Antalet robotar i Asien beräknas öka från 100 000 år 2013 till 270 000 år 2018. Då kommer Kina att ha en tredjedel av världens industrirobotar, allt enligt IFR World Robotics 2015.

Tidigare idag var jag på KTH och lyssnade på en frågestund om framtidens smarta robotar. Det hela hade anordnats av SKF och de tre medverkande experterna kom från SKF (Roberto Napione), ABB (Daniel Wäppling) och KTH Danica Kragic). Klart intressant, även om TV-inspelningen gjorde att allt blev hopplöst försenat (så tar vi det en gång till).

Mycket handlade förstås om smarta robotar för nya områden, men de ”gamla hederliga” industrirobotarna var nog ändå intressantast. De blir i snabb takt allt listigare och allt billigare. Inte minst gäller det visionssystemen, där moderna robotar kan ta fler beslut på egen hand och inte behöver detaljprogrammeras lika noggrant som tidigare.

Små serier
Utvecklingen går alltså mot smartare robotar, med mer utvecklade sensorsystem, bättre kommunikation och ett större inslag av ”Big Data”. Den ökade intelligensen (eller vad man nu skall kalla det) innebär att programmeringen blir enklare och att det inte behövs så många robotexperter för att hantera robotarna. Resultatet av det blir (hoppas man) att också ganska små företag skall kunna dra nytta av robotiseringen och att robotar skall kunna användas i små serier, kanske till och med i prototypserier.

Rimligen borde det här innebära att robotar tar jobbet från ”vanliga arbetare”, men hittills märks inga sådana effekter. Trots att robotiseringen de senaste åren har ökat ganska drastiskt märks ingen motsvarande ökning av arbetslösheten. Det gäller i alla regioner, från Asien till Europa och USA. Ökad robotisering ser ut att ha en såpass positiv inverkan på produktiviteten att de arbeten som förloras ersätts med minst lika många nya och i många fall bättre.

Kina satsar stort
Robotiseringen fortsätter i alla fall med oförminskad takt och det kanske intressantaste är att Kina satsar så hårt på industrirobotar. Enligt Daniel Wäppling från ABB beror det både på ett behov av ökad kvalitet, det gäller inte minst inom fordonsindustrin, och problemet med att hitta kvalificerad arbetskraft. Det blir allt svårare att hitta tillräckligt många kvalificerade industriarbetare i Kina.

Allt mer lika
Ett resultat av robotiseringen är att industrier i olika industriländer blir allt mer lika. Det brukar ibland ses som ett argument för att produktionen kan komma att flyttas tillbaka från lågprisländer som Kina till Europa eller USA. En hårt automatiserad produktion kan ju lika gärna ligga i Sverige eller Tyskland som i Kina.

Men här talar statistiken ett annat språk. Om man skall tro prognoserna kommer huvuddelen av de automatiserade fabrikerna fortfarande att ligga i Kina. Visserligen finns en tillväxt när det gäller industrirobotar både i Europa och USA, men inte alls i närheten av tillväxten i Kina. Det mesta pekar på att Kina inte har en tanke på att släppa ifrån sig den ställning som man uppnått de senaste årtiondena.

Inte så lätt
Så det gäller att arbeta hårt för den som vill behålla och vinna tillbaka en lokal produktion. Det gäller inte minst den lokala elektronikproduktionen. Både i Sverige och övriga Europa ser vi bra exempel på att lokal produktion är både lönsam och effektiv, men det går definitivt inte att luta sig tillbaka och hoppas på att robotiseringen skall göra jobbet med automatik. Så lätt är det inte.

Vi får väl höra hur snacket går på S.E.E. nästa vecka. Kanske ännu en anledning att åka till Kista ett par dagar.

Filed under: Göte Fagerfjäll