Nu handlar allt om bilar
Qualcomms köp av NXP skakar om elektronikindustrin. Plötsligt inser alla att striden inte längre gäller mobiltelefoner eller datorer. Nu är det fordonsindustrin som driver utvecklingen och ingen har råd att stå utanför. Och aldrig tidigare har vi väl sett ett teknikskifte som påverkar så mycket på ett så dramatiskt sätt.
Teknikdrivare
Det började med industrielektronik och fortsatte med persondatorer och mobiltelefoner. Under elektronikindustrins ganska korta historia har det alltid funnits en stor tillämpning som haft behov och pengar nog att driva elektronikutvecklingen. Från åttiotalet handlade det om kraftfulla, men ganska energikrävande, processorer för persondatorer och från millennieskiftet har arbetet gått ut på att krama ut maximala prestanda ur batteridrivna telefoner och handdatorer. Ett intressant teknikskifte och på många sätt en ganska fantastisk utveckling.
Parallellt med detta har utvecklingen mot energieffektiva lösningar fortsatt under IoT-paraplyt. Små batterimatade sensorer med trådlös dataöverföring har batteritid som den kanske viktigaste parametern. Helst skall en sensor ha en batterilivslängd på fem år, eller varför inte tio. För att nå dit krävs ett större fokus på hårdvara, men återigen är det sådant som går att lösa.
Vinnaren tar allt
Många halvledarföretag ville vara med under persondatorrevolutionen, men det blev Intel som drog det längsta strået. Alla andra, inklusive Motorola, hamnade långt på efterkälken och försvann i många fall helt från kartan.
Tillverkarna av mobiltelefoner satsade i början hårt på att utveckla sin egen elektronik. Intel missade tåget och ARM blev den dominerande processorarkitekturen. Efter hand tog företag som Qualcomm och MediaTek över mycket av marknaden.
De traditionella halvledarföretagen har fått lära sig den hårda vägen hur svårt det är att komma in som tredje- eller fjärdeval. De har tvingats att stå vid sidan och se hur Intel monopoliserat marknaden för datorprocessorer och hur uppstickare som Qualcomm tagit över marknaden för mediaprocessorer.
Det här är väl en av anledningarna till att alla de traditionella halvledartillverkarna satt så stort hopp till IoT. Internet of Things är ett så brett område att ingen riktigt kan ta över allt.
Fordon kräver muskler
Under alla de här åren har fordonselektroniken levat ett ganska undanskymt liv. Företag som Renesas har tjänat mycket pengar på fordonselektronik, men det har sällan handlat om spetsteknologi. Fram tills för bara några få år sedan använde fordonstillverkarna ganska ålderdomlig elektronik.
Men allt detta har förändrats. Biltillverkarna satsar idag samtidigt på elektriska drivlinor och elektronik för självkörande bilar. Fordonsindustrin är plötsligt teknikdrivare inom allt från artificiell intelligens, visuella sensorer och radarsensorer till motorstyrning och kraftelektronik. Genomgående krävs extrem energieffektivitet, extrema prestanda och extremt stor tillförlitlighet. Och för att klara utvecklingen krävs djupa fickor.
En intressant effekt av det här är förresten att hårdvarans roll förmodligen kommer att bli större än idag. För att nå maximala prestanda med minimal energiförbrukning gäller det att minimera antalet omslag i komponenternas grindar och det gör man bäst med ”hårda” lösningar. Applikationsspecifika processorer och programmerbar logik är två möjligheter och vem vet – vi kanske till och med får se ASIC komma tillbaka i större skala också. Stora behov och stora budgetar kan leda till intressanta resultat.
De stora vill ta över
Många ser naturligtvis det här som räddningen för elektronikindustrin, men det är allt annat än enkelt att hänga med i svängarna. Alla halvledartillverkare vill förstås vara med, men många inser att de helt enkelt inte har tillräckliga resurser. Samarbetsprojekt, som det mellan Intel, BMW och Mobileye, pekar på risken att helt hamna utanför och i bästa fall få en liten roll i tredje hand.
