Den senaste veckans högsommarvärme lär göra uppehåll ett tag, men Underleverantörsbarometern från Sinf lovar fortsatt högtryck i svensk elektronikindustri. Om bara politiker och media drar sina strån till stacken kan vi hoppas på en ljus framtid.

Lokal produktion
Underleverantörsbarometern talar både om ökat antal anställda och om lokal produktion. Men den varnar också för problem med att hitta utbildad arbetskraft. Här finns en klar risk för att en den positiva utvecklingen kan brytas.

För det är ju inte riktigt så enkelt som många trendspanare och politiker har sagt de senaste årtiondena. Sverige är inte på väg att bli ett postindustriellt samhälle. Visserligen är industrin mycket effektivare än förr, men det behövs fortfarande massor av folk för att tillverka prylar. Hela landet är översållat med framgångsrika företag som tillverkar slutprodukter eller är underleverantörer.

Syns inte
Det märkliga är att industrin är så osynlig, både i media och i den politiska debatten. För att inte tala om hur sällan barn och ungdomar får tillfälle till att se industriell produktion. Hur skall vi kunna få ungdomar att välja en industriell utbildning när de aldrig kommer i kontakt med industrin?

Faktum är att det är värre än så. Det finns en mediabild av industrin, men då handlar det mest om industrin som den visas i filmer. Det är skitigt och fyrtiotalsmässigt (och bildmässigt). Lite postapokalyptisk Terminator-stämning gör sig bra på film, men lockar inte till industriarbete. Då verkar det bättre att utbilda sig till skådespelare, musiker eller journalist.

Skolresor
Kanske det är dags att lyfta de gamla studieresorna till industriföretag. Jag minns fortfarande skolresan där vi fick besöka Göteborgs-Postens tryckeri och titta på sätteriet (med blytyper) och på tryckpressarna i full gång. Vansinnigt imponerande.

På senare år har jag haft fördelen av få besöka många andra industrier och jag tycker fortfarande att det är fantastiskt. Möjligen börjar jag bli lite uttråkad av att titta in genom fönster in i halvledarfabriker, men det är ju aldrig samma sak att titta genom fönster (fast jag blev faktiskt insläppt i en klass 1-fabrik en gång).

Gissningsvis skulle många ungdomar bli lika imponerade av att få se pappersbruk, tryckerier, mekaniska verkstäder och produktionsanläggningar för bilar och lastbilar på nära håll. Visserligen ser inte dagens industriproduktion ut riktigt som på film, men avsaknad av smuts och svett är knappast en nackdel när man funderar på en karriär.

Ren elektronik
Att få ungdomar och journalister att intressera sig för teknik är viktigt, men lika viktigt är att få politiker att sluta upp med att motarbeta tekniken.

Det märkligaste i den vägen är väl de senaste förslagen om straffskatter på elektronik. Tanken är att elektronik per definition är miljöfarlig och att elektronikproduktion därför måste klassas som miljöfarlig verksamhet. En straffskatt på svenskproducerad elektronik skulle dra undan mattan för lokal elektronikproduktion, samtidigt som en ”fulstämpel” på elektronik är ett effektivt sätt att få ungdomar att undvika att välja en elektronikutbildning.

Enkla sammanhang
Förhoppningsvis skall det väl gå att få politiker att förstå enkla och logiska sammanhang. Det kanske krävs utbildningsmaterial på förskolenivå, men helt omöjligt bör det inte vara.

Samma material kan förslagsvis användas på journalistutbildningar och som fortbildning i mediahus. Och varför inte i skolorna.

Körsbärsträden blommar
Men ärligt talat har jag lite svårt att tänka på industriproduktion och elektronik just nu. De senaste dagarna har jag strosat runt på våra marker i Blekinge och imponerats över hur fantastisk den svenska våren är. Just nu står körsbärsträden i full blom och vi råkar ha ett otal stora körsbärsträd i närheten av huset. Överallt är det vitt av blommor och nästan löjligt vackert, så det är lätt att bli distraherad.

Och det blir jag så gärna.

Filed under: Göte Fagerfjäll