till är Mycronic inte vilket företag som helst. Ena halvan, som tillverkar maskritare, började på åttiotalet som Micronic Laser Systems och andra halvan, som tillverkar utrustning för elektronikproduktion, började på sjuttiotalet som Mydata. 2009 slogs de bägge företagen samman och 2014 introducerades namnet Mycronic.

Maskritare
Micronic Laser Systems var från början ett forskningsprojekt för att med laserteknik snabbt och relativt billigt rita fotomasker åt halvledarindustrin. Micronics teknik konkurrerade både med äldre optiska tekniker och med nyare elektronstråleritare och det gick länge ganska bra. Men i takt med att processgeometrierna blev finare fick lasertekniken svårare att hänga med.

Det stora genombrottet kom i stället på nittiotalet med fotomasker för bildskärmar. Micronics teknik har inga egentliga storleksbegränsningar och blev förutsättningen för revolutionen på bildskärmsmarknaden. På den här marknaden blev Micronic inte bara den dominerande spelaren, utan faktiskt den enda. De 3,6 miljarder displayer som produceras årligen är alla helt beroende av Mycronics maskritare. De senaste maskinerna kan tillverka fotomasker som är 1,8 x 2,0 m stora.

Lodpastaskrivare
Mydata, den andra delen av Mycronic, har redan från början satsat på flexibla lösningar för elektronikproduktion. Pick-and-place-maskinerna är speciellt bra på snabba jobbyten och korta uppsättningstider.

På nittiotalet började Mydata titta på möjligheterna att printa lodpasta med jetprinter i stället för att använda traditionellt screentryck med metallstenciler. Efter många svårigheter lyckas man få tekniken att fungera och 2006 såldes de första systemen. Tekniken ger både ökad flexibilitet och möjligheter till kompaktare och effektivare konstruktioner.

Idag satsar Mycronic på extremt flexibla produktionssystem med en övergripande mjukvara som ger minimala ställtider och förbättrad beläggning. Det kan handla om att öka beläggningen från dagens ca 25 procent upp till mer än 60 procent.

Effektivisering
Elektronikindustrin är extrem, med väldiga stordriftsfördelar, gigantiska utvecklingskostnader och förbluffande billiga slutprodukter. En pryl som ”egentligen” borde kosta flera miljarder går att köpa för några hundralappar.

Men i det stora hela ser ut på liknande sätt överallt. Bilar, maskiner, verktyg, kläder och mat produceras industriellt på ett sätt som är löjligt mycket effektivare än traditionellt hantverk.

Att det är så här kan vem som helst inse vid ett besök i valfri affär. Basmat som vetemjöl och havregryn kostar några kronor per kilo (vetemjöl kostade härom dagen 2,50 per kilo i en affär i närheten). Det går att köpa en hyfsad TV-apparat för en dryg tusenlapp och en 55-tums UHD-TV för strax över 5 000 kronor. En fullt anständig fyrhjulsdriven SUV kostar mindre än 130 000 kronor och en vettig småbil kostar knappt 80 000 kronor. Det är egentligen helt otroligt.

Billigt och bra
Det fantastiska, eller det hemska, beroende på hur man väljer att se det, är att industriell produktion har en så stor potential att utvecklas vidare. Det gäller både mycket produktivitet och kvalitet.

Många ser till exempel idag hur industriellt producerad mat ibland genererar större utsläpp och innehåller mer gifter än mera hantverksmässigt producerade ekologiska produkter. Men det innebär inte att samma sak gäller i framtiden. Med effektivare processer minskar behovet av bekämpningsmedel och det finns absolut ingen finess i att använda mer dyrbar gödning än nödvändigt. Man kanske inte ägnar sig åt ekologisk mumbo-jumbo, men det är heller ingen nackdel.

Det här gäller i ännu högre grad den vanliga industrin. Att minska energi- och råvaruåtgång minskar kostnaderna. Bättre kontroll av processerna ökar utnyttjandegraden och förbättrar kvaliteten.

Det finns alltid en marknad för hantverksmässigt tillverkade specialprodukter, men prisskillnaden kommer att fortsätta att öka.

Tiden har förändrats
Jag såg härom dagen Stig Wessléns fantastiska dokumentärfilm från 1942 om samerna. Det är lätt att förföras av vyerna, sammanhållningen och det fria livet.

Men det är också lätt att se varför verkligheten idag är helt annorlunda från verkligheten 1942. För att få samerna att leva samma liv som på fyrtiotalet skulle det krävas en hög mur mot omvärlden och beväpnade vakter. Väldigt få skulle välja ett hårt liv helt utan moderna bekvämligheter om man samtidigt såg alternativet på nära håll. Idag bedrivs rennäringen på ett helt annat och inte alls lika vykortsmässigt sätt.

Samma sak gäller min barndoms bönder. De accepterade situationen så länge de var tvungna. Men väldigt snabbt valde de flesta att glida in i industrisamhället. De som stannade kvar som bönder moderniserade sina lantbruk så att idag bara ett par procent av landsbygdsbefolkningen faktiskt lever av lantbruk.

Landsbygden lever
Många som bor på Södermalm (mediafolk och kulturfolk) verkar tro att resten av Sverige består av lantbrukare (söder om Dalälven) och renskötare (norr om Dalälven). Men så är det förstås inte alls.

Sedan många år består Sverige av ett stort antal industrier, en stor mängd industriarbetare och allt det där andra som krävs för att få ett samhälle att fungera. Kanske saknar vi ibland bondesamhället av Skansen-typ, men det var aldrig riktigt möjligt att hålla kvar två parallella samhällen utan att sätta upp murar mellan de två.

Kuba öppnas
Därför är det lite intressant att se debatten om Kuba efter Castro. Vi ser en del vänsterdebattörer berätta om allt fint som Castro gjort, om den utmärkta sjukvården och om jämställdheten.

Men vad hjälper det, om förutsättningen var att man tvingades skapa en mur runt landet. Hela debatten påminner på ett pinsamt sätt om filmen om samerna från 1942. Visst hade vi kunnat slå upp en mur och låta samerna fortsätta på sitt gamla sätt, men det hade knappast uppskattats av samerna.

Raul Castro kanske kan hålla kvar det gamla styret ett par år till, men därefter är det nog kört. Kuba fortsätter den väg som börjades före revolutionen och blir återigen semesterparadis för turister från USA. Produktionen av cigarrer och rom ökar och det enda som blir kvar från Castro-tiden är väl en ovanligt stor population underbetalda läkare. Men de lär snabbt nog bli välbetalda i takt med att sjukvårdsturismen kommer igång.

Många jämför Kuba med andra fattiga latinamerikanska länder, men glömmer landets fantastiska läge och ganska otroliga förutsättningar. När väl Castro-tiden är över kommer de senaste femtio åren att framstå som en märklig och ganska ond dröm.

Kanske är det tråkigt att vi alla blir mera lika, men vem vill egentligen agera apa på Skansen.

Filed under: Göte Fagerfjäll