Det stora problemet för de traditionella halvledartillverkarna är förstås att marknaderna för persondatorer och smarta telefoner börjar bli övermogna. Företag som Intel och Qualcomm måste hitta nya områden för att inte stagnera och fordonsmarknaden är egentligen den enda som är stor nog. Qualcomms köp av NXP visar vart man är på väg och för Intel är fordonsmarknaden inget nytt. På fordonsmarknaden blir konkurrensen stenhård.
Stora samarbetsprojekt med fordonsindustrin kräver stora resurser. Därför kommer vi helt säkert att få se ännu fler företagsköp och konsolideringar inom halvledarindustrin. Qualcomms köp av NXP innebär snarast att konsolideringarna lägger i ytterligare en växel.
Sverige kan
Och vad innebär allt det här för Sverige och Norden?
Tja, tack och lov lyckades vi inte avveckla hela vår fordonsindustri, även om både Volvo och Scania numera har utländska ägare. Så både Göteborg och Södertälje har utmärkta förutsättningar att dra nytta av utvecklingen. För att inte tala om möjligheterna för våra tekniska högskolor. Om bara politikerna vill.
Filed under: Göte Fagerfjäll
Tack för bra krönikor, jag undrar varför inte Svensk industri tar chansen att vara med på det självkörande biltåget, det är egentligen bara Autoliv som är med, Saab med all sin kunskap om sensorer, måldetektion, klassificering av mål vore säkert en mycket bra samarbetspartner för bilindustrin. Idag tar Israeliska företag som tex Mobileye hand om den marknaden, varför är det så?
I Göteborg finns denna kunskap inom Saab och nu tänker Volvo och Autoliv tillsammans börja bygga upp liknande kunskap i ett gemensamt bolag utan Saab inte för militära utan civila tillämpningar.
Billig men kraftfull teknik som kommer inom bilindustrin kommer i framtiden att användas för massövervakning på ett sätt som hade fått Orwell att blekna, men det dröjer kanske några år innan man behöver ta ställning till det.
Tack för fantastisk krönika och samanfattning !
Utvecklingen letar sig fram.
Människans hjärma har utvecklats under miljoner år och datorerna för självkörande bilar har utvecklats 10 år.
En gissning kunde vara att det krävs 100 års utveckling innan självkörande bilar blir någorlunda acceptabla.
På 100 år har världen gått under om inte energiproblemen kan lösas. Alltså ganska liten tvekan om var fokus borde ligga. Sverigens chans ligger i att fokusera rätt. Elbilar kan lätt gå in i en fälla eftersom batterierna kan explodera. Det har vi nu sett med Samsung 7. Vätgastekniken kan lätt gå in i en fälla eftersom minsta läckage från en vätgasbil kan få ett helt parkeringshus att trilla ihop. Vägvalen och prioriteringarna framöver är knepiga och de långsiktiga och hållbara lösningarna blir säkert något överraskande som ingen trodde på ”just nu”.
Volvo lastvagnar är ägt av Volvo AB så det är fortfarande svenskägt.
Men Scania ägs av WV så det vart ju rätt.
Volvo personbilar är dock sålt och är i kinesiska händer numera.
Saab är i KK.
Saab Automobile är i KK men försvarskoncernen Saab AB lever och frodas.
Jag tror definitivt inte att det tar några hundra år innan acceptabla självkörande bilar finns ute på gatorna i volym. Det tar säkert längre tid än vad de mest teknikoptimistiska bedömarna säger, men kortare tid än att få eventuella nya snabbtåg ”på spåret”.
Riskerna med gasbilar och elbilar är förstås ett intressant ämne. Redan dagens gasbilar är luriga, speciellt när de blir lite äldre och gastanken börjar korrodera. Vi väntar fortfarande på den första anlagda bilbranden med en fulltankad gasbil inblandad.
Elbilstillverkarna ser inga problem med att köra omkring med ett halvt ton litiumjonbatterier, men själv skulle jag nog vara lite nervös. Så jag fortsätter att propagera för hybridbilar.
Jag glömde förresten att ta upp konkurrensen från Google, Facebook och alla andra icke–traditionella företag som vill ha en pinne med i fordonsbrasan. Elektronikbranschen kan snart nog komma att se väldigt annorlunda ut.
Och vi får vara glada över att åtminstone Volvo Lastvagnar är svenskt. Men det kanske är dags för Saab att dra igång fordonstillverkning igen? De har i alla fall kvar namnet.
/göte