IoT gör det möjligt att kontrollera inomhusbelysningen på ett mycket avancerat sätt. Ljusstyrka, färgtemperatur, personliga preferenser – det är ingen hejd på förslagen. Men samtidigt måste vem som helst kunna byta lampa och klara av att slå på och av ljuset. Och där faller många av projekten platt.

Att styra belysning med hjälp av IoT är en av de mest uppenbara IoT-tillämpningar som finns. Med dagens LED-teknik är det möjligt att styra en mängd parametrar och med hjälp av ett antal beprövade givare går det att anpassa och optimera av hjärtans lust.

För att det skall fungera i hemmiljö måste förstås priset för trådlös kommunikation skruvas ner ett par varv till, men det är långtifrån omöjligt. Nej, det största problemet är nog helt enkelt att det blir för krångligt.

Mer avancerat förr
Lustigt nog hade säkert de flesta av oss en mer avancerad styrning av hembelysningen för tjugo år sedan än vad de har idag. För min del var det helt klart på det viset.

Orsaken var helt enkelt att den tyristorstyrda dimmern slog igenom på bred front för drygt trettio år sedan. För några tior på närmaste byggaffär och några minuters installation kunde man skifta husets eller lägenhetens brytare mot eleganta dimmers som reglerade ljusstyrkan steglöst. I vårt hus hade vi dimmers i alla rum.

Det här fungerade alldeles förträffligt så länge alla glödlampor var just glödlampor. 50 Hz växelström innebär hundra nollgenomgångar per sekund och det är bara att variera tändfördröjningen till triacen från nollgenomgång till tändning. Styrenheten har suverän verkningsgrad och de 100 blinkningarna per sekund är varken fler eller färre än vanligt. Blinkningarna ”maskas” förresten av den tröga glödtråden.

Lågenergilampan förstörde allt
Men så kom lågenergilampan och allt gick åt skogen. En lågenergilampa kan normalt sett inte styras på samma sätt som en vanlig glödlampa och det innebar att alla dimmers måste plockas ner och ersättas med vanliga strömbrytare igen. Jag har i källaren en stor påse dimmers som jag aldrig kommit mig för att kasta.

Men det finns ju dimbara lågenergilampor, säger vän av ordning. Det borde rimligen lösa problemet.

Svaret är förstås att man inte kan hålla på med en mängd olika standarder för något så vanligt som glödlampor. Vem som helst i hushållet måste kunna byta lampa och det är svårt nog med olika ljusstyrka. Om man dessutom skall ha till synes likadana lampor som passar mekaniskt, men inte elektriskt – då har man skapat mer problem än vad man har löst. Dessutom är de dimbara lågenergilamporna mycket dyrare än de vanliga.

LED-lampan kan mycket mer
De nya LED-lamporna har i grunden samma problem som de gamla grönskimrande lågenergilamporna. De flesta kan inte styras med en vanlig dimmer, medan andra är styrbara. I praktiken innebär det att de traditionella strömbrytarna blir kvar och åttiotalets smarta elektronik fortsätter att bara vara ett minne.

Men möjligheten att styra så mycket mer än bara ljusintensiteten lämnar inte lamptillverkarna någon ro. Och så länge vi talar om kompletta armaturer, med fast inbyggd belysning och styrning fungerar det väl inte alltför illa (om man gillar fjärrkontroller). Stora kommersiella ljusinstallationer fungerar också bra.

Men att ge sig på de gamla E27- och E14-standarderna är betydligt jobbigare. Det krävs mycket dödsförakt hos en lamptillverkare för att göra något sådant. Därför måste styrningen integreras i lampan och kommunikationen göras på annat sätt, förslagsvis med trådlös kommunikation.

Lättare sagt än gjort
Och där står vi alltså idag. Tekniskt är det inget alltför stort problem. Alla LED-lampor innehåller en processor och lite annat smått och gott och att lägga till Zigbee eller Bluetooth behöver inte bli alltför dyrt. På köpet kan vi få ett fantastiskt meshnät, som gör att varje skrymsle i hemmet blir nåbart för IoT-tillämpningar. Belysningen kan dessutom styras från den smarta mobiltelefonen, i stället för via massor av äckliga fjärrkontroller.

Men att krångla till något så i grunden enkelt som belysning på det här sättet är inget man gör ostraffat. Vem som helst kan säkert tänka sig massor av fall då den avancerade styrningen ställer till extremt irriterande problem. Bara en så enkel sak som att ljuset tänds när man kommer in i ett rum kan bli jobbigt nog om det handlar om ett sovrum där en make/maka eller ett barn blir väckt. För att inte tala om att leta rätt på en mobiltelefon eller fjärrkontroll för att tända ljuset. Företag som Philips lägger idag massor av resurser på att försöka skapa något som är enkelt nog och ändå flexibelt.

Riktigt jobbigt blir det förstås när olika tillverkare använder olika protokoll och olika appar för styrningen. Då framstår det gamla problemet med lågenergilampor och dimmers som en mild västanfläkt.

Tar tid
Så det tar nog sin tid innan det fantastiska intelligenta huset blir verklighet ”på riktigt”. För egen del tänker jag vänta ett par generationer innan jag ens funderar på att byta ut mina strömbrytare en gång till. Jag vill inte ha fler påsar med oanvändbar (och dyrbar) elektronik i källaren.

Filed under: Göte Fagerfjäll